Dominica – Båten Anna

Bara vi

Eiliv — Thu, 10 Apr 2014 14:28:05 +0000

Just nu befinner vi oss ankrade i en liten vik i Brittish Virgin Islands, kantad av en kritvit sandstrand och varmt klart vatten. Igår hämtade vi upp Emilies kompis Emilie som ska hänga med oss de kommande två veckorna. Vi har inte tänkt göra mycket annat än att slappa, bada, promenera på stranden, grilla i solnedgången och kanske ta en kall öl. Bara ha det bra med adra ord. Gäller att njuta av den sista tiden i karibien. Följande inlägg skrevs innan vi kom hit under nattseglingen från Saba:

Solnedgång under seglats mot BVI.

Den karibiska natten är varm. Endast iförd shorts, linne och en öppen huvtröja står jag och håller vakt medan vi slörar fram under månen och stjärnorna. Vinden fläktar skönt och fladdrar lätt i kläderna. Med musik i öronen och en kopp kaffe i magen står jag upp i sittbrunnen hållandes i störtbågen och spanar ut i natten. Det var ett tag sedan vi hade sådan här lätt och behaglig segling. Seglen är perfekt skotade, vindrodret styr stabilt och Båten Anna skär fint genom vattnet. Jag kan inte göra annat än att le och njuta av stunden.

Emilie njuter av den fina seglingen. Det var ett tag sedan det gick såhär fint.

Vi är på väg mellan ön Saba och Brittish Virgin Islands som vanligtvis bara kallas BVIs. Det är en kort segling på bara 90nm så vi räknar med att vara framme redan tidigt imorgon bitti. BVIs blir sista stoppet i karibien innan det är dags att segla hem till Europa igen. Innan dess ska vi dock ta det riktigt lugnt och bara njuta i några veckor. Vi får dessutom besök av Emilies kompis Emilie som ska segla med oss där i två veckor.

Anna som har varit med oss hela vägen från Kapstaden mönstrade av på Dominica och flög hem till Sverige igen för att fortsätta arbet som brandingenjör. Det har varit väldigt trevligt att ha både henne och Olof ombord och vi ser fram emot att ses igen när vi kommit hem till Sverige. Tack för den här tiden!

Som ni säkert såg på bilderna i förra inlägget så passade vi på att hälsa på Elisabeth och Anders, som är ett svenskt par som spenderar vintrarna i sitt hus på Dominica. Vi råkade på dem förra gången vi var här för lite drygt två år sedan så det var ett väldigt trevligt återseende nu när vi var här igen. Vi blev bjudna på en väldigt god middag i deras hus som ligger i en liten by uppe i bergen med en magnifik utsikt över frodiga bergssluttningar med det azurblåa havet i bakgrunden.

Ytterligare en solnedgång. En daglig aktivitet ombord är att se solen snabbt sjunka i havet.

Fredrik som mönstrade på nere i Tobago för att segla med hem till Sverige, mönstrade också av på Dominica. Efter att ha seglat i lite drygt en vecka ihop så kände vi att vår personkemi inte fungerade alls, så för allas bästa valde vi att dela på oss. Ska man bo ihop på en sådan liten yta som vår båt och samtidigt korsa ett hav utan möjlighet att stiga av så måste personkemin fungera åtminstone hyffsat för att man ska klara av att stå ut med varandra. Känner man att det kanske inte fungerar efter en vecka med kortare seglingar så kommer tre veckor till havs utan land att bli en katastrof. Fredrik mönstrade alltså av på Dominica och flög istället till Colombia för att resa vidare där och träffa vänner som bor där. Vi hoppas att han får en väldigt trevlig vistelse där istället.

Ett fint exempel på ett Cumulus Nimbus som turligt nog låg på båtens läsida. Därmed var risken att vi skulle få ovädret öve ross minimal.

När vi lämnade Dominica för att segla mot Saba var det med andra ord bara jag och Emilie ombord. Det kändes nästan lite ovant att bara vara vi och båten kändes helt plötsligt dubbelt så stor med massor av plats. Bara vi två ombord har vi inte varit sedan min kompis Jocke mönstrade på i Indonesien i september förra året. Även om vi har haft oerhört roligt med alla er som har varit ombord, resan hade inte blivit densamma utan er, så är det en väldigt skön känsla att bar vara vi. Jag tror att det var på tiden att vi fick lite tid för oss själva.

Vulkanön Saba som vi aldrig fick stiga i land på...

Saba är en vulkanö som i princip bara är en frodig bergstopp som sticker upp 800m över havet. Den är mest känd för att ha bra dykning och snorkling men tillhör även Nederländerna och nlir därför Nederländernas högsta punkt. Tyvärr blev vår vistelse där lite av en besvikelse på grund av att det blåste för mycket. Trotts att vi låg på öns läsida så blåste det ganska friskt hela tiden och emellanåt kom det vindbyar nära stormstyrka. Det gick även ganska grov dyning där vi låg ankrade. Öns hamnpir låg öppen för både sjö och vind så där kunde vi inte ligga så enda sättet att komma i land var att ta dingen 2nm enkel väg bort till hamnen från läsidan vilket är lite väl långt. Efter att ha spenderat två dagar och en natt utan att kliva i land så gjorde vi en kort snorklingstur och bestämde oss sedan för att fortsätta mot BVIs och ta det lite lugnt där innan vi får besök.

Där är vi alltså nu, mellan Saba och BVIs seglandes en kurs på 320° med en slör i den karibiska natten. Bara vi…

Njuter av att vara Världsomseglare och nyförlovade!

Emilie — Wed, 02 Apr 2014 00:18:43 +0000

Nu är vi i Caribien igen och har det glassigt förutom när vi seglar för vi har inte haft någon vidare värst tur med vindarna utan sjön har varit lite stökig och vinden har blåsigt oss på nosen.

Innan vi lämnade Tobago tog Eiliv mig till stranden en kväll och dukade upp picnic och poppade den stora frågan… och jag sa JA =)

Sen seglade vi till Tobago Cays i St Vincent and the Grenadines och snorklade med sköldpaddor och spanade in Leguaner. Nu är vi på Dominica där vi återförenats med det svenska paret Elisabeth och Anders som vi träffade här för två och ett halvt år sedan när vi var här sist. De gav oss ett härligt välkomnande och lagade oss en så god middag att jag åt så jag fick andnöd. Till efterätt fick vi semlor… tror ni det var nå gott? =)

Nu blir det fattigt på skrivfronten utan istället får ni lite bilder från den senaste tiden.

Firar att vi är Världsomseglare med bubblor när ankaret var ikastat på Tobago

Segling in action

Atlantenkorsarna

Snorklingstur på Tobago

60 kr för ringar i rostfritt stål passar vår livsstil och budget perfekt

Livet är rätt gött ibland

Anna tycker det är kul att jag försöker se stark ut =)

Leguan på Tobago Cays

Paradiset Tobago Cays

Värdparet Elisabeth och Anders

God mat hos svenskarna

Fredrik vår nya crew som nu letar båt att segla över atlanten hem till Sverige med, någon som har plats?

Kolibri i trädgården hos svenskarna

Nu lämnar vi Västindien

Emilie — Wed, 08 Feb 2012 19:32:44 +0000

Nu lämnar vi Västindien till fördel för syd- och centralamerika. Första stopp blir om allt går som planerat Colombia och Cartagena. Detta kommer att ta ca en vecka och om ni saknar oss så kan ni ringa på satellittelefonen, numret finns under fliken ”kontakta oss”.

Västindien har varit härligt och det bästa av allt har nog varit alla härliga människor som vi umgåtts med. Alla som bott på Anna, alla andra långseglare, kanske framförallt Vinda och Gorm och Eilivs Mamma och Bonuspappa som hälsade på. Naturmässigt har för min del höjdpunkterna varit Tobago Keys i St. Vincent and the Grenadins och Tobago som i Trinidad och Tobago. Grabbarna är inte här nu så jag kan fråga vad dom tycker… En riktig höjdare var såklart julafton på Bequia med pepparkakor, köttbullar och griljerad skinka, allt gjort på vår lilla båt.

Det känns spännande samtidigt som lite vemodigt att lämna Västindien. Vi har inte koll på så många yngre seglare som ska segla vidare och vi hoppas hitta någon båt att hänga med. Vi hörs när vi kommer fram!

Underbar hummer-grillning på Tobago Keys (Bilden har vi fått av Vinda så den är stulen)

Puss och kläm från sjöbusarna

P.S Gustaf får en stor bild nästa gång =)

Fullt hus i Karibien

Eiliv — Mon, 06 Feb 2012 03:18:37 +0000

Hej hej hallå!

Precis som föregående skribenter har förklarat så har vi haft så mycket för oss hela tiden att vi inte har haft tid eller tagit oss tid till att uppdatera så mycket på hemsidan. Av det vi har skrivit så hoppas jag att det har framgått av vi har det riktigt bra. Senaste 6-7 veckorna har vi varit fem eller sex personer ombord så det har varit ganska trångt men väldigt trevligt. För ett par dagar sedan skjutsade vi våra sista två besökare, min (Eilivs) mamma och hennes man Hans, till flygplatsen och kvar blev bara vi… Jag, Emilie och Gustaf. Efter några veckor fyllda av aktivitet och skoj var det som om ett lugn sänkte sig över båten. Massvis av plats ombord och en dag att bara ta det lugnt. Helt plötsligt känns båten nästan lite tom…

De senaste två veckorna har vi alltså haft min mamma Mary och hennes man Hans ombord. Det har varit väldigt roligt och vi har hunnit med att göra massor under den korta tid de var här. De mötte upp oss i St.Lucia där vi försökte oss på att bestiga Petit Piton som är ett av öns högsta berg. När mamma insåg hur brant klättringen skulle bli så fick det bli en promenad i skogen istället och lunch på en restaurang alldeles vid havet. Några dagar efter efter att de kommit var det dags att sätta kurs mot Martinique. Martinique tillhör fortfarande Frankrike så det kändes nästa som att vara tillbaka i Europa igen eftersom alla pratade franska och vi handlade med euro. Det var även tydligt att den allmänna standarden var något högre än de andra öarna vi besökt och priserna var även där efter, dvs mycket högre. Frukt och grönt är över lag väldigt väldigt dyrt här i karibien. På Martinique fick man betala nästan 10 kr st för äpplen. Galet. Men det beror väl på att de i princip får importera allt.

Efter några korta dagar på Martinique kände vi oss ganska nöjda och fortsatte mot ön Dominica där vi befinner oss nu. När vi kom hit hade vi sådan tur att vi redan första kvällen träffade på två svenska par som bor här under vinterhalvåret. Janne och Russin samt Elisabeth och Anders. De har varit underbart snälla och generösa mot oss och tagit sig tid att guida oss runt ön. Vi har badat i varma källor, simmat i grottor och besökt några häftiga platser där de spelat in scener från Pirates of the Caribbean. Med hyrbil har vi kört runt i princip hela ön och sett det mesta av det bästa. Vi har verkligen utnyttjat tiden här och gjort saker från 7 på morgonen till sent på kvällen.

Så i fredags var det dags att skjutsa Mamma och Hans till flygplatsen och det kändes väldigt tråkigt att säga hejdå till dem då det dröjer länge innan vi får se dem igen. Nu är det i alla fall bara vi tre igen och vi börjar känna oss ganska nöjda med karibien och har bestämt oss för att sätta kurs mot centralamerika om några dagar. Det ska bli spännande att komma ut på havet igen.

Innan vi drar så har vi som vanligt en massa saker som måste fixas med båten. Ja, saker och ting går ständigt sönder eller behöver ändras. Denna gången är det en genua som måste lagas, salongsbordet måste skruvas om, det har blivit någon form av bakterie- eller algtillväxt i saltvattenspumpen vilket har lett till att det stinker fis eller surströmming om man använder den, lådan med kryddor envisas med att åka ut när vi seglar och det skall fyllas på med mat, vatten och diesel + lite annat som ska fixas.

För alla intresserade så letar vi fortfarande efter någon som kan tänkas vilja segla med oss från Panama till Franska Polynesien med start någon gång i mars. Hör av dig till oss via mail om du är intresserad.

Till nästa gång

Eiliv ”Captain Ninetoe” Hägg

PS. Alla ni som har varit på båten och seglat med oss – Vi saknar er! Skriv gärna någon kommentar och berätta hur ni har det nu.