Emilie – Båten Anna

Kvar i BVI

Emilie — Tue, 29 Apr 2014 23:06:24 +0000

Vi är kvar i Brittish Virgin Island då vindarna inte ser bra ut förrens på fredag. Så på fredag lämnar en svensk flotta hamnen här i Road Town. Det blir skoj (att vi är flera båtar, inte själva överseglingen).

Vi gråter en skvätt…

Emilie — Sat, 26 Apr 2014 15:05:14 +0000

Vi har haft det så härligt här i BVIs! Vi tog lite semester från semestern liksom när Emilie kom på besök. Sovmorgon, drink i solnedgången, bad och allmänt njut varenda dag.

Det kändes tråkigt när Emilie åkte och vi fick lägga på ett kol med segellagning och allmänt båtfix. Vi har de senaste dagarna varit helt fokuserade på att få båten klar för att kunna segla hem då vi verkligen ser fram emot att komma hem. Men så igår kväll slog det oss… vi ska hem… det är slut på att ligga i underbara vikar med kristallklart varmt vatten och bjuda in grannbåten på en ”sundowner”. Dingen ska packas ihop för gott och snorklingsutrustningen behöver inte ligga lättillgänglig (hur Eiliv ska klara sig utan snorklingen vet jag faktiskt inte :/) Idag ska vi segla vidare mot Road Town där vi ska handla och greja för att checka ut och sedan på måndag dra vidare mot Azorerna och Europa så Eiliv ska hoppa i för ett sista dopp innan vi drar upp ankaret (Road Town är en hamn och inte så badvänlig). Även om vi ser fram emot att komma hem är det lite av en sorg och vi gråter en skvätt…

Njuter av att vara Världsomseglare och nyförlovade!

Emilie — Wed, 02 Apr 2014 00:18:43 +0000

Nu är vi i Caribien igen och har det glassigt förutom när vi seglar för vi har inte haft någon vidare värst tur med vindarna utan sjön har varit lite stökig och vinden har blåsigt oss på nosen.

Innan vi lämnade Tobago tog Eiliv mig till stranden en kväll och dukade upp picnic och poppade den stora frågan… och jag sa JA =)

Sen seglade vi till Tobago Cays i St Vincent and the Grenadines och snorklade med sköldpaddor och spanade in Leguaner. Nu är vi på Dominica där vi återförenats med det svenska paret Elisabeth och Anders som vi träffade här för två och ett halvt år sedan när vi var här sist. De gav oss ett härligt välkomnande och lagade oss en så god middag att jag åt så jag fick andnöd. Till efterätt fick vi semlor… tror ni det var nå gott? =)

Nu blir det fattigt på skrivfronten utan istället får ni lite bilder från den senaste tiden.

Firar att vi är Världsomseglare med bubblor när ankaret var ikastat på Tobago

Segling in action

Atlantenkorsarna

Snorklingstur på Tobago

60 kr för ringar i rostfritt stål passar vår livsstil och budget perfekt

Livet är rätt gött ibland

Anna tycker det är kul att jag försöker se stark ut =)

Leguan på Tobago Cays

Paradiset Tobago Cays

Värdparet Elisabeth och Anders

God mat hos svenskarna

Fredrik vår nya crew som nu letar båt att segla över atlanten hem till Sverige med, någon som har plats?

Kolibri i trädgården hos svenskarna

Hello Africa!

Emilie — Fri, 13 Dec 2013 13:28:32 +0000

Vi kom fram… Helt ärligt, jag (Emilie) har oroat mig över att korsa Indiska oceanen sen vi lämnade Nya Zeeland, så det var en grym känsla att kliva iland här i Richards Bay i Sydafrika. Vi lyckades undvika någon riktig storm men det var fortfarande en riktigt jobbig överfart med korssjö och nyckfulla vindar. Vid vissa tillfällen kunde vinden gå från obefintlig till så stark att båten la sig ner med endast ett par kvadratmeter av genuan ute på fem minuter. Vinden ändrade också riktning flera gånger per dygn och på slutet hade vi kulingvindar minst en gång per dag och sista natten till och med stormvindar. Jag skulle inte säga att jag var rädd många gånger under överfarten men det var obekvämt och jobbigt, man kunde inte låta bli att längta tillbaks till Stilla havets varma och stabila passadvindar. Jag säger som efter Engelska kanalen och seglingen från Fiji till NZ; Aldrig mer, aldrig!

Det var en ny men rolig känsla att faktiskt också ha folk som stod och vinkade och väntade när vi kom iland. Vi har fått mer besök på Båten Anna. Eilivs barndomsvän Johan och hans bror Jocke väntade på oss och ska nu segla med oss till Kapstaden. Det var som julafton att komma fram och få lösgodis, kaviar, bearnaise sås och andra svenska gottigheter.

Vi har redan hunnit med att åka på safari. Vi hyrde en bil och åkte till en nationalpark bara 7 mil från hamnen och vi hade tur att se alla de stora djuren till och med lejon. Det är lätt att vara lite kaxig dock, man tänker att man är på ett zoo men vi fick erfara att man faktiskt kör omkring bland vilda och enorma djur som krossar både dig och bilen du sitter i utan större problem. Första dagen hade vi fyra enorma noshörningar på kanske drygt två ton styck som kom klampandes på vägen emot oss och de såg varken glada eller sugna på att släppa förbi oss ut så vi fick snällt backa i tjugo minuter innan de bestämde sig för att lämna vägen. Andra dagen åkte vi till ett ”gömställe” där man kunde gå ut till en liten hydda med små öppningar att titta ut genom till ett vattenhål. Ut till hyddan var det som en korridor med ett typ tre meter högt trä staket. När vi hade varit i hyddan ett tag utan att se något och precis var på väg att gå tillbaks knakar det till och en elefant traskar ut ur snåren, vi ser ganska snabbt att hon är arg och försöker vara tysta men det är för sent och hon springer mot hyddan, vickar på öronen, stampar med foten och sedan börjar hon dra i taket. När hon trycker in betarna i titthålen med sådan kraft att det knakar och skakar bestämmer vi att det är dags att springa den långa korridoren tillbaks innan hon har rivit hyddan. Efter det var vi inte så kaxiga… Vi mötte även en arg elefant på vägen som inte var så glad och vi fick återigen backa en bra stund. Elefanter är inte att lita på!

Idag seglar vi vidare mot Durban vilket bara ska behöva ta ett dygn…

Vi letar också efter någon som är sugen på att segla med oss från Kapstaden till Karibien den 13 januari. Det kommer ta ungefär två månader och vi gör två stopp på vägen. Maila om du är intresserad!

Då drar vi igen…

Emilie — Wed, 20 Nov 2013 17:41:25 +0000

Det blev inget längre inlägg från grabbarna… Men nu har vi vilat upp oss och bunkrat upp med lite mer mat så nu ska vi dra vidare mot Sydafrika där Eiliv och Jockes vänner Johan och Jocke (ja vi blir två Jocke) väntar. Mauritsius blev mest bara ett vilostopp och vi har inte gjort mycket, Eiliv har bestigit ett berg och sen gjorde vi en utflykt med besättningen från grannbåten (en stor superyacht) till en strand, sen har det nog inte hänt så mycket mer…

Vi är alla grymt taggade på Sydafrika och djursafari men först måste vi göra en orolig överfart, det sägs att det nästan är omöjligt att göra denna överfarten utan att drabbas av åtminstone en sydvästlig kuling men vi är positiva och hoppas på att komma undan. 1500 sjömil ska seglas och vi beräknar det att ta ca 13 dagar. Vi kommer alltså att fira Jockes 27:e födelsedag till havs… Håll tummarna nu, så hör vi av oss till havs! Nedan kommer förresten lite bilder från överseglingen.

Storfiskarn som inte behöver skarva!

En stund på däck...

Vi brukar ha en liten stund ihop på däck när solen går ner...

Puss och kläm!

Framme på Mauritsius

Emilie — Tue, 19 Nov 2013 07:05:08 +0000

Det var några dagar sen vi kom fram, men framme är vi iaf och skönt var det vill jag lova! Vi ligger i en marina, vi har inte gjort många knop sen vi kom fram, vi bara njuter av dusch, god mat en stilla säng och att inte behöva oroa sig för att ankaret ska dragga eller att man behöver upp på nattskift. Överfarten gick bra men med tanke på hur trötta vi varit sen vi kom till Mauristsius så var den ganska utmanande, vi hade alla väldigt svårt att sova mot slutet och när man aldrig får sova ordentligt så bli man till slut lite knäpp =)

Jocke håller på att fila på ett inlägg och Eiliv klipper en film så det kommer nog snart upp något mer här på sidan men jag tänkte att det var kanske dags att meddela att vi inte längre guppar på havet =) Fast på Torsdag morgon är det dags igen… Vi beräknar 2 veckor över till sydafrika och Richards bay…

Borneo

Emilie — Tue, 08 Oct 2013 15:05:32 +0000

Vi lyxade till det med tre dagars ”all inclusive” på en flodbåt i nationalparken Tanjung Puting i Kalimantan (den indonesiska delen av Borneo). Jag (Emilie) hade en vild orangutang som letade genom mina fickor och försökte dra av mig tröjan… Häftig men läskig upplevelse. Nu är vi i Jakarta och har gjort Båten Anna i bättre skick än någonsin tror jag =)

Vanuatu Levererar!

Emilie — Sun, 23 Jun 2013 11:01:33 +0000

Glada barn som vi träffade vid en skola på en liten ö utanför Malekula.

Det är fantastiskt i Vanuatu! Människorna här är utsedda till ”The worlds happiest people” och det märks, folk är glada, trevliga och tar sig tid för en pratstund. Pengar är inte viktigt då mat finns i djungeln eller i havet och vad det gäller materiella ting är man inte vidare intresserad. Jag (Emilie) har köpt på mig nagellack, ögonskuggor, maskara, örhängen m.m. för att ge bort till kvinnorna i byarna men hitintills har jag fått känslan av att de inte är intresserade så det har fått stanna på båten. I Marquesas frågade alla kvinnor efter kosmetika så jag trodde att det kunde vara ett vinnande koncept för att skaffa mig lite kvinnliga vänner men här kommer man nog längre med ett leende på läpparna.

Emilie leker med en liten flicka vid foten av vulkanen Mt Yasur.

Port Vila var galet, man hade kunnat tro att vi varit ifrån civilisation i evigheter, vi hann knappt förtöja Anna innan vi sprang och fick i oss en Cheeseburgare med Pommes frites och en rejäl chokladmilkshake, det var såååå gott!! Under seglingen in mot hamninloppet till Vila nappade det på båda fiskelinorna och vi kunde håva in två stycken rejäla big eye tuna (tonfiskar). Vi diskuterade om vi inte skulle släppa tillbaks en av dem då vi inte skulle kunna ha möjlighet att äta upp allt själva men då krokarna satt sig ganska rejält i båda bestämde vi att vi säkert kunde ge bort lite till någon annan segelbåt. Ända sedan vi lämnade Sverige har ägg varit hårdvaluta på Båten Anna och för att hålla kaptenen glad krävs åtminstone två om dagen och är man dessutom fyra ombord som gillar ägg går de som smör i solsken. När jag fick se priset på ägg i Vila fick jag en chock och när jag sedan fick se priset på färsk tonfisk i affären fick jag en ännu större chock så jag tänkte till och tog med mig ungefär ett och ett halvt kilo tonfisk och gick till marknaden, vips så hade jag förvandlat fisken till ett flak med ägg samt lite frukt och grönt, attans vad mallig jag var efter att de flesta mest skrattat när jag berättat om mina planer på vägen till marknaden. =)

Vi håller stolta upp en 4kg Wahoo som vi fångat. Jämarns god fisk att lägga på grillen.

I Vila bestämde sig Johan för att flyga hemåt Sverige via Sidney och Bangkok så nu är vi tre på båten. I fyra dagar tvättade vi kläder, madrasser och kuddar för att få bort allt saltvatten från överfarten, vi fyllde även på matlagningsgas och handlade på oss mer mat. Nötköttet här är nog det bästa jag ätit och ganska billigt är det också. Efter dessa dagar var vi helt slut så vi åkte ut och ankrade vid en ö kallad hideawayisland där vi tog igen oss en eftermiddag för att sedan segla vidare mot ön Epi.

En liten grabb i en traditionell utriggarkanot på stranden på Epi.

Epi är känt för att sjökor kommer in och betar sjögräs på botten. Förhoppningarna att få snorkla med sjökor som vi så länge sett fram emot var stora och redan första kvällen när vi kom fram fick vi se en leka precis vid strandkanten och vi kände att utsikterna att få simma med en var goda. Morgonen efter snorklade vi av stranden fram och tillbaka utan en skymt av någon sjöko. Vi såg dock megasköldpaddor (kanske de största vi sett) och Eiliv kom ett snäpp närmre en bra film på en haj, det är lite knepigt då han gärna vill ha en bra film men vi har ingen zoom på kameran så man måste ganska nära för att det ska bli bra och även om det bara är en en och en halv meter lång revhaj håller man gärna ett visst avstånd. Hursomhelst när vi sedan kom in på stranden träffade vi ett par från en annan segelbåt som sa att de hört ryktas om att vi fått sett en sjöko i strandkanten och de var väldigt avundsjuka då detta var deras tredje besök i ankringen de senaste åren och de aldrig sett skymten av en sjöko. Hungriga och lite besvikna tog vi dingen tillbaks till båten och gjorde lite mat, när jag sedan diskade blev jag lite sjösjuk av svallet i ankringen och när jag gick upp på däck för att ta en nypa luft och koncentrera mig på horisonten ett tag ser jag en ca en meter bred sjärtfena komma upp ur vattnet så när jag övertygat grabbarna att det inte var inbillning satt vi alla i dingen på väg mot platsen där jag såg fenan. Det tog emot att hoppa i vattnet då solen börjat gå ner och detta är den tid på dan då vi håller oss uppe ur vattnet då det är hajarnas middagstid… Men vad gör man inte… det var bara att hoppa i och se så omumsig ut som möjligt. Det gav resultat, på botten betade en sjöko och vi simmade med den en stund utan att bli hajmat…

Klockan två inatt lättade vi ankar för att segla vidare, i natten lyste två vulkaner på ön Ambrym upp himlen och jag har precis skådat den kanske vackraste soluppgången någonsin. Solen var som ett illrött klot och det tog ungefär två minuter från att jag skymtade toppen i horisonten tills klotet var helt uppe. Eiliv är lite arg att jag inte fotade eller filmade men vissa saker måste helt enkelt bara upplevas… Vi är på väg mot ön Malekula där man i ankringen är rekommenderad att inte ens doppa en tå i vattnet för att det kokar av farliga hajar och det är en plats med fånigt mycket rapporterade hajattacker, anledningen ska vara att det inne i sundet finns ett slakteri och slaktavfallet slängs i havet. Vi besöker ankringen därför att jag vill göra en vandring till en plats inne i djungeln där man under den tid man fortfarande var kannibaler tillagade och mumsade på sina fiender. Här ska finnas benbitar m.m. och jag är mycket förväntansfull, då kannibalismen av någon anledning fascinerar mig. =) Jag tror att platsen ska vara säker och att kannibalismen är ett avslutat kapitel men för säkerhets skull är det nog bäst att återigen se så omumsig ut som möjligt!

En dödskalle som vi fick se vid den gamla kanibalplatsen.

Nu (fyra dagar senare) är vi på ön Espiritu Santo, kannibalplatsen blev inte riktigt vad vi tänkt och en ganska dyr tripp men vi fick se lite benbitar och döskallar… alltid spännande Det blev inte heller något simmande på Malekula så vi överlevde hajarna även här… Imorgon planerar vi att segla vidare mot Salomon Islands och enligt väderleksrapporten blir det en stillsam överfart.

Båten Anna tryggt ankrad utanför den lilla mysiga ön Urupiv.

Mot varmare breddgrader!

Emilie — Tue, 28 May 2013 23:30:48 +0000

Vår tid i Nya Zeeland är slut, vi har lossat förtöjningarna, gråtit en skvätt och sagt hejdå till alla underbara människor vi träffat här! Vi har väntat i ett otroligt kyligt Opua ett tag då storm på storm dragit förbi men nu ser vädret bra ut för en 10 dygns seglats upp till Vanuatu.

Nya Zeeland, vilket land, även om vi är glada att dra mot värmen är vi även ledsna att lämna detta underbara land, vilka människor, vilken natur och ja framförallt här finns John och Win som under vår tid här betytt så mycket för oss, människor med så stora hjärtan som dem växer inte på träd och vi är så glada att vi träffade dem uppe på Fiji och att vi fått haft många goda och trevliga middagar ihop!

Det känns som att andra kapitlet i våran segling är avslutat och vi påbörjar nu vårt tredje och sista kapitel, Vägen hem till Sverige… Vi beräknar att skymta Göteborg i horisonten om ca 14 månader om väder, hav och båt behandlar oss väl.

Nick och Johan vår nya besättning.

Så med oss från NZ har vi amerikanen Nick som vi lärde känna när vi jobbade på restaurangen i Auckland och svenske Johan som hittade vår hemsida och blev sugen på att segla lite. Johan seglar med någon månad och Nick hela vägen till Bali. Nick kommer posta en liten hälsning på engelska i blogginläggen till sin mamma =)

Så tack Nya Zeeland, tack John och Win och alla härliga människor vi lärt känna för den här tiden! Nu fortsätter vi äventyret!

[Nicks MoM message] Glad to be under way. Fine weather, and safe sailing ahead.

Som vanligt så blir vi alltid väldigt glada när vi får sms till vår satellittelefon. Alla kan skicka det gratis från http://messaging.iridium.com/. Tänk bara på att vi har ett nytt nummer till telefonen som är 881631629030. Se även till att inte använda å, ä eller ö då meddelandet då inte går att skicka.

Skepp och hoj!

Klart att vi ska jorden runt!

Emilie — Fri, 17 May 2013 12:28:03 +0000

För er som trodde att vi glömt allt om segling och blivit landkrabbor på heltid så trodde ni fel! De senaste månaderna har dock varit väldigt torra och vi har inte håvat in några stora svärdfiskar ;). Båten Annas rekord är nog en 110 cm lång Guldmakrill som vi drog upp i Fiji. Men vi är smickrade över att folk har höga tankar om våran fiskeskicklighet…

Om en vecka lämnar vi Nya Zeeland och drar vidare på vårat äventyr, förhoppningsvis har vi sparat tillräckligt med pengar för att klara oss hela långa vägen hem till Sverige. För er som är nyfikna så har vi gjort en seglingsplan för hemseglatsen som ni kan tjuvkika på här:

Visa Vägen Hem Till Sverige på en större karta