Det är mycket nu…

I måndags kom vi hit till Colon som är en utav världens farligaste städer och rånrisken är skyhög men Panamakanalen startar här och det är ett måste att komma hit för att gå igenom (marinan är dock väldigt skyddat och det finns massa vakter). Vi spenderade en och en halv vecka i San Blas och det var verkligen paradiset… Små sandöar med palmer, indianer och kristallklart vatten. Vi åt massor med fisk, köpte Molas (tygstycken som indianerna tillverkar) snorklade, läste, utforskade öar (tog ca 5 min per ö) och spelade kort med våra nya vänner Mike och Hugh. Gustaf hade besök av en kompis som hette Liselott och det var ett trevligt tillskott i besättningen!

Nu är vi i alla fall framme här där Panamakanalen startar. Gustaf är fortfarande kvar på båten för att hjälpa till genom kanalen. Just nu sitter vi och väntar på att någon ska komma och mäta vår båt så att vi sedan kan betala och få en tid för att gå igenom. Det verkar dock inte som att vi ska behöva vänta så länge. En båt som vi ska hjälpa igenom på söndag mätte i tisdags och det är ju bara några dagars väntan. Marinan som vi ligger i är svindyr och det går inte att ankra på grund av den höga brottsligheten så vi vill gärna gå igenom eftersom kassan sinar… Det är dock en riktigt fin marina med Pool, bra faciliteter och en billig restaurang. I skogen några meter härifrån kryllar det av apor, bla vrålapor som låter lite som ylande hundar. Inne i marinans vatten finns även krokodiler fast vi har ¿tyvärr? inte fått sett någon än. Vi har som vanligt lite att fixa med på båten så jag och Eiliv har inget problem med att få tiden att gå. Den fasta VHFen har protesterat ett tag, vinscharna behöver servas, elektronik ska kopplas m.m. Ikväll är det en cirkus i stan och jag försöker övertala Eiliv att vi ska gå men han tror att det är för farligt… Jag ska fråga personalen i marinan vad dom tror…

Så Gustaf hoppar av… vad ska man säga? Stämningen har inte varit den bästa den senaste tiden och efter ett rejält bråk på fyllan i Cartagena var det nog oundvikligt att splittras. Vi är verkligen extremt olika på många plan, inte bara synen på att resa även om det inte känns som att det handlar om att vi inte vill stanna länge på ställen utan det är nog snarare resformen som sätter stopp för det. Men vi prioriterar olika helt enkelt… Självklart tycker jag och Eiliv att det är tråkigt att det blev så här men jag tror att det är det bästa för alla parter. För mycket negativ energi förstör resan och resan måste vara bra för att det ska vara värt att försumma sin familj och inte få se sina syskonbarn växa…

För mig och Eiliv kommer resan att fortsätta, kanske blir det bara vi men vi hoppas på att hitta lite besättning som vill segla med, både för sällskap och för avlastning vid längre seglingar. Över lag har dock resplanen ändrats lite. Vår ursprungliga plan var att gå upp via Adenviken upp i Röda havet men pga piraterna och alla skräckhistorier som vi hört har vi förstått att det är större risk att vi blir rånade eller kidnappade än att vi tar oss igenom helskinnade och vi har därför bestämt oss för att runda Afrika. Detta gör att vi måste förlänga resan med ett år. Att förlänga resan med ett år betyder att pengarna inte kommer att räcka… Vi kommer därför stanna några månader i Australien och jobba. Eftersom tre år är alldeles för länge att vara borta från nära och kära kommer vi att fira jul hemma nästa år, vilket vi ser fram emot! =)

Nu blir det för mycket och jag förstår att ni är less på att läsa så jag avslutar här så länge… Nästa gång vi skriver kanske vi nått stilla havet och blivit en mindre på båten… Stilla havet ska bli underbart och jag och Eiliv ser fram emot att fortsätta segla!

Pga av att internet är segt för tillfället kan jag inte ladda upp några bilder men jag uppdaterar med bilder snart…

Kramar
Emilie

Det här inlägget postades i Kap Verde - Panama och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Det är mycket nu…

  1. Uggla skriver:

    Ja det var faktiskt skönt att höra att ni håller er borta från pirater…
    Och eftersom er resa blir längre så kanske det finns chans att hälsa på eller segla med 🙂 Ta hand om er!

  2. Linn skriver:

    Hej,
    Ååå var så kul o prata med dig igår Eiliv! Saknar dig verkligen! Igår när jag var ute på aw tänkte jag på den roliga kvällen vi hade på juldan flera år sedan. ha ha Även om den kanske blev väl blöt i slutändan. Bara saknar att dansa loss med er!

    Planerar efter att försöka komma till Franska Polynesien och segla med er. Hoppas bara att det inte blir allt för tidigt i juni, tror inte jag kommer att få ledigt då. Men vi kan väl skypedejta här snart efter att ni passerat Panamakanalen så hinner ni också fundera hur länge ni kommer att vilja stanna på respektive plats.

    Är verkligen once in a life time grej att komma o hälsa på er, så vill verkligen prioritera det. Nu när det är en mindre på båten kanske jag kan försöka ragga med mig en kompis också??

    Många kramar
    Linn

  3. Emma Törnkvist skriver:

    Hej vänner!
    Hoppas ni har det härligt långt borta i fjärran land. Här på andra sidan världen har våren kommit och det är äntligen rätt härligt här också.
    Mycket glad att ni bestämt er för att hålla er borta från pirater så gott det går! Det gör ni verkligen rätt i!
    Uppdatera hemsidan snart =)! Det är så spännande att höra hur det för er!
    Många kramar!

  4. Mary hägg skriver:

    Hej Våra Kära!
    Underbart att höra ifrån er!!! Tänkt på er alla intensivt sen ni ringde i onsdags. Känns bra att Gustav hjälper er utefter kanalen och att ni tror att ni snart får komma iväg. Otäckt med kriminaliteten! Ni måste vara försiktiga och rädda om er! Vore fint om ni får med er någon gästseglare. Stilla havet är stort, stort!
    Det är långt till julen och tills vi får krama om er på riktigt igen. Att ni inte tar rutten via Röda havet är bara ett måste!!! Samtidigt fäller jag tårar över att ni blir borta så…, så………. länge. Jag vill inte ta in det! Jag vill inte tro på´t! Är det verkligen värt att bli borta i hela 3 år??? I 8,5 månader har ni hittills seglat – bara. Och så mycket, mycket mer kommer att hända under åren framåt.
    Vi får ta en dag i taget, följa er på nätet, se er framför oss, som de härliga ni är och bara hoppas på att allt går er väl, att ni har turen med er!!! Älskar er så……ååå!!! Försök visa förståelse för varandra Innan Ni skiljs åt. Krama om varandra!!! från mamma Mary

  5. Paula skriver:

    Ni är grymma! Bra val ni har gjort. Kram på er / Paula

  6. Agnetha skriver:

    Hej på er! Nej Emelie, vi blir INTE uttråkade att läsa om er. Det är både roligt och intressant. Trist med Gustav, jag hoppas att det löser sig för er. Jag är otroligt glad att ni valt en ny rutt och lyssnat på alla varningar om pirater. Här hemma börjar man kunna ana våren. Solen skiner och vårblommorna spirar. Snart bär det av mot fjällen-Funäs- med Maria o Erika med respektive. Sköt om er och krama varandra fr Agnetha

  7. Andreas skriver:

    Hej! Jag hittade eran sida för ett tag sen och tycker det är kul att läsa om eran framfart. Synd att det inte går som planerat med besättningen och hoppas det läser sig med ekonomin så att ni kan fortsätta. Jag hade gärna följt med som betalande besättning en sträcka, gärna i Söderhavet, men jag har nyss köpt båt och det är ju som att sitta i en kalldusch och riva tusenlappar, som en bekant så fint uttryckte det. Men ni ska ju vara ute ett tag så kanske jag får råd att följa med en sträcka lite senare om ni är intresserade. Blå himmel och solfyllda segel önskar jag er!

  8. Jessica skriver:

    Oj.. Det låter jättejobbigt! Fast såklart underbart samtidigt. Hoppas allt löser sig och ni känner att det var rätt från början och att sedan rätt beslut fattades. Var tror ni att ni är runt jul?

    Kramar
    Jessica (grymt avis, har varit en skitvinter här hemma)

  9. Zarah skriver:

    Blir så glad över att läsa om er! Känner mig mycket lättad över att ni rundar Afrika, det är nog definitivt värt det i slutändan. Sitter här & jublar lite för mig själv över att jag får se er nästa jul (hoppas jag), Frej tror nog att jag blivit lite smått tokig när han nyss frågade varför jag sitter & skriker för mig själv haha :). Tråkigt med Gustav men ibland blir inte allt riktigt som man tänkt sig. Emilie, skulle inte vi kunna ta en Skypedejt snart? Saknar att prata med dig!! Ta hand om er söta ni. Puss & Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*