gurra – Båten Anna

Minus en

gurra — Thu, 08 Mar 2012 16:19:19 +0000

Hej, Gustaf här.

Jag har fattat ett tungt men samtidigt väldigt befriande beslut. Det blir inget Stilla Havet för mig. För min del är seglingen slut här.

Tankarna har vuxit fram på senare tid. Inte som ogräs, utan mer som en blomma (nej, jag är inte pretentiös Emelie Andersson). Sedan efter Taganga, en liten by i Colombia, blev tankarna mer till planer och senare planerna sedan till ett beslut.

Så varför lämna ett så häftigt projekt? En sak är att vi har lite olika syner på ”att resa”. Att segla till ett ställe och bara hänga där en vecka är för lite för mig. Jag lär mig mig inte känna en plats på en vecka. Jag kommer inte att finna den plats med den billigaste kycklingen på en vecka. Folket betyder mer än platserna. Nu i efterhand kan det ses lite naivt att sticka iväg på en jorden runt-tripp på bara två år och tro att jag kan lära känna alla platser. Men nu är det som det är.

Det andra är att relationerna på båten inte har varit helt 100. Vi har hela tiden haft ett mål och därför har det varit möjligt att fortsätta segla. Men det har varit lite för mycket negativitet emellan oss och det är inte så jag vill komma ihåg den här resan. Målet är faktiskt inte såå viktigt. Lever man på en liten båt och är olika som personer blir det svårt. Om vi inte skulle ha ägt en båt ihop hade säker saker varit helt annorlunda.

Resan är inte över för min del, verkligen inte. Håller dörrarna väldigt öppna men en tanke som finns är att åka tillbaka till Colombia och hänga där en månad eller två. Trivs där. Nu ska jag njuta ett par dagar till i San Blas sen beger jag mig mot Panama City för att möta upp med Simeon. Det känns som att jag har en grymt bra framtid utstakad för mig.

Ja, vad mer att tillägga? God fortsatt segling. Hoppas detta också kommer att ge er ro, en bättre balans. Jag känner mig iaf grymt rofylld. Hasta luego kamrater. Jag kommer att sakna detta. Engelska kanalen, Atlanten, karibien, den första Mahi Mahi`n och allt annat som finns mellan raderna. En känsla som jag definitivt kommer att ta med mig är nätterna med hård vind och höga vågor, en grym frihet. Man tål mkt mer än vad man tror.

Hej då.

Sverige, vi ses till våran. Maj kanske? På en uteservering på Skånegatan? Yran i maj, EM i Juni, sommar på Norrbyskär. Jag längtar.

/Gustaf

Söker besättningsmedlem mellan Panama och Franska Polynesien

gurra — Wed, 25 Jan 2012 17:49:54 +0000

Först och främst, precis som det står ovan, så vill vi gärna ha med oss en person mellan Panama och Franska Polynesien (typ Tahiti). Efter Atlantenöverfarten, då vi hade Fredrik med oss, förstod vi det positiva med att vara fyra personer ombord. Vad du kan förvänta dig på seglingen är typ paradiset på jorden, i alla fall ytligt. Den sista februari ska vi vara i Panama för att hämta kölapp för Panama Kanalen. När lappen är hämtad beger vi oss mot San Blas och hänger där nån vecka innan vi åker genom kanalen. Väl på andra sidan seglar vi mot Galapagosöarna. Sen kommer långseglingen till Franska Polynesien. Gå in på google earth och kolla in Stilla Havet. När du väl håller på, googla San Blas och Franska Polynesien och bli inspirerad. Kom och lek.

——————————————————————————————-

Året (förberedelseåret) innan vi gav oss iväg på detta äventyr så läste vi sjukt många bloggar om långsegling. En tendens som fanns på alla dessa bloggar var att det skrevs väldigt lite när de väl kommit till andra sidan av Atlanten. Nu förstår vi varför! Karibien tog dom, precis som det har tagit oss.

Vi har i alla fall tagit oss till St Lucia, lite norr om Grenada. Vägen hit bestod av en lite halvjobbig segling då vi kryssade oss fram i dåliga vinklar och vindar 70 sjömil på 26 timmar. Ingen orkade laga mat så vi gick hungriga under största delen av seglingen. Men dåliga seglingar har alltid någonting gott med sig: Det är så fantastiskt skönt att komma i land.

Vi har varit 6 personer ombord sedan Barbados. Emelie och Elin lämnade över stafettpinnen till Lasse och Henrik. Det må ha varit trångt och varmt men vi har haft fantastiskt kul ihop. Vi har på allvar försökt att komma in i Karibiens ”lättjefulla livsstil” och gjort det rätt bra skulle jag nog säga. Men varje person som lämnar båten lämnar också ett tomrum efter sig. I förrgår hoppade danskarna ombord på den evigt pårökta Marks båt mot Antigua för nya äventyr och sen flyger Poffe hem imorgon. Tack för kamratskapet, vi ses snart i framtiden.

Nu har dock Elivs mamma Mary och hennes karl Hans kommit hit och jag tror att dom kommer att fylla tomrummet alldeles utmärkt. Eiliv, Emilie, Mary och Hans är ute på tur idag medan jag tar det lugnt. Ganska skönt att vara ensam lite efter veckor med diskotrånga utrymmen. Internet: Facebook, aftonbladet, NHL, facebook, aftonbladet, gmail, piratebay, facebook. Livet är bra.

Hej då! /Gustaf

Barbados

gurra — Tue, 13 Dec 2011 14:12:54 +0000

Hej hej!

Igår vid 2-tiden kom vi fram till Bridgetown. Vi steg iland och var, med all rätt, väldigt belåtna med oss själva. Överfarten tog lite lite under 17 dygn och den bjöd på både bra vindar och ett par dagars stilltje. Mer om det lite senare. Hur som helst, vi är framme, vi lever och är lyckliga.

Mer lite senare. Bilder och så. Nu ska vi njuta ett tag.

Satellittelefonen aktiverad

gurra — Thu, 24 Nov 2011 13:54:58 +0000

Satellittelefonen aktiverad. Sa nu ska vi kunna ladda hem vaderprognoser, uppdatera hemsidan och sa klart kommunicera med alla dar hemma mitt ute i Atlanten om vi sa vill. Dyrt men ack sa bra.

Om man vill kontakta oss sa kommer vi att ha pa satellittelefonen mellan klockan 18-20 svensk tid och da ska det ga att ringa. Men ”be aware”, det kan vara svindyrt.

Om man hellre vill skicka ett sms sa kan man gora det gratis via iridiums hemsida http://messaging.iridium.com.

Ni kan na oss pa: +881631570171

Kap Verde

gurra — Tue, 22 Nov 2011 14:03:25 +0000

Framme i Kap Verde. Seglingen pa ca 840 Nm tog lite mer an en vecka. 7 dygn och 6 timmar och man vill vara ”en san”! Alla ar valdigt man om att inte ha seglat langsamt sa alla ar valdigt noga med timmarna och har riktigt bra ursakter ifall seglingen har dragit ut pa tiden. Man har mkt tid till att fundera pa sma saker ute till havs.

Har i Mindelo bestamde vi traff med de pa Bull och Gorm. Sa det ar inte direkt brist pa svenskar i denna nordiska kolloni. Men det ar sjukt kul. Champions League ikvall, bara det ar ju inte helt fel.

Det osar fattigdom over detta stalle och man kanner sig verkligen som en turist da man gar omkring pa gatorna. Men det ar samtidigt valdigt vackert har.

Det blev stora rabalder i hamnen idag da en 10 tons Bravaria med en ensam tysk bakom ratten korde in i varan mooring (typ ankarlina). Alla skrek hoger om vanster och hade olika losningar pa problemet. Det slutade med att Bravarian gled in i varat vindroder och bojde till det lite. Kanns lite jobbigt att borja snacka forsakring och ersattning, men det maste goras. Vi ar lite bittra pa killen, han bad inte ens om ursakt. Han skamndes val for mkt antar jag.

Ja ja, man ska inte klaga. Vi ar pa Kap Verde och har Atlanten runt hornet. Jag skulle nog saga att vi ar ratt lyckliga anda. Fredrik har visat sig vara en riktig tillgang ombord och kan trots sin ringa erfarenhet ta ett nattpass utan att man behover kanna oro. Sen ar han sjukt bra pa att diska.

Atlanten pa fredag.

Vi hors

Sleeping with the fishes

gurra — Thu, 10 Nov 2011 14:18:04 +0000

Testade min Macbook för saltvatten igår kväll. Inte alls nöjd med resultatet. Behöver genast en ny för ytterligare tester. Jag söker nu en vänlig sponsor som kan dela med sig av sin förmögenhet. Ekvation: Ingen dator = Ingen blogg *ledsen gubbe*. Som belöning för ett bra samarbete kan jag lova en fin flaska rom ifrån Karibien och evig tacksamhet./ Gustaf

Ledsen macbook

Framme

gurra — Sat, 29 Oct 2011 17:32:44 +0000

Väldigt skönt. Framme i Las Palmas efter 2 dygn och 11 timmar. De sade att det skulle vara proppfullt här. Genom att parkera helt fel när vi kom fram klockan 4 på natten och ockuperade tre platser kom vi i kontakt med hamnvakten som antagligen gillade vad han såg och fixade en plats för oss. Vi får vara här till måndag iaf, kanske längre. Känns som vi fixar delmål nu lika enkelt som man öppnar en öl efter en 3-dygns seglats. Första var nog Biscaya, men Kanarieöarna tar nog det. Nästa mål: Atlanten! Nu är det på riktigt.

Båten Anna, Oktober 2011

I Porto Santos, där självaste Columbus bodde och verkade ett tag, tog vi traditionen på största allvar då vi målade ett bildbevis att vi faktiskt också varit där. Riktigt häftigt och inspirerande att se alla målningar. Man känner en respekt för de som varit där tidigare. Vi vet att det inte är en dans på rosor att komma dit man är. Vi är stolta att vara med i klubben. Skönaklubben Porto Santo.

Efter bra häng med norskarna på Milla och Virginia V och våra egna landsmän i Orkestern (ett skönt namn) bestämde vi oss för att söka oss vidare mot nya äventyr. Maldiverna i stort sätt. Det finns mycket att säga om de vi träffar, men våran hemsida är så liten och världen är så stor och människorna så många. Det känns som om vi träffar polare hela tiden. Just nu sitter jag med John från Nordirland och dricker en lördagspint och njuter av livet. Madeira var riktigt bra faktiskt. Medan Eiliv och Emilie myste till med Virginia V och Orkestern på sin sida av ön träffade jag upp med grabbarna på Gorm och gjorde Funchal. Efter att ha smittit in på en klubb för 18-åringar och neråt blev vi utsparkade, bitchslapade och sparkade på smalbenen av de fantastiska vakterna. Plus i kanten för dom som i stort sätt gjorde våran kväll. Vakterna och Mattias beteende på dansgolvet. Fantastiskt!

Huvudet, bommens bästa vän.

Nu är vi som sagt i Las palmas och är rätt utpumpade. Seglingen från Maderia tog en del energi då det oftast var mellan 8 och 10 sekundmeter från sidan. Men snabbt gick det, dock trötta blev vi. Jag blev träffad av bommen för första gången, lite mer uppmärksamhet i framtiden tack. Idag är det lördag och världen får vänta ett tag då Las Palmas måste utforskas.

I dagarna kommer Fredrik att joina upp. Väldigt trevligt att ha en till medlem i sällskapet. Hur trevliga Eiliv och Emilie än må vara så är det lite jobbigt att vara det tredje hjulet ibland. Det här med att vara många människor på en liten båt är inte alltid lätt. Alla ens svagheter kommer till ljus och man måste verkligen försöka acceptera varandras olikheter. Men i slutändan är det alltid alltid värt det. ”Just idag mår jag bra”. Vilken låt?

Hej då

Fiskelycka

gurra — Tue, 18 Oct 2011 15:48:23 +0000

Madeira nästa.

gurra — Thu, 13 Oct 2011 12:12:40 +0000

”Madeira är en naturskön ö i Atlanten, kallad Atlantens pärla” – Wikipedia/Emilie

Hej då alla glada. Ikväll seglar vi iväg på de osäkra vindarna mot Madeira. Seglatsen är på cirka 500 sjömil så vi kommer att vara borta i 4-5 dygn. Kanske längre beroende på vindarna. Just nu ser dom riktigt svaga ut men vi vill iväg. Cascais och Lissabon har bjudit på riktigt sköna stunder men vi vill ha någonting mer. Vi vill ha det turkosa vattnet, vi vill snorkla och vi vill definitivt till Kanarieöarna.

Hej då så länge. /Gustaf, Eiliv & Emilie

Livet i Portugal

gurra — Fri, 07 Oct 2011 15:34:32 +0000

Ni får ursäkta våran frånvaro. Det är bara så att vi, i hedonismens spår, har prioriterat oss själva för en stund. Kanske för för första gången på resan känner vi oss inte längre på efterkälken, vi har gott om tid. Antar att korsningen av Biscaya gjorde sitt. Avstressade.

I La Coruna levde vi ruggit bra, kanske lite väl ofta över våra tillgångar. Emilie som suktat efter Tapas sen hon var i sin mammas mage fick leva ut sina tapasfantasier och vi andra följde inte alls motvilligt med. Sen gick vi alla ut på spanskt vis med svenskarna påGorm. En liten besvikelse som har förföljt oss under resan är bristen på engelsktalande personer. Hade så klart hört talas om fenomenet tidigare men trott att jorden blivit för liten för att inte prata engelska, i alla fall hos den unga generationen i Europa. Jag tycker bara att det är lite tråkigt att inte kunna kommunicera på riktigt. Ja, ja.. man tar seden dit man kommer men när man dubbar TV och film tar man bort en gratis utbildning.

Efter några dagar blev vi nöjda med La Coruna och började segla mot Porto. Portugal känns på något sätt mer exotiskt. Under seglingen såg vi både hajar och mer delfiner. Av någon anledning kom alltid Delfinerna på natten och sällskapade ofta rätt länge med oss då Anna skrämde fram fisken.

Framme i Leixios, just vid Porto har vi princip bara fortsatt vad vi startade i La Coruna. Ätit, läst, hängt på standen, surfat en del, druckit pilsner i sittbrunnen och myst med en pipa i näven. Porto kändes jäkligt trevligt då vi kom i kontakt med väldigt mycket människor och mycket lokala människor som till min glädje pratade väldigt bra engelska. Portugal är ett land där jag kan bo i tror jag.

Nu (äntligen) är vi framme i Cascais en bit utanför Lisabon. Väl tajmat med tanke på att det är fredag idag. Seglingen hit bjöds på en styv kuling och ett hastighetsrekord på 11,32 knop. Men vi kom välbehållna i hamn. Att lägga till när det blåser kuling är inte så otroligt roligt då man måste vara rätt aggressiv för att inte tappa styrfarten och kontrollen mot vinden men Eiliv gjorde så att det så väldigt enkelt ut. Han är ju trots allt kapten. Emilie som skötte ”incheckningen” hälsade att hamnkapten tyckte att vi var ”crazy” som varit ute och seglat i kulingen. Vi ryckte på axlarna och ansåg att engelska kanalen var värre.

Ikväll kommer vi nog att hänga i Gorms sittbrunn ett tag före vi drar in till Lisabon och kollar läget. Hoppas livet leker där hemma för det känns rätt bra att vara ute på en båt just nu. Nästa anhalt blir förmodligen Madeira. Det blir våran längsta segling hittills men först ska vi ta det allmänt lugnt här i Cascais och njuta av livet.

PS. Anledningen till att jag ogillar västländers brist på att prioritera engelskan kan ha med att jag är så sjukt dålig på tyska, franska och spanska. Det kan som sagt ha med det att göra. Och tyvärr blev det inga bilder. Men dom kommer.

Vi hörs/ Gustaf