En lång seglats

gurra — Mon, 05 Sep 2011 19:12:41 +0000

Trolla Makrill is the shit. Och gott är det.

Engelska kanalen har alltid legat där bak i huvudet någonstans. Kanske är det för att det är den mest trafikerade leden i världen eller så är det dess historia på något vis. Nästan i andakt lämnade vi Nordsjön och seglade genom Dover Strait in i kanalen. Vattnet var alldeles grönblått en fin vind tog oss mot Cherbourg. I brist på annat att göra på båten (man kan även ledsna på att läsa, tro det eller ej) kastade vi ut två fiskelinor i jakt lunch. Efter inte så länge hade vi fem stadiga Makriller och när våran bästa fiskelina försvann i djupet ansåg vi att det var ett tecken på att vi hade fiskat färdigt. Man ska inte fiska mer än man behöver, men det är lätt att bli girig. Stekt makrillfilé och kokpotatis till lunch. Fisksoppa gjord på fiskhuvudena och fiskbenen till middag. Bra grejer! Innan det första dygnet var avseglat hade av råkat ut för en tjock tjock dimma, ett massivt åskväder med väldigt konstiga vindar men dock ändå gjort stabila 100 sjömil.

Engelska kanalen i sitt finaste.

Dag två är helt eländig. Vinden har vridit sig till väst vilket betyder att vi har rak motvind. Till en början i medströms går det helt OK att kryssa men när tidvattnet vänder så går det inte längre att segla västerut, man kommer helt enkelt ingen vart. Vinden ökar och med den vågorna. Vi får kämpa för varje sjömil och vågorna gör det väldigt obekvämt. Matlagning blir till ett projekt, sjösjukan träder fram och energin försvinner. Efter ca 40 timmars segling börjar vi närma oss Cherbourg och ett hopp tänds; vi kanske hinner in före tidvattnet vänder. Vi hann inte. För att så mer salt på såret har lanternorna slutat att fungera. Vinden ökar till kuling och den ligger stabilt på mellan 13 och 16 m/s. Med brist på andra alternativ så bestämmer vi oss att vänta ut tidvattnet och kämpa på. Alltså att kryssa fram och tillbaka utan att ta sig någon vart. Vi hade fasen bestämt oss för Cherbourg. Tack vare det totala mörkret kan vi inte se vågorna. Bara känna. Ovetenskap är inte så dumt alla gånger. Med morgonens ljus ser vi vad vi kämpat mot hela natten: Branta massiva vågor på 3-4 meters höjd. Insikten gör att man känner sig rätt liten men nu (6 timmar senare) har tidvattnet vänt. Det är en stor skillnad på 4 knop med sig och 4 mot sig. Två timmar senare är vi glada men helt slutkörda i hamn. Vid en enkel inspektion av båten och dess innandöme ser vi att det mesta är blött, hälften av besticken ligger på golvet eller under spisen; misär. En seglats som skulle ha varit på ca 160 Nm blev en bra bit över 200.

Nu har vi varit och käkat på en trevlig restaurang här i Cherbourg och Emilie och Eiliv har tagit sig en nap medan jag har sökt mig till den lokala yachtbaren för lite WiFi och espresso. Ny energi. Verkar för övrigt som det inte finns dålig mat i detta land. Och språket, vilket skönt språk. Emilie, våran franska språkguru, och alla sköna människor som man vill samtala med och inte bara inflika med en ”Bon jor” eller ”Merci” har inspirerat mig. Har just laddat hem ”How to learn French”, man vill ju inte vara utanför. Brest nästa. Verkar blåsa kuling imorgon med så ikväll är vi lediga. Undrar vad som står på tapeten? God only knows!. (Vilken låt?)

Lev och må.

PS. Det finns palmer i Cherbourg.

Engelska Kanalen – Båten Anna

En lång seglats