Sydafrika – Båten Anna

Nu korsar vi Atlanten – Igen

Eiliv — Thu, 23 Jan 2014 15:19:27 +0000

Efter mycket om och men kommer vi äntligen iväg. Styrarmen till autopiloten var inskickad för lagning och var lovad att vara klar i måndags kväll. Ficn den inte förrän i morse och då var den lagad på helt fel sätt. Emilie som inte är blyg såg till att vi fick alla pengar tillbaka som tur var. Nu får det bli Båten Anna-kur och limma med epoxy. Hoppas det håller!

Vi har trotts allt väldigt trevligt ombord och Anna och Olof passar in bra ombord. Dock är det inte jag (Eiliv) som är upp först på mornarna utan nu är det Anna som är morgonpiggast ombord.

Sydafrika har varit fint och vi kommer att sakna alla sköna varmvattensduschar vi har tagit. Tog sista i morse och såg till att duscha med andakt. Tvättade varje millimeter av kroppen ordentligt med sötvatten.

Det är kul att återigen vara på väg. Två veckor till havs blir en baggis! Hörs igen på St Helena…

Skepp Ohoy!

Atlantengänget på Båten Anna

Minnen från förr

Eiliv — Wed, 22 Jan 2014 06:33:54 +0000

Hej hej!

Nu har det blivit dags för oss att kasta loss och korsa Atlanten ännu en gång. Vi har haft fullt upp med att göra i ordning båten med att bottenmåla, laga saker osv. att vi inte hunnit med att skriva så mycket som vi hade velat. Däremot har jag laddat upp en liten film från när vi var i Borneo i Indonesien och besökte Orangutangerna långt inne i djungeln. Håll tillgodo så får vi se om vi hinner sriva något mer innan vi drar.

Mot kapet alla talar om

Eiliv — Mon, 13 Jan 2014 18:55:39 +0000

Det är en sliten och urblekt svensk flagga som lojt vajar från akterstaget medan Båten Anna stävar mot den afrikanska kontinentens sydligaste udde, Cape Algulhas. Månen som snart är full har redan stigit i öst även om solen fortfarande har någon timmes ljus kvar att ge idag.

Senaste dagarna har spenderats i Mossel Bay i väntan på en lämplig väderlucka för att runda GodaHoppsudden och segla in i Kapstaden. Under den tiden har vi hunnit med att ta farväl av den gamla besättningen samtidigt som vi välkomnat Anna och Olof ombord. De dök bokstavligen upp för att ta över stafettpinnen i precis samma stund som Jocke och bröderna Stonegård skulle sätta sig i taxi mot kapstaden. Under helgen har vi haft gott om tid att lära känna varandra lite bättre och jag tror att vi kommer att bli ett bra team över sydatlanten. (Även om alla utom jag lidit av skiftande grader av sjösjuka under första seglingsdagen)

Idag kom då dagen D då det var dags att med hopp om goda vindar ge oss av för att runda ett av världens mest ökända kap. Dagen till ära var det dessutom rekordkallt i båten när vi steg upp vid 8-tiden. Det var huttrande kalla 18°C vilket förmodligen är det kallaste vi haft sedan vi lämnade Opua i Nya Zeeland för 7 månader sedan. Dagen har forsatt lika dant och temperaturen har inte gått över 20-strecket. Såhär på kvällskvisten har jag till och med tagit på mig långbyxor och stövlar för att inte frysa. Förstår att ni där hemma mitt i vintern tycker att vi blivit lite väl bortskämda med värme, vilket är helt sant. Jag är glad att vi snart ska ge oss av mot varmare bredgrader igen.

Än så länge är vindarna lätta och vi har tack vare Fortissimons fina lättvindsegenskaper, för en gång skull, dragit ifrån en annan segelbåt som är bra mycket större än oss. Ibland är det fint att ha en lätt båt. Vi räknar med att sikta Cape Algulhas någon gång i morgon eftermiddag. Väderleksprognosen ser lovande ut med vindar från öst som inte ska överstiga 10 m/s. Inte så mycket i alla fall…

Trots kyliga vindar har vi haft riktigt fint väder idag med klarblå himmel och sol. Det är fint att vara ute och segla. Om ett dygn eller så är vi tillbaka i Atlanten efter två års segling på jordens baksida. Ska bli fint att segla på hemmaplan eller hemmahavet som jag kallat det.

Skepp Ohoy (för er som ännu inte upptäckt det än så syns vi på marinetraffic.com igen där ni kan följa vår framfart live, mer eller mindre.)

Ut med det gamla in med det nya!

Eiliv — Sat, 11 Jan 2014 17:29:38 +0000

Nu har Jocke och bröderna Stonegård lämnat oss och vår nya besättning Anna och Olof slutit upp här i Mossel bay ca 200 sjömil från Kapstaden. Planen var att vi skulle vara i Kapstaden för flera dagar sen men vinden här i Sydafrika ligger inte högst på vår vänlista.

I vilket fall har vi haft riktigt roliga veckor här i Sydafrika med grabbarna, att vara fem på vår lilla båt gick bättre än man skulle kunna tro. Jul firade vi i Port Elisabeth med sill, lax, rödbetssallad, köttbullar, prinskorv, griljerad skinka och hela baletten. Nyår firade vi i vackra Knysna där Johan och lichen (lillJocke) gjorde ett skydive och alla utom fegisEmilie hoppa bungyjump. Knysna kan vara platsen vi bosätter oss på när vi pensionerat oss, vackert, billigt och niiiiicena!

Havet här i Sydafrika kokar av valar, delfiner och sälar. På vår segling mot Knysna var vi ruggigt nära att köra på en val, Eiliv fick kasta sig på rodret och väja. Vi har ännu inte sett någon vithaj men det hoppas vi ändras snart. Annars är det väl snart dags att bunkra för vår nästa långa oceankorsning till karibien, mycket segling blir det!

Tack Jocke för att du förgyllt och förpestat vår vardag så länge, vi <3 dig!

Stiliga bröderna Stonegård. Riktigt roligt att ni tog er råd och tid att komma ner och trängas med oss... eller lillroligt menar jag!

Välkomna ombord Anna och Olof. Nya besättningen fram till Karibien.

Julbordet ombord på Båten Anna. Mycket gott!

Prinskorv hittade vi och det blev även hemlagade köttbullar. Mumma!

Lussebullsbak blev det även av chefsbagarn' ombord, om än efter nyår så var det gott ändå.

Båten Anna; Fortfarande fin efter nästan ett varv runt jorden.

Hello Africa!

Emilie — Fri, 13 Dec 2013 13:28:32 +0000

Vi kom fram… Helt ärligt, jag (Emilie) har oroat mig över att korsa Indiska oceanen sen vi lämnade Nya Zeeland, så det var en grym känsla att kliva iland här i Richards Bay i Sydafrika. Vi lyckades undvika någon riktig storm men det var fortfarande en riktigt jobbig överfart med korssjö och nyckfulla vindar. Vid vissa tillfällen kunde vinden gå från obefintlig till så stark att båten la sig ner med endast ett par kvadratmeter av genuan ute på fem minuter. Vinden ändrade också riktning flera gånger per dygn och på slutet hade vi kulingvindar minst en gång per dag och sista natten till och med stormvindar. Jag skulle inte säga att jag var rädd många gånger under överfarten men det var obekvämt och jobbigt, man kunde inte låta bli att längta tillbaks till Stilla havets varma och stabila passadvindar. Jag säger som efter Engelska kanalen och seglingen från Fiji till NZ; Aldrig mer, aldrig!

Det var en ny men rolig känsla att faktiskt också ha folk som stod och vinkade och väntade när vi kom iland. Vi har fått mer besök på Båten Anna. Eilivs barndomsvän Johan och hans bror Jocke väntade på oss och ska nu segla med oss till Kapstaden. Det var som julafton att komma fram och få lösgodis, kaviar, bearnaise sås och andra svenska gottigheter.

Vi har redan hunnit med att åka på safari. Vi hyrde en bil och åkte till en nationalpark bara 7 mil från hamnen och vi hade tur att se alla de stora djuren till och med lejon. Det är lätt att vara lite kaxig dock, man tänker att man är på ett zoo men vi fick erfara att man faktiskt kör omkring bland vilda och enorma djur som krossar både dig och bilen du sitter i utan större problem. Första dagen hade vi fyra enorma noshörningar på kanske drygt två ton styck som kom klampandes på vägen emot oss och de såg varken glada eller sugna på att släppa förbi oss ut så vi fick snällt backa i tjugo minuter innan de bestämde sig för att lämna vägen. Andra dagen åkte vi till ett ”gömställe” där man kunde gå ut till en liten hydda med små öppningar att titta ut genom till ett vattenhål. Ut till hyddan var det som en korridor med ett typ tre meter högt trä staket. När vi hade varit i hyddan ett tag utan att se något och precis var på väg att gå tillbaks knakar det till och en elefant traskar ut ur snåren, vi ser ganska snabbt att hon är arg och försöker vara tysta men det är för sent och hon springer mot hyddan, vickar på öronen, stampar med foten och sedan börjar hon dra i taket. När hon trycker in betarna i titthålen med sådan kraft att det knakar och skakar bestämmer vi att det är dags att springa den långa korridoren tillbaks innan hon har rivit hyddan. Efter det var vi inte så kaxiga… Vi mötte även en arg elefant på vägen som inte var så glad och vi fick återigen backa en bra stund. Elefanter är inte att lita på!

Idag seglar vi vidare mot Durban vilket bara ska behöva ta ett dygn…

Vi letar också efter någon som är sugen på att segla med oss från Kapstaden till Karibien den 13 januari. Det kommer ta ungefär två månader och vi gör två stopp på vägen. Maila om du är intresserad!