Auckland bye bye

Det är många som har hört av sig till oss och undrar vad vi sysslar med nu när vi har varit så väldigt dåliga med att uppdatera på vår hemsida. Sjävklart har vi inte glömt bort alla våra kära läsare men vi har helt enkelt jobbat nästan precis hela tiden och inte haft mycket ledig tid eller ork att pyssla om hemsidan. Över jul och nyår arbetade vi i 14 dagar i sträck utan en ledig dag vilket ger en trött människa men ett glatt bankkonto.

Jag (Eiliv), Danny och Coleen på avskedfest och sunset cruise på Båten Anna.

Den 27e januari arbetade vi vår sista dag på Jack Tar vilket kändes väldigt skönt. Vi hade fått många vänner bland personalen men vi var väl inte helt nöjda över arbetsvillkoren. Dagarna därpå spenderades på att fixa med båten (det ständiga underhåller med saker som måste fixas) och med en hejdundrandes avskedsfest med våra jobbkompisar som inkluderade en sunset cruise med bad i Aucklands skyddade farvatten.

Efter nästan tre månader i Auckland var det alltså dags att lätta på förtöjningarna och dra vidare mot nya vatten och äventyr. Med oss ombord hade vi våra vänner Marco och Rosalie, ett fransk-kanadensiskt par som vi lärde känna redan på Fiji. Planen var en veckas nöjessegling för att ta oss upp till hamnen i Tutukaka där vi skulle lämna Båten Anna på en boj medan vi själva skulle resa landvägen till sydön för att skaffa oss ett nytt och förhoppningsvis bättre jobb.

Våran seglade rutt från Auckland till Tutukaka via Waiheke, Coromandels och Great Barrier Island.

Våran seglade rutt från Auckland till Tutukaka via Waiheke, Coromandels och Great Barrier Island.

Så med våra gäster ombord seglade vi upp till Tutukaka via Waiheke Island, Coromandel Peninsula och Great barrier Island. Trots att Waiheke ligger bara 10 sjömil från Auckland centrum så är det en väldigt ”laid back” ö med ett avsevärt lugnare tempo. Till Waiheke åker man för att besöka de många vingårdarna för att prova både vin, öl och sprit samt för att uppleva den blandning av bofasta bohemer och rikt cityfolk med sommarhus. Vi gjorde väl egentligen ingendera utan ön passade bäst som trygg ankringsplats för två nätter och ett mysigt ställe att promenera runt på.

Jag (Eiliv), Emilie, Rosalie och Marco. Järngänget på Båten Anna under veckans segling.

Efter att ha seglat vidare och ankrat i en egen vik på Coromandel Peninsula, som är en vacker halvö någon timmes bilfärd från Auckland där många har sommarhus, satte vi kurs mot veckans huvudmål: Great Barrier Island. Great Barrier Islands är en stor vulkanisk ö som ligger på ungefär samma avstånd från Auckland som som Gotland ligger från den svenska kusten. Ön har några olika byar med ett antal bofasta invånare men saknar helt och hållet elnät så de boende förlitar sig på sol- och vindkraft och en eller annan privat dieselgenerator. Första dagarna vi var där så hade MetService, Nya Zeelands motsvarighet till SMHI, utfärdat vindvarning för området så vi var inblåsta på sydsidan. Efter ett misslyckat försök att ta oss runt öns västsida mot vinden och vågorna fick vi nöja oss med att hänga ombord och spela Uno och kolla på någon film tills vinden skulle vända.

Dagen därpå hade vindarna vänt precis som MetService lovat och vi kunde med lätthet länsa upp till Port Fitzroy på Great Barriers västkust. På vägen in såg vi vår första livs levande hammarhaj som lojt simmade i ytan så att ryggfenan stack upp.

Great Barriers bergiga vulkanlandskap kantad av havet.

Med båten tryggt ankrad i Port Fitzroy tog vi oss friheten och hyrde en bil så att vi skulle kunna ta oss runt ön. Under den dagen besökte vi en massa fina stränder, klättrade upp till en utsiktsplats där öns bergiga landskap kantad av havet sträckte ut sig framför oss, besökte en lokal marknad och vandrade till öns varma källor för att ta ett dopp. Väl tillbaka i båten var det inga problem med att knoppa in i förpiken.

Resten av tiden spenderades med lite sol, bad, snorkling och spearfishing förstås. Vi lyckades harpunera en relativt stor snapper och nära nog en kingfish, så den kvällen blev det fisk till middag.

Vi passade på att ta en tur med Great Barrier Beach Trip Tours. =)

Sträckan mellan Great Barrier och Tutukaka var den längsta den veckan och låg på ganska exakt 50 sjömil. En sträcka som vi vanligtvis inte har några större problem att tillryggalägga under dygnets ljusa timmar men tyvärr var vinden så otroligt svag att vi inte gjorde mer än ett par knop. Då åkte spinnakern fram för första gången på i princip hela resan och huj filken fart vi fick. Plötsligt gjorde vi nästan det dubbla. Det blir definitivt mer spinnaker framöver. Vägen över blev väldigt händelserik då delfiner kom och simmade brevid båten ett antal gånger, en stor kanske tre meter lång svärdfisk gjorde fem gigantiska hopp upp ur vattnet bara ett tjugotal meter från båten och vid ett tillfälle seglade vi igenom ett gigantiskt fiskstim som höll sig vid ytan så att vattet i princip kokade. Vi har aldrig sett något liknande tidigare.

Båten Anna sätter spinnaker för första gången på över ett år. Huj viken fart vi fick!

En stor kingfish som kom upp alldeles nära och lät sig fotas. (Poor Knights Islands)

Bara ett tiotal sjömil utanför Tutukaka ligger ett par öar som heter Poor Knights Islands som ska vara en av de bästa platserna i världen för dykning. Eftersom vi ändå var i krokarna passade vi på att ta en sväng dit också och blev faktistk förbluffade över hur klart vattnet var och hur mycket fisk man kunde se när man snorklade där. (Har filmat lite som jag ska försöka klippa ihop till ett litet smakprov)

Väldigt härlig snorkling på Poor Knights Islands.

Efter en väldigt härlig vecka med nästan solsken varje dag var det dags att lämna Båten Anna på sin boj. Vi tömde henne på alla värdesaker, plockade av seglen och tog av kapell och sprayhood och packade med oss allt som vi skulle komma att behöva för vår resa på land. Hon såg nästan lite ledsen ut när vi lämnade henne och väldigt naken utan segel och kapell. Vi hoppas att hon ska tycka att det blir skönt att få vara i fred ett tag medan vi är borta.

Vi såg åtminstone ut som proffs på land. Annat var det när vi väl kommit i vattnet.

Tutukaka ligger alldeles i närheten av Sandy Bay där våra vänner John och Win har sitt hus. Även om de inte var hemma lät de oss spendera några dagar där för att ordna upp med våra saker och ta det lite lugnt. Vi passade på att låna ett par surfbrädor och pröva lyckan bland vågorna med lite blandat resultat. Emilie lyckades samla på sig ett antal blåmärken…

Från Tutukaka liftade vi ned till Auckland där vi bodde hos några vänner ett par dagar innan vi fick tag i en relocation rental, dvs. en hyrbil som behöver flyttas till en annan stad som vi får köra i princip gratis ned till Wellington. Så i morse hämtade vi ut en flådig Toyota som körde till Waitomo caves där vi flöt på gummidäck i en underjordisk flod och kunde se tusentals lysmaskar glimma som lysdioder i taket. Sedan fortsatte vi ned till New Plymouth där John och Wins dotter bor för att hälsa på. Vi fick ett väldigt trevligt välkomnande med kalasmiddag och nu ligger vi i ett tält på deras gräsmatta och ska sova. I övermorgon fortsätter vi trippen ned till Wellington men först blir det hästridning och mer surfing.

Det känns lite konstigt att lämna båten efter att vi har bott på henne i över 18 månader. Vi är så vana med att ha vårt hem med oss och aldrig behöva bekymra oss över packning, transport eller var man ska bo. Det var näst intill ångestframkallande över att behöva välja mellan de få saker vi har över vad som skulle få följa med i väskan. Även om vi skulle resa lätt så blev packningen ändå ganska tung. Nu hoppas vi bara att Båten Anna kommer att vara trygg på sin boj medan vi arbetar på sydön. Det blir på återseende i maj.

Hälsningar från de nyblivna landkrabborna

Det här inlägget postades i Panama - Nya Zeeland och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Auckland bye bye

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*