Sverige – Kap Verde – Båten Anna

Satellittelefonen aktiverad

gurra — Thu, 24 Nov 2011 13:54:58 +0000

Satellittelefonen aktiverad. Sa nu ska vi kunna ladda hem vaderprognoser, uppdatera hemsidan och sa klart kommunicera med alla dar hemma mitt ute i Atlanten om vi sa vill. Dyrt men ack sa bra.

Om man vill kontakta oss sa kommer vi att ha pa satellittelefonen mellan klockan 18-20 svensk tid och da ska det ga att ringa. Men ”be aware”, det kan vara svindyrt.

Om man hellre vill skicka ett sms sa kan man gora det gratis via iridiums hemsida http://messaging.iridium.com.

Ni kan na oss pa: +881631570171

Kap Verde

gurra — Tue, 22 Nov 2011 14:03:25 +0000

Framme i Kap Verde. Seglingen pa ca 840 Nm tog lite mer an en vecka. 7 dygn och 6 timmar och man vill vara ”en san”! Alla ar valdigt man om att inte ha seglat langsamt sa alla ar valdigt noga med timmarna och har riktigt bra ursakter ifall seglingen har dragit ut pa tiden. Man har mkt tid till att fundera pa sma saker ute till havs.

Har i Mindelo bestamde vi traff med de pa Bull och Gorm. Sa det ar inte direkt brist pa svenskar i denna nordiska kolloni. Men det ar sjukt kul. Champions League ikvall, bara det ar ju inte helt fel.

Det osar fattigdom over detta stalle och man kanner sig verkligen som en turist da man gar omkring pa gatorna. Men det ar samtidigt valdigt vackert har.

Det blev stora rabalder i hamnen idag da en 10 tons Bravaria med en ensam tysk bakom ratten korde in i varan mooring (typ ankarlina). Alla skrek hoger om vanster och hade olika losningar pa problemet. Det slutade med att Bravarian gled in i varat vindroder och bojde till det lite. Kanns lite jobbigt att borja snacka forsakring och ersattning, men det maste goras. Vi ar lite bittra pa killen, han bad inte ens om ursakt. Han skamndes val for mkt antar jag.

Ja ja, man ska inte klaga. Vi ar pa Kap Verde och har Atlanten runt hornet. Jag skulle nog saga att vi ar ratt lyckliga anda. Fredrik har visat sig vara en riktig tillgang ombord och kan trots sin ringa erfarenhet ta ett nattpass utan att man behover kanna oro. Sen ar han sjukt bra pa att diska.

Atlanten pa fredag.

Vi hors

Härliga Mógan, bye bye!

Emilie — Sat, 12 Nov 2011 16:21:59 +0000

Fredrik kom för en vecka sedan och blev satt i arbete på en gång! Vi har äntligen polerat targabågen (bågen med solpaneler och mojs) det var tråkigt men skönt att ha gjort!

Vi festade till det med grannbåten Vinda, vilket var superkul... men resulterade i en bakisdag utan båtfix...

och i att Gustaf ville skeda med Fredrik... hehe, vi får va glada att han vill vara kvar =)

Vi har varit på Ikea och ätit köttbullar, gravlax och prinsesstårta mums, mums!!

Vi har nu fyllt båten med en massa, verkligen en MASSA mat!! Så off we go... Det är galet, jag vill ångra mig, jag vill inte, eller jag vill, fast det blir jobbigt och ja... jag gör det eller vi gör det! En veckas segling för ett par dagars stopp på Cap verde sedan korsar vi atlanten!!

Sleeping with the fishes

gurra — Thu, 10 Nov 2011 14:18:04 +0000

Testade min Macbook för saltvatten igår kväll. Inte alls nöjd med resultatet. Behöver genast en ny för ytterligare tester. Jag söker nu en vänlig sponsor som kan dela med sig av sin förmögenhet. Ekvation: Ingen dator = Ingen blogg *ledsen gubbe*. Som belöning för ett bra samarbete kan jag lova en fin flaska rom ifrån Karibien och evig tacksamhet./ Gustaf

Ledsen macbook

Puerto Mogan

Eiliv — Fri, 04 Nov 2011 11:40:53 +0000

Efter några dagar i Las Palmas var det dags att dra vidare. Marinan skulle fyllas på med båtar som skulle segla ARCn (Atlantic Rally for Cruicers) och vi ville ta oss ner till sydkusten där vädret i regel ska vara soligare och varmare + att det ska vara bättre bad och snorkling.

Gran Canarias kust på väg mot Puerto Mogan.

Efter lite efterforskningar bestämde vi oss för att sätta kurs mot Puerto Mogan som är en liten turistort som ligger på Gran Canarias sydvästra sida. Gran Canaria är en relativt liten ö så seglatsen runt halva ön tog bara en sisådär 9 h. En sträcka som känns väldigt kort nu för tiden. Väl framme letade vi snabbt upp S/Y Bull som är en annan Fortissimo som är ute på ett världsomseglingsäventyr. Vi träffade dem första gången i våras på båtmässan i Stockholm och sedan vi startade i somras har vi legat ganska precis två veckor efter dem förrän nu. Det var väldigt roligt att träffa dem igen och få ta en kik på deras båt. Vi har även fått äran att träffa Ellinor och Jonas på båten Vinda.

Sedan vi kom hit i tisdags kväll har det varit fullt upp med aktiviteter. Redan första dagen hyrde jag (Eiliv) och Gustaf dykutrustning och tog dingen ut tillsammans med Niklas och Poffe från Bull, för att dyka på ett vrak. Det var ett tag sedan man dykte sist så man kände sig lite ringrostig, men det var ett häftigt dyk och jag hoppas vi får göra om något liknande snart igen. Annars har det varit lite strandhäng, pill med båten och snorkling som stått på schemat. Dessutom har vi haft en hel del trevligt umgänge med besättningarna på tidigare nämnda båtar.

Imorgon kommer Fredrik som ska segla med oss över Atlanten. Det ska bli väldigt spännande att träffa honom och att helt plötsligt bli fyra ombord. Planen för oss är att vi ska lämna Puerto Mogan den 10e november och sätta kurs mot Kap Verde och innan dess har vi några saker som måste ordnas med båten så det är väl bara att sätta igång. Tiden går alldeles för fort när man har roligt.

Nya uppdateringar om läget kommer snart igen.

Over and out!

Framme

gurra — Sat, 29 Oct 2011 17:32:44 +0000

Väldigt skönt. Framme i Las Palmas efter 2 dygn och 11 timmar. De sade att det skulle vara proppfullt här. Genom att parkera helt fel när vi kom fram klockan 4 på natten och ockuperade tre platser kom vi i kontakt med hamnvakten som antagligen gillade vad han såg och fixade en plats för oss. Vi får vara här till måndag iaf, kanske längre. Känns som vi fixar delmål nu lika enkelt som man öppnar en öl efter en 3-dygns seglats. Första var nog Biscaya, men Kanarieöarna tar nog det. Nästa mål: Atlanten! Nu är det på riktigt.

Båten Anna, Oktober 2011

I Porto Santos, där självaste Columbus bodde och verkade ett tag, tog vi traditionen på största allvar då vi målade ett bildbevis att vi faktiskt också varit där. Riktigt häftigt och inspirerande att se alla målningar. Man känner en respekt för de som varit där tidigare. Vi vet att det inte är en dans på rosor att komma dit man är. Vi är stolta att vara med i klubben. Skönaklubben Porto Santo.

Efter bra häng med norskarna på Milla och Virginia V och våra egna landsmän i Orkestern (ett skönt namn) bestämde vi oss för att söka oss vidare mot nya äventyr. Maldiverna i stort sätt. Det finns mycket att säga om de vi träffar, men våran hemsida är så liten och världen är så stor och människorna så många. Det känns som om vi träffar polare hela tiden. Just nu sitter jag med John från Nordirland och dricker en lördagspint och njuter av livet. Madeira var riktigt bra faktiskt. Medan Eiliv och Emilie myste till med Virginia V och Orkestern på sin sida av ön träffade jag upp med grabbarna på Gorm och gjorde Funchal. Efter att ha smittit in på en klubb för 18-åringar och neråt blev vi utsparkade, bitchslapade och sparkade på smalbenen av de fantastiska vakterna. Plus i kanten för dom som i stort sätt gjorde våran kväll. Vakterna och Mattias beteende på dansgolvet. Fantastiskt!

Huvudet, bommens bästa vän.

Nu är vi som sagt i Las palmas och är rätt utpumpade. Seglingen från Maderia tog en del energi då det oftast var mellan 8 och 10 sekundmeter från sidan. Men snabbt gick det, dock trötta blev vi. Jag blev träffad av bommen för första gången, lite mer uppmärksamhet i framtiden tack. Idag är det lördag och världen får vänta ett tag då Las Palmas måste utforskas.

I dagarna kommer Fredrik att joina upp. Väldigt trevligt att ha en till medlem i sällskapet. Hur trevliga Eiliv och Emilie än må vara så är det lite jobbigt att vara det tredje hjulet ibland. Det här med att vara många människor på en liten båt är inte alltid lätt. Alla ens svagheter kommer till ljus och man måste verkligen försöka acceptera varandras olikheter. Men i slutändan är det alltid alltid värt det. ”Just idag mår jag bra”. Vilken låt?

Hej då

Pitstop: Porto Santo

Eiliv — Wed, 19 Oct 2011 23:21:05 +0000

Som ni kanske sedan tidigare förstått så bestämde vi oss på vägen till Madeira att vi ville stanna till på Porto Santo på vägen. Porto Santo var, tills några minuter innan vi lättade ankar, en liten obetydlig ö som vi aldrig hört talas om förut. Dock fick vi tips från några seglare vi träffat förut att det skulle vara väldigt fint där + att det skulle finnas en 9 km lång sandstrand, vilket inte finns på Madeira. Eftersom Porto Santo bara ligger runt 30-40 nm norr om Madeira var saken biff. Vi satte kursen direkt dit.

Resan tog ganska exakt 4,5 dygn, varav 2 dygn för motor och 2,5 för segel. Stiltjen var nästan total mitt där ute på Atlanten. Förutom det jobbiga rullandet under en period så var resan riktigt behaglig med fint och varmt väder och månljusa nätter. Vi kom alltså fram igår (tisdag), men orkade inte skriva något nytt inlägg precis då utan vi nöjde oss med att publicera de som vi skrivit ute till havs.

Idag har vi spenderat vår tid på att upptäcka ön, som faktiskt är väldigt liten. Jag och Emilie klättrade upp på en av öns högsta bergstoppar samt vandrade runt och fascinerades av öns vackra landskap och djurliv. Emilie som varit något skeptisk till att vi valde att gå i land här gjorde helt om när vi fick syn på några hästar som stod högt uppe på en kulle och betade torkat gräs. Äntligen fick hon chansen att kela med några fyrfota djur! Hästarna såg först ut att gå lösa på de stora vidderna men när vi närmade oss såg vi att varje häst satt fastbunden i en av hovarna. Emilie säger att svensk djurskyddslag aldrig hade tillåtit detta! Som plåster på såren fick hästarna dela på mitt päron som jag skulle ha ätit när vi nått toppen.

Imorgon sätter vi åter kursen mot Madeira. Dock räknar vi med att vara framme samma dag denna gång. Väderleksrapporten säger ca 7 m/s nordöstliga vindar, så det borde gå som på räls.

Emilie som suktat efter hästar sedan vi lämnade Sverige fick äntligen kela med en av sina fyrfota vänner.

Oljud ombord…

Eiliv — Tue, 18 Oct 2011 16:10:14 +0000

Vad är det med upprepande ljud och rörelser som kan driva en människa till vansinne? När vi seglar båten är det aldrig tyst. Det gnisslar från skot och block, vattnet porlar ständigt runt skrovet och inredningen knakar från båtens rörelser. Dessa ljud har man med tiden lärt sig att acceptera, men att våra melamintallrikar dunkar in i skåpsluckan emellanåt med ett hasande hcccccht avslutat med ett ljudligt pang, kan göra tillvaron ombord olidlig. När det blåser dåligt och seglen emellanåt smäller till så att hela masten och båten skakar eller när båten, på grund av vågor och dåligt med tryck i seglen, börjar rulla ohejdat från styrbord till babord känner man snabbt att olustkänslor börjar byggas upp inombords. Kanske det är så att varje tallrikspang, segelsmäll eller rullning känns som en påminnelse om att det blåser för dåligt och att vi inte tar oss någonstans. Det känns nästan som om kung Neptun på pin tji retas med oss. Varför dras kung Neptun in i det hela? Jo, mitt i all irritation kryper stenåldersmänniskan snabbt fram och kräver en syndabock, någon att skylla på för alla de hemskheter vi utsätt för.

Vinden dog ut i princip helt och havet lade sig alldeles spegelblankt.

Strax efter jag avslutade det senaste inlägget så dog vinden ut helt. Havet som redan innan var relativt platt blev nu i princip helt spegelblankt. Det var bara att rulla in genuan och starta motorn för att på maskinell väg ta oss närmare Porto Santo och mer vind. Inte förrän efter 1 dygn och 18 timmar av puttrande i 4-5 knop kom vinden tillbaka. Under de två dagarna hade vi det ganska fint ombord. Solen sken, det var varmt och Båten Anna gick stabilt som en pråm genom sjön medan styrningen sköttes av vår autopilot herr Helmer. Eftersom vattnet var stilla och alldeles klarblått kändes det nästan som om vi seglade runt i en 5000 meter djup pool. När vi sedan upptäckte att vattentemperaturen stigit från 17-18 i Cascais till 22 grader här ute så gick det inte att motstå. Motorn stängdes av och vi hoppade i. Det var något nervkittlande att kika ner genom det kristallklara vattnet vetandes att man har 5 km vatten under sig, men att bada kändes underbart. Första badet sedan Sverige då det kändes skönt att ligga kvar i vattnet.

Att gå för motor har både sina fördelar och nackdelar. (Självklart gillar vi att segla bäst, annars hade vi väl köpt en motorbåt!) Nackdelarna är det ständiga brummandet och att det kostar oss en hel del i diesel trotts att motorn bara drar 0,2-0,3 L/sjömil. Fördelarna är att vi håller en jämn stabil fart rakt mot mål och att vi producerar massvis med el. El brukar ju som bekant kunna vara en bristvara ombord så när vi har kört för motor har vi passat på att titta på massor av film och serier för att fördriva dagarna. Populärast ombord har väl varit ”How i met your mother” och ”Sex and the city”.

Mitt i all stiltje stannade vi för att ta ett underbart dopp i kristallklart blått vatten på 5000 meters djup.

När vinden väl kom så var den nordöstlig vilket betyder att vi hade den precis rakt bakifrån så att vi kunde länsa rakt mot Porto Santo. Att länsa undan för vinden kan vara ganska trivsamt men tyvärr så blir båten långt ifrån lika stabil som på en halvvind eller bidevind. Att vi hamnade mitt i två vågsystem gjorde inte saken bättre. Dels hade vi vågor från nordöst som drogs upp av vinden, sedan hade vi även vågor som kom in från nordväst från något gammalt blåsväder långt ute på Atlanten. Sedan vinden kom igår kväll har dessa nordvästliga atlantvågor fått Båten Anna att rulla hejdlöst från den ena sidan till den andra hela natten. Detta rullande gör det näst intill omöjligt att sova eftersom man far en åt ena sidan och än åt den andra samtidigt som allt som inte ligger fast eller inklämt rumlar runt i skåp och lådor med massvis av oljud som följd. Varje gång man precis håller på att somna är det som att kung Neptun retsamt petar en i sidan och skrattar genom att gunga båten så att allt och alla far runt där inne.

Som tur är så har rullningarna hejdat sig lite nu och tillvaron börjar bli dräglig igen. Det är måndag och lunchdags. Emilie lagar spagetti och köttfärssås. Vi har ganska exakt ett dygn kvar till havs innan vi åter får skåda land. Efter 4 dygn ute på det blå kan man definitivt säga att man längtar!

Ute till havs med kursen satt mot Porto Santo

Eiliv — Tue, 18 Oct 2011 15:51:51 +0000

Mörkret har fallit sedan länge. De större fartygsrutterna har passerats. Vi har utan större märkvärdigheter seglat ut över den europeiska kontinentalsockeln där Atlanten störtar ner och blir nästan 5 km djup under vår köl. Eftersom det bara är vi, havet och en ljummen vind så stänger vi av navigationsdatorn efter att ha tagit ut kursen mot Porto Santo nästan 450 nm bort. (ca 80 mil) Mellan oss och vårt mål finns inget annat än oändliga vidder av vatten.

Månen har lyst upp vår väg under nätterna.

Trotts att det är mitt i natten är det inte speciellt mörkt. Månen är nästan full och lyser ned över oss från sin plats på himlen och ger himmel och hav en silverblank ton. Eftersom klockan börjar närma sig tre smyger jag ner i båten för att väcka Emilie som ska ta vaktpasset efter mig. Nyvaken börjar hon sakta klä på sig medan jag går upp i sittbrunnen igen. Hittills har det blåst i alla fall 5 m/s men nu har vinden nästan helt dött ut. Vi glider ljudlöst genom vattnet med ett par knops fart och havet är knäpptyst. Det är bara vi och havet. Plötsligt hörs ett ljud i tystnaden: -”Pcccccchhhhhht!” Vad var det? -”Pcccccchhhhhht!” Där var det igen, fast nu var det på andra sidan båten. Samma distinkta pysande läte hörs igen bakom båten. Det är överallt. Vi har hamnat mitt i grupp valar som har gått upp till ytan för att andas. Jag ropar lite tyst till Emilie att vi har valar runt båten. Emilie, och Gustaf som också vaknat, skyndar sig upp i sittbrunnen och tillsammans spanar vi ut över vattnet för att med skräckblandad förtjusning försöka se valarna. Det låter som att de är väldigt nära men deras svarta ryggar är svåra att urskilja bland nattens andra skuggor. En del av mig hoppas att en val ska uppenbara sig bredvid båten så att vi kan se den tydligt, medan en annan mindre modig del hoppas att de håller sig på avstånd. Valar är stora djur och skulle potentiellt kunna skada vår kära Anna. Det är nog bäst att behandla dem med respekt. Valarna frustande andetag hörs från alla håll, men vi kan fortfarande inte se dem. Jag håller tummarna för att vi inte råkar köra på någon ouppmärksam val som ligger och andas i månskenet. Valarna tillhör säkert en och samma familj och skulle kunna bli aggressiva om man råkade skada någon i flocken. Inom mig går jag raskt igenom en handlingsplan om det värsta skulle inträffa. Av vad jag läst så handlar det om att få valarna att förstå att det inte är en annan val som attackerat dem genom att t.ex. banka med saker mot skrovet eller kanske mest effektivt att starta motorn som för massor av oljud under vattnet.

Emilie brukar bli lite frusen under sina nattpass och det är inte sällan man hittar henne under en filt.

Förmodligen har valarna stenkoll på oss och har hållit sig på ett nyfiket avstånd hela tiden, för vi varken ser dem eller råkar köra på dem innan de försvinner genom att ljudlöst dyka ner i djupen igen i jakt på föda. Hela händelsen känns oerhört exotisk och det känns svårt att gå och lägga sig när man kommit upp i varv på det viset. Showen är dock inte slut än. Några minuter efter att valarna gett sig av dyker en flock delfiner upp i natten. Trotts att vi knappt gör fart genom vattnet simmar de framme vid fören och turas om att skutta upp över vattenytan. Genom att lysa på dem med våra pannlampor kan vi se dem tydligt genom det kristallklara vattnet som finns här ute. Efter ett tag tröttnar de och är borta lika snabbt som de kommit. Det har blivit dags för mig att gå och sova medan Emilie tar över vakten.

I ljuset från fotogenlampan har vi tillsammans tittat på ett och annat avsnitt av någon serie i sittbrunnen.

Idag är det lördag. Klockan är strax över sex på morgonen och jag har haft vakten sedan klockan tre. Egentligen skulle jag ha väckt up Emilie som skulle ha vakten mellan sex och nio, men eftersom jag känner mig pigg så låter jag henne sova lite till. Det är nästan 36 h sedan vi lämnade Cascais för att sätta kurs mot Madeira och vi har lagt i alla fall 150 nm bakom oss. Väderutsikterna såg inte speciellt lovande ut innan vi stack iväg men vi var trötta på att hänga i Cascais så vi lättade ankar ändå. Enligt väderleksrapporten från Ugrib så skulle det nästan inte blåsa något alls. Eventuellt skulle det gå att segla västerut på nordliga vindar i två dygn för att hitta upp ett vindstråk som skulle ta oss ner till Madeira. Väl ute på havet var verkligheten en helt annan. Vindarna var västliga på runt 7 s/m och som de opportunister vi är så förkastade vi snabbt våra tidigare plan och satte på gott och ont kursen rakt mot den lilla ön ute i Atlanten. Hittills har vårt drag visat sig vara vinnande då vi har haft det hur bra som helst. Även om vindarna har varit svaga så har havet legat i princip platt och vi har snittat strax över 4 knop rakt mot mål vilket känns helt ok. Solen har lyst på oss och vi har fångat vår första tonfisk. Vindrodret har styrt oss i princip hela tiden och det har fungerat kalas. När mörkret fallit på har vi hängt upp vår fotogenlampa i sittbrunnen och tillsammans sett några avsnitt av någon serie, njutit av den vackra stjärnhimlen och sett månen gå upp över horisonten. Jag hoppas innerligt att resten av överseglingen blir lika fin. I sådant fall är vi förmodligen framme på Porto Santo någon gång på tisdag.

Nu har det blivit dags att väcka Emilie som trots allt fått en halvtimmes extra sömn. Även kapten på skutan måste försöka sova lite emellanåt.

Från Eiliv ”Captain Ninetoe” Hägg i en månljus sittbrunn någon timme innan soluppgång.

Fiskelycka

gurra — Tue, 18 Oct 2011 15:48:23 +0000