Efter den hårda natten utanför Cherbourg var vi alla rätt slut och inte jättesugna på att kämpa mer med nordsjön. Att det sedan blåste minst 10 m/s rak motvind i några dagar gjorde nog också sitt till att vi blev kvar där ett tag. I fredags blev det dock en väderlucka och vi kände att vi var rätt nöjda med stan, så vi hissade segel och rundade det ökända Cap de La Hag (Kan bli tidvattenströmmar där på uppåt 12kn) och satte kurs ner mot den lilla ön Guernsey. För en gång skull var vi framme långt innan mörkrets inbrott och vi kände oss pigga och inte helt slutkörda. Precis efter vi lagt till blev vi dessutom medbjudna tilll Yacht Cluben av bryggrannen Peter, som seglat hela vägen från Australien. Han råkade nämligen fylla år. Vi följde med och hade en riktigt trevlig kväll tillsammans med honom och andra lokala seglare.
En vy över Guernseys klippiga kustlinje.
Precis som jag så tror jag att många aldrig har hört talas om den lilla ön Guernsey tidigare. Guernsey ligger strax utanför Frankrikes nordvästra kust och tillhör den grupp öar man brukar kalla för kanalöarna. Trotts närheten till Frankrike så tillhör Guernsey England. Dock har Guernsey en egen flagga och nationalsång och är helt självstyrande och är därmed inte med i EU. (Vi blev med andra ord tvungna att klarera in när vi anlände) Historiskt sett så har ön varit viktig i handelssammanhang men är nog mest känd som den enda del av Storbritannien som blev ockuperat av tyskarna under andra världskriget. Innan ockupationen var ön helt demilitariserad men tyskarna var snabba med att bygga upp hundratals bunkrar, skyttevärn och utkikstorn i grå betong, längs med hela kusten efter att de anlänt. De ville helt enkelt göra ön ointaglig. Ön förblev ointagen och det tyska kompaniet på ön var faktiskt sist med att kapitulera efter kriget. De tyska betongbyggena står kvar än idag och utgör en del av Guernseys kustlinje. Utöver detta så lägger man snabbt märke till hur mycket bilar det finns på denna lilla ö. Enligt uppgift så finns det hela 51 000 registrerade motorfordon här trots att befolkningen bara uppstiger till ca 62 000! Det måste alltså vara så att det bara är barn i dagisålder som inte kör något motorfordon själva…. =) (Det tål att påpekas att även motorcyklar och mopeder är inräknade i siffran)
Svenskan Monica på besök ombord Båten Anna där det bjuds på kaffe.
Trotts tyska betongklumpar har vi haft det riktigt trevligt här på ön. Andra dagen träffade vi en svenska som har bott här på ön de senaste sex åren tillsammans med sin man och sina två barn. Hon var så snäll att hon bjöd oss på en guidad tur runt ön i sin bil och gav oss skjuts till en stor supermarket där vi kunde storhandla. Hon och hennes man kom även förbi båten en kväll vilket var riktigt trevligt.
Jag (Eiliv) har klättrat längst upp i masttoppen och håller på att trixa med vår lanterna. 14 meter över vattenytan är högt!
Utöver guidade turer och storhandling så har vi även haft lite att fixa med båten. Som vi skrev senast så hade våra lanternor slutat att fungera. Det visade sig bero på att det hade läckt in saltvatten i däckskontakten som hade korroderat sönder totalt. När jag öppnade den var den bara fylld av en grå sörja, så det var inte så konstigt att lamporna slocknat. Kontakten är nu bytt men det är lite fippel kvar för att alla lampor ska lysa. Vi har även problem med mindre läckage från taket som vi försöker åtgärda. Problemet är att vi inte riktigt vet vart det läcker, så vi försöker täta lite på måfå med sikaflex. Utöver det har stopp i länspumpen lösts upp och lysdiod över kompassen har monterats. Något som vi glömde nämna i förra inlägget är att vi nu har fått vindrodret att fungera och det är verkligen toppen. Är otroligt skönt att slippa handstyra samtidigt som vindrodret är helt mekaniskt och därmed inte drar den minsta gnutta ström. Underbart!
Under tiden här på Guernsey har det blåst på i runt 10-15 m/s (rak motvind som vanligt) så vi har tagit det lugnt här i hamnen. Imorgon ska det dock lätta och vi sätter kurs ner mot Franska Camaret för att korsa Biscaya där ifrån. Som det ser ut väntas det ett högtryck in över Biscaya till helgen som vi tänkte försöka tajma. Vi hoppas på finväder och trevliga vindar. Vi längtar verkligen ner till södra Europa, värmen, tapas och ständiga nordliga vindar!
Kramar från oss på Båten Anna
via Eiliv ”Captain Ninetoe” Hägg
6 kommentarer till Guernsey – England, men ändå inte