Panama – Båten Anna

Glad Påsk

Eiliv — Sat, 07 Apr 2012 18:03:13 +0000

Hej allesammans!

Just nu befinner vi oss vid ön Contadora i Las Perlas. Känns riktigt skönt att vi äntligen har fått lämna ankringen i Panama City. Propellern sitter kvar men tyvärr verkar det som om återmonteringen inte blev helt perfekt då det kommer missljud och vibrationer från den. Misstankarna är att den egentillverkade kilen kanske vart lite tjock. Bara att göra om och göra rätt! =)

Som det ser ut nu så kanske det blåser till lite på tisdag så vi siktar väl på att lätta ankar då tror vi. Idag ska vi fira Påsk med att äta en god lunch på båten och sedan sätta på oss våtdräkterna, cyklop och ta med oss harpungeväret och harpunera lite fisk som kanske kan bli en god middag.

Glad Påsk på er alla så länge!

PS. Vi har förmodligen fixat så att vi kan uppdatera bloggen via satellitelefonen när vi är ute och seglar, så nästa inlägg blir kanske någonstans på väg till Galapagos och kommer förmodligen att handla om att vi önskar oss lite mer vind… DS

Då provar vi igen

Eiliv — Wed, 04 Apr 2012 01:18:58 +0000

Efter att ha åkt taxi runt hela Panama City för att köpa alla saker vi behövde för att sätta på propellern (Volvo Penta hade så klart inga som helst användbara delar i lager) samt en hel dag för att tillverka en ny kil mellan axeln och propeller så är nu åter propellern på plats. Vi ska köpa upp oss på lite nya färskvaror ikväll och sedan sticker vi mot Las Perlas imorgon. Vindarna vidare mot Galapagos ser Fortfarande väldigt veka ut så vi får se när vi kommer iväg vidare dit. Ganska snart hoppas vi…

Nu hoppas vi bara på att propellern ska sitta kvar hela vägen hem till Sverige igen!

Kram kram från oss

Så snopet det kan bli

Eiliv — Sat, 31 Mar 2012 21:19:27 +0000

Med båten sjöstuvad och fylld till bredden med förnödenheter så var det då dags att lätta ankar i morse och sätta kurs mot Las Perlas och sedan vidare mot Galapagos. Det kändes riktigt skönt att få komma iväg och lämna Panama city bakom sig. Precis när jag (Eiliv) skulle börja dra i ankarlinan medan Emilie lagt växeln i framåtdrift så såg jag att det var massor av små rockor som simmade runt båten. Jag ropar till Emilie och hon lägger i friläge. Bonk låter det och Emilie utbrister: – ”Jag tror vi tappade propellern!”. Inte mycket annat att göra då än att ta på sig badbrallorna, cyklop och hoppa i vattnet. Mycket riktigt, propellern hade trillat av… IGEN… Som tur var hade den kilat fast sig mellan rodret och båten så att vi kunde bärga den. Hade den trillat till botten hade den varit borta eftersom sikten i vattnet är kanske en halv meter. Att skaffa en ny propeller hade förmodligen blivit en dyr historia. Nu behöver vi bara en kil och en låsbricka från Volvo Penta. Tyvärr öppnar de inte igen förrän på måndag så vi får snällt vänta tills dess. Förhoppningsvis kommer vi iväg på tisdag istället (Om inte delarna måste beställas, för då kan det ta massvis av tid…)

Nu tar vi tillfället i akt och fixar några småsaker med båten samt lär känna våra nya svenska grannar på Moana. Får Emilie bestämma så blir det nog åtminstone ett biobesök till också nu när det ändå är så billigt.

Klart slut från Båten Anna

PS. Håll tummarna för att Volvo Penta har vad vi behöver… DS

Nu är vi nära!

Emilie — Sat, 31 Mar 2012 01:55:48 +0000

Nu närmar vi oss Galapagos som kanske är den destinationen som vi sett fram emot mest inför resan! Vi har dock även världens största hav framför oss vilket gör att det pirrar lite i magen! Jag och Eiliv kommer att segla själva… Hade vi velat hade det nog inte varit så svårt att hitta besättning här i Panama då det sitter lappar på anslagstavlor och det finns folk som frågar på radion efter en båt att segla med till Tahiti eller Australien. Vi tycker helt enkelt att det är skönt att bara vara vi ett tag… får se om vi känner samma sak efter veckor till havs

Gustaf lämnade Båten Anna samma dag som vi anlände till Panama City och även om det varit en jobbig period så tog vi farväl som vänner med en kram. Vi har även mötts upp efteråt och hade en riktigt trevlig kväll tillsammans!

Nu har vi fixat delar av att göra listan och inhandlat det mesta på inköpslistan samt fyllt båten med mat, vatten och diesel (+massa cola såklart). Så imorgon sätter vi kurs mot Las Perlas som är en ögrupp en dagsetapp härifrån. Där ska vi fixa lite mer på att göra listan och vänta på vind till Galapagos.

Panama har varit billigt men ändå dyrt… Saker är billigt här men vi har varit tvungna att inhandla mycket grejer samt betalat kanalpassagen. Det var dock billigare än vi trott att gå igenom. Vi vet inte ännu exakt hur mycket kanalpassagen kostade då vi lagt en stor summa i pant som vi ska få tillbaks men vi gissar på ca 4300 inklusive hyra av linor och däck. Det var nästan lika dyrt att ligga i marinan i Colon en vecka… Äta på restaurang och gå på bio är billigt här. Att gå på bio kostar 3-4 dollar (1 dollar = ca 7 kronor). Tyvärr har vi bara haft tid att gå en gång, men det var riktigt trevligt!

Panama har även bjudit på mycket djurliv, vi har sett en skorpion, krokodiler, tvättbjörnar, apor, an svart puma och hoppande rockor. Men med tanke på vart vi styr vår kos nu blir det väl ännu bättre =)

Till våra familjer:
Vi saknar er så mycket att det gör ont och att vi ibland glömmer bort varför vi gör det här… Vi lovar att segla försiktigt och vara rädda om oss! Vi hör av oss om inte på Las Perlas så på Galapagos. Tiderna på satelittelefonen är de samma och numret finns under fliken ”kontakta oss”. Sist men absolut inte minst… Grattis Karin till en frisk liten pojke, vi ser fram mot att få träffa honom i jul!

Puss och kram från oss återstående på Båten Anna (Emilie och Eiliv)

Man vet att man har handlat tillräckligt när kvittot är lika långt som en själv =)

Panamakanalen

Eiliv — Wed, 21 Mar 2012 20:52:26 +0000

Hej kära läsare!

Båten Anna har nu nått Stilla Havet. Det är stort! Framför oss har vi en hel ocean att korsa där den längsta etappen blir Galapagos – Marquesas med sina 3000 nm = 5560 km. För att ge lite perspektiv på hur långt det faktiskt är så kan vi jämföra med att den längsta sträckan hittills var över Atlanten Kap Verde – Barbados med sina ynka 2000 nm. Det kommer att bli en utmaning med 25-30 dagar till havs utan att vara i närheten av land. Speciellt som det nu verkar som om det bara blir jag och Emilie ombord under överfarten. (Skulle någon lite impulsartat vilja hänga med så lämnar vi Panamacity om ca 14 dagar. Är du här innan dess går det fint att hänga på)

Så… Panamakanalen… Passagen gick lugnt som en filbunke. Tidigare har passagen genomförts på två dagar med en natts ankring i Gatunsjön men detta har precis ändrats så vi började vid 15-tiden på dagen och avslutade ca 12 timmar senare på andra sidan. Totalt 6 slussar på vägen, 3 stycken upp från det karibiska havet och 3 stycken ner till Stilla Havet. I slussarna förtöjde vi långsides mot en 59 fots fiskebåt med fiskare från Alaska á la Deadliest Catch. De fixade alla linor till slussvägen och bogserade oss mellan slussarna så vi behövde bara sitta och titta på. Låter kanske inte så spännande känner jag, men det var det inte heller. Dessutom var vi ganska trötta eftersom vi gjorde hela Panamakanalen natten innan på en annan segelbåt. Det är nämligen så att man måste vara minst 5 personer ombord på en båt för att få gå igenom kanalen. En kapten och fyra så kallade linehandlers som sköter varsin förtöjningslina i ett av båtens fyra ”hörn”. Så vi gjorde som så att vi hjälpte Mike och Hugh på båten Whippersnapper igenom mot att de hjälpte oss dagen efter. Väldigt enkelt men ganska tröttsamt att göra två dagar i rad. I vilket fall som helst så är vi nu igenom vilket känns skönt. Höjdpunkten på kanalapassagen var dock att få se krokodiler längs med strandkanten inför de första slussarna. =)

Då Gustaf nu har disembarkerat från Båten Anna och jag och Emilie är själva på båten så är planerna enligt följande:

– Fixa hela ”att göra-listan”
– Inhandla allt på inköpslistan
– Sätta kurs mot Galapagos vi Las Perlas om ca 10 dagar ungefär (beroende på hur flitiga vi är) =)

Hur som helst så bjuder vi här på lite bilder från vår kanalpassage och cirkusbesök samt från paradisöarna San Blas. Vill också avsluta med att säga att vi tycker det är jätteroligt med alla era kommentarer på våra inlägg. Det värmer att läsa. Fortsätt med det!

Vi skriver igen innan vi åker vidare!

Kramar

Det är mycket nu…

Emilie — Thu, 15 Mar 2012 16:53:03 +0000

I måndags kom vi hit till Colon som är en utav världens farligaste städer och rånrisken är skyhög men Panamakanalen startar här och det är ett måste att komma hit för att gå igenom (marinan är dock väldigt skyddat och det finns massa vakter). Vi spenderade en och en halv vecka i San Blas och det var verkligen paradiset… Små sandöar med palmer, indianer och kristallklart vatten. Vi åt massor med fisk, köpte Molas (tygstycken som indianerna tillverkar) snorklade, läste, utforskade öar (tog ca 5 min per ö) och spelade kort med våra nya vänner Mike och Hugh. Gustaf hade besök av en kompis som hette Liselott och det var ett trevligt tillskott i besättningen!

Nu är vi i alla fall framme här där Panamakanalen startar. Gustaf är fortfarande kvar på båten för att hjälpa till genom kanalen. Just nu sitter vi och väntar på att någon ska komma och mäta vår båt så att vi sedan kan betala och få en tid för att gå igenom. Det verkar dock inte som att vi ska behöva vänta så länge. En båt som vi ska hjälpa igenom på söndag mätte i tisdags och det är ju bara några dagars väntan. Marinan som vi ligger i är svindyr och det går inte att ankra på grund av den höga brottsligheten så vi vill gärna gå igenom eftersom kassan sinar… Det är dock en riktigt fin marina med Pool, bra faciliteter och en billig restaurang. I skogen några meter härifrån kryllar det av apor, bla vrålapor som låter lite som ylande hundar. Inne i marinans vatten finns även krokodiler fast vi har ¿tyvärr? inte fått sett någon än. Vi har som vanligt lite att fixa med på båten så jag och Eiliv har inget problem med att få tiden att gå. Den fasta VHFen har protesterat ett tag, vinscharna behöver servas, elektronik ska kopplas m.m. Ikväll är det en cirkus i stan och jag försöker övertala Eiliv att vi ska gå men han tror att det är för farligt… Jag ska fråga personalen i marinan vad dom tror…

Så Gustaf hoppar av… vad ska man säga? Stämningen har inte varit den bästa den senaste tiden och efter ett rejält bråk på fyllan i Cartagena var det nog oundvikligt att splittras. Vi är verkligen extremt olika på många plan, inte bara synen på att resa även om det inte känns som att det handlar om att vi inte vill stanna länge på ställen utan det är nog snarare resformen som sätter stopp för det. Men vi prioriterar olika helt enkelt… Självklart tycker jag och Eiliv att det är tråkigt att det blev så här men jag tror att det är det bästa för alla parter. För mycket negativ energi förstör resan och resan måste vara bra för att det ska vara värt att försumma sin familj och inte få se sina syskonbarn växa…

För mig och Eiliv kommer resan att fortsätta, kanske blir det bara vi men vi hoppas på att hitta lite besättning som vill segla med, både för sällskap och för avlastning vid längre seglingar. Över lag har dock resplanen ändrats lite. Vår ursprungliga plan var att gå upp via Adenviken upp i Röda havet men pga piraterna och alla skräckhistorier som vi hört har vi förstått att det är större risk att vi blir rånade eller kidnappade än att vi tar oss igenom helskinnade och vi har därför bestämt oss för att runda Afrika. Detta gör att vi måste förlänga resan med ett år. Att förlänga resan med ett år betyder att pengarna inte kommer att räcka… Vi kommer därför stanna några månader i Australien och jobba. Eftersom tre år är alldeles för länge att vara borta från nära och kära kommer vi att fira jul hemma nästa år, vilket vi ser fram emot! =)

Nu blir det för mycket och jag förstår att ni är less på att läsa så jag avslutar här så länge… Nästa gång vi skriver kanske vi nått stilla havet och blivit en mindre på båten… Stilla havet ska bli underbart och jag och Eiliv ser fram emot att fortsätta segla!

Pga av att internet är segt för tillfället kan jag inte ladda upp några bilder men jag uppdaterar med bilder snart…

Kramar
Emilie