Relationer Ombord – Båten Anna

Det är mycket nu…

Emilie — Thu, 15 Mar 2012 16:53:03 +0000

I måndags kom vi hit till Colon som är en utav världens farligaste städer och rånrisken är skyhög men Panamakanalen startar här och det är ett måste att komma hit för att gå igenom (marinan är dock väldigt skyddat och det finns massa vakter). Vi spenderade en och en halv vecka i San Blas och det var verkligen paradiset… Små sandöar med palmer, indianer och kristallklart vatten. Vi åt massor med fisk, köpte Molas (tygstycken som indianerna tillverkar) snorklade, läste, utforskade öar (tog ca 5 min per ö) och spelade kort med våra nya vänner Mike och Hugh. Gustaf hade besök av en kompis som hette Liselott och det var ett trevligt tillskott i besättningen!

Nu är vi i alla fall framme här där Panamakanalen startar. Gustaf är fortfarande kvar på båten för att hjälpa till genom kanalen. Just nu sitter vi och väntar på att någon ska komma och mäta vår båt så att vi sedan kan betala och få en tid för att gå igenom. Det verkar dock inte som att vi ska behöva vänta så länge. En båt som vi ska hjälpa igenom på söndag mätte i tisdags och det är ju bara några dagars väntan. Marinan som vi ligger i är svindyr och det går inte att ankra på grund av den höga brottsligheten så vi vill gärna gå igenom eftersom kassan sinar… Det är dock en riktigt fin marina med Pool, bra faciliteter och en billig restaurang. I skogen några meter härifrån kryllar det av apor, bla vrålapor som låter lite som ylande hundar. Inne i marinans vatten finns även krokodiler fast vi har ¿tyvärr? inte fått sett någon än. Vi har som vanligt lite att fixa med på båten så jag och Eiliv har inget problem med att få tiden att gå. Den fasta VHFen har protesterat ett tag, vinscharna behöver servas, elektronik ska kopplas m.m. Ikväll är det en cirkus i stan och jag försöker övertala Eiliv att vi ska gå men han tror att det är för farligt… Jag ska fråga personalen i marinan vad dom tror…

Så Gustaf hoppar av… vad ska man säga? Stämningen har inte varit den bästa den senaste tiden och efter ett rejält bråk på fyllan i Cartagena var det nog oundvikligt att splittras. Vi är verkligen extremt olika på många plan, inte bara synen på att resa även om det inte känns som att det handlar om att vi inte vill stanna länge på ställen utan det är nog snarare resformen som sätter stopp för det. Men vi prioriterar olika helt enkelt… Självklart tycker jag och Eiliv att det är tråkigt att det blev så här men jag tror att det är det bästa för alla parter. För mycket negativ energi förstör resan och resan måste vara bra för att det ska vara värt att försumma sin familj och inte få se sina syskonbarn växa…

För mig och Eiliv kommer resan att fortsätta, kanske blir det bara vi men vi hoppas på att hitta lite besättning som vill segla med, både för sällskap och för avlastning vid längre seglingar. Över lag har dock resplanen ändrats lite. Vår ursprungliga plan var att gå upp via Adenviken upp i Röda havet men pga piraterna och alla skräckhistorier som vi hört har vi förstått att det är större risk att vi blir rånade eller kidnappade än att vi tar oss igenom helskinnade och vi har därför bestämt oss för att runda Afrika. Detta gör att vi måste förlänga resan med ett år. Att förlänga resan med ett år betyder att pengarna inte kommer att räcka… Vi kommer därför stanna några månader i Australien och jobba. Eftersom tre år är alldeles för länge att vara borta från nära och kära kommer vi att fira jul hemma nästa år, vilket vi ser fram emot! =)

Nu blir det för mycket och jag förstår att ni är less på att läsa så jag avslutar här så länge… Nästa gång vi skriver kanske vi nått stilla havet och blivit en mindre på båten… Stilla havet ska bli underbart och jag och Eiliv ser fram emot att fortsätta segla!

Pga av att internet är segt för tillfället kan jag inte ladda upp några bilder men jag uppdaterar med bilder snart…

Kramar
Emilie

Minus en

gurra — Thu, 08 Mar 2012 16:19:19 +0000

Hej, Gustaf här.

Jag har fattat ett tungt men samtidigt väldigt befriande beslut. Det blir inget Stilla Havet för mig. För min del är seglingen slut här.

Tankarna har vuxit fram på senare tid. Inte som ogräs, utan mer som en blomma (nej, jag är inte pretentiös Emelie Andersson). Sedan efter Taganga, en liten by i Colombia, blev tankarna mer till planer och senare planerna sedan till ett beslut.

Så varför lämna ett så häftigt projekt? En sak är att vi har lite olika syner på ”att resa”. Att segla till ett ställe och bara hänga där en vecka är för lite för mig. Jag lär mig mig inte känna en plats på en vecka. Jag kommer inte att finna den plats med den billigaste kycklingen på en vecka. Folket betyder mer än platserna. Nu i efterhand kan det ses lite naivt att sticka iväg på en jorden runt-tripp på bara två år och tro att jag kan lära känna alla platser. Men nu är det som det är.

Det andra är att relationerna på båten inte har varit helt 100. Vi har hela tiden haft ett mål och därför har det varit möjligt att fortsätta segla. Men det har varit lite för mycket negativitet emellan oss och det är inte så jag vill komma ihåg den här resan. Målet är faktiskt inte såå viktigt. Lever man på en liten båt och är olika som personer blir det svårt. Om vi inte skulle ha ägt en båt ihop hade säker saker varit helt annorlunda.

Resan är inte över för min del, verkligen inte. Håller dörrarna väldigt öppna men en tanke som finns är att åka tillbaka till Colombia och hänga där en månad eller två. Trivs där. Nu ska jag njuta ett par dagar till i San Blas sen beger jag mig mot Panama City för att möta upp med Simeon. Det känns som att jag har en grymt bra framtid utstakad för mig.

Ja, vad mer att tillägga? God fortsatt segling. Hoppas detta också kommer att ge er ro, en bättre balans. Jag känner mig iaf grymt rofylld. Hasta luego kamrater. Jag kommer att sakna detta. Engelska kanalen, Atlanten, karibien, den första Mahi Mahi`n och allt annat som finns mellan raderna. En känsla som jag definitivt kommer att ta med mig är nätterna med hård vind och höga vågor, en grym frihet. Man tål mkt mer än vad man tror.

Hej då.

Sverige, vi ses till våran. Maj kanske? På en uteservering på Skånegatan? Yran i maj, EM i Juni, sommar på Norrbyskär. Jag längtar.

/Gustaf

Framme

gurra — Sat, 29 Oct 2011 17:32:44 +0000

Väldigt skönt. Framme i Las Palmas efter 2 dygn och 11 timmar. De sade att det skulle vara proppfullt här. Genom att parkera helt fel när vi kom fram klockan 4 på natten och ockuperade tre platser kom vi i kontakt med hamnvakten som antagligen gillade vad han såg och fixade en plats för oss. Vi får vara här till måndag iaf, kanske längre. Känns som vi fixar delmål nu lika enkelt som man öppnar en öl efter en 3-dygns seglats. Första var nog Biscaya, men Kanarieöarna tar nog det. Nästa mål: Atlanten! Nu är det på riktigt.

Båten Anna, Oktober 2011

I Porto Santos, där självaste Columbus bodde och verkade ett tag, tog vi traditionen på största allvar då vi målade ett bildbevis att vi faktiskt också varit där. Riktigt häftigt och inspirerande att se alla målningar. Man känner en respekt för de som varit där tidigare. Vi vet att det inte är en dans på rosor att komma dit man är. Vi är stolta att vara med i klubben. Skönaklubben Porto Santo.

Efter bra häng med norskarna på Milla och Virginia V och våra egna landsmän i Orkestern (ett skönt namn) bestämde vi oss för att söka oss vidare mot nya äventyr. Maldiverna i stort sätt. Det finns mycket att säga om de vi träffar, men våran hemsida är så liten och världen är så stor och människorna så många. Det känns som om vi träffar polare hela tiden. Just nu sitter jag med John från Nordirland och dricker en lördagspint och njuter av livet. Madeira var riktigt bra faktiskt. Medan Eiliv och Emilie myste till med Virginia V och Orkestern på sin sida av ön träffade jag upp med grabbarna på Gorm och gjorde Funchal. Efter att ha smittit in på en klubb för 18-åringar och neråt blev vi utsparkade, bitchslapade och sparkade på smalbenen av de fantastiska vakterna. Plus i kanten för dom som i stort sätt gjorde våran kväll. Vakterna och Mattias beteende på dansgolvet. Fantastiskt!

Huvudet, bommens bästa vän.

Nu är vi som sagt i Las palmas och är rätt utpumpade. Seglingen från Maderia tog en del energi då det oftast var mellan 8 och 10 sekundmeter från sidan. Men snabbt gick det, dock trötta blev vi. Jag blev träffad av bommen för första gången, lite mer uppmärksamhet i framtiden tack. Idag är det lördag och världen får vänta ett tag då Las Palmas måste utforskas.

I dagarna kommer Fredrik att joina upp. Väldigt trevligt att ha en till medlem i sällskapet. Hur trevliga Eiliv och Emilie än må vara så är det lite jobbigt att vara det tredje hjulet ibland. Det här med att vara många människor på en liten båt är inte alltid lätt. Alla ens svagheter kommer till ljus och man måste verkligen försöka acceptera varandras olikheter. Men i slutändan är det alltid alltid värt det. ”Just idag mår jag bra”. Vilken låt?

Hej då

På svaj..

Emilie — Tue, 11 Oct 2011 18:54:43 +0000

Gustaf röker pipa

Jag vill börja med att förtydliga för alla oroliga familjemedlemmar som läste Gurras förra inlägg att det endast röks tobak i pipan. Tullen hälsar på allt för ofta för att vi skulle våga någonting annat

Vi är kvar i Portugal och Cascais men har lämnat marinan för att spara lite pengar och lagt oss på svaj, vilket betyder lagt oss för ankar. Vi hade inte riktigt tänkt att vi skulle vara kvar här så länge men det blåser ingenting och det blir lite dyrt att gå för motor ända till Madeira så vi får lugnt vänta… Vi har passat på att skrubba och vaxat däck på Anna så hon är riktigt fin, därför har vi uppdaterat lite bilder på henne under fliken Båt och utrustning. Imorgon ska vi göra henne fin inuti också så ska vi lägga upp fina bilder inifrån med.

Det var längesen jag skrev ett inlägg och när det går för lång tid finns det så mycket man vill skriva att det är svårt att börja… Under slutet av engelska kanalen och i Biscaya hade jag ett riktigt mörkt inlägg på gång… ojoj, det hade kunnat knäckt vem som helst! Nu, här på andra sidan, där det är varmt, soligt och tapas är billigt så är det som bortblåst. Men en sak är säker: Jag gör inte engelska kanalen igen… frivilligt! Gustaf sa en väldigt bra sak när det var tungt och filosoferade; -Alltså när man läser de som bloggar och är i Karibien så blir man avundsjuk… men fan, de är värda det asså!

Nu känns det som att ska jag berätta vad vi underhåller oss med så blir det bara skryt som handlar om sol, bad, öl, bokläsning, hajar, delfiner och surf. Men jag skulle kunna väga upp det hela med att berätta att jag spydde 6 gånger på ett 2 timmar långt nattpass häromdagen, då längtar man hem… Annars längtar jag faktiskt inte hem så mycket, men jag längtar väldigt mycket efter min familj och mina vänner. Häromdagen pratade jag med nästan hela familjen på telefon på en gång (mamma var inte med) när vi var ute och seglade och sen grät jag i en halvtimme för att jag saknar dem så mycket (mamma också alltså ). Jag hoppas att nån kommer och hälsar på snart!

Stämningen ombord skulle jag vilja säga är helt ok! Att vara tre stycken på en väldigt liten yta är självklart inte det lättaste alla gånger dock. Jag och Gustaf är två otroligt olika personer och det får vi kämpa med hela tiden. Vi hade dock ett storbråk i Frankrike som rensade luften rejält vilket var jobbigt då men skönt i efterhand.

På tåg till Lissabon

Jag och Eiliv däremot är väldigt lika vilket vi också får kämpa med men vi har ju haft ganska mycket tid innan att jobba på det. Vi sa ju innan resan att vi skulle dela ut bojar och ha skeppsmöten men det har det inte blivit något av… Det här med bojar blev lite konstigt när Tommy hoppade av och vi bara blev tre, varav vi är ett par, kvar. Dock har vi sagt att vi ska försöka ha skeppsmöten men det har inte heller blivit av. Vi kör lite mer på att stoppa huvudet i sanden när det blir jobbigt eller som Timon och Pumba skulle ha rådigt oss; När problemen hopar sig…. då, vänder man ryggen åt dem!

Nu måste jag gå då jag håller på att få sittsår men jag måste berätta att på Kanariöarna hoppar vår första paying crew sen Vänern på för att följa med över Atlanten. Vi ser fram emot lite friskt blod på Anna och hoppas att Fredrik som han heter är en trevlig grabb, men vi har en bra känsla!

Soliga och varma kramar från Båten Anna och Emilie som vill skriva mer… imorn kanske!

Gustaf dyker från båten