Fiske – Båten Anna

St Helena

Eiliv — Sun, 09 Feb 2014 20:19:14 +0000

Innan jag berättar vad vi har gjort här på St Helena tänkte jag passa på att meddela att vi har plats för extra besättning ombord från Karibien över nordatlanten via Azorerna till Europa. Vi räknar med att lämna Brittish Virgin Islands i slutet på april och vara i Irland i början av Juni. Om man är intresserad är det bästa sättet att kontakta oss via satellittelefonen då vi intee kommer att ha tillgång till internet de närmsta veckorna. Se hur man gör under fliken Kontakta Oss.

Efter 15 dygn till havs kom vi äntligen fram till St Helena i fredags. Sista två dygnen hade den svaga vinden dött helt så vi fick motorisera oss fram. Som tur är har lagningen av autopilotens styrarm hållit fint så det har varit glassiga dagar men ldigt väldigt vamt. När det slutade blåsa steg temperaturen snabbt upp till över 30 grader.

Hela överseglingen har varit väldigt lugn med lite sjö och lätta vindar. Det har med andra ord inte gått jättefort men nog har vi seglat bekvämt alltid. Vi har spenderat dagarna med att läsa, spela Uno eller andra kortspel och har turats om med matlagning och diskning. Nätterna har varit månlösa och underbart stjärnklara så man har haft världens vackraste utsikt under sina nattpass.

Efter det att vi fångade vår rekordtonfisk på 14kg så har det gått trögt på fiskefronten. Under flera dagar fångade vi inget alls och den dagen vi fick upp en fisk var den en Mahi Mahi som var så liten att vi släppte tillbaka den i havet. Vi slutade på en success rate på 50%. Fem fiskar på tio försök.

Nu är vi i alla fall framme och det var härligt att få sätta fötterna på lite fast mark igen. Första kvällen råkade vi trilla in på en födelsedagsfest på ett ställe som hette Donnys Place. Det var självaste Donny som fyllde år så vi fick föklarat för oss att det i vanliga fall inte alls var så här mycket fest en vanlig fredagkväll på stadens uteställe. Vi tänkte att det kändes ganska normalt med tanke på att det bara bor 4000 människor på hela ön. Hur som helst blev vi lånade £30 för att kunna köpa oss en varsin drink av en man som litade på att vi skulle lämna tillbaka dem på måndag igen när banken öppnade. Det finns nämligen inga bankomater på ön och heller inte mobiltelefoni av något slag. Här använder man telefonkiosker fortfarande. Internet har inte heller varit helt enkelt att få tag på av förståeliga skäl.

Höjdpunkten hittills på ön har varit att äntligen få se och dessutom simma med valhaj. Vi hade fått tips av en svensk som mailat oss tidigare om att de skulle vara här i januari (tack för det tipset!) och mycket riktigt så är de här och tydligen är de rekordmånga i år. Någon hade räknat upp till 32 st på en och samma gång. Första gången vi såg dem stod vi uppe på en höjd och tittade ner på vår båt då vi plötsligt såg något som var nästa lika stort som båten simmandes runt Båten Anna. Självklart var det en Valhaj och vi svor över att vi inte var på båten just då och även om vi var glada över att få se en så var det nästan lite retsamt när den simmade tre varv runt båten och vi kunde bara stå på avstånd och titta på. Som tur var stötte vi på en till idag när vi var på väg i land med dingen. Det var bara att snabbt vända om och hämta snorklingutrustningen och kamera.

Att simma med valhajar är nog en av de häftigaste saker vi gjort på denna resa. De är så otroligt stora (upp till 12 meter) och simmar lojt strax under ytan. Nej, de är inte farliga då de bara äter plankton och andra små saker så vi kunde relativt tryggt simma alldeles nära. Vi kunde inte få nog och simmade jämte hajen i säkert en timma. Det roliga var att även den var nyfiken på oss och simmade runt, simmade bort, vände och kom tillbaka till oss igen. En alldeles speciell upplevelse.

En annan liten anekdot är att Emilie förmodligen har dragit på sig en släng av svinkoppor som förmodligen beror på att hon promt skall klappa alla djur som hon möter på vägen…

Imorn ska vi hyra en bil och på egen hand besöka Napoleons gamla (påtvingade) residens, och andra spännande platser på denna lilla ö. Sedan sticker vi nog vidare till Accencion redan på tisdag som det ser ut nu.

Till nästa gång… Skepp Ohoy!

Valhajen som vi simmade med var kanske ca 8 meter lång. Jämför med Olof som simmar i bakgrunden så förstår man hur stor den är.

Världsomseglare

Eiliv — Fri, 31 Jan 2014 17:57:30 +0000

23S58 4E36

Vi har nöjet att meddela att jag och Emilie numera kan kalla oss världsomseglare. (Åtminstone longitudinellt, helt officiellt blir det inte förrän vi nått Tobago.) För ett par dagar sedan seglade vi förbi 14E05.67 vilket är precis 5400 sjömil rakt söder om Kristinehamns gästhamn i Vänern där resan startade för lite drygt två och ett halvt år sedan. Det känns att vi närmar oss Sverige speciellt som vi idag ställde om klockan en timme och ligger nu i samma tidszon som hemma. Det har vi inte heller gjort sedan vi lämnade Europa för en evighet sedan.

Åtta dygn har vi nu avverkat till havs sedan vi avseglade från Kapstaden med Taffelberget bakom sig och Sydatlanten har varit precis så underbart lugn och stabil som man satt och fantiserade om under jobbiga dagar på Indiska Oceanen som var precis det motsatta. Vi har haft sol och fint varje dag och temperaturen i både vattnet och luften har stigit stadigt i takt med att vi kommit mer norrut. Nu har vi över 20 grader i luften dygnet runt och havstemperaturen har gått upp till 24 grader. Vi har passat på att bada nästan varje dag genom att hoppa ifrån fören och sedan greppa tag i ett rep vi hängt från aktern medan båten drar oss framåt. Det är bästa stunden på dagen.

Vindarna har mestadels varit lätta så vi är väldigt glada att vi målade om botten då vi nu gör 20-30% mer fart än tidigare vilket spar massor av tid på två veckors segling. Innan vi lämnade Sydafrika passade vi dessutom på att investera i en ny wobbler och det har gett rejäl utdelning. Tre fiskar på tre försök, 100 % success rate med andra ord. En Skipjack och en Big Eye tuna på ca 3kg styck och dag fyra satte vi nytt rekord ombord med en BlueFin tonfisk på hela 90cm och 14kg. Vi har ätit av den varje dag sedan dess och ännu är den inte riktigt slut.

Sedan igår kväll är vi mer än halvvägs till St Helena vilket vi firade idag med att Emilie bakade en underbart god kladdkaka som serverades med vispad grädde och kaffe. Även om det har varit soligt och lugnt börjar vi bli sugna på att komma fram. Vi har bara sett ett annat fartyg, en tanker, sedan kvällen vi lämnade Kapstaden. Anna har intensivt spanat efter valar men hittills gått bet. Igår kväll kom ett gäng delfiner på besök vilket var uppskattat men mörkret hade redan fallit så de var lite svåra att se. Man kunde urskilja när de bröt ytan med sina ryggfenor och höra hur de frustade till när de tog ett nytt andetag för att dyka ner i djupet, vilket var nog så roligt när man inte sett annat än hav på en vecka.

Anna skickar hälsningar till alla som undrar hur det går; vi mår finfint ombord och som ni kan läsa ovan så finns det en del att sysselsätta sig med ombord. Bada, spana val, fiska men vi har även spelat flera vändor av kortspelet UNO, frågespelet MIG och idag testade vi kortspelet hjärter men Emilie tog ner månen på en gång så nu vet vi inte om vi vill spela det igen.

Olof går och längtar efter utlovade limrick, nu har vi trots allt varit ute en vecka.

Vi räknar med att vara framme torsdag kväll eller fredag morgon nästa vecka så det blir väl någon gång då vi hör av oss igen. Ni där hemma får dock mer än gärna skicka meddelanden till vår satellittelefon som vi har på under dagarna. Hur man gör kan ni läsa under fliken ”Kontakta Oss”.

Skepp Ohoy från Båten Anna på ett lugnt hav.

PS. Hittills verkar det som om det fungerade alldeles utmärkt att laga styrarmen till autopiloten med epoxy. Det är vi väldigt glada för!

Då drar vi igen…

Emilie — Wed, 20 Nov 2013 17:41:25 +0000

Det blev inget längre inlägg från grabbarna… Men nu har vi vilat upp oss och bunkrat upp med lite mer mat så nu ska vi dra vidare mot Sydafrika där Eiliv och Jockes vänner Johan och Jocke (ja vi blir två Jocke) väntar. Mauritsius blev mest bara ett vilostopp och vi har inte gjort mycket, Eiliv har bestigit ett berg och sen gjorde vi en utflykt med besättningen från grannbåten (en stor superyacht) till en strand, sen har det nog inte hänt så mycket mer…

Vi är alla grymt taggade på Sydafrika och djursafari men först måste vi göra en orolig överfart, det sägs att det nästan är omöjligt att göra denna överfarten utan att drabbas av åtminstone en sydvästlig kuling men vi är positiva och hoppas på att komma undan. 1500 sjömil ska seglas och vi beräknar det att ta ca 13 dagar. Vi kommer alltså att fira Jockes 27:e födelsedag till havs… Håll tummarna nu, så hör vi av oss till havs! Nedan kommer förresten lite bilder från överseglingen.

Storfiskarn som inte behöver skarva!

En stund på däck...

Vi brukar ha en liten stund ihop på däck när solen går ner...

Puss och kläm!

Halvlekssnack

Eiliv — Sat, 02 Nov 2013 13:03:48 +0000

17S36 77E18

Dag 10 på Indiska Oceanen

Att komma in i rutinerna ombord på en lång överfart tar ungefär 2-4 dagar. Man har börjat sova bättre om nätterna när man vant sig vid att båten rör på sig hela tiden (eller man blivit så pass trött att det inte spelar någon roll), man har hittat saker att underhålla sig med och vant sig vid att spana ut över oändliga vidder av vatten. Så långt är allt ok och saker och ting känns ganska bra om vädret är fint och vinden är måttlig, men sedan börjar man onekligen fundera på hur långt det är kvar tills man är framme. På kortare överfarter finner man snabbt tröst i att man är framme i övermorgon men denna gången insåg man att vi hade hela två veckor kvar av segling. Då gäller det att försöka tänka på något annat…

Efter att ha spenderat 9 dygn till havs är vi nu inne på det tionde och var kl.11 idag nästan precis halvvägs till Mauritius efter 1150 sjömil (2130 km). Det är en skön känsla att veta att vi har mer distans bakom oss än framför. Man kan äntligen börja räkna ned mot dagen då vi får ankra igen och sova en hel natt i en båt som inte rör sig alltför mycket.

Hittills har vi haft en relativt fin seglats. Sol nästan varje dag, bara lite regn och vind på mellan 5-13 m/s från halvvind till plattläns. Näst intill idealiskt alltså. Det enda som stör är att vågorna här på Indiska Oceanen är extremt jobbiga. Vi har minst två set av vågor, dvs. riktningar från vilka vågorna kommer, hela tiden och ibland tre. Vi har vågor som kommer från öst och vågor som kommer från syd eller sydväst eller ibland båda. Dessa skapar tillsammans ett högst otrevligt interferensmönster med höga vågtoppar och djupa dalar som till synes uppträder helt slumpmässigt vilket kan göra trippen extremt skumpig och kan göra att även den mest vane sjöman har svårt att hålla balansen ombord.

Vad gör vi hela dagarna då? Jo, först och främst turas vi om att hålla vakt, dvs. spana efter andra båtar, regnoväder etc. och se till att Båten Anna för rätt segel och ligger på rätt kurs. Vi turas om att ta tre timmar vakt och sedan sex timmar ledigt. Vanligtvis kryper vi till kojs vid 21-tiden då första nattvakten börjar. Nattvakterna fungerar precis så som på dagen med den skillnaden att resten av besättningen oftast ligger och sover. Det är en skön paus från de andra och enda tillfället att ha lite tid för sig själv då båten bara är 10 meter lång utan någon separat hytt.

På dagarna är vaktsystemet inte alltid så nitiskt då minst en av oss oftast befinner sig där ändå. Matlagningen är också upplagt efter ett schema så att vi turas om att göra frukost, lunch och middag. Den som lagar maten diskar också och därmed är alla sådana diskussioner ur världen om vems tur det är att laga mat eller diska. Fungerar väldigt bra faktiskt. Annars läser vi, lyssnar på musik, spelar kort, spanar mot horisonten, jag (Eiliv) och Jocke spelar ett parti schack nästan varje dag och om vädret tillåtit har det blivit kvällsbio i sittbrunnen ett antal gånger. Är vädret bra passar vi även på att hoppa i vattnet och hänga i ett rep efter båten för att tvätta av oss emellanåt.

Här om kvällen satt vi uppe på rufftaket och tittade på kvällssolen och diskuterade vad vi skulle laga till för middag (eller kanske snarare vilken sorts konserv vi skulle öppna) om vi inte fick någon fisk. Deadline var satt på kl 18.00 då linan skulle tas upp och klockan var redan långt över fem så det såg ganska mörkt ut. Då såg vi hur en stor Mahi Mahi simmade förbi båten i ilfart i riktning mot draget vi hade bakom båten. Nu blir det fisk tänkte vi och mycket riktigt så rasslade det till i vinschen som fiskelinan satt lindad runt. Först kändes det som om vi fått en ganska liten fisk på kroken men när det förmodligen insåg att den satt fast började kampen. Jag och Jocke fick hjälpas åt att dra in fisken medan Emilie ordnade fram hink, kniv och storkroken att dra ombord fisken med. Allt gick fint tills det att Jocke hade krokat tag i fisken, bärgat den ombord och placerat den hinken. Som från ingenstans kom en våg som slängde båten åt sidan, Jocke tappar balansen och faller handlöst bakåt på rorkulten, som lyckligtvis höll, medan fisken (som fortfarande är högst levande) tar sig ur hinken och sprattlar ner på sittbrunnsgolvet. Att försöka tygla ett fem kilos muskelpaket som kämpar för livet är inte en lätt sak. Att den dessutom håller på att sprattla sig in i båten via nedgångsluckan gjorde inte saken bättre. Nu var goda råd dyra, att vifta med en vass kniv mitt i tumultet kändes inte som någon bra idé så istället fick jag slita åt mig ett vinschhandtag och brutalt slå ihjäl fisken. Jocke klarade sig relativt bra med en öm arm men råkade riva sönder sina shorts. Sittbrunnen såg ut som ett slakthus med blod överallt så det fick allt bli till att städa upp innan någon middag kunde påbörjas.

Färsk fisk är ett väldigt trevligt tillskott i en annars ganska tråkig diet av saker som är vakuumförpackade eller i konservburk. Hittills har vi fått fisk varje gång vi lagt ut drag vilket vi är väldigt glada över det. Mahin som vi fick upp vägde 5 kg och vi har ätit av den 4 dagar i sträck i varierade fiskrätter. Mums!

Ikväll blir det det dock nachos med sojafärs och lite kvällsbio. Det är ju trotts allt lördagkväll ävern här på Indiska Oceanen.

Tack alla ni som skickat sms till vår satellittelefon bl.a våra familjer, (Tack pappa för väderleksrapporterna), Gammalgäddan från Dalarna, Petter Lundberg, Jonas och Ellinor från båten Vinda, Kåre och Lillian på norska båten Killico. Vi önskar oss fler sms. Det är alltid lika roligt när det piper till i telefonen och vi får lite input från omvärlden. Läs hur man gör för att skicka gratis sms under fliken ”Kontakta Oss”.

Skepp Ohoy!

Morsning (Ocean)korsning

Eiliv — Tue, 22 Oct 2013 05:30:23 +0000

Efter att ha donat med båten, letat reservdelar och fixat ett nytt pass åt mig (Eiliv) i Jakarta så drog vi vidare mot den lilla ön Cocos Keeling som tillhör Australien men ligger långt ute i Indiska Oceanen. Överfarten blev relativt lugn förutom att vi dök in i en kuling som varade i ett halvt dygn när vi kom ut ur Sunda Strait. Emilie påstår att hon aldrig varit så sjösjuk så hon tog sina sjösjukepiller och sov i princip hela tiden av de två första dygnen. Annars har vi seglat på en fin halvvind på mellan 6-10 m/s. Sol och fint väder och sista två dagarna drog vi upp en Wahoo, en Yellowfin Tuna och en Barracuda. Alla fiskarna smakade utmärkt!

Finfin Wahoo som blev riktigt god på grillen.

Nu har vi varit på Cocos i dagarna fem. Vi hade turen att stöta ihop med Oyster Round the World Rally så viken var fyllt av lyxiga stora båtar och vi blev medbjudna på grillfest med gratis dryck och mat. Det satt fint med en stor stek som var speciellt inflygen för tillfället. Lyxigt värre. Efterfesten blev dock på minsta båten i viken nämligen Båten Anna där det bjöds på svensk snapps och sång.

Som ni ser är Cocos Keeling ett väldigt vackert ställe.

Cocos Keeling är väldigt väldigt fint med klart vatten och massor av haj. Har haft 3-4 blacktips som cirkulerat runt båten hela tiden. Kan eventuellt bero på att vi matade dem med lite fiskrens vid ett tillfälle.

Nu har det blivit dags att dra vidare eftersom vi är så sena redan. På grund av uteblivet tillstånd att gå till Chagos får vi segla raka vägen till Rodriguez istället. Önska oss lycka till och gärna storm/orkanfritt under en tid framöver. Vi kommer att ha satellittelefonen på under hela överfarten så skicka gärna sms eftersom det alltid är kul med lite input utifrån. Info om hur man skickar gratis sms till vår satellittelefon hittar ni under fliken ”Kontakta Oss”.

En relativt stor eremitkräfta som spatserade på stranden.

Skepp Ohoy!

Äntligen Indonesien

Eiliv — Mon, 12 Aug 2013 12:18:39 +0000

Senaste tiden har vi definitivt flugit under radarn (eller ska vi kanske säga seglat). Vi har varit på platser där tillgången på internet minst sagt har varit begränsad och därför har aktiviteten på bloggen varit minimal.

Några ivriga byteshandlare på Nissan i Papua Nya Guinea.

Efter Buka, där vi var när vi skrev senast, har vi besökt Nissan ön där vi blev kvar bra mycket längre än tänkt pga av att vi både blev drabbade av förkylning. Trots sjukdom hade vi trevligt och interagerade massvis med invånarna på ön som ville byta till sig socker, salt och kläder mot färska grönsaker och ägg. Till slut hade vi så mycket färskt att vi fick börja tacka nej. Jag önskar att vi hade hunnit snorkla mer på drop-offen som var alldeles utanför passagen in till ön. Förkylningen blockerade bihålorna vilket gjorde det ytterst smärtsamt och obehagligt att dyka under vattnet. Vi var där en kort stund och vid revets kant där djupet störtade från 5m ner till 40m såg jag massvis av hajar, stora fiskar och annat marint liv. En av de bästa snorklingsupplevelserna jag haft hittills.

Vidare därifrån tog vi oss till Kavieng som ligger längst norrut på New Ireland i Papua Nya Guinea. På vägen fångade vi en riktigt stor Mahi Mahi på hela 7 kg som räckte till mat i flera dagar. I Kavieng hade vi trevligt och lärde känna de australiensiska medicinstudenterna Pete och Kate som var på 8 veckors praktik på orten. Vi kom riktigt bra överens så de skolkade ett par dagar för att få hänga med på båten tillsammans med oss.

En riktig bjässe till Mahi Magi som gav oss god fisk att äta i flera dagar.

Bristen på vind har varit lite av ett problem på sistone. Sedan vi lämnade Vanuatu har vi sällan haft stadig vind längre än 15 timmar i sträck. Det har lett till att vi fått motorisera en hel del vilket vårt bankkonto inte är så glatt över. Nattetid hotar även kraftiga sk. Squalls ständigt. Kraftiga regnväder som för med sig väldigt starka vindar som kan göra livet obehagligt i kanske en halvtimme innan det är över igen. Den 600 sjömil långa överfarten från Kavieng till Jayapura i Indonesien var inte heller speciellt annorlunda men vi hade kanske lite mer vind än vanligt så att vi kunde glida in i Indonesien efter 6 dygn till havs. Under överfarten hade vi vid ett tillfälle så mycket delfiner kring båten att Emilie, till sin stora förtjusning lyckades klappa en av dem. Sista kvällen till havs hade vi även ett helt gäng pilotvalar som simmade med oss ett tag.

Oturligt nog lyckades vi pricka in att anlända till Jayapura sista dagen på ramadan (muslimernas fastemånad) så att allt har varit stängt i fyra dagar i sträck så att vi inte har kunnat checka in med myndigheterna. Planen var att bara checka in och åka vidare men vi fick snällt vänta i dagarna fyra innan vi idag måndag hade en riktig heldag med att valsa runt till diverse kontor med en oändlig pappersexercis med stämplar till höger och vänster. Här i Indonesien älskar myndigheterna verkligen sina stämplar så till den grad att vi var tvungna att tillverka vår egen stämpel. På vår besättningslista från immigrationsmyndigheten kunde jag räkna till hela 5 olika stämplar exkluderat vår egen.

Några söta barn som väldigt gärna ville bli fotograferade tillsammans med oss.

Så Indonesien… Äntligen börjar saker och ting bli billigare vilket alltid är en tröst för oss fattiga långseglare. Människorna här är väldigt trevliga, glada och extremt gästfria. Vi har blivit hembjudna till människor vi precis mött och blivit bjudna på middag. Även om Jayapura är en relativt stor stad blir vi behandlade nästan som kändisar. (Kan bero på att de inte har speciellt mycket turism här + att vi båda är blonda och står därmed ut ur mängden ganska rejält) Alla hälsar på gatan och folk kommer fram och vill skaka hand och ta bild tillsammans med oss. När vi har blivit hembjudna till folk står grannbarnen och trängs i dörrar och fönster för att titta på oss och vi blir alltid ropade efter på gatan. Det är dock alltid väldigt trevliga så inte hotfullt eller så på något vis. Vi känner oss väldigt säkra och trygga här.

Sophämtningen här är det lite si och så med. När vi frågade var vi kunde slänga våra sopor pekade de på havet. Inte ett speciellt bra alternativ tyckte vi. Samma morgon som vi kom inte ösregnade det och ut ur staden kom en hel flod av sopor som spolades ut i havet. Det gjorde nästan ont att se på.

Emilie med en nyfunnen vän: Papegojan Ismail.

Planen nu är hur som att segla vidare till Raja Ampat som är ett område känt för sin underbara dykning och vackra öar. Det ser vi verkligen fram emot! Nu är det bara att hoppas på goda vindar som kan ta oss fram!

Vanuatu Levererar!

Emilie — Sun, 23 Jun 2013 11:01:33 +0000

Glada barn som vi träffade vid en skola på en liten ö utanför Malekula.

Det är fantastiskt i Vanuatu! Människorna här är utsedda till ”The worlds happiest people” och det märks, folk är glada, trevliga och tar sig tid för en pratstund. Pengar är inte viktigt då mat finns i djungeln eller i havet och vad det gäller materiella ting är man inte vidare intresserad. Jag (Emilie) har köpt på mig nagellack, ögonskuggor, maskara, örhängen m.m. för att ge bort till kvinnorna i byarna men hitintills har jag fått känslan av att de inte är intresserade så det har fått stanna på båten. I Marquesas frågade alla kvinnor efter kosmetika så jag trodde att det kunde vara ett vinnande koncept för att skaffa mig lite kvinnliga vänner men här kommer man nog längre med ett leende på läpparna.

Emilie leker med en liten flicka vid foten av vulkanen Mt Yasur.

Port Vila var galet, man hade kunnat tro att vi varit ifrån civilisation i evigheter, vi hann knappt förtöja Anna innan vi sprang och fick i oss en Cheeseburgare med Pommes frites och en rejäl chokladmilkshake, det var såååå gott!! Under seglingen in mot hamninloppet till Vila nappade det på båda fiskelinorna och vi kunde håva in två stycken rejäla big eye tuna (tonfiskar). Vi diskuterade om vi inte skulle släppa tillbaks en av dem då vi inte skulle kunna ha möjlighet att äta upp allt själva men då krokarna satt sig ganska rejält i båda bestämde vi att vi säkert kunde ge bort lite till någon annan segelbåt. Ända sedan vi lämnade Sverige har ägg varit hårdvaluta på Båten Anna och för att hålla kaptenen glad krävs åtminstone två om dagen och är man dessutom fyra ombord som gillar ägg går de som smör i solsken. När jag fick se priset på ägg i Vila fick jag en chock och när jag sedan fick se priset på färsk tonfisk i affären fick jag en ännu större chock så jag tänkte till och tog med mig ungefär ett och ett halvt kilo tonfisk och gick till marknaden, vips så hade jag förvandlat fisken till ett flak med ägg samt lite frukt och grönt, attans vad mallig jag var efter att de flesta mest skrattat när jag berättat om mina planer på vägen till marknaden. =)

Vi håller stolta upp en 4kg Wahoo som vi fångat. Jämarns god fisk att lägga på grillen.

I Vila bestämde sig Johan för att flyga hemåt Sverige via Sidney och Bangkok så nu är vi tre på båten. I fyra dagar tvättade vi kläder, madrasser och kuddar för att få bort allt saltvatten från överfarten, vi fyllde även på matlagningsgas och handlade på oss mer mat. Nötköttet här är nog det bästa jag ätit och ganska billigt är det också. Efter dessa dagar var vi helt slut så vi åkte ut och ankrade vid en ö kallad hideawayisland där vi tog igen oss en eftermiddag för att sedan segla vidare mot ön Epi.

En liten grabb i en traditionell utriggarkanot på stranden på Epi.

Epi är känt för att sjökor kommer in och betar sjögräs på botten. Förhoppningarna att få snorkla med sjökor som vi så länge sett fram emot var stora och redan första kvällen när vi kom fram fick vi se en leka precis vid strandkanten och vi kände att utsikterna att få simma med en var goda. Morgonen efter snorklade vi av stranden fram och tillbaka utan en skymt av någon sjöko. Vi såg dock megasköldpaddor (kanske de största vi sett) och Eiliv kom ett snäpp närmre en bra film på en haj, det är lite knepigt då han gärna vill ha en bra film men vi har ingen zoom på kameran så man måste ganska nära för att det ska bli bra och även om det bara är en en och en halv meter lång revhaj håller man gärna ett visst avstånd. Hursomhelst när vi sedan kom in på stranden träffade vi ett par från en annan segelbåt som sa att de hört ryktas om att vi fått sett en sjöko i strandkanten och de var väldigt avundsjuka då detta var deras tredje besök i ankringen de senaste åren och de aldrig sett skymten av en sjöko. Hungriga och lite besvikna tog vi dingen tillbaks till båten och gjorde lite mat, när jag sedan diskade blev jag lite sjösjuk av svallet i ankringen och när jag gick upp på däck för att ta en nypa luft och koncentrera mig på horisonten ett tag ser jag en ca en meter bred sjärtfena komma upp ur vattnet så när jag övertygat grabbarna att det inte var inbillning satt vi alla i dingen på väg mot platsen där jag såg fenan. Det tog emot att hoppa i vattnet då solen börjat gå ner och detta är den tid på dan då vi håller oss uppe ur vattnet då det är hajarnas middagstid… Men vad gör man inte… det var bara att hoppa i och se så omumsig ut som möjligt. Det gav resultat, på botten betade en sjöko och vi simmade med den en stund utan att bli hajmat…

Klockan två inatt lättade vi ankar för att segla vidare, i natten lyste två vulkaner på ön Ambrym upp himlen och jag har precis skådat den kanske vackraste soluppgången någonsin. Solen var som ett illrött klot och det tog ungefär två minuter från att jag skymtade toppen i horisonten tills klotet var helt uppe. Eiliv är lite arg att jag inte fotade eller filmade men vissa saker måste helt enkelt bara upplevas… Vi är på väg mot ön Malekula där man i ankringen är rekommenderad att inte ens doppa en tå i vattnet för att det kokar av farliga hajar och det är en plats med fånigt mycket rapporterade hajattacker, anledningen ska vara att det inne i sundet finns ett slakteri och slaktavfallet slängs i havet. Vi besöker ankringen därför att jag vill göra en vandring till en plats inne i djungeln där man under den tid man fortfarande var kannibaler tillagade och mumsade på sina fiender. Här ska finnas benbitar m.m. och jag är mycket förväntansfull, då kannibalismen av någon anledning fascinerar mig. =) Jag tror att platsen ska vara säker och att kannibalismen är ett avslutat kapitel men för säkerhets skull är det nog bäst att återigen se så omumsig ut som möjligt!

En dödskalle som vi fick se vid den gamla kanibalplatsen.

Nu (fyra dagar senare) är vi på ön Espiritu Santo, kannibalplatsen blev inte riktigt vad vi tänkt och en ganska dyr tripp men vi fick se lite benbitar och döskallar… alltid spännande Det blev inte heller något simmande på Malekula så vi överlevde hajarna även här… Imorgon planerar vi att segla vidare mot Salomon Islands och enligt väderleksrapporten blir det en stillsam överfart.

Båten Anna tryggt ankrad utanför den lilla mysiga ön Urupiv.

Halvvägs till Vanuatu

Eiliv — Mon, 03 Jun 2013 03:20:44 +0000

26S08 171E08 <–(Klicka för att se på karta)

Efter lite mer än 5 dygns segling så har vi tagit oss en ganska bra bit över halvvägs till ön Anatom i Vanuatu där vi planerar att lägga till. Den ursprungliga planen var att segla direkt till ön Tanna men det verkade vara något mer komplicerat att checka in med tull- och immigrationsmyndigheterna där så nu blir det Anatom istället.

Hittills har vädret varit ganska växlande. Efter att ha seglat i mindre en tolv timmar fick vi dra igång motorn och tuffa fram i lite mindre än ett och ett halvt dygn. Sedan fick vi en östlig kuling rakt in i sidan som gjorde livet ganska trist ombord och större delen av besättningen försökte sova bort det hela när de inte hade vakt. Båten gungar kraftigt från sida till sida och lite titt som tätt stänker sjöarna in i sittbrunnen. Att laga någon form av mat mer avancerad än gröt eller nudlar är inte aktuellt och det går inte att göra så mycket annat heller än att hålla ut tills vindarna avtar. Sedan någon gång igår mitt på dagen har vi fått lite andrum med 15 knops vind som vrider på nord men imorn ser det ut att bli en till portion kuling men denna gång från väst. Behöver jag säga att vi längtar efter att komma fram?

Fiskelyckan har dock varit fin. Första dagarna när vi motoriserade fångade vi en liten Bluefin Tuna på strax över 3kg som var väldigt delikat. Till vår överraskning fick vi också upp en liten Mahi Mahi på 2 kg som vanligtvis inte ska gå att få upp så långt söderut. Den mest udda fångsten var dock en stor albatross som tyckte att vårt vita plastdrag såg smaskigt ut. Som tur var lyckades den inte svälja innan kroken fastnade i näbben, så vi kunde lugnt dra in honom och ta lös kroken och albatrossen kunde flyga iväg med bara förskräckelsen.

Nu försöker vi njuta och ladda lite extra energi i det lugna vädret innan nästa omgång. Vi kan i alla fall trösta oss med att vi snart är framme. Gissningsvis är vi framme torsdag kväll eller tidig fredag morgon lokal tid.

[Nicks MoM message]: For all the romanticized stories of how sailing to far off tropical islands you read, no one tells you about trying to wash dished while you are standing on a 45 degree angle or when a big wave sends sea water thru the hatch and on your bed. Or wedging yourself between the wall and the door to use the toilet. But its not all bad… watching movies on deck with the stars over your head, eating fresh fish you caught just hours before, meeting great seabirds face to face. Oh well I don’t want to romanticized it too much. Much love from the middle of nowhere Pacific Ocean!

(Johan till när och kära) Vidar jag saknar dig och längtar så otroligt mycket efter dig. Tänker på dig och ser fram emot när vi snart ses. Hoppas att allt är bra med dig och att du sköter om dig. Jag fick dit meddelande och det värmer. Är så glad att du är en så fin killeJ Puss o kram. Till alla er andra vill jag också hälsa och tacka så mycket för alla era snälla och omtänksamma ord. Allt är bra med mig och alla andra på båten. Men vi ser nu fram emot landJ. Ledsen att jag inte fick iväg någon hälsning på morsdag. Hoppas att du fick en fin dag mor. Ha det nu så bra och ta hand om er så ses vi snart. Tack så mycket för meddelanden syrran och Fredda. Och alla ni andra som skrivigt på fb. Ni som läser det här får hjälpa till och hälsa till alla andra som inte är inne i data värden. Hälsa till far att han ska vara rädd om sig och att allt ordnar sig.

Puss och kram på er

Over and out från Båten Anna på Stilla Havet med kurs satt mot Anatom, Vanuatu. (Texta oss gärna på satellittelefonen och berätta om inlägget kommit upp och annat uppmuntrande som vi blir glada över. Hur man gör hittar du i föregående inlägg eller underfliken Kontakta Oss.)

När Storfiskarn talar om…

Emilie — Mon, 01 Apr 2013 09:23:33 +0000

Emilie bredvid våran garanterat största fångst hittills. Fisken var en sk. svärdfisk eller Blue Marlin och vägde in på hela 115 kg.

I helgen slog Båten Anna fiskerekord utanför Tutukaka… Efter lite drygt en timmes kamp lyckades vi borda en 115 kg svärdfisk. Vad kan man säga… Vi vet vad vi ska äta ett tag framöver!

//Storfiskarna!

Fiji – New Zealand: Dag 7

Eiliv — Sun, 21 Oct 2012 02:29:16 +0000

Position: 27S53 172E08 (<– Klicka på länken för att se vart vi är på en karta)

Sedan vädret lugnade ner sig för några dagar sedan så har vi haft det väldigt bra ombord. Dagarna har varit soliga men dock mycket svalare än vad vi har blivit vana vid. Nätterna har blivit isande kalla så vi kör med underställ, tjocka tröjor och seglarställ. Outfit á la engelska kanalen alltså. Egentligen har jag inget emot det alls. Emellanåt är det ganska skönt att slippa svettas i hettan och att det kan kännas skönt att sitta i solen istället för brännande hett. Vädret är väldigt likt en varm vårdag i april/maj. Varmt och skönt i lä där solen lyser och svalt på gränsen till kallt i skuggan. Det är så pass likt att jag nästan får vårkänslor i kroppen.

Just nu har vi 448 sjömil (830 km) kvar till Opua i Nya Zeeland och befinner oss mitt i ett högtryckscentrum. För er som är insatta i det här med väder så förstår ni då att vi har i princip helt stiltje, men väldigt vackert väder med sol och blå himmel utan ett endaste moln. Väldigt vackert! Vi har tuffat fram för motor det senaste dygnet eftersom vi vill komma fram så snart som möjligt. Helst innan torsdag om det går. Senaste dagarna har vi nämligen följt väderleksrapporterna väldigt noga. För ett par dagar sedan visade 5-dygns prognosen att ett ordentligt lågtryck skulle dra in över vår planerade rutt med en förmodat ganska otrevlig storm som vi inte alls var sugna på att segla i. Tur för oss så är ju långtidsprognoserna mer eller mindre osäkra och ju närmare vi har kommit så verkar det som om lågtrycket passerar norr om oss och med som mest kulingvindar som följd. Kanske inte helt trevligt det heller men fullt hanterbart och förhoppningsvis är vi framme innan dess ändå.

Fisket har hittills varit en stor besvikelse. Som vi kanske skrivit tidigare så hade vi investerat i en ny rosa vobbler för att få upp riktigt fina guldmakrillar och tonfiskar. (Jo, rosa är riktigt populärt bland fiskarna här i stilla havet) Vi började fiska redan första dagen trotts lite ostadigt väder och draget var precis som väntat väldigt populärt och kanske lite väl populärt bland de större fiskarna. Första nappet slet sig fisken med en tillböjd krok som följd. Andra nappet blev det sista på det draget eftersom fisken slet av den alldeles nya ståltafsen mitt på. Måste ha varit en bjässe till fisk. Sedan dess har det varit helt dött. Vet inte om det är japanerna eller kineserna som redan har rensat upp här eller fiskarna helt enkelt råkar befinna sig någon annan stans för tillfället. Vi får klara oss på konserver så länge istället…

Vi vill också tacka alla bland familj, vänner och läsare som har skickat sms till oss under färden. Det är alltid lika roligt att läsa även om vi inte kan svara. Forsätt gärna skicka flera. För er som inte gjort det förut så finns instruktioner om hur man gör under fliken ”Kontakta Oss”.

Soliga hälsningar från kapten Niotå och förste styrman Emilie!

PS. Grattis till dig Marie (Emilies mamma) som fyllde år igår. Vi försökte ringa men fick inget svar. Men hur som helst grattis, grattis och hoppas du hade en bra dag. DS.