Karibien – Båten Anna

Mot Azorerna över atlanten ännu en gång

Eiliv — Thu, 01 May 2014 20:51:11 +0000

Nu är alla filter och oljor på motorn bytta. Båten genomgången och segel lappade. Vi har fyllt båten med mat och vatten och sätter nu kurs mot Azorerna. Vi hoppas att vi är framme inom 3 veckor så håll tummarna för bra väder åt oss. Till följe har vi de andra unga svenska båtarna Panta Rhei från Stockholm och Bri från Umeå. Det hör inte till vanligheterna att ha sällskap med båtar i samma storlek som oss. Skoj! Vi hörs på andra sidan.

Kvar i BVI

Emilie — Tue, 29 Apr 2014 23:06:24 +0000

Vi är kvar i Brittish Virgin Island då vindarna inte ser bra ut förrens på fredag. Så på fredag lämnar en svensk flotta hamnen här i Road Town. Det blir skoj (att vi är flera båtar, inte själva överseglingen).

Vi gråter en skvätt…

Emilie — Sat, 26 Apr 2014 15:05:14 +0000

Vi har haft det så härligt här i BVIs! Vi tog lite semester från semestern liksom när Emilie kom på besök. Sovmorgon, drink i solnedgången, bad och allmänt njut varenda dag.

Det kändes tråkigt när Emilie åkte och vi fick lägga på ett kol med segellagning och allmänt båtfix. Vi har de senaste dagarna varit helt fokuserade på att få båten klar för att kunna segla hem då vi verkligen ser fram emot att komma hem. Men så igår kväll slog det oss… vi ska hem… det är slut på att ligga i underbara vikar med kristallklart varmt vatten och bjuda in grannbåten på en ”sundowner”. Dingen ska packas ihop för gott och snorklingsutrustningen behöver inte ligga lättillgänglig (hur Eiliv ska klara sig utan snorklingen vet jag faktiskt inte :/) Idag ska vi segla vidare mot Road Town där vi ska handla och greja för att checka ut och sedan på måndag dra vidare mot Azorerna och Europa så Eiliv ska hoppa i för ett sista dopp innan vi drar upp ankaret (Road Town är en hamn och inte så badvänlig). Även om vi ser fram emot att komma hem är det lite av en sorg och vi gråter en skvätt…

Bara vi

Eiliv — Thu, 10 Apr 2014 14:28:05 +0000

Just nu befinner vi oss ankrade i en liten vik i Brittish Virgin Islands, kantad av en kritvit sandstrand och varmt klart vatten. Igår hämtade vi upp Emilies kompis Emilie som ska hänga med oss de kommande två veckorna. Vi har inte tänkt göra mycket annat än att slappa, bada, promenera på stranden, grilla i solnedgången och kanske ta en kall öl. Bara ha det bra med adra ord. Gäller att njuta av den sista tiden i karibien. Följande inlägg skrevs innan vi kom hit under nattseglingen från Saba:

Solnedgång under seglats mot BVI.

Den karibiska natten är varm. Endast iförd shorts, linne och en öppen huvtröja står jag och håller vakt medan vi slörar fram under månen och stjärnorna. Vinden fläktar skönt och fladdrar lätt i kläderna. Med musik i öronen och en kopp kaffe i magen står jag upp i sittbrunnen hållandes i störtbågen och spanar ut i natten. Det var ett tag sedan vi hade sådan här lätt och behaglig segling. Seglen är perfekt skotade, vindrodret styr stabilt och Båten Anna skär fint genom vattnet. Jag kan inte göra annat än att le och njuta av stunden.

Emilie njuter av den fina seglingen. Det var ett tag sedan det gick såhär fint.

Vi är på väg mellan ön Saba och Brittish Virgin Islands som vanligtvis bara kallas BVIs. Det är en kort segling på bara 90nm så vi räknar med att vara framme redan tidigt imorgon bitti. BVIs blir sista stoppet i karibien innan det är dags att segla hem till Europa igen. Innan dess ska vi dock ta det riktigt lugnt och bara njuta i några veckor. Vi får dessutom besök av Emilies kompis Emilie som ska segla med oss där i två veckor.

Anna som har varit med oss hela vägen från Kapstaden mönstrade av på Dominica och flög hem till Sverige igen för att fortsätta arbet som brandingenjör. Det har varit väldigt trevligt att ha både henne och Olof ombord och vi ser fram emot att ses igen när vi kommit hem till Sverige. Tack för den här tiden!

Som ni säkert såg på bilderna i förra inlägget så passade vi på att hälsa på Elisabeth och Anders, som är ett svenskt par som spenderar vintrarna i sitt hus på Dominica. Vi råkade på dem förra gången vi var här för lite drygt två år sedan så det var ett väldigt trevligt återseende nu när vi var här igen. Vi blev bjudna på en väldigt god middag i deras hus som ligger i en liten by uppe i bergen med en magnifik utsikt över frodiga bergssluttningar med det azurblåa havet i bakgrunden.

Ytterligare en solnedgång. En daglig aktivitet ombord är att se solen snabbt sjunka i havet.

Fredrik som mönstrade på nere i Tobago för att segla med hem till Sverige, mönstrade också av på Dominica. Efter att ha seglat i lite drygt en vecka ihop så kände vi att vår personkemi inte fungerade alls, så för allas bästa valde vi att dela på oss. Ska man bo ihop på en sådan liten yta som vår båt och samtidigt korsa ett hav utan möjlighet att stiga av så måste personkemin fungera åtminstone hyffsat för att man ska klara av att stå ut med varandra. Känner man att det kanske inte fungerar efter en vecka med kortare seglingar så kommer tre veckor till havs utan land att bli en katastrof. Fredrik mönstrade alltså av på Dominica och flög istället till Colombia för att resa vidare där och träffa vänner som bor där. Vi hoppas att han får en väldigt trevlig vistelse där istället.

Ett fint exempel på ett Cumulus Nimbus som turligt nog låg på båtens läsida. Därmed var risken att vi skulle få ovädret öve ross minimal.

När vi lämnade Dominica för att segla mot Saba var det med andra ord bara jag och Emilie ombord. Det kändes nästan lite ovant att bara vara vi och båten kändes helt plötsligt dubbelt så stor med massor av plats. Bara vi två ombord har vi inte varit sedan min kompis Jocke mönstrade på i Indonesien i september förra året. Även om vi har haft oerhört roligt med alla er som har varit ombord, resan hade inte blivit densamma utan er, så är det en väldigt skön känsla att bar vara vi. Jag tror att det var på tiden att vi fick lite tid för oss själva.

Vulkanön Saba som vi aldrig fick stiga i land på...

Saba är en vulkanö som i princip bara är en frodig bergstopp som sticker upp 800m över havet. Den är mest känd för att ha bra dykning och snorkling men tillhör även Nederländerna och nlir därför Nederländernas högsta punkt. Tyvärr blev vår vistelse där lite av en besvikelse på grund av att det blåste för mycket. Trotts att vi låg på öns läsida så blåste det ganska friskt hela tiden och emellanåt kom det vindbyar nära stormstyrka. Det gick även ganska grov dyning där vi låg ankrade. Öns hamnpir låg öppen för både sjö och vind så där kunde vi inte ligga så enda sättet att komma i land var att ta dingen 2nm enkel väg bort till hamnen från läsidan vilket är lite väl långt. Efter att ha spenderat två dagar och en natt utan att kliva i land så gjorde vi en kort snorklingstur och bestämde oss sedan för att fortsätta mot BVIs och ta det lite lugnt där innan vi får besök.

Där är vi alltså nu, mellan Saba och BVIs seglandes en kurs på 320° med en slör i den karibiska natten. Bara vi…

Njuter av att vara Världsomseglare och nyförlovade!

Emilie — Wed, 02 Apr 2014 00:18:43 +0000

Nu är vi i Caribien igen och har det glassigt förutom när vi seglar för vi har inte haft någon vidare värst tur med vindarna utan sjön har varit lite stökig och vinden har blåsigt oss på nosen.

Innan vi lämnade Tobago tog Eiliv mig till stranden en kväll och dukade upp picnic och poppade den stora frågan… och jag sa JA =)

Sen seglade vi till Tobago Cays i St Vincent and the Grenadines och snorklade med sköldpaddor och spanade in Leguaner. Nu är vi på Dominica där vi återförenats med det svenska paret Elisabeth och Anders som vi träffade här för två och ett halvt år sedan när vi var här sist. De gav oss ett härligt välkomnande och lagade oss en så god middag att jag åt så jag fick andnöd. Till efterätt fick vi semlor… tror ni det var nå gott? =)

Nu blir det fattigt på skrivfronten utan istället får ni lite bilder från den senaste tiden.

Firar att vi är Världsomseglare med bubblor när ankaret var ikastat på Tobago

Segling in action

Atlantenkorsarna

Snorklingstur på Tobago

60 kr för ringar i rostfritt stål passar vår livsstil och budget perfekt

Livet är rätt gött ibland

Anna tycker det är kul att jag försöker se stark ut =)

Leguan på Tobago Cays

Paradiset Tobago Cays

Värdparet Elisabeth och Anders

God mat hos svenskarna

Fredrik vår nya crew som nu letar båt att segla över atlanten hem till Sverige med, någon som har plats?

Kolibri i trädgården hos svenskarna

Världsomseglare – Check!

Eiliv — Fri, 21 Mar 2014 20:32:16 +0000

Äntligen äntligen äntligen framme på Tobago! Redan i onsdags kväll seglade vi in i Store Bay och fick kasta ankar på precis den plats där vi ankrade runt nyår för två år sedan. Efter två års seglande i västlig riktning är vi tillbaka på samma plats igen och cirkeln är sluten. Vi kan härmed titulera oss världsomseglare och kan bekräfta att jorden verkligen är rund. (Om någon nu tvekade på den punkten)

Efter Ascencion gjorde vi ett kort tvådagarsstopp på Fernando de Noronha i Brasilien där vi fick uppleva en av våra bästa upplevelser; – simma med delfiner. Upplevelsen var över all förväntan då delfinerna verkligen simmade med oss, runt oss, över och under oss. De var nästan lika nyfikna som vi var. Ska se om vi kan få upp lite filmklipp på det så småningom.

Överseglingen från Brasilien till Tobago blev ett test för tålamodet. Tre dagar ut från Fernando upptäckte jag att sex kardeler av 19 var av i ett av våra undervant. Med andra ord var det i riktigt dåligt skick trotts att jag regelbundet kontrollerat dem. Det fick bli omedelbar stödjande uppstagning av masten med hjälp av dynema. Turligt nog hade vi ett gammalt undervant som bara två kardeler brustit i som vi kunde ersätta det andra med. Det blev en lite väl äventyrlig upplevelse att klättra upp i en mast som svajjade betänkligt för att byta undervant. Har nog aldrig tyckt så illa om vågor som då.

Masten stod nu relativt säkert, men har man tappat masten en gång tar man inte lätt på sådana saker. Undervanten kontrollerades därefter flera gånger dagligen och ibland även på natten. För att inte pressa undervanten för mycket körde vi med tre rev i storen tills sista tre dagarna på överfarten då även det hela undervantet började brista. Sista tre dygnen seglades med enbart genua och det blev tre extremt rulliga dygn ombord. Masten höll dock hela vägen fram trotts att jag varje natt drömde att den gick av på mitten och var tvungen att gå upp på däck för att kontrollera vanten.

Sedan den 23 januari då vi lämnade Kapstaden och Sydafrika har vi totalt bara spenderat 8 dagar för ankar och haft möjlighet till att gå i land och få sova en hel natt ostört. Det tar på krafterna och i slutet var vi nog alla ganska leds på att var ombord. Problemen med vanten gjorde inte saken bättre. Destå skönare var det då nu att äntligen få stiga i land.

Världsomsegling och Atlantkorsning firades med en helkväll på Bagos Beach Bar. Där träffade vi, för första gången på väldigt länge, en ung besättning från en annan båt som dessutom var svenska. Det var grabbarna på Albin Vegan Rose. Vi hade en riktigt trevlig kväll.

Dagen därpå skulle vi checka in med immigration och customs och fick problem med tjänstemännen på tullmyndigheten som ville få oss att betala övertidsersättning då vi hade ankrat upp utanför arbetstid dagen innan. De skulle snabbt få erfara att det inte var första gången någon korrupt myndighet försökt få oss att betala avgifter som inte finns. Vi protesterade högljudt och var inte alls rädda för att ställa till med någon scen. De kontrade med att subtilt hota med att det skulle bli problem för oss om vi inte betalade. När vi inte ville ge oss och hävdade att vi av misstag angivig Brasiliansk tid så gav de sig till slut, men inte utan att surt mummla resten av tiden vi var där. Uch och fy!

Nu njuter vi i fulla drag av att vara framme och sover som stockar om nätterna då båten ligger helt stilla. Underbart skönt!

Olof hoppar av här på Tobago och flyger vem via Barbados på måndag. På måndag anländer dessutom vår nya besättningsmedlem Fredrik. Det ska bli roligt med lite nytt folk ombord. Anna hänger med största sannolikhet med till Dominica där hon hoppar av.

Nu blir det lugnt till slutet på April då vi seglar hem till Europa igen. Chill!

Minus en

gurra — Thu, 08 Mar 2012 16:19:19 +0000

Hej, Gustaf här.

Jag har fattat ett tungt men samtidigt väldigt befriande beslut. Det blir inget Stilla Havet för mig. För min del är seglingen slut här.

Tankarna har vuxit fram på senare tid. Inte som ogräs, utan mer som en blomma (nej, jag är inte pretentiös Emelie Andersson). Sedan efter Taganga, en liten by i Colombia, blev tankarna mer till planer och senare planerna sedan till ett beslut.

Så varför lämna ett så häftigt projekt? En sak är att vi har lite olika syner på ”att resa”. Att segla till ett ställe och bara hänga där en vecka är för lite för mig. Jag lär mig mig inte känna en plats på en vecka. Jag kommer inte att finna den plats med den billigaste kycklingen på en vecka. Folket betyder mer än platserna. Nu i efterhand kan det ses lite naivt att sticka iväg på en jorden runt-tripp på bara två år och tro att jag kan lära känna alla platser. Men nu är det som det är.

Det andra är att relationerna på båten inte har varit helt 100. Vi har hela tiden haft ett mål och därför har det varit möjligt att fortsätta segla. Men det har varit lite för mycket negativitet emellan oss och det är inte så jag vill komma ihåg den här resan. Målet är faktiskt inte såå viktigt. Lever man på en liten båt och är olika som personer blir det svårt. Om vi inte skulle ha ägt en båt ihop hade säker saker varit helt annorlunda.

Resan är inte över för min del, verkligen inte. Håller dörrarna väldigt öppna men en tanke som finns är att åka tillbaka till Colombia och hänga där en månad eller två. Trivs där. Nu ska jag njuta ett par dagar till i San Blas sen beger jag mig mot Panama City för att möta upp med Simeon. Det känns som att jag har en grymt bra framtid utstakad för mig.

Ja, vad mer att tillägga? God fortsatt segling. Hoppas detta också kommer att ge er ro, en bättre balans. Jag känner mig iaf grymt rofylld. Hasta luego kamrater. Jag kommer att sakna detta. Engelska kanalen, Atlanten, karibien, den första Mahi Mahi`n och allt annat som finns mellan raderna. En känsla som jag definitivt kommer att ta med mig är nätterna med hård vind och höga vågor, en grym frihet. Man tål mkt mer än vad man tror.

Hej då.

Sverige, vi ses till våran. Maj kanske? På en uteservering på Skånegatan? Yran i maj, EM i Juni, sommar på Norrbyskär. Jag längtar.

/Gustaf

Colombia

Emilie — Tue, 28 Feb 2012 17:14:56 +0000

Nu har vi spenderat ca 10 dagar här i Colombia och mesta dels i Cartagena. Planen var att åka härifrån i lördags då Lasse bokat flygbiljett från Panama den 1 mars och Gustafs kompis skulle möta upp oss den 28 feb. Men när vi skulle klarera ut ur landet påstod vår agent att hamnkontoret var stängt på helgen och att vi snällt fick vänta till måndag. Det blev lite panik för Lasse som fick köpa flygbiljett till Panama istället. Igår visade det sig att det blåst upp och vi kom inte iväg då heller… Vi satsar nu på att komma iväg idag och då segla direkt till San Blas, hänga där ett par veckor och sedan segla vidare till Panamakanalens inlopp.

Jag och Eiliv lämnade båten några dagar och stack till en nationalpark med namnet Parque Tayrona. Eftersom Gustaf också stack iväg på egna äventyr till Taganga så blev Lasse ensam kvar på Båten några dagar. I Tayrona hyrde jag och Eiliv hästar och fick äntligen rida en sväng. (Har tjatat om ridning ända sedan vi passerade Danmark) Vi träffade även ett supertrevligt svenskt par som var ute på sin smekmånad, Jerker och Stina från Uppsala. De drog med oss på en trekking till ruiner från en gammal indianby med namnet Pueblito. Vi vandrade från 10 på morgonen till kl 18 på eftermiddagen i princip oavbrutet. Och eftersom jag är van vid att sitta på en båt blev det riktigt tungt på slutet. Eiliv fick bära båda våra väskor. Vi spenderade totalt 2 dagar och en natt i parken. Övernattade gjorde vi på en camping där vi hyrde en varsin hängmatta med myggnät. Det var kallt men en upplevelse.

Totalt så var vi borta från båten tre dagar och två nätter. Den natten som inte spenderades i hängmatta avnjöt vi i ett rum på ett hostel med en riktig säng och AC. Det var underbart att äntligen få sova i en riktig säng efter 8 månader i förpiken. Bussresan hem var något av en skräckupplevelse. Busschauffören körde som en galning, gjorde helt tokiga omkörning i kurvor, bländade aldrig av så mötande trafik blinkade hela tiden ilsket med heljusen, körde i princip slalom över vägbanan eftersom han pratade och tittade så mycket åt sin kompis håll som satt bredvid. Jag förslog allvarligt att vi skulle stoppa bussen och kliva av, men vi var mitt ute i ingenstans så vi blev kvar. Tur som det var kom vi fram välbehållna. Vet inte om alla kör på det viset men inga av de andra passagerarna verkade speciellt brydda.

Nu ska vi handla det sista, fixa lite vin och US-dollar. Sedan släpper vi på förtöjningarna och seglar mot Panama och San Blas öarna. Ska bli underbart med lite paradissemester igen.

Jag och Eiliv har kopt en ny kamera =) En Go Pro Hero 2 som ger lite konstiga bilder. De 2 forsta bilderna i bildspelet ar tagna med den kameran.

Colombia har varit jättetrevligt och jättefint, men nu bär det av vidare. Vi är lite osäkra på hur tillgången på internet i San Blas är så vi får se när nästa inlägg kommer.

Kramar från Emilie

Bien venidos a Colombia

Eiliv — Tue, 21 Feb 2012 00:19:21 +0000

Efter nastan fyra dygn till havs glider vi lugnt in i Cartagenas hamn precis innan soluppgangen. Pa vagen hit har vattentemperaturen sjunkit drastiskt fran ca 25-27 grader celcius till endast 19-20. Havet bytte aven farg fran klarblatt till gront och slutligen till gulbrunt. Man kanske snabbt skulle dra slutsatsen att havet ar fororenat, men min teori ar att det ar sediment som alla floderna fran bergen har har dragit med sig ut i havet. Det kalla vattnet i floderna kanske aven lett till den laga temperaturen. Men vad vet jag. Jo, den svala nattemperaturen beror garanterat pa vattnet. Men det ar bara skont!

Dansken Lasse Skytte, som just nu ar ombord pa Baten Anna som paying crew, ar nojd over att vi antligen ar framme i Colombia.

Vi ar i alla fall i Cartagena i Colombia nu och har bade hunnit med att haft en fantastiskt rolig utekvall samt att bli visiterad av polisen. Ja, poliser finns det overallt har. De star i varje gatuhorn, pa varje torg sasmt partulerandes mellan dessa. Allt for att halla ordning. Det kanns nastan som var 10 person har ar en polis. (Om nagan undrar sa gick visitationen sjalvklart bra) =) Om poliserna ger trygghet ar val en annan femma. Av vad jag vet har de valdigt daligt betalt vilket formodligen leder till stor korruption. Om man inte passar sig kanske man blir satt i finkan utan anledning och blir tvungen att muta sig ut. Det galler att passa sig sa att man inte befinner sig pa fel stalle vid fel tidpunkt. Vi ar dock inte oroliga. Det kanns ganska tryggt har anda. Varre var det i Mindelo pa Kap Verde.

Planen nu ar att hitta pa nagot skoj har. Kanske en djungelvandring eller nagra dagars ridtur innan vi seglar vidare mot Panama och San Blas.

Tills dess
Kramar fran BatenAnna-ganget
via
Eiliv

Morgonpasset pa Baten Anna

Eiliv — Tue, 21 Feb 2012 00:01:08 +0000

Detta inlägg är skrivet under seglats och är därför publicerat i efterhand.

Klockan 05:45 ringer min väckarklocka. Det ger mig precis så mycket tid jag behöver för att snooza i 10 minuter för att sedan klä på mig och gå upp i sittbrunnen för att byta av Lasse som har haft vakten innan mig mellan 03:00-06:00. Det är fortfarande alldeles mörkt ute men man kan skönja att det börjar ljusna lite i öster. Det har varit lugnt under Lasses pass. I princip inga båtar. På långt håll lyser ett starkt ljus som Lasse identifierat som en oljerigg, men annars lugnt. Efter överlämningen, som just oftast består av att fråga om man sett några båtar eller om något annat speciellt har hänt, får Lasse gå och sova några timmar till innan frukost kl 9.

Själv sitter jag kvar i sittbrunnen och spanar runt båten med musik i öronen för att vakna till. Till babord lyser ljusen från någon Colombiansk hamnstad i fjärran annars är det bara jag, båten och havet. Så här nära ekvatorn stiger solen snabbt och redan innan kl 7 är solen uppe och det är en härlig morgon till havs. Det har varit en ovanligt kall natt så båtens däck är alldeles fuktigt av daggen som fallit. (Vanligtvis har det nog sällan varit svalare än 25C nattetid sedan vi kom till Karibien) Solen värmer skönt medan den stiger över havet.

Seglingen mellan Curacao och Cartagena i Colombia tar ungefär 4 dygn och är ungefär 460 sjömil vilket motsvarar 850 km. En sträcka som innan vi gav oss av skulle kännas väldigt lång men som nu inte hör till ovanligheterna. Dock är denna segling speciell av den anledningen att vi har seglat med land i sikte nästan hela tiden.

Colombias kust i soluppgangen.

Det är med glädje i hjärtat som jag ser Colombias bergiga kust glida förbi i fjärran under den nyss uppstigna solen. Det känns härligt att segla. Även om vi har två dygn kvar innan vi får stiga i land så bryter vyn av kusten av det annars så obarmhärtigt enformiga havet ute till havs. Långt ute till havs är det vatten och vågor var du en tittar. Hav hav hav hav… Och ett dygn senare så ser man fortfarande bara hav både akterut, förut, babord och styrbord. Ja, hav är också det enda man ser strax akter om tvärs. Istället ser jag nu på avstånd hur några vindkraftverk passerar, en spetsig bergstopp dyker upp, land försvinner ner i havet för att dyka upp på ett annat ställe. Ja kusten är ständigt i förändring och erbjuder en kontrast som gör att jag kan ännu mer kan uppskatta både utsikt över land som hav. Kanske är det även någon form av omedveten inneboende trygghetskänsla som gör mig extra glad över att titta över land medan vi seglar.

Nu är det dock dags för mig att koka lite frukostgröt och väcka de andra så att även de kan glädjas över utsikten av Colombias norra kustremsa.

Over and out från Båten Anna
via Eiliv