Drakar och äventyr

Eiliv — Sat, 14 Sep 2013 14:51:08 +0000

Hej hej hej!

Om någon funderar på varför det varit dåligt med uppdateringar på hemsidan så är svaret enkelt. Vi har seglat runt i bitar av Indonesien där internet är mer ett rykte än något man ”surfar på”. När vi har varit i lite mer civiliserade områden har vi haft fullt upp av att ordna med diesel och fylla på vatten och matförråden för att hinna med att blogga. Däremot har det inte varit tunt med upplevelser. Hade vi haft tid och pengar hade man kunnat segla runt i Indonesien hur länge som helst bland alla tusentals öar och ankringsvikar. Vi måste dock vara i Sydafrika innan mitten på November för att inte hamna mitt i orkansäsongen på södra Indiska Oceanen så det gäller att ligga på.

Sedan Jocke kom ombord har vi haft det riktigt bra men också ganska tuff segling och oturligt nog magsjuka ombord. (Inte trevligt i en trång båt men det kanske inte behöver påpekas) Som senast har vi besökt Komodo National Park och sett världens största ödla, Komodovaranen, som kan bli upp till tre meter lång och äter djur stora som bufflar och hjortar. Det gäller som människa att passa sig eftersom man är något mindre än dessa djur. Nästa stopp blir Kalimantan (Borneo) där vi ska upp i djunglen och titta på Orangutangerna. Orangutang betyder för övrigt skogsmänniska eller skogsperson på indonesiska. Nu hinner jag tyvärr inte skriva mer men här följer ett utkast som Emilie skrev när vi kom in till Ambon efter en lång tid ”Off the beaten track”. Läs och skratta med oss!

Civilisation!

Det här med att segla ”off the beaten track” vet jag inte om det är så vidare värst roligt faktiskt… Visst man får uppleva och se häftiga platser och människor som man aldrig haft möjlighet till utan en båt, men är man uppväxt i ett västerländskt samhälle och är social som person så blir det ganska påfrestande tillslut när man inte sett en annan människa än Eiliv på nästan två veckor, inte kunnat kommunicera med någon på grund av bristen på engelska på nästan en månad och inte kunnat kolla mailen, facebook, dricka en cola med is, göttat sig med en glass eller ätit annan protein än fisk, soyabitar eller bönor så tillslut är det nog bara… På filmer hallucineras det i öken efter kaktusar eller vatten, den senaste veckan har jag anat ett McDonald’s M i horisonten ett flertal gånger… Det är lite pinsamt att erkänna men jag behöver helt enkelt en stad eller i varje fall en by eller kanske bara en resort eller helt enkelt bara en annan segelbåt lite då och då…

Nu är vi i alla fall i civilisationen och har gottat oss i is, pommes, internet m.m. I morse kom också Eilivs kompis Jocke och det känns nästan lite overkligt, han har ”hotat” med att komma ett tag men jag har nog inte riktigt trott på det =) Nu är han här och det känns riktigt skoj med lite friskt blod på Båten!

Skepp och Hoj!

Fullt hus i Karibien

Eiliv — Mon, 06 Feb 2012 03:18:37 +0000

Hej hej hallå!

Precis som föregående skribenter har förklarat så har vi haft så mycket för oss hela tiden att vi inte har haft tid eller tagit oss tid till att uppdatera så mycket på hemsidan. Av det vi har skrivit så hoppas jag att det har framgått av vi har det riktigt bra. Senaste 6-7 veckorna har vi varit fem eller sex personer ombord så det har varit ganska trångt men väldigt trevligt. För ett par dagar sedan skjutsade vi våra sista två besökare, min (Eilivs) mamma och hennes man Hans, till flygplatsen och kvar blev bara vi… Jag, Emilie och Gustaf. Efter några veckor fyllda av aktivitet och skoj var det som om ett lugn sänkte sig över båten. Massvis av plats ombord och en dag att bara ta det lugnt. Helt plötsligt känns båten nästan lite tom…

De senaste två veckorna har vi alltså haft min mamma Mary och hennes man Hans ombord. Det har varit väldigt roligt och vi har hunnit med att göra massor under den korta tid de var här. De mötte upp oss i St.Lucia där vi försökte oss på att bestiga Petit Piton som är ett av öns högsta berg. När mamma insåg hur brant klättringen skulle bli så fick det bli en promenad i skogen istället och lunch på en restaurang alldeles vid havet. Några dagar efter efter att de kommit var det dags att sätta kurs mot Martinique. Martinique tillhör fortfarande Frankrike så det kändes nästa som att vara tillbaka i Europa igen eftersom alla pratade franska och vi handlade med euro. Det var även tydligt att den allmänna standarden var något högre än de andra öarna vi besökt och priserna var även där efter, dvs mycket högre. Frukt och grönt är över lag väldigt väldigt dyrt här i karibien. På Martinique fick man betala nästan 10 kr st för äpplen. Galet. Men det beror väl på att de i princip får importera allt.

Efter några korta dagar på Martinique kände vi oss ganska nöjda och fortsatte mot ön Dominica där vi befinner oss nu. När vi kom hit hade vi sådan tur att vi redan första kvällen träffade på två svenska par som bor här under vinterhalvåret. Janne och Russin samt Elisabeth och Anders. De har varit underbart snälla och generösa mot oss och tagit sig tid att guida oss runt ön. Vi har badat i varma källor, simmat i grottor och besökt några häftiga platser där de spelat in scener från Pirates of the Caribbean. Med hyrbil har vi kört runt i princip hela ön och sett det mesta av det bästa. Vi har verkligen utnyttjat tiden här och gjort saker från 7 på morgonen till sent på kvällen.

Så i fredags var det dags att skjutsa Mamma och Hans till flygplatsen och det kändes väldigt tråkigt att säga hejdå till dem då det dröjer länge innan vi får se dem igen. Nu är det i alla fall bara vi tre igen och vi börjar känna oss ganska nöjda med karibien och har bestämt oss för att sätta kurs mot centralamerika om några dagar. Det ska bli spännande att komma ut på havet igen.

Innan vi drar så har vi som vanligt en massa saker som måste fixas med båten. Ja, saker och ting går ständigt sönder eller behöver ändras. Denna gången är det en genua som måste lagas, salongsbordet måste skruvas om, det har blivit någon form av bakterie- eller algtillväxt i saltvattenspumpen vilket har lett till att det stinker fis eller surströmming om man använder den, lådan med kryddor envisas med att åka ut när vi seglar och det skall fyllas på med mat, vatten och diesel + lite annat som ska fixas.

För alla intresserade så letar vi fortfarande efter någon som kan tänkas vilja segla med oss från Panama till Franska Polynesien med start någon gång i mars. Hör av dig till oss via mail om du är intresserad.

Till nästa gång

Eiliv ”Captain Ninetoe” Hägg

PS. Alla ni som har varit på båten och seglat med oss – Vi saknar er! Skriv gärna någon kommentar och berätta hur ni har det nu.

Besök – Båten Anna

Drakar och äventyr

Fullt hus i Karibien