Vi cruisar söderhavet

Havet blir så lugnt, blått och fridfullt när det slutat blåsa.

Så, Båten Annas turné genom söderhavet fortsätter. Sist vi hörde av oss hade Linnea precis lämnat oss för att åka tillbaka till Sverige och verkligheten. Kvar var jag Emilie och Linn och vi hade siktet inställt på Aitutaki och Cook öarna. Vi lämnade Bora Bora med solen snabbt stigande i öster och med 7 m/s i ryggen. En finfin dag för segling helt enkelt. Så fortsatte det i två dagar tills vinden dog och vi fick dra igång motorn.

Fisket på överfarten var riktigt bra. Första dagen fångade vi en tonfisk som vi tillagade Sashimi och Poisson Cru på polynesiskt vis. I båda rätterna är fisken i princip rå. Väldigt gott blev det. Dagarna därpå nappade det väldigt stora fiskar. Ena gången gick linan av direkt när vinchen låste och då kan jag säga att brottgränsen på fiskelinan vi använder är 90 kg. Andra gången hade vi en gigantisk Mahi Mahi på kroken. Efter att ha kämpat med den i strax över 30 minuter hade vi den jämte båten. Fisken som förmodligen förstod att dess sista stund var kommen kämpade allt vad den kunde in i det sista och innan vi hann få upp den gick tafsen på linan av. Det var dock roligt att få se en så stor fisk. Trist bara att den skulle sno ett av våra favoritbeten med sig. Hade vi fått upp den hade vi nog bara tagit bort kroken och släppt tillbaka den eftersom den definitivt var alldeles för mycket fisk för tre personer.

Båten Annas undersida mitt i stillahavet på 4500 meters djup. Strax efter denna bilden togs dök en svärdfisk upp ur djupet.

Förutom att fiska så fick Linn lära sig hur man får tiden att gå när man är ute till havs. Man läser, lagar mat, spelar kort om andan faller på och spanar av horisonten emellanåt efter andra skepp eller ovälkomna regnoväder. När vinden dog ute till havs och vi tog oss fram för motor i solskenet så blev det snabbt väldigt varmt ombord. Varför då inte stänga av för en stund och ta ett dopp i det blå? Sagt och gjort. Vi stannade till på ett nästan helt blankt djupblått hav och badade i nästan 5000 meter djupt vatten. Jag tänkte passa på att se hur vår nymålade båt såg ut under vattenlinjen så jag satte på mig cyklop och snorkel och hoppade i. Medan jag inspekterade undersidan hängandes i badstegen ser jag i ögonvrån hur något plötsligt rör sig långt nere i djupet. (Sikten ute till havs ligger väl på + 50m) Då framträder en enorm svärdfisk ur djupet. Förmodligen är den nyfiken på vad det är som ligger och flyter vid ytan. Eftersom jag har undervattenskameran med mig försöker jag filma den men när den helt plötsligt sätter fart rakt mot mig vågar jag inte stanna längre utan klättrar snabbt upp för stegen. Tyvärr blev hela filmen helt ur fokus så man kan bara se någon fena skymta fram, men det var otroligt häftigt att se något sådan långt ute till havs. Det finns liv i havet!

Besättningen är glada över att äntligen vara framme på en av söderhavets vackraste öar.

Framåt kvällen (lagom tills det blivit helt mörkt som vanligt) så drog en front in över oss som drog med sig kraftigt regn och vindar på mellan 12-15 m/s rakt i nosen. Sista natten till havs blev med andra ord allt annat än bekväm. Man får lite känslan av att man försöker sova i en tvättmaskin. Trotts detta lyckades vi tajma in precis högvatten när det var dags för oss att ta oss in genom den smala och grunda passagen i Aitutakis ringrev. Passagen är ca 18 meter bred och bara 1,4 meter djup på grundaste stället och vattnet strömmar ständigt ut ur lagunen med en hastighet av upp till 4 knop. Enda tillfället man kan ta sig in är alltså vi högvatten. Väl inne kunde vi binda upp Båten Anna till ett par palmer inne i det lilla hamnområdet. Med oss och bara två båtar till var det i princip fullt.

Sista biten till Motun var så grund att vi fick vada fram genom det kristallklara vattnet.

Trotts växlande väder under de fyra dagar vi var där hade vi det väldigt bra. En dag tog vi dingen ut till en av de obebodda motusarna på ringrevet. (En motu är alltså en liten del av ringrevet som ligger ovan vattenytan. Ofta består den av bara av sand och palmer.) Vår gummibåt är inte den snabbaste så det tog oss nästan 1,5h att ta oss de ca 3 sjömilen till Motun. Väl framme var det dock värt allt besvär. Vi fick en underbar liten sandö med vajande palmer omringat av kristallklart vatten helt för oss själva hela dagen. Solen sken och vi badade, plockade och åt cocosnötter från palmerna, läste lite och tittade på paradisfåglarna som segelflög över oss på havsbrisen. Kunde inte bli mer söderhavskänsla än så. Dingefärden hem blev dock allt annat en trevlig. Det blåste upp och regnet öste ner över oss hela vägen hem till Båten Anna. Väl framme var vi så kalla och blöta att vi stängde in oss i båten och gjorde the och satt och huttrade. Att frysa väntar man sig inte att göra i söderhavet men det är trots allt vinter här just nu och tydligen en ovanligt kall sådan. Temperaturen sjunker ibland nattetid ner till otroligt kalla 18 grader celcius. =) Öborna på Aitutaki var också väldigt vänliga och blev alltid väldigt pratglada när vi berättade att vi seglat till deras ö och inte flugit in som alla andra turister.

Söderhavsglädjeskutt på Aitutaki.

Trotts att solen sken nästan hela dagen kom det en och annan regnskur på oss. Svalkande och skönt i solens hetta.

Linn hade dock ett flyg att passa så efter fyra dagar var det dags att sätta kurs mot Rarotonga som är huvudön ibland Cook öarna. Distansen dit samt vindarna och tidvattnet dikterade att det bästa tillfället att lämna Aitutaki för att komma fram till Rarotonga i dagsljus var att lämna vid högvatten 02.00 mitt i natten utan månsken. Det var lite av en rysare att gå ut genom den smala kanalen trots att den var väl utmärkt men vi hade rekat den under dagtid och gjort en egen liten karta över passagen. (Någon dag innan hade en katamaran gått upp på revet i passagen och blev fast i nästan ett dygn. Ingen bedrift som vi ville upprepa.) Väl ute sattes segel och kurs rakt söderut. Tyvärr blev överfarten ganska jobbig med flera regnskurar och för mycket vind och vågor som ständigt stänkte in i sittbrunnen. Lite tvättmaskinskänsla här igen. Andra kvällen till sjöss fick vi dock se en knölval komma upp till ytan för att andas bara ett femtiotal meter från båten vilket var väldigt häftigt.

På vandringen över Rarotonga. I bakgrunden kan man se ett av öns högsta berg. Vi klättrade nästan hela vägen upp på toppen.

I hamnen i Rarotonga väntade den amerikanska båten Slick med Tim och hans brorson Zach ombord. Där låg även den amerikanska båten Obelisk med Jessi och Brian. Tre båtar med ung besättning på samma ställe hör ju inte till vanligheterna så vi har haft mycket roligt ihop under vår tid här. Bland annat har vi gått en fantastisk vandringsled över öns branta berg där vi klättrat på bergskammar där det sluttat brant ner på båda sidor, klättrat upp på en av öns högsta berg med en magnifik utsikt över ön och till sist badat i ett vattenfall som avslutar leden på andra sidan ön. Förutom att umgås med amerikanerna så har det visat sig att det bor några svenskar här på ön. Tack vare vår stora nya svenska flagga kunde de inte missa att det låg en svensk båt i hamnen så en dag kom några förbi för att hälsa på. Väldigt roligt. David, som en av dem heter, tog oss på en rundtur runt ön och var så snäll att ha också bjöd oss på lunch. Vi har även fått låna internet på hans kontor vilket är väldigt bra eftersom det annars är otroligt dyrt att få tag i internet här. (Därför har vi inte uppdaterat bloggen så mycket på sistone)

Besättningarna från en svensk båt och två amerikanska båtar på vandring genom djungeln.

Imorse kastade de andra båtarna loss för att sätta kurs mot världen minsta självständiga land Nuie. En liten ö med strax över 1000 invånare som sticker upp ur stilla havet. Mest känd i Sverige är den för sitt internetsuffix .nu som används flitigt i just Sverige. Vi blir kvar här ett par dagar till innan vi följer efter. Vi vill ladda lite till inför den 5 dagar långa överfarten eftersom de två senaste benen var ganska jobbiga.

Klart slut med salta hälsningar från söderhavet!

Capten Ninetoe på Båten Anna

Det här inlägget postades i Panama - Nya Zeeland och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Vi cruisar söderhavet

  1. Karin skriver:

    Hej på er kära ni!

    Jag har inte skrivit på länge men läst era senaste inlägg flera gånger och kollar varje dag om ni skrivit något mer… Har också hört via Linn hur ni har det! Vilka paradislika ställen ni verkar ha hittat på resan! Verkligen häftigt! Ville bara skicka en snabb hälsning! Tänker på er ofta! När ni fått nog av paradisöarna i söderhavet kan ni komma hem tycker jag! 😉 Puss o Kram/Karin

  2. Kenneth Forsström skriver:

    Så trevlig läsning! Lycka till med överfarten till Nuie

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*