St Helena

Innan jag berättar vad vi har gjort här på St Helena tänkte jag passa på att meddela att vi har plats för extra besättning ombord från Karibien över nordatlanten via Azorerna till Europa. Vi räknar med att lämna Brittish Virgin Islands i slutet på april och vara i Irland i början av Juni. Om man är intresserad är det bästa sättet att kontakta oss via satellittelefonen då vi intee kommer att ha tillgång till internet de närmsta veckorna. Se hur man gör under fliken Kontakta Oss.

Efter 15 dygn till havs kom vi äntligen fram till St Helena i fredags. Sista två dygnen hade den svaga vinden dött helt så vi fick motorisera oss fram. Som tur är har lagningen av autopilotens styrarm hållit fint så det har varit glassiga dagar men ldigt väldigt vamt. När det slutade blåsa steg temperaturen snabbt upp till över 30 grader.

Hela överseglingen har varit väldigt lugn med lite sjö och lätta vindar. Det har med andra ord inte gått jättefort men nog har vi seglat bekvämt alltid. Vi har spenderat dagarna med att läsa, spela Uno eller andra kortspel och har turats om med matlagning och diskning. Nätterna har varit månlösa och underbart stjärnklara så man har haft världens vackraste utsikt under sina nattpass.

Efter det att vi fångade vår rekordtonfisk på 14kg så har det gått trögt på fiskefronten. Under flera dagar fångade vi inget alls och den dagen vi fick upp en fisk var den en Mahi Mahi som var så liten att vi släppte tillbaka den i havet. Vi slutade på en success rate på 50%. Fem fiskar på tio försök.

Nu är vi i alla fall framme och det var härligt att få sätta fötterna på lite fast mark igen. Första kvällen råkade vi trilla in på en födelsedagsfest på ett ställe som hette Donnys Place. Det var självaste Donny som fyllde år så vi fick föklarat för oss att det i vanliga fall inte alls var så här mycket fest en vanlig fredagkväll på stadens uteställe. Vi tänkte att det kändes ganska normalt med tanke på att det bara bor 4000 människor på hela ön. Hur som helst blev vi lånade £30 för att kunna köpa oss en varsin drink av en man som litade på att vi skulle lämna tillbaka dem på måndag igen när banken öppnade. Det finns nämligen inga bankomater på ön och heller inte mobiltelefoni av något slag. Här använder man telefonkiosker fortfarande. Internet har inte heller varit helt enkelt att få tag på av förståeliga skäl.

Höjdpunkten hittills på ön har varit att äntligen få se och dessutom simma med valhaj. Vi hade fått tips av en svensk som mailat oss tidigare om att de skulle vara här i januari (tack för det tipset!) och mycket riktigt så är de här och tydligen är de rekordmånga i år. Någon hade räknat upp till 32 st på en och samma gång. Första gången vi såg dem stod vi uppe på en höjd och tittade ner på vår båt då vi plötsligt såg något som var nästa lika stort som båten simmandes runt Båten Anna. Självklart var det en Valhaj och vi svor över att vi inte var på båten just då och även om vi var glada över att få se en så var det nästan lite retsamt när den simmade tre varv runt båten och vi kunde bara stå på avstånd och titta på. Som tur var stötte vi på en till idag när vi var på väg i land med dingen. Det var bara att snabbt vända om och hämta snorklingutrustningen och kamera.

Att simma med valhajar är nog en av de häftigaste saker vi gjort på denna resa. De är så otroligt stora (upp till 12 meter) och simmar lojt strax under ytan. Nej, de är inte farliga då de bara äter plankton och andra små saker så vi kunde relativt tryggt simma alldeles nära. Vi kunde inte få nog och simmade jämte hajen i säkert en timma. Det roliga var att även den var nyfiken på oss och simmade runt, simmade bort, vände och kom tillbaka till oss igen. En alldeles speciell upplevelse.

En annan liten anekdot är att Emilie förmodligen har dragit på sig en släng av svinkoppor som förmodligen beror på att hon promt skall klappa alla djur som hon möter på vägen…

Imorn ska vi hyra en bil och på egen hand besöka Napoleons gamla (påtvingade) residens, och andra spännande platser på denna lilla ö. Sedan sticker vi nog vidare till Accencion redan på tisdag som det ser ut nu.

Till nästa gång… Skepp Ohoy!

Valhajen som vi simmade med var kanske ca 8 meter lång. Jämför med Olof som simmar i bakgrunden så förstår man hur stor den är.

Det här inlägget postades i Sydafrika - Karibien och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till St Helena

Lämna ett svar till Anki Rosén-Olofsson Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*