Vindroder – Båten Anna

Guernsey – England, men ändå inte

Eiliv — Tue, 13 Sep 2011 21:37:05 +0000

Efter den hårda natten utanför Cherbourg var vi alla rätt slut och inte jättesugna på att kämpa mer med nordsjön. Att det sedan blåste minst 10 m/s rak motvind i några dagar gjorde nog också sitt till att vi blev kvar där ett tag. I fredags blev det dock en väderlucka och vi kände att vi var rätt nöjda med stan, så vi hissade segel och rundade det ökända Cap de La Hag (Kan bli tidvattenströmmar där på uppåt 12kn) och satte kurs ner mot den lilla ön Guernsey. För en gång skull var vi framme långt innan mörkrets inbrott och vi kände oss pigga och inte helt slutkörda. Precis efter vi lagt till blev vi dessutom medbjudna tilll Yacht Cluben av bryggrannen Peter, som seglat hela vägen från Australien. Han råkade nämligen fylla år. Vi följde med och hade en riktigt trevlig kväll tillsammans med honom och andra lokala seglare.

En vy över Guernseys klippiga kustlinje.

Precis som jag så tror jag att många aldrig har hört talas om den lilla ön Guernsey tidigare. Guernsey ligger strax utanför Frankrikes nordvästra kust och tillhör den grupp öar man brukar kalla för kanalöarna. Trotts närheten till Frankrike så tillhör Guernsey England. Dock har Guernsey en egen flagga och nationalsång och är helt självstyrande och är därmed inte med i EU. (Vi blev med andra ord tvungna att klarera in när vi anlände) Historiskt sett så har ön varit viktig i handelssammanhang men är nog mest känd som den enda del av Storbritannien som blev ockuperat av tyskarna under andra världskriget. Innan ockupationen var ön helt demilitariserad men tyskarna var snabba med att bygga upp hundratals bunkrar, skyttevärn och utkikstorn i grå betong, längs med hela kusten efter att de anlänt. De ville helt enkelt göra ön ointaglig. Ön förblev ointagen och det tyska kompaniet på ön var faktiskt sist med att kapitulera efter kriget. De tyska betongbyggena står kvar än idag och utgör en del av Guernseys kustlinje. Utöver detta så lägger man snabbt märke till hur mycket bilar det finns på denna lilla ö. Enligt uppgift så finns det hela 51 000 registrerade motorfordon här trots att befolkningen bara uppstiger till ca 62 000! Det måste alltså vara så att det bara är barn i dagisålder som inte kör något motorfordon själva…. =) (Det tål att påpekas att även motorcyklar och mopeder är inräknade i siffran)

Svenskan Monica på besök ombord Båten Anna där det bjuds på kaffe.

Trotts tyska betongklumpar har vi haft det riktigt trevligt här på ön. Andra dagen träffade vi en svenska som har bott här på ön de senaste sex åren tillsammans med sin man och sina två barn. Hon var så snäll att hon bjöd oss på en guidad tur runt ön i sin bil och gav oss skjuts till en stor supermarket där vi kunde storhandla. Hon och hennes man kom även förbi båten en kväll vilket var riktigt trevligt.

Jag (Eiliv) har klättrat längst upp i masttoppen och håller på att trixa med vår lanterna. 14 meter över vattenytan är högt!

Utöver guidade turer och storhandling så har vi även haft lite att fixa med båten. Som vi skrev senast så hade våra lanternor slutat att fungera. Det visade sig bero på att det hade läckt in saltvatten i däckskontakten som hade korroderat sönder totalt. När jag öppnade den var den bara fylld av en grå sörja, så det var inte så konstigt att lamporna slocknat. Kontakten är nu bytt men det är lite fippel kvar för att alla lampor ska lysa. Vi har även problem med mindre läckage från taket som vi försöker åtgärda. Problemet är att vi inte riktigt vet vart det läcker, så vi försöker täta lite på måfå med sikaflex. Utöver det har stopp i länspumpen lösts upp och lysdiod över kompassen har monterats. Något som vi glömde nämna i förra inlägget är att vi nu har fått vindrodret att fungera och det är verkligen toppen. Är otroligt skönt att slippa handstyra samtidigt som vindrodret är helt mekaniskt och därmed inte drar den minsta gnutta ström. Underbart!

Under tiden här på Guernsey har det blåst på i runt 10-15 m/s (rak motvind som vanligt) så vi har tagit det lugnt här i hamnen. Imorgon ska det dock lätta och vi sätter kurs ner mot Franska Camaret för att korsa Biscaya där ifrån. Som det ser ut väntas det ett högtryck in över Biscaya till helgen som vi tänkte försöka tajma. Vi hoppas på finväder och trevliga vindar. Vi längtar verkligen ner till södra Europa, värmen, tapas och ständiga nordliga vindar!

Kramar från oss på Båten Anna

via Eiliv ”Captain Ninetoe” Hägg

Viva la France

Eiliv — Fri, 02 Sep 2011 20:06:39 +0000

Hej kära läsare!

För varje dag som går tar vi oss både längre väster- och söderut. Som jag har förstått är det inte alltid som vi syns på marinetraffic.com, men var inte oroliga för det. Räckvidden på vår AIS-signal är inte speciellt lång då antennen sitter ca 3m ovan vattenytan. Det ger endast en räckvidd på 3-4 sjömil (ca 6km) så det är inte konstigt att vi försvinner ibland.

Emilie kämpar med rorkulten i nattmörkret.

Sedan vi var i Amsterdam så har vi varit i IJmuiden och träffat ett engelsk/tyskt par som var jättetrevliga och försåg oss med konserver, en stor kasse med snacks och godis, fiskeutrustning, sjökort och lite annat smått och gått. Vi blev även inbjuda till deras båt på någon öl och middag. Riktigt trevliga människor var det. Från IJmuiden bar det sedan av till Roompot Sluis där vi gick in då vi inte orkade segla längre den dagen. Vi lyckades hitta en plats där vi kunde ligga gratis strax utanför slussportarna. Vi blev kvar en extra dag där för att slutföra vindroderinstallationen och för att sätta dit våra lazyjacks. Lazyjacksen fungerar utmärkt och är verkligen en fröjd när det är dags att reva storseglet. (För er som inte vet vad lazyjacks är så är det en slags konstruktion med linor från bommen till masten som samlar upp storseglet när man tar ned det.) Första vindrodertestet gick dock inte riktigt lika bra. Förmodligen berodde det att vi hade vinden in akter ifrån och att det därmed nästan inte blåste något på båten trots att vi gjorde nästan 6 knop. Vi har gjort några finjusteringar och hoppas att det ska fungera bättre nästa gång.

Båten Anna tryggt parkerad i marinan Basin de L´Quest i Calais.

Som många säkert redan förstått befinner vi nu oss i Frankrike och i den berömda staden Calais. Precis som vanligt så visade nordsjön upp en stor del av sitt spektra under den 18 h långa seglingen. Först susade vi fram med fin vind akter ifrån på ett stilla hav tills det att tidvattenströmmarna vände och sjön började byggas upp bakom oss. Resten av resan blev extremt rullande från höger till vänster och allt som inte låg fastkilat rörde sig enligt detta mönster med jobbigt oljud som följd. Vi har satt upp det på ”att åtgärda”-listan. Trotts allt rullande gjorde vi god fart och var framme kanske 6h tidigare än väntat vilket var skönt. Dock fick vi vänta ett par timmar på att få komma in i marinan då det bara går att ta sig in och ut ett par timmar kring högvatten. Tidvattnet är hissnande 8 meter här! De ni. Det gäller att ha koll på tidvattnet. Här i Calais har vi i alla fall unnat oss det Franska köket genom att äta väldigt god lunch på en restaurang sedan har vi chillat på båten i solen och värmen. Sa jag inte det? Här i Calais känns det som om sommaren är tillbaka. Vi har haft jättevarmt och härligt här idag och det känns att vi tagit oss en bra bit söderut. (Eller så är det bara ett lokalt högtryck som är över oss) =).

Planen nu är i vilket fall som helst att att segla till Cherbourg tidigt imorgonbitti. Framme räknar vi med att vara tidigast 36h senare så det lär bli en bra segling. Därifrån tar vi oss sedan till Brest och inväntar bra väder till att korsa Biscaya till la Coruña där våra tapas väntar på oss! Kanske finns det någon av våra läsare som är sugen på att mönstra på för en riktig upplevelse i form av en havspassage á la Biscaya? Hör i så fall av dig snarast!

I skrivande stund på ett Café/Restaurang i Calais, Frankrike

Skepp och Hoj

Captain Ninetoe

Nya Varvet – Göteborg

Eiliv — Wed, 20 Jul 2011 23:31:39 +0000

Som ni förstår så var detta inte den början vi hade tänkt oss när vi satte segel ifrån Kristinehamn. Våra förväntningar grusades rejält i samma stund som masttoppen slog i vattenytan mitt ute på Vänern. Det innebar inte bara ökade kostnader och mer jobb utan även att vi blir sinkade ett par veckor. Humöret hos besättningen har gått både upp och ner, men just nu tror jag att vi är på väg uppåt för att stanna.

Efter masthaveriet har vi kunnat dra några viktiga slutsatser i alla fall:

– Vi hade väldigt tur. Ingen i besättningen blev skadad, om man bortser från några blåmärken och rispor från bärgningsarbetet.

– Masten som föll ner i vattnet istället för på däck klarade sig mirakulöst utan bucklor eller sprickor. Hade detta varit annorlunda hade våran resa varit slut där och då eftersom en ny mast hade tagit lång tid att ordna och hade blivit alldeles för dyr för att det skulle gå ihop. Hade den fallit rakt bakåt hade den förmodligen även krossat våra fina solpaneler som förser oss med ström.

– För en så pass chockartad upplevelse som ett masthaveri faktiskt är så vart skadorna ändå mer eller mindre överkomliga. Förstagsprofilen till furlexrullen vart tyvärr helt förstörd då den drogs efter båten med genuan som ett stort drivankare. Krafterna blev för stora så att profilen brast på ett ställe och vart tillböjd till ett prydligt S. Babords mantåg blev skadat och två mantågsstöttor blev böjda till bågar. Den blå sidolinjen blev skavd, samt några mindre plastskador kring mastfoten av mest estetisk karaktär. Störtbågen över sprayhooden fick ta emot bommen och blev ordentligt tillbucklad men räddade förmodligen i gengäld några i besättningen från allvarliga skallskador. På vindinstrument, lampor och lanternor som sitter på masten är funktionen ännu okänd. Genuan fick bara en liten skada i förstagsliket medan storsegelt blev revat på tre ställen.

– Ok, nu när jag skrev ned allt så lät det nog värre än vad det är. Båten Anna är fortfarande i fint skick dock utan mast på däck.

– Vi har bestämt oss för att byta ut alla vant och stag för att försäkra oss om att ett masthaveri inte kommer att inträffa igen. En liknande händelse mitt ute på en ocean kan bli fatal.

– Vår semester har faktiskt börjat så vi får lov att unna oss att ta det lite lugnt emellanåt. Innan avfärd arbetade vi stenhårt utan rast och vila för att bli klara i tid och nu med ännu fler saker på listan att fixa kan det kännas övermäktigt. Vi har därför beslutat att ta en sak i taget och låta det ta den tid det tar + att ta oss tid att göra något roligt emellanåt för att hålla moralen uppe.

I vilket fall som helst så ligger nu Båten Anna parkerad i Nya Varvet i Göteborg. Vi har stans bästa plats med utsikt över Älvsborgbron som är mycket vacker med staden i bakgrunden. Den känns lite som Göteborg svar på Sydney Harbour Bridge. Här har vi fått hjälp både med rigg och segel, men för att hålla kostnadena nere försöker vi ordna med så mycket vi kan själva.

Vårt nya Saliomat 760 prydligt monterad på akterspegeln. Den observanta läsaren ser att vindflöjel och roderblad ännu saknas.

Idag kan vi triumfera med att äntligen ha monterat på vårt vindroder – ett Sailomat 760. Ska bli riktigt spännande att testa det när väl mast och segel är tillbaka. Vi hoppas att det tryggt ska styra oss många tusen sjömil över de sju haven.

Innan jag avslutar vill jag vara tydlig med att vi inte känner oss speciellt nere. Vi är definitivt på uppgång och tar det här avbrottet i Göteborg som en chans att ordna det som inte var riktigt klart när vi lämnade Kristinehamn. Sen är ju Göteborg ändå alltid Göteborg – goa gubbar. Nedan har jag även lagt till ett litet vidoklipp från innan vårt haveri. Riktigt fin segling på Vänern på vår resas första dag: