”Klarar ni Vänern, klarar ni världen!”

Först och främst; tack till alla som kom till festen, avseglingen och även hjälpte till med båten tidigare i veckan. Kul att så många såg oss värdiga till sin tid och uppmärksamhet. Vi får styra upp en hemkomstfest om si sådär två år. Det kommer att serveras Chili, det står redan klart.

Så nu till resan:

Fin kryss i 5-6 knop

Efter många kramar, kyssar, handskakningar, näsgnuggningar och klappar på ryggen gav vi oss av på måndagen den 10:e Juli klockan 14.00. Lars-Gunnar som hade kommit med med både frun och båten och som redan rundat jorden med segelbåt kom med visdomsorden: ”Klarar ni Vänern, klarar ni världen!”. Vi nickade gillande. Med oss på våran första del av resan hade vi Linn, Magnus och Emilie 2. Vi gick för motor första delen och hade det allmänt trevligt dock fanns sjösjukan med där i bakgrunden hos dom flesta, förutom Eiliv som är immun mot just denna åkomma. Emilie ansåg att Eiliv måste vara sjuk eller onormal på något vis. Med hinken på däck rullade vi snart ut genuan och fortsatte den långa vägen söderut, som just då inte kändes så nämnvärt lång, ”Det här var ju lätt!”

Trasig båt

Klockan 01.00 på natten försvann dock den positiva känslan. Vi hade seglat i cirka 10 timmar och allt gick bra. Det var 8 sek rak motvind mot Djurö, där vi hade bestämt oss att ankra. Trots motvinden kändes det väldigt lugnt. Vi kryssade i stabila 5-6 knop och hade Djurö i sikte. Mentalt hade vi nog alla redan ankrat. Plötsligt hörs dock ett skarpt men lågt ljud och vi som sitter i sittbrunnen ser helt sonika hur masten, med fulla segel och rigg, faller ner i vattnet. Bommen slår hårt ner i det nya skyddsräcket som vi just hade installerat (tack Urban). Emilie2 och magnus sitter i princip rakt under bommen. Det är mörkt, vi är trötta och situationen känns helt absurd. Vi kollar oss runt och ser att alla är oskadda. Eiliv kommer utrusandes med orden ”Vad i h-vete!” i halsen.  Några ögonblick senare är vi dock på fördäck och försöker säkra masten. Tydligen är det väldigt dyrt med en ny mast för ett oförsäkrat gäng. För att göra en lång historia kort så hade vi 6 timmar senare och hundratals lyft, lyckats bärga upp masten på däck. Utan vinscharna hade det aldrig i världen gått. Klockan 10.00 på måndagen kunde vi smyga oss in i Sjötorps gästhamn och andas ut. Extremet slutkörda och alla med någonting smått galet i blicken kunde vi konstatera att vi hade varit med om ett masthaveri. Det enda vi kunde göra var att garva åt situationen. Orsaken till haveriet var förmodligen att fästet, en schackel som vi i efterhand har hört att man absolut inte ska ha på sin rigg, hade brustit. Bevisen finns i botten på Vänern. Emilies 2´s första upplevelse på en segelbåt visade sig bli ett masthaveri, inte alla som kan säga så. Hennes resa var dock slut då hon skulle till Island.

Några incidenter senare (grundkänning, magsjuka, hostande motor i hårt väder) är vi dock säkra i Göteborg. Från Sjötorp surrade vi fast masten och gick för motor. Vi ligger vid Nya Varvet och slickar våra sår, väntar på att morgondagen ska lösa våra problem och att riggverkstaden och segelmakeriet ska öppna. Vi lär nog stanna kvar här ett tag och fixa med Anna medan Linn och Magnus återgår till sin semester. Tack för igår och tack för veckan som gått.

Vi klarade Vänern. Alltså har vi i princip redan klarat världen. Eller nja.. Men vi kämpar på.

Det här inlägget postades i Sverige - Kap Verde och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

7 svar till ”Klarar ni Vänern, klarar ni världen!”

  1. Jollen skriver:

    Hej!

    Vad hände efter Göteborg?? Skriv gärna en Post om allt sket sej efter problemen ni hade direkt i början – jag är nyfiken – och det är säkert många andra också!

    Ha det gött!

    /Joel

  2. Ambjörn skriver:

    Oj, fan va snopet=) Men som sagt, hellre att det hände där det hände å inte mitt på atlanten eller nåt sånt! Men det är bara att laga å köra på=)

    Skepp åhåj!
    Ambjörn, Sjöbjörn?

  3. Kalle skriver:

    Tack för denna underhållande uppdatering! Bra skrivet, verkligen rolig läsning! Skönt att motgångar och materiella brister ger sig till känna nu och inte senare eller under svårare omständigheter. Dessutom bra att bli varse om brister innan ni ger er ut på de stora haven! Nu är ni mer härdade och mentalt starkare än någonsin? Det man inte dör (sjunker) av blir man starkare av! Eller vad de nu säger! Kul att höra att ni trots en tuff start har det bra och njuter av Göteborg!

    Sköt om er och segla försiktigt!

    //Kalle

  4. Linus skriver:

    Tråkig start, men var nog lika bra att det hände nu och inte på en ocean! Ses imorn

  5. Rikard skriver:

    Det kan ju bara bli bättre eller?
    Hoppas ni får en fantastisk resa!
    / gamla bänkgrannen under reparationstiden ;)

  6. erica skriver:

    Låter som en jobbig start men nu har ni provat på det jobbiga så bli det säkert lättare =) får vila lite i GBG/ erica

  7. Andreas skriver:

    Oj, jisses!

    Det där var en start som heter duga. Glad för er skull att ni lyckades säkra masten!
    Håller tummarna att resten av resan blir problemfri :)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>