Med båten sjöstuvad och fylld till bredden med förnödenheter så var det då dags att lätta ankar i morse och sätta kurs mot Las Perlas och sedan vidare mot Galapagos. Det kändes riktigt skönt att få komma iväg och lämna Panama city bakom sig. Precis när jag (Eiliv) skulle börja dra i ankarlinan medan Emilie lagt växeln i framåtdrift så såg jag att det var massor av små rockor som simmade runt båten. Jag ropar till Emilie och hon lägger i friläge. Bonk låter det och Emilie utbrister: – ”Jag tror vi tappade propellern!”. Inte mycket annat att göra då än att ta på sig badbrallorna, cyklop och hoppa i vattnet. Mycket riktigt, propellern hade trillat av… IGEN… Som tur var hade den kilat fast sig mellan rodret och båten så att vi kunde bärga den. Hade den trillat till botten hade den varit borta eftersom sikten i vattnet är kanske en halv meter. Att skaffa en ny propeller hade förmodligen blivit en dyr historia. Nu behöver vi bara en kil och en låsbricka från Volvo Penta. Tyvärr öppnar de inte igen förrän på måndag så vi får snällt vänta tills dess. Förhoppningsvis kommer vi iväg på tisdag istället (Om inte delarna måste beställas, för då kan det ta massvis av tid…)
Nu tar vi tillfället i akt och fixar några småsaker med båten samt lär känna våra nya svenska grannar på Moana. Får Emilie bestämma så blir det nog åtminstone ett biobesök till också nu när det ändå är så billigt. 🙂
Klart slut från Båten Anna
PS. Håll tummarna för att Volvo Penta har vad vi behöver… DS
7 kommentarer till Så snopet det kan bli