Hej, Gustaf här.
Jag har fattat ett tungt men samtidigt väldigt befriande beslut. Det blir inget Stilla Havet för mig. För min del är seglingen slut här.
Tankarna har vuxit fram på senare tid. Inte som ogräs, utan mer som en blomma (nej, jag är inte pretentiös Emelie Andersson). Sedan efter Taganga, en liten by i Colombia, blev tankarna mer till planer och senare planerna sedan till ett beslut.
Så varför lämna ett så häftigt projekt? En sak är att vi har lite olika syner på ”att resa”. Att segla till ett ställe och bara hänga där en vecka är för lite för mig. Jag lär mig mig inte känna en plats på en vecka. Jag kommer inte att finna den plats med den billigaste kycklingen på en vecka. Folket betyder mer än platserna. Nu i efterhand kan det ses lite naivt att sticka iväg på en jorden runt-tripp på bara två år och tro att jag kan lära känna alla platser. Men nu är det som det är.
Det andra är att relationerna på båten inte har varit helt 100. Vi har hela tiden haft ett mål och därför har det varit möjligt att fortsätta segla. Men det har varit lite för mycket negativitet emellan oss och det är inte så jag vill komma ihåg den här resan. Målet är faktiskt inte såå viktigt. Lever man på en liten båt och är olika som personer blir det svårt. Om vi inte skulle ha ägt en båt ihop hade säker saker varit helt annorlunda.
Resan är inte över för min del, verkligen inte. Håller dörrarna väldigt öppna men en tanke som finns är att åka tillbaka till Colombia och hänga där en månad eller två. Trivs där. Nu ska jag njuta ett par dagar till i San Blas sen beger jag mig mot Panama City för att möta upp med Simeon. Det känns som att jag har en grymt bra framtid utstakad för mig.
Ja, vad mer att tillägga? God fortsatt segling. Hoppas detta också kommer att ge er ro, en bättre balans. Jag känner mig iaf grymt rofylld. Hasta luego kamrater. Jag kommer att sakna detta. Engelska kanalen, Atlanten, karibien, den första Mahi Mahi`n och allt annat som finns mellan raderna. En känsla som jag definitivt kommer att ta med mig är nätterna med hård vind och höga vågor, en grym frihet. Man tål mkt mer än vad man tror.
Hej då.
Sverige, vi ses till våran. Maj kanske? På en uteservering på Skånegatan? Yran i maj, EM i Juni, sommar på Norrbyskär. Jag längtar.
/Gustaf
3 kommentarer till Minus en