$\"\"$ <\/a>

Egentligen \u00e4r det s\u00e5 m\u00f6rkt s\u00e5 att man inte ens kunde se handen framf\u00f6r sig n\u00e4r denna bilden togs men blixtar lyste upp natten s\u00e5 att det blev lika ljust som p\u00e5 dagen.<\/p><\/div>\n

N\u00e4r det var dags att krypa till kojs s\u00e5 bl\u00e5ste det ganska mycket och eftersom man ofta sover oroligt av r\u00e4dsla f\u00f6r att b\u00f6rja dragga s\u00e5 satte vi ett ankarlarm p\u00e5 datorn med hj\u00e4lp av v\u00e5r gps. Efter det\u00a0 lyckades jag mot f\u00f6rmodan somna ganska gott i f\u00f6rpiken. Runt 2-sn\u00e5ret vaknar jag upp igen och m\u00e4rker att det har slutat bl\u00e5sa helt. Najs t\u00e4nker jag och g\u00e5r upp f\u00f6r att st\u00e4nga av datorn eftersom man g\u00e4rna spar in p\u00e5 str\u00f6mmen d\u00e4r det g\u00e5r. Jag tar \u00e4ven en sv\u00e4ng ut i sittbrunnen f\u00f6r att spana av l\u00e4get och uppt\u00e4cker att det blixtrar hur mycket som helst trotts att det \u00e4r helt lugn ute och havet ligger spegelblankt. Hela v\u00e4rlden lyses upp av blixtar h\u00f6gt uppe bland molnen n\u00e4stan varannan sekund men inte ett ljud. Inget \u00f6ronbed\u00f6vande dunder n\u00e5gra sekunder efter ljusflashen \u00e4ven om det k\u00e4nns som om det blixtrar rakt ovanf\u00f6r oss. Hela situationen k\u00e4nns v\u00e4ldigt m\u00e4rklig s\u00e5 jag tar fram filmkameran f\u00f6r att f\u00f6reviga det hela. Efter att jag filmat en stund kommer Emilie, som vaknat av att jag inte l\u00e4ngre l\u00e5g kvar i s\u00e4ngen, och undrar vad som h\u00e4nder. Vi st\u00e5r tillsammans i sittbrunnen och upplever f\u00f6rundrat hur hela v\u00e4rlden emellan\u00e5t lyses upp av kraftigt vitt ljus trotts att total tystnad r\u00e5der. Pl\u00f6tsligt b\u00f6rjar det bl\u00e5sa igen. Till en b\u00f6rjan \u00e4r det en ganska svag vind men nu fr\u00e5n syd ist\u00e4llet f\u00f6r i norr. Ett vindskifte p\u00e5 180 grader allts\u00e5. Oftast \u00e4r det inte ett lovande tecken. Ankarlarmet g\u00e5r medan B\u00e5ten Anna driver norrut innan ankarlinan har str\u00e4ckts upp.<\/p>\n

$\"\"$ <\/a>

En skr\u00e4md kapten i ljuset fr\u00e5n den senaste blixten.<\/p><\/div>\n

BOOM! Med en enorm \u00e5skknall, som f\u00e5r oss att huka, bryter stormen l\u00f6s. P\u00e5 en sekund g\u00e5r vinden fr\u00e5n en l\u00e4tt bris till 20 m\/s och regnet \u00f6ser ner med s\u00e5dan kraft att man m\u00e5ste skrika f\u00f6r att ha n\u00e5gon som helst m\u00f6jlighet att h\u00f6ra varandra. Det forts\u00e4tter att blixtra men det \u00e4r inte l\u00e4ngre tyst utan vi uts\u00e4tts f\u00f6r \u00f6ronbed\u00f6vande knall efter knall. P\u00e5 datorn ser vi hur B\u00e5ten Anna accelererar ist\u00e4llet f\u00f6r att stanna upp. Ankaret har ryckts loss och vi draggar. Vi vet att vi \u00e4r omgivna av rev men p\u00e5 grund av m\u00f6rkret och det kraftiga regnet \u00e4r det i princip om\u00f6jligt att orientera. Endast if\u00f6rd kalsonger rusar jag fram till f\u00f6rd\u00e4ck i det iskalla regnet och sliter upp resten av ankarlinan ur ankarboxen f\u00f6r att sl\u00e4ppa ut s\u00e5 mycket det g\u00e5r i f\u00f6rtvivlat hopp om att ankaret skall s\u00e4tta sig igen och b\u00e5ten stanna upp innan vi driver upp p\u00e5 ett rev. Sikten \u00e4r s\u00e5 extremt d\u00e5lig att det inte g\u00e5r att avg\u00f6ra om vi fortfarande driver eller inte och att regnet piskar en i ansiktet g\u00f6r inte hela saken b\u00e4ttre. \u00c4ven om vi ligger i en v\u00e4ldigt skyddad vik s\u00e5 b\u00f6rjar sk\u00f6n bygga upp och B\u00e5ten Anna rycker bet\u00e4nkligt i ankarlinan. Tiden mellan blixt och blixtknall \u00e4r nu i princip obefintlig och ljudet \u00e4r s\u00e5 \u00f6ronbed\u00f6vande och skr\u00e4mmande n\u00e4ra att man n\u00e4stan sl\u00e5s till marken. Det \u00e4r tydligt att ov\u00e4dret \u00e4r rakt \u00f6ver oss och det visar inga som helst tecken p\u00e5 att dra vidare. V\u00e4l tillbaka i sittbrunnen kan Emilie rapportera att det vekar som om vi har stannat upp vilket k\u00e4nns n\u00e5got betryggande men eftersom v\u00e5rt elektroniska sj\u00f6kort inte \u00e4r speciellt detaljerat \u00f6ver just omr\u00e5det vi \u00e4r i s\u00e5 har vi ingen aning hur n\u00e4ra vi \u00e4r revet. Det \u00e4r s\u00e5dan kraft i den h\u00e4r stormen att alla squalls vi varit med om tidigare k\u00e4nns som en sk\u00f6n bris i j\u00e4mf\u00f6relse. Ett tag n\u00e4r det k\u00e4ndes som v\u00e4rst satte vi ig\u00e5ng motorn f\u00f6r att hj\u00e4lpa ankaret att h\u00e5lla f\u00e4stet men vi st\u00e4ngde av efter ett tag d\u00e5 det var s\u00e5 mycket blixtar i luften att jag var orolig f\u00f6r att motorn eventuellt skulle f\u00f6r\u00e4ndra den elektriska potentialen i masten och i princip dra blixtarna till sig. Vi var bra sugna att krypa upp p\u00e5 d\u00e4ck f\u00f6r att s\u00e4tta fast \u00e5skledarna p\u00e5 vanten men det k\u00e4ndes helt enkelt f\u00f6r farligt om man skulle ha s\u00e5dan otur att blixten skulle sl\u00e5 ner i just v\u00e5r b\u00e5t vid samma tillf\u00e4lle. Det enda vi kunde g\u00f6ra var att vara beredda p\u00e5 det v\u00e4rsta t.ex. om vi skulle b\u00f6rja dragga igen eller om ankarlinan helt enkelt skulle g\u00e5 av. Vi hade ju ingen aning om den just d\u00e5 h\u00f6ll p\u00e5 att skavas av mot en vass korall eller om taglingarna jag gjort helt enkelt skulle brista. Skulle den g\u00e5 av s\u00e5 visste jag inte ens om vi skulle klara av att motorisera mot den extremt starka vinden eller ens vart vi skulle ta v\u00e4gen. S\u00e5 vitt jag vet kunde vi lika g\u00e4rna k\u00f6ra upp oss sj\u00e4lva p\u00e5 ett rev eftersom det var s\u00e5 enormt sv\u00e5rt att orientera sig i m\u00f6rkret och regnet. Emilie packade till och med en extra grabbag med pass, pengar och dator i om det absoulut v\u00e4rsta skulle intr\u00e4ffa att vi drev upp p\u00e5 ett rev och b\u00f6rjade ta in s\u00e5 pass mycket vatten att vi skulle sjunka. S\u00e5 pass illa k\u00e4ndes situationen.<\/p>\n

$\"\"$ <\/a>

Frekvensen p\u00e5 blixtarna var s\u00e5 h\u00f6g att det n\u00e4stan k\u00e4ndes som att st\u00e5 under ett blinkande lysr\u00f6r. N\u00e5got som kan g\u00f6ra den mest sansade person f\u00f6rvirrad.<\/p><\/div>\n

Emilie satt inne i b\u00e5ten och h\u00f6ll stenkoll p\u00e5 plottern p\u00e5 datorn f\u00f6r att uppt\u00e4cka minsta tendens till att vi skulle b\u00f6rja dragga medan jag satt ute i regnet i sittbrunnen redo att vidta \u00e5tg\u00e4rder f\u00f6r att f\u00f6rs\u00f6ka r\u00e4dda oss ur en eventuell n\u00f6dsituation. Skrikande f\u00f6rs\u00f6kte vi diskutera vad vi skulle g\u00f6ra vid olika scenarion s\u00e5 att vi b\u00e5da visste vem som skulle g\u00f6ra vad. Annars kunde vi inte g\u00f6ra mer \u00e4n att be f\u00f6r att stormen skulle dra f\u00f6rbi samtidigt som vi f\u00f6rbannade det faktum att vi sn\u00e5lade in p\u00e5 sista natten i marinan.<\/p>\n

Inte f\u00f6rr\u00e4n vid 5-sn\u00e5ret p\u00e5 morgonen b\u00f6rjade vindarna avta och regnet lugna ner sig. Det blixtrade och \u00e5skade fortfarande men inte alls med samma frekvens som f\u00f6rut. Det k\u00e4ndes v\u00e4ldigt sk\u00f6nt att det verkade som om det var \u00f6ver men vi v\u00e5gade inte riktigt hoppas p\u00e5 f\u00f6r mycket d\u00e5 det k\u00e4ndes som om det lika g\u00e4rna kunde tillta i styrka igen. Eftersom vi n\u00e4stan inte sovit p\u00e5 hela natten gick vi och lade oss efter ett tag med ankarlarmet p\u00e5slaget p\u00e5 datorn. Jag somnade ganska snabbt men Emilie som fortfarande var uppe i varv efter all adrenalin l\u00e5g l\u00e4nge och vred p\u00e5 sig.<\/p>\n

N\u00e4r vi vaknade igen var det ljust ute och stormen hade dragit f\u00f6rbi helt och vi kunde se att vi l\u00e5g ca 30-40 meter fr\u00e5n n\u00e4rmsta rev vilket k\u00e4ndes sk\u00f6nt och vi var v\u00e4ldigt tacksamma f\u00f6r det goda f\u00e4stet i botten f\u00f6r ankaret, annars hade det nog varit en helt annan st\u00e4mning den morgonen. Senare fick vi h\u00f6ra att blixten faktiskt hade slagit ner i n\u00e5gon av segelb\u00e5tarna i ankringen och de hade f\u00e5tt i princip all sin elektronik utbr\u00e4nd. Vi var v\u00e4ldigt glada \u00f6ver att det inte var vi…<\/p>\n

Efter en snabb frukost l\u00e4ttade vi ankar och seglade till en marina som heter Vuda Point och ligger p\u00e5 den stora huvud\u00f6n Viti Levu. Jag antar att jag inte beh\u00f6ver f\u00f6rklara att vi inte var speciellt sugna p\u00e5 att ankra n\u00e4sta natt ocks\u00e5.<\/p>\n

I skrivande stund ligger vi fortfarande kvar i Vuda Point fyra n\u00e4tter senare. H\u00e4r \u00e5terf\u00f6renades vi med v\u00e5ra amerikanska v\u00e4nner p\u00e5 Slick och Obelisk som vi inte sett p\u00e5 ett par veckor och det var v\u00e4ldigt roligt att h\u00e4nga ihop igen. Vi hade bland annat en legendarisk utekv\u00e4ll i staden Nadi i torsdags kv\u00e4ll. Annars har vi mest h\u00e4ngt i marinan och umg\u00e5tts.<\/p>\n

Planen \u00e4r nu i vilket fall som helst att ta f\u00f6rsta b\u00e4sta v\u00e4derlucka ner till Nya Zeeland, parkera b\u00e5ten och skaffa oss ett jobb f\u00f6r att f\u00e5 ihop lite mer pengar till resan. Som v\u00e4dret ser ut nu s\u00e5 blir det inte den n\u00e4rmsta veckan s\u00e5 vi ska nog cruisa runt lite bland de sm\u00e5 \u00f6arna h\u00e4r i n\u00e4rheten och bara ta det lugnt. Det finns \u00e4ven ett st\u00e4lle h\u00e4r p\u00e5 s\u00f6dra Viti Levu i Passific Harbour d\u00e4r man kan g\u00f6ra ett otroligt h\u00e4ftigt hajdyk som jag \u00e4r r\u00e4tt sugen p\u00e5. Vanligtvis brukar man se upp till nio olika sorters haj och d\u00e4ribland flera meter stora tjurhajar och tigerhajar som \u00e4r k\u00e4nda m\u00e4nnisko\u00e4tare. Vore otroligt h\u00e4ftigt att f\u00e5 se. Vi f\u00e5r se vad pl\u00e5nboken och Emilie till\u00e5ter.<\/p>\n

F\u00f6rhoppningsvis hittar vi n\u00e5gon som vill h\u00e4nga med p\u00e5 \u00f6verfarten till Nya Zeeland s\u00e5 att det blir lite l\u00e4ttare med vakth\u00e5llningen. Misst\u00e4nker att det blir lite mer marin trafik p\u00e5 v\u00e4gen dit ner \u00e4n vad vi haft hittills s\u00e5 det blir nog vakenvakt p\u00e5 n\u00e4tterna. \u00c5tminstone fram\u00e5t slutet.<\/p>\n

Vi h\u00f6r av oss igen innan vi drar s\u00f6derut!<\/p>\n

Stormiga h\u00e4lsningar fr\u00e5n oss p\u00e5 B\u00e5ten Anna!<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"