Marquesas – Båten Anna

Vi lever!

Eiliv — Mon, 11 Jun 2012 03:41:04 +0000

Under överfarten och ett par dar efter att vi kommit fram till Hiva Oas rulliga ankring med skitigt vatten och en långpromenad in till en by där allt var hutlöst dyrt så pratade vi mycket om att skynda på resan och komma hem till familjen, kaffemaskin, tvättmaskin, ICA och allt sådant gött. Vi var i söderhavet och hade hemlängtan… Efter ett skoj 12-årskalas och en rejäl partykväll med grabbarna på Moana lämnade vi dock Hiva Oa för ön Tahuata som ligger lite söderut. Här snorklade vi med stora hajar och mantarockor vilket var fantastiskt. I skogen kunde man plocka grapefrukt, lime/citron och mango och stranden var underbar. Varje kväll kom öborna ut till båten och snackade lite, bytte bananer och öl mot några fiskekrokar. De tog med oss och kollade på en grotta och var allmänt trevliga. Att de bara gjorde detta för att vara trevliga var för oss lite förvirrande efter västindien där folk ville ha pengar för att visa vägen till närmsta toalett. Vi umgicks med en massa andra båtar och hade gör skoj. Vi blev kvar där ganska många dagar då det var så härligt att vi totalt glömde bort att vi faktiskt har lite bråttom till Tahiti…

Vi stack sedan vidare till ön Fatu Hiva där vi ankrade i en bergsskreva vilket innebar ingen kontakt på satellittelefonen. Ön saknade även internet. Här hade vi det också bara så härligt, vi promenerade till ett mycket vackert vattenfall, matade hästar med mango, kelade med griskultingar och valpar och plockade en massa apelsiner. Vi käkade även en traditionell marquesisk middag hos en familj på ön vilket var både spännande och gott. En marquesisk specialitet är rå tonfisk med citron, salt, lök och cocosmjölk, läskigt till en början men riktigt gott faktiskt.

Vi har nu lärt oss att fånga fisk från båten och vad som går att köpa i affären utan att bli ruinerad (Tack Lööv för tipset om cheddarosten). Vi har även provat på lite nya grejer som pumpa och brödfrukt. Friterad brödfrukt är mums! Hemlängtan har alltså lugnat sig lite även om vi alltid saknar familj och vänner.

Vi upptäckte dock efter ett par dar på Fatu Hiva att juli och Linns ankomst närmar sig och vi har hela ögruppen Toamotos att utforska innan vi kan segla till Tahiti. Det var bara att börja båtfixa (finns alltid massor att laga och fixa innan lite längre seglingar) innan vi stack iväg för en 5-dygns segling ner till atollen Manihi. Ungefär en halv sjömil efter det att vi lättat ankar började något låta väldigt illa från axel och propeller, jag slår av och skriker till Eiliv; Fan, nu tappade vi propellern igen. Detta var väldigt dåligt läge då vi hade klippor runt omkring samt ingen vind. Eiliv kastar av sig kläderna, sätter på sig cyklop och kastar sig i för att titta. Propellern satt kvar men däremot hade stävlagret på propelleraxeln gått sönder, alltså ett lager som sitter där axeln går genom skrovet. Vi visste sedan ett tag tillbaks att den börjat bli dålig men det har liksom inte funnits någonstans att lyfta upp Anna. Vi vet att det finns kran på Tahiti så vi bestämde oss för att segla ner dit snarast möjligt och få upp Anna och byta den där grejen innan Linn och hennes kompis kommer. Nu när vi tänkt lite mer åker vi nog först till Rangiroa som är den största ön i ögruppen Toamotos och försöker kontakta marinan på Tahiti och boka upptagning samt se om någon butik har reservdelen vi behöver. Det går nämligen att köra lite med motorn men det låter för jävligt men vi vill inte missa Toamotos helt…

Vi är nu alltså ett dygn från Fatu Hiva och har ca 4 dygn kvar till Rangiroa. Telefonen har vi på från åtta på kvällen (svens tid) och framåt då tidsskillnaden är nästan 12 timmar nu.

Skepp o hoj!

Islandtime

Eiliv — Thu, 31 May 2012 02:28:34 +0000

Det har varit sköna dagar här på Hiva Oa. Det var en otrolig lättnad att upptäcka att inklareringen i Franska Polynesien var otroligt enkel och bäst av allt GRATIS! Senaste länderna vi har varit till har varit jättedyra och kalaskrångliga att klarera in i. Oftast flera olika kontor som måste besökas som dessutom ligger på olika delar av staden. Så nu var det skönt att det endast var ett papper att fylla i samt till kostnaden av ett frimärke att skicka pappret per post till centrala myndigheter i Papeetee.

Varje dag har vi traskat in till byn som ligger tre kilometer uppförsbacke bort. Dock har vi tur och får oftast lift med lokalbefolkningen som är snälla och trevliga. Vi har upptäckt att bröd är billigt att köpa och frysta kyklingfiléer är prisvärda, så det har vi kalasat på senaste dagarna. Känns såå lyxigt efter en diet på konserver och torkad sojafärs.

Det man även upptäcker när man kommer i land är hur fantastisk roligt och trevligt det är att umgås med andra människor. (Det känns i själen att människan är ett flockdjur) Här om kvällen var vi inbjudna på födelsedagskalas av den amerikanska båten Lisa Kay. (Ett amerikanskt par, med sin son, som är ute på världsomsegling på obestämd tid. Supertrevliga!) Deras son fyllde 12 och det bjöds på pizza, vin och öl. Jag och Emilie bidrog till kalaset genom att sjunga och spela en egenskriven födelsedagssång till födelsedagsbarnet Ben. Det blev mycket uppskattat. Tillsammans med fyra andra båtar hade vi en helt otroligt trevlig kväll.

Imorse vaknade vi av att någon sjöng Båten Anna låten på svenska genom förpiksluckan. Det var våra vänner på båten Moana som ätnligen kommit fram efter sin Stillahavsöverfart. Ikväll ska vi ses på Båten Anna och dela några öl med varandra! Kalaskul!

Planen som det ser ut nu i alla fall är att imorgon seglar vi ett par sjömil ned till ön Tahuata och ankrar upp i någon vik på dess västsida. Där blir vi i ett par dagar innan vi seglar ner till Fatu Hiva. Efter det blir det en kort översegling på 4-5 dygn ner till Tuamotus, som är en arkipelag som består endast av atoller, dvs runda korallrev som bildar en skyddande mur till det omgivande havet. Kommer att bli underbart!

Nu är vi på Hiva Oa. (Röda linjen visar vår väg in). Imorgon seglar vi till Tahuata och sedan blir det Fatu Hiva innan vi seglar vidare till Tuamotus.

Nedan följer ett par bildspel med dels bilder från Galapagos, sedan är det bilder på alla fiskar som vi lyckades bärga ur havet. (Tänkte att det kunde vara roligt speciellt för de som är intresserade av fiske som t.ex. Mattias ”Fisken” Lindh) =)

Om man kör bildspelet i helskärmsläge och sedan trycker på knappen ”Show Info” så kan ni även se kommentarerna till bilderna.

3000 sjömil, 23 dagar 18 timmar…

Eiliv — Tue, 29 May 2012 05:20:11 +0000

09,48S 139,02W

Äntligen äntligen äntligen är vi framme!!! Efter 23 dagar och 18 timmar med 3000

sjömil eller 5560 km bakom sig är det oerhört skönt att vara framme på Hiva Oa bland Marquesasöarna. Vi kom fram i soluppgången söndag morgon och det var härligt att äntligen sikta land.

Uppankrad vid Autona på Hiva Oa

Båten Anna ligger uppankrad i en vik brevid byn Autona. Från båten har vi utsikt över ett fantastiskt sceneri; en grön frodig ö med spetsiga bergstoppar höljda i vita moln och mysiga små hus i sluttningarna. Vilket land som helst hade dock känts skönt att komma till.

Äntligen kom fisken upp! En skipjack på mellan 10-15 kilo.

Sist så skrev vi om att vi hade stora fiskar som nappade men alltid slet sig men att det var dags att dra upp en. Mycket riktigt, senare på eftermiddagen lyckades vi få upp en riktig bjässe till tonfisk. 70-80 cm lång och någons stans mellan 10-15 kg. Vi fick kämpa rejält för att få upp den och efteråt såg sittbrunnen mer ut mer som ett slakthus. Efter att ha rensat den lyckade vi få ut fyra gigantiska fileér så var stora som riktigt stora oxfileér. Det blev med andra ord tonfisk i några dagar, men tyvärr fick vi slänga nästan hälften. Dock blir det mat till andra havslevande varelser istället.

Sista dagarna till havs var vi så utleda på att segla + att all god mat ombord var slut. Det enda som fanns kvar var konserver så vi redan förätit oss på då vi korsade atlanten. All inspiration för att laga god mat var som bortblåst och allt vi lyckades svänga ihop kändes trist och smaklöst. Några kvällar tröstade vi oss med popcorn och coca cola till middag (även kallad Emilie dieten).

Större delen av överseglingen var väldigt lugn och havet var snällt mot oss. Ända tills slutet såg det ut som om vi skulle klara av överfarten utan några squalls (regnoväder med extremt starka vindar). Men så tidigt en morgon väckte Emilie mig och pekade på en grå vägg som var på väg mot oss: -”Är det där en squall tror du?”. Eftersom jag var trött, nyvaken och inte alls sugen på att reva segel så blev svaret –”Förmodligen inte”. (Man blir extremt lat när man är ute och långseglar och drar sig för att ändra segelsättning i onödan). Ack så fel jag hade. Någon minut senare kommer det ett extremt kraftigt ösregn och vinden ökade från ca 7 m/s till drygt 20 m/s på några sekunder. Med fulla ställ satta och saxade segel med spirbom och preventergaj lovade Anna snabbt upp och krängde rejält åt babordsidan. Det blev lite halvotrevligt innan vi lyckades rulla in genuan och ta ner storen, men sedan var det ganska lugnt att driva med vinden en stund. Efter ca 30 minuter var ovädret över och vindarna gick tillbaka till det normala. Vi misstänker att det var det faktum att vi offrade Gustafs sparade ekvatoröl (en svensk mariestad) till Posseidon som gjorde att segel och rigg höll.

Det lokala ölet som vi drack medan vi väntade. Otroligt gott faktiskt!

När vi kom fram var vi väldigt väldigt sugna på att hitta en restaurang och slänga i oss något gott som erbjöds. Men vår höga moral tillät inte detta. Först var vi tvungna att röja upp i båten. Tyvärr hade alla våra kläder i förpiken blivit fuktiga under överfarten och därför börjat mögla. Allt lukade som om det blivit förvarat i en gammal sjöbod i flera år. Det var bara att ta ut alla kläder som blev tre stora blå ikeapåsar med tvätt som vi blir tvungna att handtvätta. (Det visade sig att det var oförsvarbart dyrt att lämna in tvätten någonstans, 50 SEK/kg). Sedan storstädade vi båten, tvättade oss, blåste upp dingen och gick i land. Vi ankrade upp runt 8-tiden på morgonen och då åt vi en varsin skål med frukostflingor och mjölk. I land gick vi runt 14-tiden och vi det laget var vi redan superhungriga. Otur som vi hade var det ju så klart söndag och allt var i princip stängt. Vid 16-tiden hittade vi faktiskt en öppen restaurang men de öppnade inte köket förrän kl 18. I brist på andra alternativ satte vi oss vid ett bord där och väntade. Vi vägrade att gå tillbaka till båten för vi var inte speciellt sugna på konserver. Efter två timmar av apatiskt väntande fick vi äntligen in en varsin rejäl entrecote med sås och extra pommes frites. Det var sååååå underbart gott men så hungriga som vi var så slängde vi i oss maten. Att notan hamnade på lite mer en 600kr, vilket är långt över vår budget, fick vi helt enkelt leva med. Vi hade tur och fick skjuts tillbaka till båten och slapp gå de tre kilometrarna. Redan kl 20 var Båten Anna mörk och jag och Emilie låg och snarkade i förpiken i härligt underbart rena lakan. (Som faktiskt lyckades hålla sig från mögel).

På väg in till byn sprang tre grisar fram rakt mot oss. Emilie var rädd att de skulle bitas, men de var bara nyfikna. Alla djur här ser glada och välmående ut.

Idag skulle vi in till byn för att fylla på våra tomma förråd. Vi var beredda på att det skulle vara dyrt. Men Emilie började nästan gråta när allt som man ville ha fanns att köpa men priserna var från dubbelt till fyra gånger så dyrt som i Sverige. Några exempel: Litet paket smör 50kr, liten påse riven ost 70kr, en vanlig magnumglass 45kr… Vi handlade bara det nödvändigaste och det blev ändå 600kr. Ryktet säger att det ska bli billigare på Tahiti. Emilie föreslog att vi skulle lätta ankar och segla dit och handla istället.

Dyrt eller inte, nu ska vi i alla fall njuta av att vi slipper segla och att vi är nära land där det finns en gratis sötvattensdusch som man kan använda så mycket man vill. Tyvärr kan man inte bada ifrån båten, vattnet är grumligt eftersom viken ligger i en flodmynning och det ska vimla av hajar här. Vi är glada ändå för vi har ändå badat i havet varje dag på överseglingen.

Skepp och hoj från Båten Anna som nu är i söderhavet.