Halvlekssnack

17S36 77E18

Dag 10 på Indiska Oceanen

Att komma in i rutinerna ombord på en lång överfart tar ungefär 2-4 dagar. Man har börjat sova bättre om nätterna när man vant sig vid att båten rör på sig hela tiden (eller man blivit så pass trött att det inte spelar någon roll), man har hittat saker att underhålla sig med och vant sig vid att spana ut över oändliga vidder av vatten. Så långt är allt ok och saker och ting känns ganska bra om vädret är fint och vinden är måttlig, men sedan börjar man onekligen fundera på hur långt det är kvar tills man är framme. På kortare överfarter finner man snabbt tröst i att man är framme i övermorgon men denna gången insåg man att vi hade hela två veckor kvar av segling. Då gäller det att försöka tänka på något annat…

Efter att ha spenderat 9 dygn till havs är vi nu inne på det tionde och var kl.11 idag nästan precis halvvägs till Mauritius efter 1150 sjömil (2130 km). Det är en skön känsla att veta att vi har mer distans bakom oss än framför. Man kan äntligen börja räkna ned mot dagen då vi får ankra igen och sova en hel natt i en båt som inte rör sig alltför mycket.

Hittills har vi haft en relativt fin seglats. Sol nästan varje dag, bara lite regn och vind på mellan 5-13 m/s från halvvind till plattläns. Näst intill idealiskt alltså. Det enda som stör är att vågorna här på Indiska Oceanen är extremt jobbiga. Vi har minst två set av vågor, dvs. riktningar från vilka vågorna kommer, hela tiden och ibland tre. Vi har vågor som kommer från öst och vågor som kommer från syd eller sydväst eller ibland båda. Dessa skapar tillsammans ett högst otrevligt interferensmönster med höga vågtoppar och djupa dalar som till synes uppträder helt slumpmässigt vilket kan göra trippen extremt skumpig och kan göra att även den mest vane sjöman har svårt att hålla balansen ombord.

Vad gör vi hela dagarna då? Jo, först och främst turas vi om att hålla vakt, dvs. spana efter andra båtar, regnoväder etc. och se till att Båten Anna för rätt segel och ligger på rätt kurs. Vi turas om att ta tre timmar vakt och sedan sex timmar ledigt. Vanligtvis kryper vi till kojs vid 21-tiden då första nattvakten börjar. Nattvakterna fungerar precis så som på dagen med den skillnaden att resten av besättningen oftast ligger och sover. Det är en skön paus från de andra och enda tillfället att ha lite tid för sig själv då båten bara är 10 meter lång utan någon separat hytt.

På dagarna är vaktsystemet inte alltid så nitiskt då minst en av oss oftast befinner sig där ändå. Matlagningen är också upplagt efter ett schema så att vi turas om att göra frukost, lunch och middag. Den som lagar maten diskar också och därmed är alla sådana diskussioner ur världen om vems tur det är att laga mat eller diska. Fungerar väldigt bra faktiskt. Annars läser vi, lyssnar på musik, spelar kort, spanar mot horisonten, jag (Eiliv) och Jocke spelar ett parti schack nästan varje dag och om vädret tillåtit har det blivit kvällsbio i sittbrunnen ett antal gånger. Är vädret bra passar vi även på att hoppa i vattnet och hänga i ett rep efter båten för att tvätta av oss emellanåt.

Här om kvällen satt vi uppe på rufftaket och tittade på kvällssolen och diskuterade vad vi skulle laga till för middag (eller kanske snarare vilken sorts konserv vi skulle öppna) om vi inte fick någon fisk. Deadline var satt på kl 18.00 då linan skulle tas upp och klockan var redan långt över fem så det såg ganska mörkt ut. Då såg vi hur en stor Mahi Mahi simmade förbi båten i ilfart i riktning mot draget vi hade bakom båten. Nu blir det fisk tänkte vi och mycket riktigt så rasslade det till i vinschen som fiskelinan satt lindad runt. Först kändes det som om vi fått en ganska liten fisk på kroken men när det förmodligen insåg att den satt fast började kampen. Jag och Jocke fick hjälpas åt att dra in fisken medan Emilie ordnade fram hink, kniv och storkroken att dra ombord fisken med. Allt gick fint tills det att Jocke hade krokat tag i fisken, bärgat den ombord och placerat den hinken. Som från ingenstans kom en våg som slängde båten åt sidan, Jocke tappar balansen och faller handlöst bakåt på rorkulten, som lyckligtvis höll, medan fisken (som fortfarande är högst levande) tar sig ur hinken och sprattlar ner på sittbrunnsgolvet. Att försöka tygla ett fem kilos muskelpaket som kämpar för livet är inte en lätt sak. Att den dessutom håller på att sprattla sig in i båten via nedgångsluckan gjorde inte saken bättre. Nu var goda råd dyra, att vifta med en vass kniv mitt i tumultet kändes inte som någon bra idé så istället fick jag slita åt mig ett vinschhandtag och brutalt slå ihjäl fisken. Jocke klarade sig relativt bra med en öm arm men råkade riva sönder sina shorts. Sittbrunnen såg ut som ett slakthus med blod överallt så det fick allt bli till att städa upp innan någon middag kunde påbörjas.

Färsk fisk är ett väldigt trevligt tillskott i en annars ganska tråkig diet av saker som är vakuumförpackade eller i konservburk. Hittills har vi fått fisk varje gång vi lagt ut drag vilket vi är väldigt glada över det. Mahin som vi fick upp vägde 5 kg och vi har ätit av den 4 dagar i sträck i varierade fiskrätter. Mums!

Ikväll blir det det dock nachos med sojafärs och lite kvällsbio. Det är ju trotts allt lördagkväll ävern här på Indiska Oceanen.

Tack alla ni som skickat sms till vår satellittelefon bl.a våra familjer, (Tack pappa för väderleksrapporterna), Gammalgäddan från Dalarna, Petter Lundberg, Jonas och Ellinor från båten Vinda, Kåre och Lillian på norska båten Killico. Vi önskar oss fler sms. Det är alltid lika roligt när det piper till i telefonen och vi får lite input från omvärlden. Läs hur man gör för att skicka gratis sms under fliken ”Kontakta Oss”.

Skepp Ohoy!

Det här inlägget postades i Indonesien - Sydafrika och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Halvlekssnack

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*