Frankrike – Båten Anna

Dödens bukt – inte så farlig trots allt

Eiliv — Mon, 26 Sep 2011 23:37:15 +0000

Äntligen har vi gjort det! Vi har korsat Biscayabukten och har nått varmare breddgrader i Spanien och närmare bestämt La Coruña.

Det var ett tag sedan vi skrev nu och vi förstår att ni har väntat tålmodigt på färska nyheter från Båten Anna. I Camaret fick vi vänta några dagar innan vädergudarna behagade vara snälla mot oss. Dock led det ingen brist på oss då den norska träskutan Lucero låg precis hade lagt till där innan vi kom. Under tiden vi väntade på bättre väder så hann vi med att umgås en hel del, gå på restaurang, promenera och se på film ihop. Mycket trevliga människor. På tisdag kväll såg det ut att bli en lämplig väderlucka för att ta oss över Biscaya med start Onsdag mitt på dagen.

Tillsammans med Lucero och den svenska båten Gorm (Som dök upp sista dagen) lade vi ut prick kl 12 från Camaret. Vindarna var fina och tog oss i ca 7 kn rakt sydväst och efter lite mindre än ett dygn hade vi korsat den nordeuropeiska kontinentalsockeln och seglade med dryga 4000 m vatten under kölen. Det ni!

Solnedgång över Biscaya och en lång mörk natt tar sin början.

Sträckan Camaret till La Coruña var ca 350 nm (ca 650 km) och tog oss ganska precis tre dygn att tillryggalägga. Vi seglade alltså med ganska god fart. Vanligtvis kan man mellan tummen och pekfingret säga att vi gör ca 100 nm per dygn. Väderluckan som givits oss innebar rätt lite vind stundvis så vi gick lite mer än en tredjedel av sträckan för motor medan vi seglade resten. Trotts att det inte blåste speciellt mycket gick det en ordentlig dyning in i bukten från atlanten. Vissa vågor var nog så höga som 5 meter men tur nog så var de inte speciellt branta utan mer som sävliga kullar av vatten som rullade fram in mot land.

En av de delfiner som kom tillbaka och underhöll oss senare på dagen.

Tidigt tidigt innan gryningen anlänt första morgonen till havs så kom de. I månskenet kunde jag plötsligt se massvis av fenor som skar genom vattenytan. Det var delfiner! Tyvärr var det alldeles för mörkt för att fota dem men i ljuset av månen fick jag njuta av deras sällskap i nästan en och en halv timme. Emilie som kom och bytte av mig sista halvtimmen beskrev upplevelsen som om det vore en tavla. Hoppande delfiner i en månljusgata ute till havs. Är det inte overkligt? Vi satt där i sittbrunnen tillsammans och njöt av upplevelsen. Senare samma dag kom dock den absoluta höjdpunkten. Valar! Ett gäng otroligt stora valar uppenbarade sig mindre än 100 meter från båten och låg i vattenytan och sprutade vatten med sina andningshål. Det var riktigt häftigt att se så stora djur på nära håll.

Här firar vi tillsammans med besättningen på Lucero att vi äntligen korsat den beryktade Biscayabukten. Tack Monica för skumpan! Den smakade fint!

När vi inte tittade på valar och delfiner så fördrev vi tiden med att sova, lyssna på musik, läsa och titta på en film. Trotts denna underhållningskavalkad var det otroligt skönt när vi äntligen siktade den spanska nordkusten tidigt på lördags morgon. Landstigningen firades tillsammans med besättningen på Lucero genom att korka upp skumpan som Monica på Gurnsey skänkt oss för ändamålet. Tack så mycket för den! Det smakade fint att välkomnas med skumpa, solsken och värme. Precis vad vi har längtat efter.

Sedan vi kom hit har vi hunnit med att frossa i tapas, bada lite i det kalla vattnet (ca 18 grader) och få massvis av sol på oss. Vi har även lärt känna grabbarna på Gorm bättre och vi har haft riktigt trevligt ihop. Enligt uppgift skulle det gå att fylla våra flaskor med gasol här i Spanien men alla vi har frågat har sagt att det inte går, så vi snålar med den lilla gas vi har kvar tills vi kommer till Portugal där det skall gå att ordna.

Planen nu är att stiga upp i rimlig tid imorgon och sätta kurs mot Baiona längst ner på Den spanska kusten innan Portugal. Resan beräknas ta kanske ett dygn.

Over and out!

C9T

Bay of Biscay

gurra — Sun, 18 Sep 2011 15:55:44 +0000

Framme i Camaret Sur Mer. Ett trevligt tillhåll med små barer och kaféer och en halvstor marina. Det är härifrån de flesta korsar Biscaya. Sista hamnen före bukten, det börjar hända saker. Vi är bryggrannar med norska Lucero som vi träffade redan i Den Helder och även med ensamma svenska Tommy i sin stålbåt. Vi väntar alla tålmodigt på att vädret ska vara tillmötesgående och bjussa på de mer nordliga vindarna. När vi inte gömmer oss i båtarna, eller går omkring i byn så hänger vi med Lucero på kvällarna. Tacos och alkohol igår medan det blir film ikväll, det ryktas LOTR. Ettan då hoppas jag. Roy är järnhanden på båten (Vill han gärna tro:)) medan Hanne är järnhanden för småttingarna Leon och Luna. Med på båten är även Marie och Isak som seglar med en bit. Allt som allt är det en väldigt skön sammansättning av människor som alltid är positiva.

Hursomhelst….. Det verkar som högtrycket är på väg. Om allt vill sig väl så är vi på väg över Biscaya på onsdag morgon. Det kommer att ta 3-4 dygn att nå Coruna och det lovade varmare vädret och trevligare vågorna. Gud, vi längtar. Vi hoppas på det bästa.

Hörs snart/ Gustaf

En lång seglats

gurra — Mon, 05 Sep 2011 19:12:41 +0000

Trolla Makrill is the shit. Och gott är det.

Engelska kanalen har alltid legat där bak i huvudet någonstans. Kanske är det för att det är den mest trafikerade leden i världen eller så är det dess historia på något vis. Nästan i andakt lämnade vi Nordsjön och seglade genom Dover Strait in i kanalen. Vattnet var alldeles grönblått en fin vind tog oss mot Cherbourg. I brist på annat att göra på båten (man kan även ledsna på att läsa, tro det eller ej) kastade vi ut två fiskelinor i jakt lunch. Efter inte så länge hade vi fem stadiga Makriller och när våran bästa fiskelina försvann i djupet ansåg vi att det var ett tecken på att vi hade fiskat färdigt. Man ska inte fiska mer än man behöver, men det är lätt att bli girig. Stekt makrillfilé och kokpotatis till lunch. Fisksoppa gjord på fiskhuvudena och fiskbenen till middag. Bra grejer! Innan det första dygnet var avseglat hade av råkat ut för en tjock tjock dimma, ett massivt åskväder med väldigt konstiga vindar men dock ändå gjort stabila 100 sjömil.

Engelska kanalen i sitt finaste.

Dag två är helt eländig. Vinden har vridit sig till väst vilket betyder att vi har rak motvind. Till en början i medströms går det helt OK att kryssa men när tidvattnet vänder så går det inte längre att segla västerut, man kommer helt enkelt ingen vart. Vinden ökar och med den vågorna. Vi får kämpa för varje sjömil och vågorna gör det väldigt obekvämt. Matlagning blir till ett projekt, sjösjukan träder fram och energin försvinner. Efter ca 40 timmars segling börjar vi närma oss Cherbourg och ett hopp tänds; vi kanske hinner in före tidvattnet vänder. Vi hann inte. För att så mer salt på såret har lanternorna slutat att fungera. Vinden ökar till kuling och den ligger stabilt på mellan 13 och 16 m/s. Med brist på andra alternativ så bestämmer vi oss att vänta ut tidvattnet och kämpa på. Alltså att kryssa fram och tillbaka utan att ta sig någon vart. Vi hade fasen bestämt oss för Cherbourg. Tack vare det totala mörkret kan vi inte se vågorna. Bara känna. Ovetenskap är inte så dumt alla gånger. Med morgonens ljus ser vi vad vi kämpat mot hela natten: Branta massiva vågor på 3-4 meters höjd. Insikten gör att man känner sig rätt liten men nu (6 timmar senare) har tidvattnet vänt. Det är en stor skillnad på 4 knop med sig och 4 mot sig. Två timmar senare är vi glada men helt slutkörda i hamn. Vid en enkel inspektion av båten och dess innandöme ser vi att det mesta är blött, hälften av besticken ligger på golvet eller under spisen; misär. En seglats som skulle ha varit på ca 160 Nm blev en bra bit över 200.

Nu har vi varit och käkat på en trevlig restaurang här i Cherbourg och Emilie och Eiliv har tagit sig en nap medan jag har sökt mig till den lokala yachtbaren för lite WiFi och espresso. Ny energi. Verkar för övrigt som det inte finns dålig mat i detta land. Och språket, vilket skönt språk. Emilie, våran franska språkguru, och alla sköna människor som man vill samtala med och inte bara inflika med en ”Bon jor” eller ”Merci” har inspirerat mig. Har just laddat hem ”How to learn French”, man vill ju inte vara utanför. Brest nästa. Verkar blåsa kuling imorgon med så ikväll är vi lediga. Undrar vad som står på tapeten? God only knows!. (Vilken låt?)

Lev och må.

PS. Det finns palmer i Cherbourg.

Viva la France

Eiliv — Fri, 02 Sep 2011 20:06:39 +0000

Hej kära läsare!

För varje dag som går tar vi oss både längre väster- och söderut. Som jag har förstått är det inte alltid som vi syns på marinetraffic.com, men var inte oroliga för det. Räckvidden på vår AIS-signal är inte speciellt lång då antennen sitter ca 3m ovan vattenytan. Det ger endast en räckvidd på 3-4 sjömil (ca 6km) så det är inte konstigt att vi försvinner ibland.

Emilie kämpar med rorkulten i nattmörkret.

Sedan vi var i Amsterdam så har vi varit i IJmuiden och träffat ett engelsk/tyskt par som var jättetrevliga och försåg oss med konserver, en stor kasse med snacks och godis, fiskeutrustning, sjökort och lite annat smått och gått. Vi blev även inbjuda till deras båt på någon öl och middag. Riktigt trevliga människor var det. Från IJmuiden bar det sedan av till Roompot Sluis där vi gick in då vi inte orkade segla längre den dagen. Vi lyckades hitta en plats där vi kunde ligga gratis strax utanför slussportarna. Vi blev kvar en extra dag där för att slutföra vindroderinstallationen och för att sätta dit våra lazyjacks. Lazyjacksen fungerar utmärkt och är verkligen en fröjd när det är dags att reva storseglet. (För er som inte vet vad lazyjacks är så är det en slags konstruktion med linor från bommen till masten som samlar upp storseglet när man tar ned det.) Första vindrodertestet gick dock inte riktigt lika bra. Förmodligen berodde det att vi hade vinden in akter ifrån och att det därmed nästan inte blåste något på båten trots att vi gjorde nästan 6 knop. Vi har gjort några finjusteringar och hoppas att det ska fungera bättre nästa gång.

Båten Anna tryggt parkerad i marinan Basin de L´Quest i Calais.

Som många säkert redan förstått befinner vi nu oss i Frankrike och i den berömda staden Calais. Precis som vanligt så visade nordsjön upp en stor del av sitt spektra under den 18 h långa seglingen. Först susade vi fram med fin vind akter ifrån på ett stilla hav tills det att tidvattenströmmarna vände och sjön började byggas upp bakom oss. Resten av resan blev extremt rullande från höger till vänster och allt som inte låg fastkilat rörde sig enligt detta mönster med jobbigt oljud som följd. Vi har satt upp det på ”att åtgärda”-listan. Trotts allt rullande gjorde vi god fart och var framme kanske 6h tidigare än väntat vilket var skönt. Dock fick vi vänta ett par timmar på att få komma in i marinan då det bara går att ta sig in och ut ett par timmar kring högvatten. Tidvattnet är hissnande 8 meter här! De ni. Det gäller att ha koll på tidvattnet. Här i Calais har vi i alla fall unnat oss det Franska köket genom att äta väldigt god lunch på en restaurang sedan har vi chillat på båten i solen och värmen. Sa jag inte det? Här i Calais känns det som om sommaren är tillbaka. Vi har haft jättevarmt och härligt här idag och det känns att vi tagit oss en bra bit söderut. (Eller så är det bara ett lokalt högtryck som är över oss) =).

Planen nu är i vilket fall som helst att att segla till Cherbourg tidigt imorgonbitti. Framme räknar vi med att vara tidigast 36h senare så det lär bli en bra segling. Därifrån tar vi oss sedan till Brest och inväntar bra väder till att korsa Biscaya till la Coruña där våra tapas väntar på oss! Kanske finns det någon av våra läsare som är sugen på att mönstra på för en riktig upplevelse i form av en havspassage á la Biscaya? Hör i så fall av dig snarast!

I skrivande stund på ett Café/Restaurang i Calais, Frankrike

Skepp och Hoj

Captain Ninetoe