Marovo Lagoon

Förra torsdagen lämnade vi Honiara, huvudstaden i Solomons, för att ta oss vidare mot Marovo Lagoon. Honiara hade väl inte varit någon större favorit i vårat tycke och vi hoppades kunna leverera en bättre bild av landet i nästa inlägg. Nu, lite drygt en vecka senare har det blivit dags för oss att segla vidare mot Buka i Papua Nya Guinea och vi har sett många fina platser och träffat många trevliga människor här i Solomons. Så ja, vi kan definitivt säga att vi tycker bra mycket bättre om Solomons nu när det har blivit dags att åka vidare.

Vår besättningsman Nick Vaughn med senaste nappet på ankaret.

Att lämna Honiara blev lite krångligare än vi hade tänkt oss. Dels fick vi vänta i några dagar på att vårt visum till Papua Nya Guinea skulle bli klart och när det var dags att hala upp ankaret så satt det fast. När vi efter mycket om och men och starka armar så kom det upp och vi hade fått napp. På ankaret satt en stor gammal industrifläkt med elmotor och allt. Inte konstigt att vi hade fåt bra fäste i botten. Fläkten fick följa med en bit ut innan vi dumpade den på 100 meters djup där ingen skulle kunna fastna i den igen. Vi kunde då sätta kurs mot Marovo Lagoon.

Emilie Förhandlade till sig en riktigt bra deal med denne man som hade paddlat i en hel timme för att ta sig till våran båt.

Marovo lagoon är en stor lagun kantad av ett dubbelt band av öar och rev vilket ger känslan av att man seglar på en sjö. I lagunen finns hundratals små öar och rev vilket ger ett oändligt antal platser att stanna på och undersöka men tyvärr hade vi bara tre dagar att stanna. Lagunen är även hemvist för landets mästerskulptörer som skulpterar i allt från trä och sten till snäckskal. Oavsett var vi valde att ankra så blev vi alltid besökta av bybor i kanoter gjorda av urholkade trädstammar som ville sälja sina verk. Det som de inte var beredda på var att Emilie är en mästerförhandlare. Hon lyckades byta till sig några väldigt fina skulpturer i utbyte mot ett gammalt hänglås, en handuk och lite andra småsaker. Det var tydligt att de inte var riktigt vana att förhandla med en kvinna så det kom lite ur gängorna och Emilie såg sin chans att få till ett bra pris. Alla parter var dock väldigt nöjda efter all byteshandel. Mindre kul var dock att en av skulptörerna öppnade en påse ombord och ut sprang ett par kackerlackor och en megaspindel. De sprang snabbt iväg och Båten Anna som hitintills varit relativt kackerlacksfri har nu mera nya husdjur.

Alla byns barn i fören på Båten Anna. Foto: Nick Vaughn

Lagunen erbjöd även finfin snorkling på sina ställen och en av platserna vi ankrade på var definitivt på topp tre-listan över vackraste ankringarna vi har varit på. Näst sista natten ankrade vi utanför en liten by med namnet Nazareth. I byn hade barnen skollov och eftersom de var lediga hade de mycket tid till att vara nyfikna över nykomlingarna. Redan klockan 06.30 vaknade vi av att vi hörde fnitter och prat utanför. Det visade sig vara ett par kanoter bredvid båten med några barn som nyfiket försökte kika in genom fönstren. Kanoterna och barnen vart bara fler och fler och innan klockan slagit 8 hade vi 11 kanoter vid båten och nästan 20 barn ombord. De tyckte att det var väldigt roligt och spännande med besökare och vi tyckte att det var roligt att ha dem ombord. Efter att vi visat dem våran båt så tog de med oss på krokodiljakt vid en flodmynning nära byn. Det var mycket som rörde sig under vattenytan i det grunda grumliga vattnet men vi kan inte säkert säga om det var saltvattenskrokodiler eller inte. Efter ett tag kände vi dock att det kanske var lite farligt att vara vi dessa bjässars tillhåll med 20 barn i släptåg som var i åldrarna 5-13 år, så vi valde att avbryta och bad barnen att visa oss byn istället vilket de mer än gärna gjorde.

Emilie tillsammans med barnen i Nazareth som visade oss runt i byn.

Förmodligen brukade det sällan eller aldrig komma båtar till byn, för barnen tyckte att vi var så spännande att de hängde efter oss vad vi än gjorde. Det var kanske en lite speciell känsla att ha 20 barn som står längs med relingen och tittar på en medan man försöker äta en lätt lunch men det bjöd vi gärna på eftersom alla barnen var så otroligt snälla och gulliga.

Vår definitiva favorit ankringsmässigt i Marovo Lagoon. Foto: Nick Vaughn

Nu befinner vi oss i Ghizo som är Solomons näst största stad men är ändå inte mycket större än en liten by. Skillnaden ligger mest i hur många kines ägda affärer det finns. Vi har köpt på oss mat och konserver eftersom detta förmodligen är sista civilisationen vi kommer att komma till inom de närmsta veckorna. Nu styr vi kursen mot Buka i Papua Nya Guinea och planen är att segla längs med PNGs yttre öar utanför New Ireland innan vi når Vanimo på fastlandet där vi ska checka ut för att åka vidare mot Indonesien.

Nick Vaughn som har seglat med oss sedan Nya Zeeland som vi lärde känna på restaurangen vi jobbade på i Auckland hoppade av här i Ghizo för att flyga tillbaka till Nya Zeeland. Det har varit väldigt trevligt att ha honom med ombord och han kommer att bli saknad. Nu blir det bara jag och Emilie ombord till i slutet på augusti då min kamrat Joakim Arborén ska mönstra på i Indonesien.

Captain Ninetoe latar sig i en hängmatta som vi hittade på en liten ö. Foto: Nick Vaughn

Vi ska försöka uppdatera bloggen från satellittelefonen om när vi är ute på dessa avlägsna öar, men skicka gärna gratis sms till vår satellittelefon medan vi är ute. Även om vi inte har råd att svara så blir vi alltid så glada över när någon skickar ett litet meddelande.

Salta hälsningar från oss på Båten Anna!

Båten Anna uppankrade på tre meters djup i underbart varmt och klart vatten i Marovo Lagoon.

Det här inlägget postades i Nya Zeeland - Indonesien och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Marovo Lagoon

  1. Agnetha skriver:

    Heeej! Har precis lyckats skicka ett sms till er, jag tror att det lyckades=) Här har semestern avslutats med viss vånda måste jag säga. Har varit den mest fantastiska sommaren på länge. Sol, sol och sol. Blev förfärad när jag läste om kackerlackor på båten. De förökar sig med blixtens hastighet. Ta hand om er. Kramar i mängder fr tant Agnetha

  2. Meta skriver:

    Hej, man blir så glad varje gång det kommer ett livstecken från er…vilka underbara upplevelser ni får vara med om…här i Sverige har vi haft en ganska fin tid fina dagar..regn på natten och kalla nätter…men jag har faktiskt badat i sjön vilket inte hände ifjol…sköt om er tills vi hörs igen..kram Meta

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*