Drak- och djurfrossa på Komodo

Eiliv — Sun, 15 Sep 2013 16:09:07 +0000

Här bjuder vi på en liten hopklippt videosnutt från vårat besök på Rinca i Komodo National Park med Komodovaranen som huvudperson och bufflar apor och hjortar i birollerna. Hoppas att ni tycker att detta är lika häftigt som oss. Det är kittlande att inse att komodovaranerna ger sig på och äter djur stora som bufflarna som ni får se i filmen… Se och förundras!

Drakar och äventyr

Eiliv — Sat, 14 Sep 2013 14:51:08 +0000

Hej hej hej!

Om någon funderar på varför det varit dåligt med uppdateringar på hemsidan så är svaret enkelt. Vi har seglat runt i bitar av Indonesien där internet är mer ett rykte än något man ”surfar på”. När vi har varit i lite mer civiliserade områden har vi haft fullt upp av att ordna med diesel och fylla på vatten och matförråden för att hinna med att blogga. Däremot har det inte varit tunt med upplevelser. Hade vi haft tid och pengar hade man kunnat segla runt i Indonesien hur länge som helst bland alla tusentals öar och ankringsvikar. Vi måste dock vara i Sydafrika innan mitten på November för att inte hamna mitt i orkansäsongen på södra Indiska Oceanen så det gäller att ligga på.

Sedan Jocke kom ombord har vi haft det riktigt bra men också ganska tuff segling och oturligt nog magsjuka ombord. (Inte trevligt i en trång båt men det kanske inte behöver påpekas) Som senast har vi besökt Komodo National Park och sett världens största ödla, Komodovaranen, som kan bli upp till tre meter lång och äter djur stora som bufflar och hjortar. Det gäller som människa att passa sig eftersom man är något mindre än dessa djur. Nästa stopp blir Kalimantan (Borneo) där vi ska upp i djunglen och titta på Orangutangerna. Orangutang betyder för övrigt skogsmänniska eller skogsperson på indonesiska. Nu hinner jag tyvärr inte skriva mer men här följer ett utkast som Emilie skrev när vi kom in till Ambon efter en lång tid ”Off the beaten track”. Läs och skratta med oss!

Civilisation!

Det här med att segla ”off the beaten track” vet jag inte om det är så vidare värst roligt faktiskt… Visst man får uppleva och se häftiga platser och människor som man aldrig haft möjlighet till utan en båt, men är man uppväxt i ett västerländskt samhälle och är social som person så blir det ganska påfrestande tillslut när man inte sett en annan människa än Eiliv på nästan två veckor, inte kunnat kommunicera med någon på grund av bristen på engelska på nästan en månad och inte kunnat kolla mailen, facebook, dricka en cola med is, göttat sig med en glass eller ätit annan protein än fisk, soyabitar eller bönor så tillslut är det nog bara… På filmer hallucineras det i öken efter kaktusar eller vatten, den senaste veckan har jag anat ett McDonald’s M i horisonten ett flertal gånger… Det är lite pinsamt att erkänna men jag behöver helt enkelt en stad eller i varje fall en by eller kanske bara en resort eller helt enkelt bara en annan segelbåt lite då och då…

Nu är vi i alla fall i civilisationen och har gottat oss i is, pommes, internet m.m. I morse kom också Eilivs kompis Jocke och det känns nästan lite overkligt, han har ”hotat” med att komma ett tag men jag har nog inte riktigt trott på det =) Nu är han här och det känns riktigt skoj med lite friskt blod på Båten!

Skepp och Hoj!

Komodovaran – Båten Anna

Drak- och djurfrossa på Komodo

Drakar och äventyr