Först och främst; tack till alla som kom till festen, avseglingen och även hjälpte till med båten tidigare i veckan. Kul att så många såg oss värdiga till sin tid och uppmärksamhet. Vi får styra upp en hemkomstfest om si sådär två år. Det kommer att serveras Chili, det står redan klart.
Så nu till resan:
Fin kryss i 5-6 knop
Trasig båt
Klockan 01.00 på natten försvann dock den positiva känslan. Vi hade seglat i cirka 10 timmar och allt gick bra. Det var 8 sek rak motvind mot Djurö, där vi hade bestämt oss att ankra. Trots motvinden kändes det väldigt lugnt. Vi kryssade i stabila 5-6 knop och hade Djurö i sikte. Mentalt hade vi nog alla redan ankrat. Plötsligt hörs dock ett skarpt men lågt ljud och vi som sitter i sittbrunnen ser helt sonika hur masten, med fulla segel och rigg, faller ner i vattnet. Bommen slår hårt ner i det nya skyddsräcket som vi just hade installerat (tack Urban). Emilie2 och magnus sitter i princip rakt under bommen. Det är mörkt, vi är trötta och situationen känns helt absurd. Vi kollar oss runt och ser att alla är oskadda. Eiliv kommer utrusandes med orden ”Vad i h-vete!” i halsen. Några ögonblick senare är vi dock på fördäck och försöker säkra masten. Tydligen är det väldigt dyrt med en ny mast för ett oförsäkrat gäng. För att göra en lång historia kort så hade vi 6 timmar senare och hundratals lyft, lyckats bärga upp masten på däck. Utan vinscharna hade det aldrig i världen gått. Klockan 10.00 på måndagen kunde vi smyga oss in i Sjötorps gästhamn och andas ut. Extremet slutkörda och alla med någonting smått galet i blicken kunde vi konstatera att vi hade varit med om ett masthaveri. Det enda vi kunde göra var att garva åt situationen. Orsaken till haveriet var förmodligen att fästet, en schackel som vi i efterhand har hört att man absolut inte ska ha på sin rigg, hade brustit. Bevisen finns i botten på Vänern. Emilies 2´s första upplevelse på en segelbåt visade sig bli ett masthaveri, inte alla som kan säga så. Hennes resa var dock slut då hon skulle till Island.
Några incidenter senare (grundkänning, magsjuka, hostande motor i hårt väder) är vi dock säkra i Göteborg. Från Sjötorp surrade vi fast masten och gick för motor. Vi ligger vid Nya Varvet och slickar våra sår, väntar på att morgondagen ska lösa våra problem och att riggverkstaden och segelmakeriet ska öppna. Vi lär nog stanna kvar här ett tag och fixa med Anna medan Linn och Magnus återgår till sin semester. Tack för igår och tack för veckan som gått.
Vi klarade Vänern. Alltså har vi i princip redan klarat världen. Eller nja.. Men vi kämpar på.
7 kommentarer till ”Klarar ni Vänern, klarar ni världen!”