Indiska Oceanen – Båten Anna

Mot kapet alla talar om

Eiliv — Mon, 13 Jan 2014 18:55:39 +0000

Det är en sliten och urblekt svensk flagga som lojt vajar från akterstaget medan Båten Anna stävar mot den afrikanska kontinentens sydligaste udde, Cape Algulhas. Månen som snart är full har redan stigit i öst även om solen fortfarande har någon timmes ljus kvar att ge idag.

Senaste dagarna har spenderats i Mossel Bay i väntan på en lämplig väderlucka för att runda GodaHoppsudden och segla in i Kapstaden. Under den tiden har vi hunnit med att ta farväl av den gamla besättningen samtidigt som vi välkomnat Anna och Olof ombord. De dök bokstavligen upp för att ta över stafettpinnen i precis samma stund som Jocke och bröderna Stonegård skulle sätta sig i taxi mot kapstaden. Under helgen har vi haft gott om tid att lära känna varandra lite bättre och jag tror att vi kommer att bli ett bra team över sydatlanten. (Även om alla utom jag lidit av skiftande grader av sjösjuka under första seglingsdagen)

Idag kom då dagen D då det var dags att med hopp om goda vindar ge oss av för att runda ett av världens mest ökända kap. Dagen till ära var det dessutom rekordkallt i båten när vi steg upp vid 8-tiden. Det var huttrande kalla 18°C vilket förmodligen är det kallaste vi haft sedan vi lämnade Opua i Nya Zeeland för 7 månader sedan. Dagen har forsatt lika dant och temperaturen har inte gått över 20-strecket. Såhär på kvällskvisten har jag till och med tagit på mig långbyxor och stövlar för att inte frysa. Förstår att ni där hemma mitt i vintern tycker att vi blivit lite väl bortskämda med värme, vilket är helt sant. Jag är glad att vi snart ska ge oss av mot varmare bredgrader igen.

Än så länge är vindarna lätta och vi har tack vare Fortissimons fina lättvindsegenskaper, för en gång skull, dragit ifrån en annan segelbåt som är bra mycket större än oss. Ibland är det fint att ha en lätt båt. Vi räknar med att sikta Cape Algulhas någon gång i morgon eftermiddag. Väderleksprognosen ser lovande ut med vindar från öst som inte ska överstiga 10 m/s. Inte så mycket i alla fall…

Trots kyliga vindar har vi haft riktigt fint väder idag med klarblå himmel och sol. Det är fint att vara ute och segla. Om ett dygn eller så är vi tillbaka i Atlanten efter två års segling på jordens baksida. Ska bli fint att segla på hemmaplan eller hemmahavet som jag kallat det.

Skepp Ohoy (för er som ännu inte upptäckt det än så syns vi på marinetraffic.com igen där ni kan följa vår framfart live, mer eller mindre.)

Ut med det gamla in med det nya!

Eiliv — Sat, 11 Jan 2014 17:29:38 +0000

Nu har Jocke och bröderna Stonegård lämnat oss och vår nya besättning Anna och Olof slutit upp här i Mossel bay ca 200 sjömil från Kapstaden. Planen var att vi skulle vara i Kapstaden för flera dagar sen men vinden här i Sydafrika ligger inte högst på vår vänlista.

I vilket fall har vi haft riktigt roliga veckor här i Sydafrika med grabbarna, att vara fem på vår lilla båt gick bättre än man skulle kunna tro. Jul firade vi i Port Elisabeth med sill, lax, rödbetssallad, köttbullar, prinskorv, griljerad skinka och hela baletten. Nyår firade vi i vackra Knysna där Johan och lichen (lillJocke) gjorde ett skydive och alla utom fegisEmilie hoppa bungyjump. Knysna kan vara platsen vi bosätter oss på när vi pensionerat oss, vackert, billigt och niiiiicena!

Havet här i Sydafrika kokar av valar, delfiner och sälar. På vår segling mot Knysna var vi ruggigt nära att köra på en val, Eiliv fick kasta sig på rodret och väja. Vi har ännu inte sett någon vithaj men det hoppas vi ändras snart. Annars är det väl snart dags att bunkra för vår nästa långa oceankorsning till karibien, mycket segling blir det!

Tack Jocke för att du förgyllt och förpestat vår vardag så länge, vi <3 dig!

Stiliga bröderna Stonegård. Riktigt roligt att ni tog er råd och tid att komma ner och trängas med oss... eller lillroligt menar jag!

Välkomna ombord Anna och Olof. Nya besättningen fram till Karibien.

Julbordet ombord på Båten Anna. Mycket gott!

Prinskorv hittade vi och det blev även hemlagade köttbullar. Mumma!

Lussebullsbak blev det även av chefsbagarn' ombord, om än efter nyår så var det gott ändå.

Båten Anna; Fortfarande fin efter nästan ett varv runt jorden.

Hello Africa!

Emilie — Fri, 13 Dec 2013 13:28:32 +0000

Vi kom fram… Helt ärligt, jag (Emilie) har oroat mig över att korsa Indiska oceanen sen vi lämnade Nya Zeeland, så det var en grym känsla att kliva iland här i Richards Bay i Sydafrika. Vi lyckades undvika någon riktig storm men det var fortfarande en riktigt jobbig överfart med korssjö och nyckfulla vindar. Vid vissa tillfällen kunde vinden gå från obefintlig till så stark att båten la sig ner med endast ett par kvadratmeter av genuan ute på fem minuter. Vinden ändrade också riktning flera gånger per dygn och på slutet hade vi kulingvindar minst en gång per dag och sista natten till och med stormvindar. Jag skulle inte säga att jag var rädd många gånger under överfarten men det var obekvämt och jobbigt, man kunde inte låta bli att längta tillbaks till Stilla havets varma och stabila passadvindar. Jag säger som efter Engelska kanalen och seglingen från Fiji till NZ; Aldrig mer, aldrig!

Det var en ny men rolig känsla att faktiskt också ha folk som stod och vinkade och väntade när vi kom iland. Vi har fått mer besök på Båten Anna. Eilivs barndomsvän Johan och hans bror Jocke väntade på oss och ska nu segla med oss till Kapstaden. Det var som julafton att komma fram och få lösgodis, kaviar, bearnaise sås och andra svenska gottigheter.

Vi har redan hunnit med att åka på safari. Vi hyrde en bil och åkte till en nationalpark bara 7 mil från hamnen och vi hade tur att se alla de stora djuren till och med lejon. Det är lätt att vara lite kaxig dock, man tänker att man är på ett zoo men vi fick erfara att man faktiskt kör omkring bland vilda och enorma djur som krossar både dig och bilen du sitter i utan större problem. Första dagen hade vi fyra enorma noshörningar på kanske drygt två ton styck som kom klampandes på vägen emot oss och de såg varken glada eller sugna på att släppa förbi oss ut så vi fick snällt backa i tjugo minuter innan de bestämde sig för att lämna vägen. Andra dagen åkte vi till ett ”gömställe” där man kunde gå ut till en liten hydda med små öppningar att titta ut genom till ett vattenhål. Ut till hyddan var det som en korridor med ett typ tre meter högt trä staket. När vi hade varit i hyddan ett tag utan att se något och precis var på väg att gå tillbaks knakar det till och en elefant traskar ut ur snåren, vi ser ganska snabbt att hon är arg och försöker vara tysta men det är för sent och hon springer mot hyddan, vickar på öronen, stampar med foten och sedan börjar hon dra i taket. När hon trycker in betarna i titthålen med sådan kraft att det knakar och skakar bestämmer vi att det är dags att springa den långa korridoren tillbaks innan hon har rivit hyddan. Efter det var vi inte så kaxiga… Vi mötte även en arg elefant på vägen som inte var så glad och vi fick återigen backa en bra stund. Elefanter är inte att lita på!

Idag seglar vi vidare mot Durban vilket bara ska behöva ta ett dygn…

Vi letar också efter någon som är sugen på att segla med oss från Kapstaden till Karibien den 13 januari. Det kommer ta ungefär två månader och vi gör två stopp på vägen. Maila om du är intresserad!

Då drar vi igen…

Emilie — Wed, 20 Nov 2013 17:41:25 +0000

Det blev inget längre inlägg från grabbarna… Men nu har vi vilat upp oss och bunkrat upp med lite mer mat så nu ska vi dra vidare mot Sydafrika där Eiliv och Jockes vänner Johan och Jocke (ja vi blir två Jocke) väntar. Mauritsius blev mest bara ett vilostopp och vi har inte gjort mycket, Eiliv har bestigit ett berg och sen gjorde vi en utflykt med besättningen från grannbåten (en stor superyacht) till en strand, sen har det nog inte hänt så mycket mer…

Vi är alla grymt taggade på Sydafrika och djursafari men först måste vi göra en orolig överfart, det sägs att det nästan är omöjligt att göra denna överfarten utan att drabbas av åtminstone en sydvästlig kuling men vi är positiva och hoppas på att komma undan. 1500 sjömil ska seglas och vi beräknar det att ta ca 13 dagar. Vi kommer alltså att fira Jockes 27:e födelsedag till havs… Håll tummarna nu, så hör vi av oss till havs! Nedan kommer förresten lite bilder från överseglingen.

Storfiskarn som inte behöver skarva!

En stund på däck...

Vi brukar ha en liten stund ihop på däck när solen går ner...

Puss och kläm!

Framme på Mauritsius

Emilie — Tue, 19 Nov 2013 07:05:08 +0000

Det var några dagar sen vi kom fram, men framme är vi iaf och skönt var det vill jag lova! Vi ligger i en marina, vi har inte gjort många knop sen vi kom fram, vi bara njuter av dusch, god mat en stilla säng och att inte behöva oroa sig för att ankaret ska dragga eller att man behöver upp på nattskift. Överfarten gick bra men med tanke på hur trötta vi varit sen vi kom till Mauristsius så var den ganska utmanande, vi hade alla väldigt svårt att sova mot slutet och när man aldrig får sova ordentligt så bli man till slut lite knäpp =)

Jocke håller på att fila på ett inlägg och Eiliv klipper en film så det kommer nog snart upp något mer här på sidan men jag tänkte att det var kanske dags att meddela att vi inte längre guppar på havet =) Fast på Torsdag morgon är det dags igen… Vi beräknar 2 veckor över till sydafrika och Richards bay…

Nattpass

Eiliv — Tue, 05 Nov 2013 10:05:17 +0000

18S41 72E22

Om ni där hemma i Sverige spanar mot stjärnbilden Orion runt 23-snåret (är inte helt på det klara om den är synlig vid det klockslaget, men vi ponerar att den är det), så tittar ni rakt i riktning mot Båten Anna. Just då står nämligen Orion mitt över Indiska Oceanen och precis rakt ovan Båten Annas masttopp och precis som ni står någon här i mörkret och spanar mot samma stjärnor.

Klockan är fem på morgonen och jag har bara 1 timme kvar av mitt pass. Stjärnhimlen är extra klar i natt och det faktum att vi befinner oss nästan 1000 km från närmsta land gör att alla former av ljusföroreningar är helt frånvarande. I den månlösa natten kan man se tusen och åter tusen stjärnor som sprider sitt bleka ljus och gör rymden ovan oss någon nyans ljusare än havet som är alldeles svart. Vi länsar undan för en öst-sydöstlig vind på ca 9 m/s så vi gör god fart med saxade segel medan Båten Anna rullar från sida till sida av vågorna som hinner ikapp. Natten är perfekt långseglarromantisk och det är inte svårt att låta tankarna fladdra iväg över allt som vi varit med om och allt som vi fortfarande har att se fram emot.

När man blir väckt vid 3-snåret då man sover som bäst tar det emot att stiga upp och man längtar innerligt efter att få sova en hel natt utan att behöva bli väckt. När man fått i sig en kopp Indonesiskt kaffe och en smörgås av det båtbakade brödet som blev extra lyckat, har peppande musik i öronen och påminner sig själv om att man faktiskt är mitt i ett äventyr så går det dock snabbt från minus till plus. Man har vaknat till ordentligt och det är skönt att få ha en stund för sig själv där man får vara ensam med sina tankar och funderingar utan att bli störd. Är musiken riktigt bra händer det till och med att man står upp i sittbrunnen och dansar hållandes i störtbågen ovanför sprayhooden medan man håller utkik framåt.

Vi är snart inne på vårt 13e dygn och det börjar bli lite rastlöst ombord. Efter nästan två veckor till havs börjar man känna att det är dags att komma fram. Man är lite leds på att hänga på båten och vara begränsad till de nöjen som finns ombord samtidigt som man längtar efter lite social input utanför gruppen. När det blir riktigt illa brukar vi ta oss råd att ringa hem till våra familjer via satellit även om det kostar strax över 10 SEK/minut.

På hela överfarten har vi bara sett tre fartyg och alla dessa då vi råkade befinna oss i närheten av den kortaste rutten mellan Sydafrika och Sunda Strait in i Sydostasien. Så i natt när vi passerade en fiskebåt som råkade komma upp över horisonten kändes det så pass spännande att jag gick upp för att titta även om det inte var mitt pass. Tröskeln för vad som är roligt och intressant har bevisligen sjunkit ganska rejält.

En annan tröskel som märkbart sjunkit är vår köldtålighet. I Indonesien sjönk temperaturen sällan under 30 grader celcius även nattetid och man var van att det räckte med att dra på sig en t-shirt om det blev lite svalt på nattpasset. På väg över Indiska Oceanen har temperaturen börja krypa neråt 20-sträcket och det känns nu som riktigt svalt och man sitter och småfryser lite. Det som i Sverige skulle klassas som en riktigt varm sommarnatt känns nu som om det håller på att bli vinter. Med en tjock tröja och de höga seglarbyxorna på så är det dock inga problem. Vi brukar skoja om att vi måste ha lagt kursen fel och börjar närma oss sydpolen mer än Afrika.

Om vi kan hålla samma takt som hittills räknar vi med att vara framme på Mauritius om ca 6-7 dagar. Längtan att komma fram är stor men det är bara att försöka få dagarna att gå och dricka starkt kaffe, lyssna på riktigt bra musik och dansa lite extra på sina nattpass så är vi där snart.

Tack alla ni som skickar sms till oss, det är så kul att veta att vi inte är ensamma i världen =)

Skepp O’hoy!

Halvlekssnack

Eiliv — Sat, 02 Nov 2013 13:03:48 +0000

17S36 77E18

Dag 10 på Indiska Oceanen

Att komma in i rutinerna ombord på en lång överfart tar ungefär 2-4 dagar. Man har börjat sova bättre om nätterna när man vant sig vid att båten rör på sig hela tiden (eller man blivit så pass trött att det inte spelar någon roll), man har hittat saker att underhålla sig med och vant sig vid att spana ut över oändliga vidder av vatten. Så långt är allt ok och saker och ting känns ganska bra om vädret är fint och vinden är måttlig, men sedan börjar man onekligen fundera på hur långt det är kvar tills man är framme. På kortare överfarter finner man snabbt tröst i att man är framme i övermorgon men denna gången insåg man att vi hade hela två veckor kvar av segling. Då gäller det att försöka tänka på något annat…

Efter att ha spenderat 9 dygn till havs är vi nu inne på det tionde och var kl.11 idag nästan precis halvvägs till Mauritius efter 1150 sjömil (2130 km). Det är en skön känsla att veta att vi har mer distans bakom oss än framför. Man kan äntligen börja räkna ned mot dagen då vi får ankra igen och sova en hel natt i en båt som inte rör sig alltför mycket.

Hittills har vi haft en relativt fin seglats. Sol nästan varje dag, bara lite regn och vind på mellan 5-13 m/s från halvvind till plattläns. Näst intill idealiskt alltså. Det enda som stör är att vågorna här på Indiska Oceanen är extremt jobbiga. Vi har minst två set av vågor, dvs. riktningar från vilka vågorna kommer, hela tiden och ibland tre. Vi har vågor som kommer från öst och vågor som kommer från syd eller sydväst eller ibland båda. Dessa skapar tillsammans ett högst otrevligt interferensmönster med höga vågtoppar och djupa dalar som till synes uppträder helt slumpmässigt vilket kan göra trippen extremt skumpig och kan göra att även den mest vane sjöman har svårt att hålla balansen ombord.

Vad gör vi hela dagarna då? Jo, först och främst turas vi om att hålla vakt, dvs. spana efter andra båtar, regnoväder etc. och se till att Båten Anna för rätt segel och ligger på rätt kurs. Vi turas om att ta tre timmar vakt och sedan sex timmar ledigt. Vanligtvis kryper vi till kojs vid 21-tiden då första nattvakten börjar. Nattvakterna fungerar precis så som på dagen med den skillnaden att resten av besättningen oftast ligger och sover. Det är en skön paus från de andra och enda tillfället att ha lite tid för sig själv då båten bara är 10 meter lång utan någon separat hytt.

På dagarna är vaktsystemet inte alltid så nitiskt då minst en av oss oftast befinner sig där ändå. Matlagningen är också upplagt efter ett schema så att vi turas om att göra frukost, lunch och middag. Den som lagar maten diskar också och därmed är alla sådana diskussioner ur världen om vems tur det är att laga mat eller diska. Fungerar väldigt bra faktiskt. Annars läser vi, lyssnar på musik, spelar kort, spanar mot horisonten, jag (Eiliv) och Jocke spelar ett parti schack nästan varje dag och om vädret tillåtit har det blivit kvällsbio i sittbrunnen ett antal gånger. Är vädret bra passar vi även på att hoppa i vattnet och hänga i ett rep efter båten för att tvätta av oss emellanåt.

Här om kvällen satt vi uppe på rufftaket och tittade på kvällssolen och diskuterade vad vi skulle laga till för middag (eller kanske snarare vilken sorts konserv vi skulle öppna) om vi inte fick någon fisk. Deadline var satt på kl 18.00 då linan skulle tas upp och klockan var redan långt över fem så det såg ganska mörkt ut. Då såg vi hur en stor Mahi Mahi simmade förbi båten i ilfart i riktning mot draget vi hade bakom båten. Nu blir det fisk tänkte vi och mycket riktigt så rasslade det till i vinschen som fiskelinan satt lindad runt. Först kändes det som om vi fått en ganska liten fisk på kroken men när det förmodligen insåg att den satt fast började kampen. Jag och Jocke fick hjälpas åt att dra in fisken medan Emilie ordnade fram hink, kniv och storkroken att dra ombord fisken med. Allt gick fint tills det att Jocke hade krokat tag i fisken, bärgat den ombord och placerat den hinken. Som från ingenstans kom en våg som slängde båten åt sidan, Jocke tappar balansen och faller handlöst bakåt på rorkulten, som lyckligtvis höll, medan fisken (som fortfarande är högst levande) tar sig ur hinken och sprattlar ner på sittbrunnsgolvet. Att försöka tygla ett fem kilos muskelpaket som kämpar för livet är inte en lätt sak. Att den dessutom håller på att sprattla sig in i båten via nedgångsluckan gjorde inte saken bättre. Nu var goda råd dyra, att vifta med en vass kniv mitt i tumultet kändes inte som någon bra idé så istället fick jag slita åt mig ett vinschhandtag och brutalt slå ihjäl fisken. Jocke klarade sig relativt bra med en öm arm men råkade riva sönder sina shorts. Sittbrunnen såg ut som ett slakthus med blod överallt så det fick allt bli till att städa upp innan någon middag kunde påbörjas.

Färsk fisk är ett väldigt trevligt tillskott i en annars ganska tråkig diet av saker som är vakuumförpackade eller i konservburk. Hittills har vi fått fisk varje gång vi lagt ut drag vilket vi är väldigt glada över det. Mahin som vi fick upp vägde 5 kg och vi har ätit av den 4 dagar i sträck i varierade fiskrätter. Mums!

Ikväll blir det det dock nachos med sojafärs och lite kvällsbio. Det är ju trotts allt lördagkväll ävern här på Indiska Oceanen.

Tack alla ni som skickat sms till vår satellittelefon bl.a våra familjer, (Tack pappa för väderleksrapporterna), Gammalgäddan från Dalarna, Petter Lundberg, Jonas och Ellinor från båten Vinda, Kåre och Lillian på norska båten Killico. Vi önskar oss fler sms. Det är alltid lika roligt när det piper till i telefonen och vi får lite input från omvärlden. Läs hur man gör för att skicka gratis sms under fliken ”Kontakta Oss”.

Skepp Ohoy!

Morsning (Ocean)korsning

Eiliv — Tue, 22 Oct 2013 05:30:23 +0000

Efter att ha donat med båten, letat reservdelar och fixat ett nytt pass åt mig (Eiliv) i Jakarta så drog vi vidare mot den lilla ön Cocos Keeling som tillhör Australien men ligger långt ute i Indiska Oceanen. Överfarten blev relativt lugn förutom att vi dök in i en kuling som varade i ett halvt dygn när vi kom ut ur Sunda Strait. Emilie påstår att hon aldrig varit så sjösjuk så hon tog sina sjösjukepiller och sov i princip hela tiden av de två första dygnen. Annars har vi seglat på en fin halvvind på mellan 6-10 m/s. Sol och fint väder och sista två dagarna drog vi upp en Wahoo, en Yellowfin Tuna och en Barracuda. Alla fiskarna smakade utmärkt!

Finfin Wahoo som blev riktigt god på grillen.

Nu har vi varit på Cocos i dagarna fem. Vi hade turen att stöta ihop med Oyster Round the World Rally så viken var fyllt av lyxiga stora båtar och vi blev medbjudna på grillfest med gratis dryck och mat. Det satt fint med en stor stek som var speciellt inflygen för tillfället. Lyxigt värre. Efterfesten blev dock på minsta båten i viken nämligen Båten Anna där det bjöds på svensk snapps och sång.

Som ni ser är Cocos Keeling ett väldigt vackert ställe.

Cocos Keeling är väldigt väldigt fint med klart vatten och massor av haj. Har haft 3-4 blacktips som cirkulerat runt båten hela tiden. Kan eventuellt bero på att vi matade dem med lite fiskrens vid ett tillfälle.

Nu har det blivit dags att dra vidare eftersom vi är så sena redan. På grund av uteblivet tillstånd att gå till Chagos får vi segla raka vägen till Rodriguez istället. Önska oss lycka till och gärna storm/orkanfritt under en tid framöver. Vi kommer att ha satellittelefonen på under hela överfarten så skicka gärna sms eftersom det alltid är kul med lite input utifrån. Info om hur man skickar gratis sms till vår satellittelefon hittar ni under fliken ”Kontakta Oss”.

En relativt stor eremitkräfta som spatserade på stranden.

Skepp Ohoy!