Atlanten

För mig var det en pärs! Det har tagit oss tid att uppdatera hur det egentligen gick till när vi korsade ett stort blått hav mellan två kontinenter. Gustaf lämnade oss för ett tag sen och flyttade in på all inclusive hotell med sina syskon och glömde antagligen bort att vi korsat atlanten överhuvudtaget. Jag och Eiliv vet jag inte vad vi har för ursäkt men här i värmen är det ett dagsprojekt att fylla på gasol, fylla tankarna med vatten eller bränsledunkarna med Diesel (däremellan måste man hinka Pina colada för att orka med).

Så hur var det då? Det är svårt att förklara och jag tror vi alla hade ganska olika upplevelser, därför skulle vi egentligen publicerat fyra olika versioner. Jag tyckte iaf att den första veckan var värst, man visste att man hade fler distans framför sig än bakom sig vilket var extremt segt. Allting gungade extremt mycket HELA tiden. Jag var nästan ständigt sjösjuk. Fredik diskade i princip alla diskar. Gustaf och Eiliv lagade ALL mat. Vi åt mycket kikärtor, soyafärs och picnicbog.

Dagarna såg likadana ut, det var varmt, vi spelade kort, tog ett dopp och läste i mängder (jag lyssnade på böcker). Vissa dagar var dock lite annorlunda om vi fick besök av delfiner, tonfiskstim, mega-svärdfiskar eller såg någon båt i horisonten men de var tyvärr inte så många. Nätterna var nog nästan bäst, då var det svalt, oftast stjärnklart och man kunde sitta i sina egna tankar. Det finns mycket man kan avhandla i tankarna under många ensamma nätter under stjärnorna.

Efter ca 17 dygn såg vi Barbados och korkade upp champagnen. Det var en underbar känsla och vi alla hade i flera dagar börjat fantisera om allt vi skulle göra när vi kom i land.

Det är lite läskigt att leka levande fiskedrag på 4000 meters djup men dock nödvändigt med ett dopp emellanåt!

Nytvagade pojkar

Nytvagade pojkar

Ibland lyxade Gustaf och Fredrik till det med en öl och en pipa i solnedgången.

Här sitter vi och kurar under vår presenning till soltak.

Här sitter vi och kurar under vår presenning till soltak.

Vi firar att vi ser Barbados!

Varje morgon låg det en massa döda flygfiskar på däck och visst blir man lite ledsen när man ser hur söta de är.

Nu har vi inte svårt att fördriva tiden fast vi saknar er där hemma!

Det här inlägget postades i Kap Verde - Panama och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Atlanten

Lämna ett svar till Uggla Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*