Jobb – Båten Anna

Så hamnar man i jordbruksbranchen

Eiliv — Fri, 08 Mar 2013 08:58:47 +0000

Emilie fångar hästen på bild mitt i galoppen.

Senaste gången vi skrev något så befann vi oss i New Plymouth på nordön och hade ridning och surfing på schemat. Nu, sådär en två veckor senare befinner vi oss ganska långt söderut på sydön strax utanför Oamaru och jobbar på en farm med totalt nästan 2000 mjölkkor som ska mjölkas två gånger om dagen. Där kan vi snacka kontrast. Men nu ska vi inte gå händelserna i förväg…

… Efter att ha spenderat två nätter i New Plymouth så tog vi hyrbilen ner till Wellington, Nya Zeelands huvudstad, där vi skulle lämna den. Mannen på hyrbilsfirman var så snäll att han gav oss skjuts till ett hostel så att vi slapp bära all packning vi hade med oss.

Det har hänt ganska många gånger att vi pratat om hur mycket lättare och bekvämare det skulle vara att backpacka istället för att segla. Speciellt när man ligger för ankar och vinden börjar friska i och man inte vågar sova ordentligt av rädsla för att ankaret ska släppa eller när man har att göra med krångliga och dyra tjänstemän inom tull- och imigrationsmyndigheterna. Då önskar man att man fick sova i en trygg säng på ett hostel där det inte spelar någon roll hur mycket det blåser och att man reste med flyg som tar en till nästa ställe på någon timme och det enda man behöver göra för att komma in i landet är att visa upp sitt pass. Efter bara två nätter på hostel och hela livet i en väska insåg vi hur mycket bättre vi har det på båten.

– Att bo på hostel kostar ju skjortan. Vi fick punga ut med $30NZ (ca 170 SEK) per natt och person för en säng i sovsal sk. doorm. Bara det är ju över vår dagliga budget och då är det bara för en säng att sova i. $30NZ kan man ju ha bra mycket roligare för. När vi är på båten så ankrar vi oftast och det är ju gratis i de flesta fall.

– Man delar sovrum med en hel del okända människor. Första natten på hostel vaknade en av våra rumskamrater upp runt 2.30 snåret och fick något slags spel och svor, höll låda och väckte sin kamrat under innan båda två lämnade rummet och kom tillbaka någon timme senare för att sova efter någon form av, för oss okänd, nattlig aktivitet. När vi vaknade på morgonen hade de redan flyttat ur rummet så att vi inte fick någon chans att fråga vad det hela handlade om.

– Det är jättejobbigt att behöva bära runt på allt man äger. Det är tungt och vi är vana vid att ha en hel del saker som helt enkelt bara finns på båten när vi vill ha dem.

– Man saknar egen transport och allt man kan hitta på kostar en massa pengar. Med båten kan vi ofta ta oss dit vi vill nästan gratis och kan på egen hand göra aktiviteter kring havet såsom snorkling, val- och delfinsafari, sunset cruise etc. som andra betalar hutlösa priser för att få göra.

Ja fördelarna med att segla jorden runt är många och listan kan göras lång. Efter första natten på hostel tyckte vi dock att en säng räckte gott och väl åt oss båda, så vi bytte hostel och checkade bara in mig och Emilie smög med på köpet. Fungerade utmärkt.

Vår nya begagnade bil. En Subaru Legacy -98. Vi kallar henne bucklan.

Att resa runt i Nya Zeeland utan någon form av egen transport är varken flexibelt eller speciellt prisvärt så vi bestämde oss för att investera i en bil. Det importeras massvis av bilar hit och eftersom vi befinner oss på en ö lämnar de sällan landet. Med andra ord så finns det ett överskott av bilar på begagnatmarknaden och jag skulle nästan drista mig till att säga att begagnade bilar kostar hälften så mycket som i Sverige. Efter en hel del spanande på internet och hos några bilhandlare så föll valet på en Subaru Legacy -98 som hade gått ca 230 000km. Lite dyrare en vad vi egentligen hade tänkt oss men efter att ha kikat på några riktiga skrothögar kändes det som det smartaste valet. Förmodligen ganska lätt att sälja igen om ett par månader och den har en rymlig bagagelucka som vi båda kan sova i om man fäller ner baksätet.

Bagageluckan blev en bra mycket bekvämare tillflyktsort när vi installerat en madrass och lite täcken och kuddar,

Utrustade med ny begagnad bil tog vi första bästa färja från Wellington ner till sydön. Tyvärr avgick första bästa färja innan vi hunnit investera i någon madrass, kudde eller täcke och väl på andra sidan hade klockan hunnit bli mitt i natten. Vi fick helt sonika klara oss utan. Det blev den kallaste och obekvämaste natten i mannaminne och den fick även en oväntat bitter eftersmak då vi blev väckta av en väldigt otrevlig ambulanschaufför som tyckte att vi campade olagligt. (Sedan några år tillbaka är det inte tillåtet att sova i sin bil eller annat fordon om man inte befinner sig på en campingplats.) Vi lät oss inte bekomma så värst men åkte till närmste frälsningsarmébutik och skaffade oss sovattiraljer som gjorde bagageluckan bra mycket mer inbjudande.

Så nu arbetar vi tillsammans med dessa varelser. Oftast är de ganska snälla.

Vi var på sydön och planen var att skaffa oss ett jobb. Internet är ett väldigt bra verktyg och efter att ha skickat ut två ansökningar hade vi helt plötsligt tre jobberbjudanden. Det kallar jag bra statistik. Först att höra av sig var farmen som vi jobbar på nu som ringde upp bara en kvart efter inskickad ansökan och undrade om vi fortfarande var intresserade. Det var ett väldigt svårt val då det stod mellan att jobba på ett vineri i Blenheim, arbeta på lyxresort i Marlborough Sounds eller mjölka kor på en farm utanför den lilla småstaden Oamaru. Valet föll till slut på korna då vi skulle få bästa möjligheten att tjäna mycket pengar där + att vi lyckades förhandla upp lönen med guldläget som vi hade.

Emilie framför vårt alldeles egna hus som ingår som förmån med jobbet. Ligger på gångavstånd från mjölknings skjulet.

Efter några dagars resande längs med sydöns östkust och några bra mycket bekvämare nätter senare så var vi framme på farmen. Nu är vi båda alltså mjölkdräng/piga och arbetar på en stor farm med totalt 2000 kor som ska mjölkas två gånger dagligen. Det är tidiga mornar och relativt hårt arbete men vi trivs båda väldigt bra. Man får vara ute hela dagarna och får betalt för att valla kor med fyrhjuling i soluppgången. Dessutom får vi gratis boende i form av ett alldeles eget fyrasovrumshus. Det är ganska mycket mer yta än vad vi är vana vid på båten. Förutom paret som driver farmen så är vi ca 10 st som är heltidsanställda och alla är väldigt trevliga och korna är snälla så vi kommer förmodligen att trivas bra här.

Mer om vårt liv på farmen får det bli en annan gång för nu måste jag gå och lägga mig. Ska stiga upp 02.45 eftersom jag ska valla in och mjölka första hjorden som består av drygt 600 kor. Hoppas att det har slutat regna då…

Glada farmarhälsningar från oss!

Dags att dra vidare…

Emilie — Thu, 17 Jan 2013 18:48:29 +0000

Nu har vi gjort Auckland och slavat tillräckligt för det här Jack Tar. För ca en vecka sedan sa vi upp oss på vårt jobb och om lite drygt en vecka ska Anna få lämna den trygga marinan här i Auckland. Vi seglar upp till Tutukaka där vi fått låna en mooring, där ska Anna få ligga själv och ladda batterierna ett tag medan vi tar landvägen ner till sydön och förhoppningsvis får jobb på en farm. Vi kan knappt vänta tills vi får jobba sista dan på Jack Tar!

Puss på er alla där hemma!

Läget i Nya Zeeland

Eiliv — Fri, 16 Nov 2012 06:25:33 +0000

Hej hej!

Nu är det lite mer än en vecka sedan vi gled in i hamnen i Auckland och här går saker och ting fort. Även om vi bara varit här i 7 dagar så känns det nästan som en månad. Från och med igår så har både jag och Emilie jobb som servitör/servitris på samma restaurang. En relativt nyöppnad lokal som ligger längs med hamnpromenaden och heter Jack Tar. Personalen där är väldigt trevliga så det känns roligt att gå till jobbet.

Ja, jobb… Det var ett tag sedan sist nu och man känner snabbt att det är ett helt annat liv att ha ett arbete att gå till. Senaste 18 månaderna har vi inte haft några egentliga tider att passa, sovit minst 10h per dygn (förutom när vi seglat) men har haft ganska fullt upp än då. Det är alltid något att ordna med och alltid något speciellt som händer när man är till sjöss. Jag tror att det kan vara bra med en paus från seglarlivet så att vi får en chans att längta tillbaka till det igen.

IKEA - En liten Svensk koloni i stora vida världen.

Något som vi saknar här i Nya Zeeland är de små svenska kolonierna som är lite smart utplacerade lite här och var i världen. Jag menar IKEA. IKEA finns ju i princip över allt i världen och har ofta en avdelning med lite svensk mat, godis och bokhyllan Billy till en rimlig slant för alla svenskar på resande fot. Till jul går man dit för att få tag på glögg, pepparkakor och eventuellt en flaska julmust tillsammans med en burk sill. Perfekt tänkte vi, i Auckland måste det ju åtminstone finnas IKEA så att vi kan få lite glögg till jul, men ack nej. I hela Nya Zeeland finns inte ett enda IKEA vilket är ett stort mysterium då efterfrågan på billiga möbler man snickrar ihop själv verkar vara ganska stor. Tydligen åbäkar sig folk med att importera IKEA-möbler hela vägen från Australien. Kan tänka mig att frakten inte är helt billig därifrån då det måste skeppas med båt eller flyg. Emilie hade även hoppats på H&M men det verkar som om svenska företag bojkottat Nya Zeeland eller så är det Nya Zeeland som kanske har satt alldeles för höga tullar på svensk stil och design för att det skall vara värt att etablera sig. =)

Kakorna som jag hittade i matvarubutiken. Klickar du på bilden så får du den i full storlek och ser tydligt att mandelkakorna (Grön kartong) är misstänkt lika de klassiska pepparkakorna. (Röd kartong)

Hur som, i matvarubutiken vi brukar handla i så hittade jag faktiskt svenska kakor lite fint utplacerade i delikatesshörnan. Annas pepparkakor och mandelkakor hette de, ”by appointment of H.M the king of Sweden” klart och tydligt skrivet på förpackningen. Det enda som var förvirrande var att pepparkakorna och mandelkakorna såg identiska ut. Kan det vara något svenskt exportgeni som tyckte att det var roligare att sälja två sorters kakor men bara hade en produkt och fick snilleblixten att bara ändra färgen på förpackningen på hälften av kakorna. Vips så hade man två sorters kakor att exportera. (Tur att han inte gick på den lite mer svenska klassiska husmorsstilen á la kafferep med sju sorters kakor.)

I helgen som var fick vi besök av en gammal kamrat från studietiden i Umeå, Johan Mörtberg, som råkade befinna sig i Auckland. Han räddade upp hela vårt kommande julfirande med att överlämna en flaska med glögg och en flaska julmust som han tagit med från Sverige till oss. Tack för det!

Framöver så är det väl bara att jobba på för att spara ihop tillräckligt med pengar för nästa etapp, Nya Zeeland – Sverige.

Tills nästa gång, bästa hälsningar från oss på Båten Anna!

Båten Anna i storstan

Eiliv — Fri, 09 Nov 2012 08:09:54 +0000

Tillbaka till verkligheten och storstaden. Aucklands skyline som vi har utsikt över från båten.

Efter vår lilla semester från båten hemma hos John och Win så var det dags att segla vidare ner till Auckland (Nya Zeelands största stad) för att skaffa oss ett jobb och börja fylla på resekassan igen. Vi hade kollat väder och det såg lovande ut för att sätta kurs söderut. Tyvärr har vi haft extremt oflyt med vindarna den senaste tiden och denna gången var inget undantag. Rak motvind hela vägen ner 120 sjömil. En kort sträcka med våra mått mätt men nog så jobbig att kryssa. Planen var att vi skulle ta oss ned på typ 1 dygn max men det slutade på 3. Första dagen slutade det att blåsa, andra dagen var det alldeles för mycket vind (motvind) men tredje dagen tog vi oss i kragen och seglade 24 h rak motvind ned till Auckland. Så i torsdags morse tuffade vi in i en marina mitt i stan med utsikt över skyskraporna. Känns bra att vara i en storstad igen efter att ha spenderat de senaste 6 månaderna på små öar i söderhavet där det mesta är svårt att få tag på förutom sol och underbart klart och varmt vatten.

Efter att ha spenderat första dagen på att röja upp lite i båten och tagit en promenad in till stan så var det dags idag att börja söka jobb. Vi skrev ut ett antal CVn och gick runt till restaurangerna längs med hamnpromenaden. Jobbsökandet gick bättre än förväntat och redan i skrivande stund så är Emilie och provjobbar på en restaurang! =) Utöver det så var det många som behövde anställa extra personal och verkade vara genuint intresserade av att anställa oss så det ser ljust ut. Annars har jag även fått tips på en marina som behöver folk till att jobba med båtunderhåll, men det är en bra bit utanför Auckland, men jag kanske satsar på det om lönen är bättre.

Hur som helst, vi tycker att det är väldigt skönt att vara framme här och slippa segla på ett tag och fylla på kontot istället för att bara tömma det.

Storstadshälsningar från Båten Anna

NZ – Here we come!

Emilie — Mon, 15 Oct 2012 01:41:39 +0000

Nu lämnar vi korallstränder, cocosnötspalmer och ”glassarlivet” för ett tag, tar oss i kragen, klipper oss, sätter på oss hela kläder och skaffar oss ett jobb! Det kommer inte att bli lätt… En väckarklocka som ringer, arbeta 8 h om dan och alla andra vardagsgrejer som vi glömt hur det funkar.

Hire me!

Imorse skickade vi våra första CVn och vi önskar såååå att vi båda kan få jobb på företaget vi sökte. Jobbet var att arbeta som crew för ett färjeföretag i Auckland. Håll tummarna! Men med våra stiliga CV bilder borde vi vara hemma

Hur som helst… än är vi inte där! Det är ca 1100 sjömil ner till Nya Zeeland och vindarna är nyckfulla, vi är vana en konstant östlig vind som stabilt blåst oss västerut men vindarna ner till Nya Zeeland är allt annat än förutsägbara! Nu har vi iaf nya vant, nytt oljefilter, ny olja, ny transmissionsolja och känner oss redo för färden som blir vår tredje längsta utan land sedan vi lämnade Sverige. Anna är fylld med frukt och grönt och vi har införskaffat ett nytt drag att fiska med som vi har stora förhoppningar på…

Vi har en del minuter kvar på satellittelefonen så vi kommer försöka skriva lite inlägg emellanåt men skicka gärna massor av gratis-sms till vår satellittelefon om ni har lust, för det är så kul när man har MEGA-tråkigt ute till havs! Vi har förstått att det är många som har försökt tidigare men inte fått det att fungera och det är tyvärr vårt fel. Det skall nämligen inte vara något plustecken framför numret, så nu har vi tagit bort det. Så försök gärna igen nu! Även om vi inte kan svara är det hemskt roligt att få lite input utifrån.

För att skicka gratis sms till vår satellittelefon går ni in på http://messaging.iridium.com och fyller i vårt nummer 881631570171, skriver ett meddelande som inte får innehålla å, ä eller ö och sedan trycker ni på ”Send Message” så flyger det lilla meddelandet ut i rymden och sedan ner till oss via ett antal satelliter. Häftigt, eller hur?

Ha det så bra, så hörs vi snart igen!

PS. Håll tummarna för att vi fångar mycket fisk och att vindarna behandlar oss väl!