Avsegling – Båten Anna

Mot varmare breddgrader!

Emilie — Tue, 28 May 2013 23:30:48 +0000

Vår tid i Nya Zeeland är slut, vi har lossat förtöjningarna, gråtit en skvätt och sagt hejdå till alla underbara människor vi träffat här! Vi har väntat i ett otroligt kyligt Opua ett tag då storm på storm dragit förbi men nu ser vädret bra ut för en 10 dygns seglats upp till Vanuatu.

Nya Zeeland, vilket land, även om vi är glada att dra mot värmen är vi även ledsna att lämna detta underbara land, vilka människor, vilken natur och ja framförallt här finns John och Win som under vår tid här betytt så mycket för oss, människor med så stora hjärtan som dem växer inte på träd och vi är så glada att vi träffade dem uppe på Fiji och att vi fått haft många goda och trevliga middagar ihop!

Det känns som att andra kapitlet i våran segling är avslutat och vi påbörjar nu vårt tredje och sista kapitel, Vägen hem till Sverige… Vi beräknar att skymta Göteborg i horisonten om ca 14 månader om väder, hav och båt behandlar oss väl.

Nick och Johan vår nya besättning.

Så med oss från NZ har vi amerikanen Nick som vi lärde känna när vi jobbade på restaurangen i Auckland och svenske Johan som hittade vår hemsida och blev sugen på att segla lite. Johan seglar med någon månad och Nick hela vägen till Bali. Nick kommer posta en liten hälsning på engelska i blogginläggen till sin mamma =)

Så tack Nya Zeeland, tack John och Win och alla härliga människor vi lärt känna för den här tiden! Nu fortsätter vi äventyret!

[Nicks MoM message] Glad to be under way. Fine weather, and safe sailing ahead.

Som vanligt så blir vi alltid väldigt glada när vi får sms till vår satellittelefon. Alla kan skicka det gratis från http://messaging.iridium.com/. Tänk bara på att vi har ett nytt nummer till telefonen som är 881631629030. Se även till att inte använda å, ä eller ö då meddelandet då inte går att skicka.

Skepp och hoj!

Då provar vi igen

Eiliv — Wed, 04 Apr 2012 01:18:58 +0000

Efter att ha åkt taxi runt hela Panama City för att köpa alla saker vi behövde för att sätta på propellern (Volvo Penta hade så klart inga som helst användbara delar i lager) samt en hel dag för att tillverka en ny kil mellan axeln och propeller så är nu åter propellern på plats. Vi ska köpa upp oss på lite nya färskvaror ikväll och sedan sticker vi mot Las Perlas imorgon. Vindarna vidare mot Galapagos ser Fortfarande väldigt veka ut så vi får se när vi kommer iväg vidare dit. Ganska snart hoppas vi…

Nu hoppas vi bara på att propellern ska sitta kvar hela vägen hem till Sverige igen!

Kram kram från oss

Äntligen är det dags att dra vidare

Eiliv — Wed, 03 Aug 2011 08:12:06 +0000

Efter lite drygt två veckor i Göteborg har det nu äntligen blivit dags att dra vidare. Mast på däck, nylagade segel, nya fall och nytt mod! Vädret är fint och det kommer att blåsa någon stans mellan 2-5 m/s västlig till nordväst vilket nog lär bli en lugn start. Det ska verkligen bli skönt att få känna känslan över att vara på väg igen och att få lägga lite vatten bakom oss. Första anhalt lär bli Varberg, men som vanligt beror allt på väder och vind och om gudarna är med oss.

Sail on
Captain Ninetoe

Nya Varvet – Göteborg

Eiliv — Wed, 20 Jul 2011 23:31:39 +0000

Som ni förstår så var detta inte den början vi hade tänkt oss när vi satte segel ifrån Kristinehamn. Våra förväntningar grusades rejält i samma stund som masttoppen slog i vattenytan mitt ute på Vänern. Det innebar inte bara ökade kostnader och mer jobb utan även att vi blir sinkade ett par veckor. Humöret hos besättningen har gått både upp och ner, men just nu tror jag att vi är på väg uppåt för att stanna.

Efter masthaveriet har vi kunnat dra några viktiga slutsatser i alla fall:

– Vi hade väldigt tur. Ingen i besättningen blev skadad, om man bortser från några blåmärken och rispor från bärgningsarbetet.

– Masten som föll ner i vattnet istället för på däck klarade sig mirakulöst utan bucklor eller sprickor. Hade detta varit annorlunda hade våran resa varit slut där och då eftersom en ny mast hade tagit lång tid att ordna och hade blivit alldeles för dyr för att det skulle gå ihop. Hade den fallit rakt bakåt hade den förmodligen även krossat våra fina solpaneler som förser oss med ström.

– För en så pass chockartad upplevelse som ett masthaveri faktiskt är så vart skadorna ändå mer eller mindre överkomliga. Förstagsprofilen till furlexrullen vart tyvärr helt förstörd då den drogs efter båten med genuan som ett stort drivankare. Krafterna blev för stora så att profilen brast på ett ställe och vart tillböjd till ett prydligt S. Babords mantåg blev skadat och två mantågsstöttor blev böjda till bågar. Den blå sidolinjen blev skavd, samt några mindre plastskador kring mastfoten av mest estetisk karaktär. Störtbågen över sprayhooden fick ta emot bommen och blev ordentligt tillbucklad men räddade förmodligen i gengäld några i besättningen från allvarliga skallskador. På vindinstrument, lampor och lanternor som sitter på masten är funktionen ännu okänd. Genuan fick bara en liten skada i förstagsliket medan storsegelt blev revat på tre ställen.

– Ok, nu när jag skrev ned allt så lät det nog värre än vad det är. Båten Anna är fortfarande i fint skick dock utan mast på däck.

– Vi har bestämt oss för att byta ut alla vant och stag för att försäkra oss om att ett masthaveri inte kommer att inträffa igen. En liknande händelse mitt ute på en ocean kan bli fatal.

– Vår semester har faktiskt börjat så vi får lov att unna oss att ta det lite lugnt emellanåt. Innan avfärd arbetade vi stenhårt utan rast och vila för att bli klara i tid och nu med ännu fler saker på listan att fixa kan det kännas övermäktigt. Vi har därför beslutat att ta en sak i taget och låta det ta den tid det tar + att ta oss tid att göra något roligt emellanåt för att hålla moralen uppe.

I vilket fall som helst så ligger nu Båten Anna parkerad i Nya Varvet i Göteborg. Vi har stans bästa plats med utsikt över Älvsborgbron som är mycket vacker med staden i bakgrunden. Den känns lite som Göteborg svar på Sydney Harbour Bridge. Här har vi fått hjälp både med rigg och segel, men för att hålla kostnadena nere försöker vi ordna med så mycket vi kan själva.

Vårt nya Saliomat 760 prydligt monterad på akterspegeln. Den observanta läsaren ser att vindflöjel och roderblad ännu saknas.

Idag kan vi triumfera med att äntligen ha monterat på vårt vindroder – ett Sailomat 760. Ska bli riktigt spännande att testa det när väl mast och segel är tillbaka. Vi hoppas att det tryggt ska styra oss många tusen sjömil över de sju haven.

Innan jag avslutar vill jag vara tydlig med att vi inte känner oss speciellt nere. Vi är definitivt på uppgång och tar det här avbrottet i Göteborg som en chans att ordna det som inte var riktigt klart när vi lämnade Kristinehamn. Sen är ju Göteborg ändå alltid Göteborg – goa gubbar. Nedan har jag även lagt till ett litet vidoklipp från innan vårt haveri. Riktigt fin segling på Vänern på vår resas första dag:

”Klarar ni Vänern, klarar ni världen!”

gurra — Sun, 17 Jul 2011 17:32:07 +0000

Först och främst; tack till alla som kom till festen, avseglingen och även hjälpte till med båten tidigare i veckan. Kul att så många såg oss värdiga till sin tid och uppmärksamhet. Vi får styra upp en hemkomstfest om si sådär två år. Det kommer att serveras Chili, det står redan klart.

Så nu till resan:

Fin kryss i 5-6 knop

Efter många kramar, kyssar, handskakningar, näsgnuggningar och klappar på ryggen gav vi oss av på måndagen den 10:e Juli klockan 14.00. Lars-Gunnar som hade kommit med med både frun och båten och som redan rundat jorden med segelbåt kom med visdomsorden: ”Klarar ni Vänern, klarar ni världen!”. Vi nickade gillande. Med oss på våran första del av resan hade vi Linn, Magnus och Emilie 2. Vi gick för motor första delen och hade det allmänt trevligt dock fanns sjösjukan med där i bakgrunden hos dom flesta, förutom Eiliv som är immun mot just denna åkomma. Emilie ansåg att Eiliv måste vara sjuk eller onormal på något vis. Med hinken på däck rullade vi snart ut genuan och fortsatte den långa vägen söderut, som just då inte kändes så nämnvärt lång, ”Det här var ju lätt!”

Trasig båt

Klockan 01.00 på natten försvann dock den positiva känslan. Vi hade seglat i cirka 10 timmar och allt gick bra. Det var 8 sek rak motvind mot Djurö, där vi hade bestämt oss att ankra. Trots motvinden kändes det väldigt lugnt. Vi kryssade i stabila 5-6 knop och hade Djurö i sikte. Mentalt hade vi nog alla redan ankrat. Plötsligt hörs dock ett skarpt men lågt ljud och vi som sitter i sittbrunnen ser helt sonika hur masten, med fulla segel och rigg, faller ner i vattnet. Bommen slår hårt ner i det nya skyddsräcket som vi just hade installerat (tack Urban). Emilie2 och magnus sitter i princip rakt under bommen. Det är mörkt, vi är trötta och situationen känns helt absurd. Vi kollar oss runt och ser att alla är oskadda. Eiliv kommer utrusandes med orden ”Vad i h-vete!” i halsen. Några ögonblick senare är vi dock på fördäck och försöker säkra masten. Tydligen är det väldigt dyrt med en ny mast för ett oförsäkrat gäng. För att göra en lång historia kort så hade vi 6 timmar senare och hundratals lyft, lyckats bärga upp masten på däck. Utan vinscharna hade det aldrig i världen gått. Klockan 10.00 på måndagen kunde vi smyga oss in i Sjötorps gästhamn och andas ut. Extremet slutkörda och alla med någonting smått galet i blicken kunde vi konstatera att vi hade varit med om ett masthaveri. Det enda vi kunde göra var att garva åt situationen. Orsaken till haveriet var förmodligen att fästet, en schackel som vi i efterhand har hört att man absolut inte ska ha på sin rigg, hade brustit. Bevisen finns i botten på Vänern. Emilies 2´s första upplevelse på en segelbåt visade sig bli ett masthaveri, inte alla som kan säga så. Hennes resa var dock slut då hon skulle till Island.

Några incidenter senare (grundkänning, magsjuka, hostande motor i hårt väder) är vi dock säkra i Göteborg. Från Sjötorp surrade vi fast masten och gick för motor. Vi ligger vid Nya Varvet och slickar våra sår, väntar på att morgondagen ska lösa våra problem och att riggverkstaden och segelmakeriet ska öppna. Vi lär nog stanna kvar här ett tag och fixa med Anna medan Linn och Magnus återgår till sin semester. Tack för igår och tack för veckan som gått.

Vi klarade Vänern. Alltså har vi i princip redan klarat världen. Eller nja.. Men vi kämpar på.

Nu sticker vi!

Emilie — Thu, 07 Jul 2011 20:03:35 +0000

Eller vi sticker på söndag närmare bestämt! Kom och vinka av oss vet ja!

14:00 på söndag seglar vi från Kristinehamns Gästhamn!