Livet i Portugal

Ni får ursäkta våran frånvaro. Det är bara så att vi, i hedonismens spår, har prioriterat oss själva för en stund. Kanske för för första gången på resan känner vi oss inte längre på efterkälken, vi har gott om tid. Antar att korsningen av Biscaya gjorde sitt. Avstressade.

Que?I La Coruna levde vi ruggit bra, kanske lite väl ofta över våra tillgångar. Emilie som suktat efter Tapas sen hon var i sin mammas mage fick leva ut sina tapasfantasier och vi andra följde inte alls motvilligt med. Sen gick vi alla ut på spanskt vis med svenskarna påGorm. En liten besvikelse som har förföljt oss under resan är bristen på engelsktalande personer. Hade så klart hört talas om fenomenet tidigare men trott att jorden blivit för liten för att inte prata engelska, i alla fall hos den unga generationen i Europa. Jag tycker bara att det är lite tråkigt att inte kunna kommunicera på riktigt. Ja, ja.. man tar seden dit man kommer men när man dubbar TV och film tar man bort en gratis utbildning.

Nattliga besökareEfter några dagar blev vi nöjda med La Coruna och började segla mot Porto. Portugal känns på något sätt mer exotiskt. Under seglingen såg vi både hajar och mer delfiner. Av någon anledning kom alltid Delfinerna på natten och sällskapade ofta rätt länge med oss då Anna skrämde fram fisken.

Framme i Leixios, just vid Porto har vi princip bara fortsatt vad vi startade i La Coruna. Ätit, läst, hängt på standen, surfat en del, druckit pilsner i sittbrunnen och myst med en pipa i näven. Porto kändes jäkligt trevligt då vi kom i kontakt med väldigt mycket människor och mycket lokala människor som till min glädje pratade väldigt bra engelska. Portugal är ett land där jag kan  bo i tror jag.

Väldigt bekvämt med spirbommen och vindroder.Nu (äntligen) är vi framme i Cascais en bit utanför Lisabon. Väl tajmat med tanke på att det är fredag idag. Seglingen hit bjöds på en styv kuling och ett hastighetsrekord på 11,32 knop. Men vi kom välbehållna i hamn. Att lägga till när det blåser kuling är inte så otroligt roligt då man måste vara rätt aggressiv för att inte tappa styrfarten och kontrollen mot vinden men Eiliv gjorde så att det så väldigt enkelt ut. Han är ju trots allt kapten. Emilie som skötte ”incheckningen” hälsade att hamnkapten tyckte att vi var ”crazy” som varit ute och seglat i kulingen. Vi ryckte på axlarna och ansåg att engelska kanalen var värre.

Ikväll kommer vi nog att hänga i Gorms sittbrunn ett tag före vi drar in till Lisabon och kollar läget. Hoppas livet leker där hemma för det känns rätt bra att vara ute på en båt just nu. Nästa anhalt blir förmodligen Madeira. Det blir våran längsta segling hittills men först ska vi ta det allmänt lugnt här i Cascais och njuta av livet.

PS. Anledningen till att jag ogillar västländers brist på att prioritera engelskan kan ha med att jag är så sjukt dålig på tyska, franska och spanska. Det kan som sagt ha med det att göra. Och tyvärr blev det inga bilder. Men dom kommer.

Vi hörs/ Gustaf

Det här inlägget postades i Sverige - Kap Verde och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Livet i Portugal

Lämna ett svar till Niklas Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*