Spanien – Båten Anna

Härliga Mógan, bye bye!

Emilie — Sat, 12 Nov 2011 16:21:59 +0000

Fredrik kom för en vecka sedan och blev satt i arbete på en gång! Vi har äntligen polerat targabågen (bågen med solpaneler och mojs) det var tråkigt men skönt att ha gjort!

Vi festade till det med grannbåten Vinda, vilket var superkul... men resulterade i en bakisdag utan båtfix...

och i att Gustaf ville skeda med Fredrik... hehe, vi får va glada att han vill vara kvar =)

Vi har varit på Ikea och ätit köttbullar, gravlax och prinsesstårta mums, mums!!

Vi har nu fyllt båten med en massa, verkligen en MASSA mat!! Så off we go... Det är galet, jag vill ångra mig, jag vill inte, eller jag vill, fast det blir jobbigt och ja... jag gör det eller vi gör det! En veckas segling för ett par dagars stopp på Cap verde sedan korsar vi atlanten!!

Puerto Mogan

Eiliv — Fri, 04 Nov 2011 11:40:53 +0000

Efter några dagar i Las Palmas var det dags att dra vidare. Marinan skulle fyllas på med båtar som skulle segla ARCn (Atlantic Rally for Cruicers) och vi ville ta oss ner till sydkusten där vädret i regel ska vara soligare och varmare + att det ska vara bättre bad och snorkling.

Gran Canarias kust på väg mot Puerto Mogan.

Efter lite efterforskningar bestämde vi oss för att sätta kurs mot Puerto Mogan som är en liten turistort som ligger på Gran Canarias sydvästra sida. Gran Canaria är en relativt liten ö så seglatsen runt halva ön tog bara en sisådär 9 h. En sträcka som känns väldigt kort nu för tiden. Väl framme letade vi snabbt upp S/Y Bull som är en annan Fortissimo som är ute på ett världsomseglingsäventyr. Vi träffade dem första gången i våras på båtmässan i Stockholm och sedan vi startade i somras har vi legat ganska precis två veckor efter dem förrän nu. Det var väldigt roligt att träffa dem igen och få ta en kik på deras båt. Vi har även fått äran att träffa Ellinor och Jonas på båten Vinda.

Sedan vi kom hit i tisdags kväll har det varit fullt upp med aktiviteter. Redan första dagen hyrde jag (Eiliv) och Gustaf dykutrustning och tog dingen ut tillsammans med Niklas och Poffe från Bull, för att dyka på ett vrak. Det var ett tag sedan man dykte sist så man kände sig lite ringrostig, men det var ett häftigt dyk och jag hoppas vi får göra om något liknande snart igen. Annars har det varit lite strandhäng, pill med båten och snorkling som stått på schemat. Dessutom har vi haft en hel del trevligt umgänge med besättningarna på tidigare nämnda båtar.

Imorgon kommer Fredrik som ska segla med oss över Atlanten. Det ska bli väldigt spännande att träffa honom och att helt plötsligt bli fyra ombord. Planen för oss är att vi ska lämna Puerto Mogan den 10e november och sätta kurs mot Kap Verde och innan dess har vi några saker som måste ordnas med båten så det är väl bara att sätta igång. Tiden går alldeles för fort när man har roligt.

Nya uppdateringar om läget kommer snart igen.

Over and out!

Framme

gurra — Sat, 29 Oct 2011 17:32:44 +0000

Väldigt skönt. Framme i Las Palmas efter 2 dygn och 11 timmar. De sade att det skulle vara proppfullt här. Genom att parkera helt fel när vi kom fram klockan 4 på natten och ockuperade tre platser kom vi i kontakt med hamnvakten som antagligen gillade vad han såg och fixade en plats för oss. Vi får vara här till måndag iaf, kanske längre. Känns som vi fixar delmål nu lika enkelt som man öppnar en öl efter en 3-dygns seglats. Första var nog Biscaya, men Kanarieöarna tar nog det. Nästa mål: Atlanten! Nu är det på riktigt.

Båten Anna, Oktober 2011

I Porto Santos, där självaste Columbus bodde och verkade ett tag, tog vi traditionen på största allvar då vi målade ett bildbevis att vi faktiskt också varit där. Riktigt häftigt och inspirerande att se alla målningar. Man känner en respekt för de som varit där tidigare. Vi vet att det inte är en dans på rosor att komma dit man är. Vi är stolta att vara med i klubben. Skönaklubben Porto Santo.

Efter bra häng med norskarna på Milla och Virginia V och våra egna landsmän i Orkestern (ett skönt namn) bestämde vi oss för att söka oss vidare mot nya äventyr. Maldiverna i stort sätt. Det finns mycket att säga om de vi träffar, men våran hemsida är så liten och världen är så stor och människorna så många. Det känns som om vi träffar polare hela tiden. Just nu sitter jag med John från Nordirland och dricker en lördagspint och njuter av livet. Madeira var riktigt bra faktiskt. Medan Eiliv och Emilie myste till med Virginia V och Orkestern på sin sida av ön träffade jag upp med grabbarna på Gorm och gjorde Funchal. Efter att ha smittit in på en klubb för 18-åringar och neråt blev vi utsparkade, bitchslapade och sparkade på smalbenen av de fantastiska vakterna. Plus i kanten för dom som i stort sätt gjorde våran kväll. Vakterna och Mattias beteende på dansgolvet. Fantastiskt!

Huvudet, bommens bästa vän.

Nu är vi som sagt i Las palmas och är rätt utpumpade. Seglingen från Maderia tog en del energi då det oftast var mellan 8 och 10 sekundmeter från sidan. Men snabbt gick det, dock trötta blev vi. Jag blev träffad av bommen för första gången, lite mer uppmärksamhet i framtiden tack. Idag är det lördag och världen får vänta ett tag då Las Palmas måste utforskas.

I dagarna kommer Fredrik att joina upp. Väldigt trevligt att ha en till medlem i sällskapet. Hur trevliga Eiliv och Emilie än må vara så är det lite jobbigt att vara det tredje hjulet ibland. Det här med att vara många människor på en liten båt är inte alltid lätt. Alla ens svagheter kommer till ljus och man måste verkligen försöka acceptera varandras olikheter. Men i slutändan är det alltid alltid värt det. ”Just idag mår jag bra”. Vilken låt?

Hej då

Livet i Portugal

gurra — Fri, 07 Oct 2011 15:34:32 +0000

Ni får ursäkta våran frånvaro. Det är bara så att vi, i hedonismens spår, har prioriterat oss själva för en stund. Kanske för för första gången på resan känner vi oss inte längre på efterkälken, vi har gott om tid. Antar att korsningen av Biscaya gjorde sitt. Avstressade.

I La Coruna levde vi ruggit bra, kanske lite väl ofta över våra tillgångar. Emilie som suktat efter Tapas sen hon var i sin mammas mage fick leva ut sina tapasfantasier och vi andra följde inte alls motvilligt med. Sen gick vi alla ut på spanskt vis med svenskarna påGorm. En liten besvikelse som har förföljt oss under resan är bristen på engelsktalande personer. Hade så klart hört talas om fenomenet tidigare men trott att jorden blivit för liten för att inte prata engelska, i alla fall hos den unga generationen i Europa. Jag tycker bara att det är lite tråkigt att inte kunna kommunicera på riktigt. Ja, ja.. man tar seden dit man kommer men när man dubbar TV och film tar man bort en gratis utbildning.

Efter några dagar blev vi nöjda med La Coruna och började segla mot Porto. Portugal känns på något sätt mer exotiskt. Under seglingen såg vi både hajar och mer delfiner. Av någon anledning kom alltid Delfinerna på natten och sällskapade ofta rätt länge med oss då Anna skrämde fram fisken.

Framme i Leixios, just vid Porto har vi princip bara fortsatt vad vi startade i La Coruna. Ätit, läst, hängt på standen, surfat en del, druckit pilsner i sittbrunnen och myst med en pipa i näven. Porto kändes jäkligt trevligt då vi kom i kontakt med väldigt mycket människor och mycket lokala människor som till min glädje pratade väldigt bra engelska. Portugal är ett land där jag kan bo i tror jag.

Nu (äntligen) är vi framme i Cascais en bit utanför Lisabon. Väl tajmat med tanke på att det är fredag idag. Seglingen hit bjöds på en styv kuling och ett hastighetsrekord på 11,32 knop. Men vi kom välbehållna i hamn. Att lägga till när det blåser kuling är inte så otroligt roligt då man måste vara rätt aggressiv för att inte tappa styrfarten och kontrollen mot vinden men Eiliv gjorde så att det så väldigt enkelt ut. Han är ju trots allt kapten. Emilie som skötte ”incheckningen” hälsade att hamnkapten tyckte att vi var ”crazy” som varit ute och seglat i kulingen. Vi ryckte på axlarna och ansåg att engelska kanalen var värre.

Ikväll kommer vi nog att hänga i Gorms sittbrunn ett tag före vi drar in till Lisabon och kollar läget. Hoppas livet leker där hemma för det känns rätt bra att vara ute på en båt just nu. Nästa anhalt blir förmodligen Madeira. Det blir våran längsta segling hittills men först ska vi ta det allmänt lugnt här i Cascais och njuta av livet.

PS. Anledningen till att jag ogillar västländers brist på att prioritera engelskan kan ha med att jag är så sjukt dålig på tyska, franska och spanska. Det kan som sagt ha med det att göra. Och tyvärr blev det inga bilder. Men dom kommer.

Vi hörs/ Gustaf

Dödens bukt – inte så farlig trots allt

Eiliv — Mon, 26 Sep 2011 23:37:15 +0000

Äntligen har vi gjort det! Vi har korsat Biscayabukten och har nått varmare breddgrader i Spanien och närmare bestämt La Coruña.

Det var ett tag sedan vi skrev nu och vi förstår att ni har väntat tålmodigt på färska nyheter från Båten Anna. I Camaret fick vi vänta några dagar innan vädergudarna behagade vara snälla mot oss. Dock led det ingen brist på oss då den norska träskutan Lucero låg precis hade lagt till där innan vi kom. Under tiden vi väntade på bättre väder så hann vi med att umgås en hel del, gå på restaurang, promenera och se på film ihop. Mycket trevliga människor. På tisdag kväll såg det ut att bli en lämplig väderlucka för att ta oss över Biscaya med start Onsdag mitt på dagen.

Tillsammans med Lucero och den svenska båten Gorm (Som dök upp sista dagen) lade vi ut prick kl 12 från Camaret. Vindarna var fina och tog oss i ca 7 kn rakt sydväst och efter lite mindre än ett dygn hade vi korsat den nordeuropeiska kontinentalsockeln och seglade med dryga 4000 m vatten under kölen. Det ni!

Solnedgång över Biscaya och en lång mörk natt tar sin början.

Sträckan Camaret till La Coruña var ca 350 nm (ca 650 km) och tog oss ganska precis tre dygn att tillryggalägga. Vi seglade alltså med ganska god fart. Vanligtvis kan man mellan tummen och pekfingret säga att vi gör ca 100 nm per dygn. Väderluckan som givits oss innebar rätt lite vind stundvis så vi gick lite mer än en tredjedel av sträckan för motor medan vi seglade resten. Trotts att det inte blåste speciellt mycket gick det en ordentlig dyning in i bukten från atlanten. Vissa vågor var nog så höga som 5 meter men tur nog så var de inte speciellt branta utan mer som sävliga kullar av vatten som rullade fram in mot land.

En av de delfiner som kom tillbaka och underhöll oss senare på dagen.

Tidigt tidigt innan gryningen anlänt första morgonen till havs så kom de. I månskenet kunde jag plötsligt se massvis av fenor som skar genom vattenytan. Det var delfiner! Tyvärr var det alldeles för mörkt för att fota dem men i ljuset av månen fick jag njuta av deras sällskap i nästan en och en halv timme. Emilie som kom och bytte av mig sista halvtimmen beskrev upplevelsen som om det vore en tavla. Hoppande delfiner i en månljusgata ute till havs. Är det inte overkligt? Vi satt där i sittbrunnen tillsammans och njöt av upplevelsen. Senare samma dag kom dock den absoluta höjdpunkten. Valar! Ett gäng otroligt stora valar uppenbarade sig mindre än 100 meter från båten och låg i vattenytan och sprutade vatten med sina andningshål. Det var riktigt häftigt att se så stora djur på nära håll.

Här firar vi tillsammans med besättningen på Lucero att vi äntligen korsat den beryktade Biscayabukten. Tack Monica för skumpan! Den smakade fint!

När vi inte tittade på valar och delfiner så fördrev vi tiden med att sova, lyssna på musik, läsa och titta på en film. Trotts denna underhållningskavalkad var det otroligt skönt när vi äntligen siktade den spanska nordkusten tidigt på lördags morgon. Landstigningen firades tillsammans med besättningen på Lucero genom att korka upp skumpan som Monica på Gurnsey skänkt oss för ändamålet. Tack så mycket för den! Det smakade fint att välkomnas med skumpa, solsken och värme. Precis vad vi har längtat efter.

Sedan vi kom hit har vi hunnit med att frossa i tapas, bada lite i det kalla vattnet (ca 18 grader) och få massvis av sol på oss. Vi har även lärt känna grabbarna på Gorm bättre och vi har haft riktigt trevligt ihop. Enligt uppgift skulle det gå att fylla våra flaskor med gasol här i Spanien men alla vi har frågat har sagt att det inte går, så vi snålar med den lilla gas vi har kvar tills vi kommer till Portugal där det skall gå att ordna.

Planen nu är att stiga upp i rimlig tid imorgon och sätta kurs mot Baiona längst ner på Den spanska kusten innan Portugal. Resan beräknas ta kanske ett dygn.

Over and out!

C9T