Sällskap bland Sällskapsöarna

Hej hej igen! Tack för alla kommentarer på vårt vägvalsdilemma. Är alltid bra med lite input utifrån för att få lite perspektiv på saker och ting. Än så länge ser planen ut att vi kör på till Bali och så får vi se vart kosan bär av sedan helt enkelt.

Båten Anna före uppfrächning...Hur som helst, torsdag för två veckor sedan lyfte vi upp Båten Anna på land. Det var lite spännande att få se hela båten ovan vattnet igen. Det är nästan så att hennes vackra linjer framträder mer på land än i vattnet. Kan också bero på att vi har lite mycket saker ombord som gör att hon ligger lite lågt i vattnet. I vilket fall som helst så gick det ganska snabbt och enkelt att lossa på rodret, demontera propellern och lossa på propelleraxeln för att byta ut axellagret. Det stora problemet blev att hitta ett nytt. Vi hittade ett med rätt innerdimension i gummi som de lovade att det skulle gå att ta ner på en industriverkstad någon kilometer bort. Tyvärr hade klockan redan blivit så mycket att verkstaden redan stängt och skulle inte öppna igen förrän på måndag eftersom vi hade den oturen att fredagen var någon form av lokal helgdag då alla var lediga… Visst tänkte vi, vi får den fixad på måndag förmiddag, sätter in den och kan lyfta i på måndag eftermiddag. Vi tog helgen och koncentrerade oss på bottenmålning och vaxning av friborden istället och tidigt på måndag morgon gick vi iväg till verkstaden. Chefen på plats tittade på lagret och skakade på huvudet och sa: ”Det är omöjligt. Går inte att göra här.”, och var allmänt lite svår att ha att göra med. Fransmän tenderar att frysa helt när man försöker på engelska och förstår inte ens de enklaste saker när man försöker göra sig förstådd med några engelska ord och massor av kroppsspråk. (Annat är det med lokalbefolkningen som lätt hänger med på noterna.) Jag tyckte att de åtminstone kunde försöka i alla fall. Sedan hörde vi oss för om de inte kunde tillverka en ny propellerkil åt oss med måtten 45x10x4mm. Snabbt fick vi veta att de inte hade något material med de dimensionerna och att det inte lät sig göras av den anledningen. Efter lite knussel visade det sig dock att de hade rostfritt med dimensionen 10x8mm som de kunde såga av på mitten istället så att det löste sig till slut, men jag fick känslan av att han helst ville bli av med oss eftersom vi var så jobbiga att ha att göra med eftersom vi inte kunde franska…

Bottenmålning med ny härlig (giftig) svart färg.

Båten Anna efter uppfrächning...

Så där satt vi alltså med ett axellager av gummi som inte passade och vad skulle vi göra? Som långseglare måste man vara lite av en uppfinnare ibland och kunna fixa saker själv (eller så får man ha ett rejält fett konto och låta andra sköta de biten) så jag tillverkade en svarv av vår borrmaskin och lyckades sandpappra ner lagret till rätt storlek istället. Jag kände mig ganska nöjd och fick många positiva kommentarer från personalen på varvet som tyckte att min lösning på problemet var genialisk. =) Lagret passades in och propelleraxel, propeller och roder monterades tillbaka, men Båten Anna han inte lyftas i på måndagen utan fick snällt vänta till strax före lunch dagen därpå. Väl i vattnet spann vår motor åter som en katt och ”kling-klang-klonk”-ljudet vad äntligen borta. Dessutom går hon nu som ett skott med nymålad botten. I vindar på runt 5-6 m/s seglar vi jämnt med båtar som är ganska mycket större än oss.

Hela gänget som nu huserar på Båten Anna bland Sällskapsöarna. Fr. vänster: Linn, Linnéa, Eiliv, Emilie.

Vi har nu också äntligen fått våra gäster ombord. Min syster Linn och hennes kompis Linnéa landade söndag morgon medan vi hade båten uppe på land på varvet. Det var ett kärt återseende att äntligen få träffa min syster som jag inte sett på ett helt år. Medan vi var på land underlättade de arbetet genom att hjälpa oss med matlagning, disk och handling så att vi kunde koncentrera oss på båten. Chefen på varvet var dock inte lika glad över våra gäster då många av hans manskap gärna tog omvägar förbi vår båt för att titta på damerna som solade på fördäck.

Sedan Båten Anna kom i vattnet har vi haft det väldig väldigt härligt ihop. På tisdagseftermiddagen gjorde vi klart skepp, handlade och fyllde på vatten. Sedan gav vi oss av tidigt i soluppgången onsdag morgon med kurs mot grannön Moorea som ligger ca 15-20 sjömil från Tahiti. På vår väg såg vi delfiner på håll och jag såg även en val som hoppade upp och slängde sig i havet i ett gigantiskt magplask. (Resten av besättningen var gröna av avund för att de missade valplasket)

På Moorea var vattnet underbart klart med en härlig turkos färg.

På Moorea ankrade vi upp innanför revet på ca 3 meters djup i kristallklart turkost vatten och vi kände att vi var i paradiset. Vi spenderade 3 dagar där med att sola, bad, snorkla och hajka i bergen. Vi gjorde en lång snorkeltur där vi simmade ut till mynningen av passet genom revet in till lagunen där sikten var häpnadsväckande. Jag tror att man lätt kunde se 50 meter under ytan. Där såg vi massor av svartfenad revhaj som simmade runt. Vi försökte att fota men de var skygga och lät sig inte komma nära. Det är ändå alltid lika kul att få se haj när man snorklar. Är väl med någon form av skräckblandad förtjusning. Två kvällar besöktes lyxhotellet Hiltons bar där det råkade vara happy hour mellan 17-19. Ruskigt goda romdrinkar serverades där med utsikt över lagunen i solnedgången.

Snorkeltur på Moorea där tjejerna bildade formation vid ytan.

Moorea kallas även för blommornas ö eftersom det är blommor över allt.

Natten mellan fredag/lördag seglade vi mellan Moorea och ön Huahine. Det var en lugn natt med ganska svaga vindar och väldigt vackert månsken. Jag och Emilie tyckte att det var väldigt trivsamt att dela med oss av vakterna och jag tror att våra gäster tyckte att det var en ganska spännande upplevelse att nattsegla. Under mitt pass så var det en annan segelbåt som kom väldigt nära akterifrån. När de kom så pass nära att det bara var ett 50-tal meter bakom oss fick jag nog och tyckte att det var på tok för nära. (Har man ett helt hav att segla på tycker jag att man kan hålla en marginal på minst 500 meter men gärna mer) Jag tog vår starkaste lampa och lyste mot vår förföljare som någon minut senare helt plötsligt svängde runt 90 grader. Kändes nästan som om det inte hade sett att vi var där och fick en chock när de insåg att de hade en annan båt rakt föröver.

På grund av nattens svaga vindar var vi inte framme på Huahine förrän på lördag eftermiddag. Väl inne i ankringen så såg vi våra norska vänner på båten Frida som vi inte sett sedan Grenada i karibien. Det var roligt eftersom vi hade pratat om dem några dagar tidigare men hade sagt att vi nog inte skulle stöta på dem eftersom det låg så långt före oss. Av dem fick vi dessutom veta att våra kära vänner på den norska båten Hero också var på ingång redan samma kväll. Alltid lika roligt att träffa båtar som man sett tidigare under resan.

Båten Anna med sin nya fina jättestora flagga!

Här på Huahine har vi också haft det väldigt bra även om vädret har varit ovanligt regnigt de senaste dagarna. Vi har hängt lite på stranden, snorklat och hyrt en bil och sett oss om på ön. Jag och Emilie hissade vår nya svenska flagga som är av modell jättestor. Vi beställde en ny flagga av Linn att ta med sig och tänkte inte så noga på måtten, så nu har vi gått från att ha haft minst flagga till störst i hela ankringen. Ingen tvekan längre om att vi är en svensk båt. Den nya flaggan var för stor för vår flaggstång så vi hissade upp den i akterstaget i stället. Norrmännen kom förbi och undrade om det var svenska flaggans dag.

Under vår biltur runt ön hamnade vi på ett bed&breakfast som drevs av en gammal dam som visade sig ha svenska förfäder. Hennes farfars far hade varit en svensk som kommit hit på en valfångstbåt och förälskat sig i en öbo och blivit kvar. Damen hade 9 syskon som alla var mörka och såg ut som polynesierna vanligtvis gör, medan några svenska gener hade tittat fram genom henne och gjort henne ljus och blåögd. Vi stannade där en stund och drack kaffe och pratade ön och dess befolkning.

Jag och Linn redo att simma ut på revet trots mulet/regnigt väder.

Vi har haft väldigt häftig snorkling här på ön. Massvis och åter massvis av färglada fiskar, anemoner, clownfiskar (hitta nemo fisken), sjögurkor och till och med en skorpionfisk såg vi. Vi har även sett fler hajar och olika sorters rockor. Underbart har det varit i alla fall och det är såå roligt att ha Linn och Linnea ombord och få dela denna fantastiska del av världen med dem.

Ja, vad kan man säga? Det är som att snorkla i ett akvarium! =)

Imorgon seglar vi vidare till Ta´ha efter en tidig snorkeltur på revet igen. Dessutom är det även precis ett år imorgon, sedan vi lämnade Kristinehamn för att ge oss ut på vårt världsomseglingsäventyr. Det skall firas ordentligt!

Nu måste här sovas innan det är dags att kliva upp igen!

Salta hälsningar från Kapten Niotå på Båten Anna

Det här inlägget postades i Panama - Nya Zeeland och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 svar till Sällskap bland Sällskapsöarna

  1. Agnetha skriver:

    Hej på er! sällar mig till skaran som önskar er alla lycka på fortsatt seglats och som dessutom skryter mängder över er. Stanna ni ett tag till. Här regnar det mest och inte ens gäddan nappar. Tacka vet jag de fantastiska firrar ni får se. Skönt att ni är någorlunda återställda från er fiskförgiftning. Det får man nog garanterat inte av gäddan. Vilka otroligt vackra bilder ni lagt upp. Alltid lika kul att se/läsa om er. Be Linn krama om er riktigt hårt från mig. Pussokram Agnetha

  2. Mary Hägg skriver:

    Hej mina kära seglare!
    Håller med Zarah. Ni är så sjukt duktiga & jag är så….å stolt över er!!! Det är fantastiskt spännande att läsa era trevliga inlägg, att se alla bilder. Längtar redan efter nästa. Gläds verkligen åt att Linn hade möjlighet att segla med er en tid. Var rädda om er o segla lugnt! Älskar Er! Kramar & pussar/mor Mary

  3. Petra skriver:

    Hejsan! Ser helt fantastiskt ut! Ha inte för bråttom hem, här är allt exakt som vanligt och folk tror i allmänhet att man varit på en vanlig lång semester typ, inte att även seglingen blir en vardag med jobb. Allt här känns fjuttigt och inte så viktigt på nåt sätt när man varit ute, vi vet liksom att gräset faktiskt ÄR grönare på andra sidan. Efter allt strul med stormar och haverier och äckligt dyra lagningar så har vi nu sålt OC. Just nu sitter vi i sommarstugan på västkusten, men kan ändå inte låta bli att tänka på nästa resa ;) Ha det bra och dyk lugnt!

  4. Kenneth Forsström skriver:

    Tack för den fina berättelsen och må det gå utan problem resten av resan!

  5. jonas och ellinor på båten vinda skriver:

    Fan vad bra ni verkar ha det, det är ni värda. Lite avundsjuk blir man och vi sitter och drömmer om nästa båt och segling. Kram / Jonas o Ellinor

  6. Zarah skriver:

    Hej kära vänner!
    Jag bara älskar att läsa om er & blir så glad varje gång det kommer upp ett nytt inlägg. Ni är så sjukt duktiga & jag är så stolt över er (skryter rätt mycket om er till alla jag träffar också).
    Om jag ska vara självisk så tycker jag att ni ska komma hem, om inte så tycker jag att ni ska stanna kvar på sjöss ett tag, det är ju ett äventyr utan dess like, fast ni har ju upplevt en himla massa redan. Gör som ert hjärta säger att ni ska göra.
    Det här året har gått så fort, tänk att det idag var 1 år sen vi vinkade av er i K-hamn (även fast jag fick nöjet att träffa er i Gbg också). Saknar er jättejättemycket & är lite avundsjuk på Linn & hennes kompis som får vara med er i paradiset!
    Ta hand om er! Älskar er.
    Puss Zarah

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>