Kap Verde – Panama – Båten Anna

Så snopet det kan bli

Eiliv — Sat, 31 Mar 2012 21:19:27 +0000

Med båten sjöstuvad och fylld till bredden med förnödenheter så var det då dags att lätta ankar i morse och sätta kurs mot Las Perlas och sedan vidare mot Galapagos. Det kändes riktigt skönt att få komma iväg och lämna Panama city bakom sig. Precis när jag (Eiliv) skulle börja dra i ankarlinan medan Emilie lagt växeln i framåtdrift så såg jag att det var massor av små rockor som simmade runt båten. Jag ropar till Emilie och hon lägger i friläge. Bonk låter det och Emilie utbrister: – ”Jag tror vi tappade propellern!”. Inte mycket annat att göra då än att ta på sig badbrallorna, cyklop och hoppa i vattnet. Mycket riktigt, propellern hade trillat av… IGEN… Som tur var hade den kilat fast sig mellan rodret och båten så att vi kunde bärga den. Hade den trillat till botten hade den varit borta eftersom sikten i vattnet är kanske en halv meter. Att skaffa en ny propeller hade förmodligen blivit en dyr historia. Nu behöver vi bara en kil och en låsbricka från Volvo Penta. Tyvärr öppnar de inte igen förrän på måndag så vi får snällt vänta tills dess. Förhoppningsvis kommer vi iväg på tisdag istället (Om inte delarna måste beställas, för då kan det ta massvis av tid…)

Nu tar vi tillfället i akt och fixar några småsaker med båten samt lär känna våra nya svenska grannar på Moana. Får Emilie bestämma så blir det nog åtminstone ett biobesök till också nu när det ändå är så billigt.

Klart slut från Båten Anna

PS. Håll tummarna för att Volvo Penta har vad vi behöver… DS

Nu är vi nära!

Emilie — Sat, 31 Mar 2012 01:55:48 +0000

Nu närmar vi oss Galapagos som kanske är den destinationen som vi sett fram emot mest inför resan! Vi har dock även världens största hav framför oss vilket gör att det pirrar lite i magen! Jag och Eiliv kommer att segla själva… Hade vi velat hade det nog inte varit så svårt att hitta besättning här i Panama då det sitter lappar på anslagstavlor och det finns folk som frågar på radion efter en båt att segla med till Tahiti eller Australien. Vi tycker helt enkelt att det är skönt att bara vara vi ett tag… får se om vi känner samma sak efter veckor till havs

Gustaf lämnade Båten Anna samma dag som vi anlände till Panama City och även om det varit en jobbig period så tog vi farväl som vänner med en kram. Vi har även mötts upp efteråt och hade en riktigt trevlig kväll tillsammans!

Nu har vi fixat delar av att göra listan och inhandlat det mesta på inköpslistan samt fyllt båten med mat, vatten och diesel (+massa cola såklart). Så imorgon sätter vi kurs mot Las Perlas som är en ögrupp en dagsetapp härifrån. Där ska vi fixa lite mer på att göra listan och vänta på vind till Galapagos.

Panama har varit billigt men ändå dyrt… Saker är billigt här men vi har varit tvungna att inhandla mycket grejer samt betalat kanalpassagen. Det var dock billigare än vi trott att gå igenom. Vi vet inte ännu exakt hur mycket kanalpassagen kostade då vi lagt en stor summa i pant som vi ska få tillbaks men vi gissar på ca 4300 inklusive hyra av linor och däck. Det var nästan lika dyrt att ligga i marinan i Colon en vecka… Äta på restaurang och gå på bio är billigt här. Att gå på bio kostar 3-4 dollar (1 dollar = ca 7 kronor). Tyvärr har vi bara haft tid att gå en gång, men det var riktigt trevligt!

Panama har även bjudit på mycket djurliv, vi har sett en skorpion, krokodiler, tvättbjörnar, apor, an svart puma och hoppande rockor. Men med tanke på vart vi styr vår kos nu blir det väl ännu bättre =)

Till våra familjer:
Vi saknar er så mycket att det gör ont och att vi ibland glömmer bort varför vi gör det här… Vi lovar att segla försiktigt och vara rädda om oss! Vi hör av oss om inte på Las Perlas så på Galapagos. Tiderna på satelittelefonen är de samma och numret finns under fliken ”kontakta oss”. Sist men absolut inte minst… Grattis Karin till en frisk liten pojke, vi ser fram mot att få träffa honom i jul!

Puss och kram från oss återstående på Båten Anna (Emilie och Eiliv)

Man vet att man har handlat tillräckligt när kvittot är lika långt som en själv =)

Panamakanalen

Eiliv — Wed, 21 Mar 2012 20:52:26 +0000

Hej kära läsare!

Båten Anna har nu nått Stilla Havet. Det är stort! Framför oss har vi en hel ocean att korsa där den längsta etappen blir Galapagos – Marquesas med sina 3000 nm = 5560 km. För att ge lite perspektiv på hur långt det faktiskt är så kan vi jämföra med att den längsta sträckan hittills var över Atlanten Kap Verde – Barbados med sina ynka 2000 nm. Det kommer att bli en utmaning med 25-30 dagar till havs utan att vara i närheten av land. Speciellt som det nu verkar som om det bara blir jag och Emilie ombord under överfarten. (Skulle någon lite impulsartat vilja hänga med så lämnar vi Panamacity om ca 14 dagar. Är du här innan dess går det fint att hänga på)

Så… Panamakanalen… Passagen gick lugnt som en filbunke. Tidigare har passagen genomförts på två dagar med en natts ankring i Gatunsjön men detta har precis ändrats så vi började vid 15-tiden på dagen och avslutade ca 12 timmar senare på andra sidan. Totalt 6 slussar på vägen, 3 stycken upp från det karibiska havet och 3 stycken ner till Stilla Havet. I slussarna förtöjde vi långsides mot en 59 fots fiskebåt med fiskare från Alaska á la Deadliest Catch. De fixade alla linor till slussvägen och bogserade oss mellan slussarna så vi behövde bara sitta och titta på. Låter kanske inte så spännande känner jag, men det var det inte heller. Dessutom var vi ganska trötta eftersom vi gjorde hela Panamakanalen natten innan på en annan segelbåt. Det är nämligen så att man måste vara minst 5 personer ombord på en båt för att få gå igenom kanalen. En kapten och fyra så kallade linehandlers som sköter varsin förtöjningslina i ett av båtens fyra ”hörn”. Så vi gjorde som så att vi hjälpte Mike och Hugh på båten Whippersnapper igenom mot att de hjälpte oss dagen efter. Väldigt enkelt men ganska tröttsamt att göra två dagar i rad. I vilket fall som helst så är vi nu igenom vilket känns skönt. Höjdpunkten på kanalapassagen var dock att få se krokodiler längs med strandkanten inför de första slussarna. =)

Då Gustaf nu har disembarkerat från Båten Anna och jag och Emilie är själva på båten så är planerna enligt följande:

– Fixa hela ”att göra-listan”
– Inhandla allt på inköpslistan
– Sätta kurs mot Galapagos vi Las Perlas om ca 10 dagar ungefär (beroende på hur flitiga vi är) =)

Hur som helst så bjuder vi här på lite bilder från vår kanalpassage och cirkusbesök samt från paradisöarna San Blas. Vill också avsluta med att säga att vi tycker det är jätteroligt med alla era kommentarer på våra inlägg. Det värmer att läsa. Fortsätt med det!

Vi skriver igen innan vi åker vidare!

Kramar

Det är mycket nu…

Emilie — Thu, 15 Mar 2012 16:53:03 +0000

I måndags kom vi hit till Colon som är en utav världens farligaste städer och rånrisken är skyhög men Panamakanalen startar här och det är ett måste att komma hit för att gå igenom (marinan är dock väldigt skyddat och det finns massa vakter). Vi spenderade en och en halv vecka i San Blas och det var verkligen paradiset… Små sandöar med palmer, indianer och kristallklart vatten. Vi åt massor med fisk, köpte Molas (tygstycken som indianerna tillverkar) snorklade, läste, utforskade öar (tog ca 5 min per ö) och spelade kort med våra nya vänner Mike och Hugh. Gustaf hade besök av en kompis som hette Liselott och det var ett trevligt tillskott i besättningen!

Nu är vi i alla fall framme här där Panamakanalen startar. Gustaf är fortfarande kvar på båten för att hjälpa till genom kanalen. Just nu sitter vi och väntar på att någon ska komma och mäta vår båt så att vi sedan kan betala och få en tid för att gå igenom. Det verkar dock inte som att vi ska behöva vänta så länge. En båt som vi ska hjälpa igenom på söndag mätte i tisdags och det är ju bara några dagars väntan. Marinan som vi ligger i är svindyr och det går inte att ankra på grund av den höga brottsligheten så vi vill gärna gå igenom eftersom kassan sinar… Det är dock en riktigt fin marina med Pool, bra faciliteter och en billig restaurang. I skogen några meter härifrån kryllar det av apor, bla vrålapor som låter lite som ylande hundar. Inne i marinans vatten finns även krokodiler fast vi har ¿tyvärr? inte fått sett någon än. Vi har som vanligt lite att fixa med på båten så jag och Eiliv har inget problem med att få tiden att gå. Den fasta VHFen har protesterat ett tag, vinscharna behöver servas, elektronik ska kopplas m.m. Ikväll är det en cirkus i stan och jag försöker övertala Eiliv att vi ska gå men han tror att det är för farligt… Jag ska fråga personalen i marinan vad dom tror…

Så Gustaf hoppar av… vad ska man säga? Stämningen har inte varit den bästa den senaste tiden och efter ett rejält bråk på fyllan i Cartagena var det nog oundvikligt att splittras. Vi är verkligen extremt olika på många plan, inte bara synen på att resa även om det inte känns som att det handlar om att vi inte vill stanna länge på ställen utan det är nog snarare resformen som sätter stopp för det. Men vi prioriterar olika helt enkelt… Självklart tycker jag och Eiliv att det är tråkigt att det blev så här men jag tror att det är det bästa för alla parter. För mycket negativ energi förstör resan och resan måste vara bra för att det ska vara värt att försumma sin familj och inte få se sina syskonbarn växa…

För mig och Eiliv kommer resan att fortsätta, kanske blir det bara vi men vi hoppas på att hitta lite besättning som vill segla med, både för sällskap och för avlastning vid längre seglingar. Över lag har dock resplanen ändrats lite. Vår ursprungliga plan var att gå upp via Adenviken upp i Röda havet men pga piraterna och alla skräckhistorier som vi hört har vi förstått att det är större risk att vi blir rånade eller kidnappade än att vi tar oss igenom helskinnade och vi har därför bestämt oss för att runda Afrika. Detta gör att vi måste förlänga resan med ett år. Att förlänga resan med ett år betyder att pengarna inte kommer att räcka… Vi kommer därför stanna några månader i Australien och jobba. Eftersom tre år är alldeles för länge att vara borta från nära och kära kommer vi att fira jul hemma nästa år, vilket vi ser fram emot! =)

Nu blir det för mycket och jag förstår att ni är less på att läsa så jag avslutar här så länge… Nästa gång vi skriver kanske vi nått stilla havet och blivit en mindre på båten… Stilla havet ska bli underbart och jag och Eiliv ser fram emot att fortsätta segla!

Pga av att internet är segt för tillfället kan jag inte ladda upp några bilder men jag uppdaterar med bilder snart…

Kramar
Emilie

Minus en

gurra — Thu, 08 Mar 2012 16:19:19 +0000

Hej, Gustaf här.

Jag har fattat ett tungt men samtidigt väldigt befriande beslut. Det blir inget Stilla Havet för mig. För min del är seglingen slut här.

Tankarna har vuxit fram på senare tid. Inte som ogräs, utan mer som en blomma (nej, jag är inte pretentiös Emelie Andersson). Sedan efter Taganga, en liten by i Colombia, blev tankarna mer till planer och senare planerna sedan till ett beslut.

Så varför lämna ett så häftigt projekt? En sak är att vi har lite olika syner på ”att resa”. Att segla till ett ställe och bara hänga där en vecka är för lite för mig. Jag lär mig mig inte känna en plats på en vecka. Jag kommer inte att finna den plats med den billigaste kycklingen på en vecka. Folket betyder mer än platserna. Nu i efterhand kan det ses lite naivt att sticka iväg på en jorden runt-tripp på bara två år och tro att jag kan lära känna alla platser. Men nu är det som det är.

Det andra är att relationerna på båten inte har varit helt 100. Vi har hela tiden haft ett mål och därför har det varit möjligt att fortsätta segla. Men det har varit lite för mycket negativitet emellan oss och det är inte så jag vill komma ihåg den här resan. Målet är faktiskt inte såå viktigt. Lever man på en liten båt och är olika som personer blir det svårt. Om vi inte skulle ha ägt en båt ihop hade säker saker varit helt annorlunda.

Resan är inte över för min del, verkligen inte. Håller dörrarna väldigt öppna men en tanke som finns är att åka tillbaka till Colombia och hänga där en månad eller två. Trivs där. Nu ska jag njuta ett par dagar till i San Blas sen beger jag mig mot Panama City för att möta upp med Simeon. Det känns som att jag har en grymt bra framtid utstakad för mig.

Ja, vad mer att tillägga? God fortsatt segling. Hoppas detta också kommer att ge er ro, en bättre balans. Jag känner mig iaf grymt rofylld. Hasta luego kamrater. Jag kommer att sakna detta. Engelska kanalen, Atlanten, karibien, den första Mahi Mahi`n och allt annat som finns mellan raderna. En känsla som jag definitivt kommer att ta med mig är nätterna med hård vind och höga vågor, en grym frihet. Man tål mkt mer än vad man tror.

Hej då.

Sverige, vi ses till våran. Maj kanske? På en uteservering på Skånegatan? Yran i maj, EM i Juni, sommar på Norrbyskär. Jag längtar.

/Gustaf

Colombia

Emilie — Tue, 28 Feb 2012 17:14:56 +0000

Nu har vi spenderat ca 10 dagar här i Colombia och mesta dels i Cartagena. Planen var att åka härifrån i lördags då Lasse bokat flygbiljett från Panama den 1 mars och Gustafs kompis skulle möta upp oss den 28 feb. Men när vi skulle klarera ut ur landet påstod vår agent att hamnkontoret var stängt på helgen och att vi snällt fick vänta till måndag. Det blev lite panik för Lasse som fick köpa flygbiljett till Panama istället. Igår visade det sig att det blåst upp och vi kom inte iväg då heller… Vi satsar nu på att komma iväg idag och då segla direkt till San Blas, hänga där ett par veckor och sedan segla vidare till Panamakanalens inlopp.

Jag och Eiliv lämnade båten några dagar och stack till en nationalpark med namnet Parque Tayrona. Eftersom Gustaf också stack iväg på egna äventyr till Taganga så blev Lasse ensam kvar på Båten några dagar. I Tayrona hyrde jag och Eiliv hästar och fick äntligen rida en sväng. (Har tjatat om ridning ända sedan vi passerade Danmark) Vi träffade även ett supertrevligt svenskt par som var ute på sin smekmånad, Jerker och Stina från Uppsala. De drog med oss på en trekking till ruiner från en gammal indianby med namnet Pueblito. Vi vandrade från 10 på morgonen till kl 18 på eftermiddagen i princip oavbrutet. Och eftersom jag är van vid att sitta på en båt blev det riktigt tungt på slutet. Eiliv fick bära båda våra väskor. Vi spenderade totalt 2 dagar och en natt i parken. Övernattade gjorde vi på en camping där vi hyrde en varsin hängmatta med myggnät. Det var kallt men en upplevelse.

Totalt så var vi borta från båten tre dagar och två nätter. Den natten som inte spenderades i hängmatta avnjöt vi i ett rum på ett hostel med en riktig säng och AC. Det var underbart att äntligen få sova i en riktig säng efter 8 månader i förpiken. Bussresan hem var något av en skräckupplevelse. Busschauffören körde som en galning, gjorde helt tokiga omkörning i kurvor, bländade aldrig av så mötande trafik blinkade hela tiden ilsket med heljusen, körde i princip slalom över vägbanan eftersom han pratade och tittade så mycket åt sin kompis håll som satt bredvid. Jag förslog allvarligt att vi skulle stoppa bussen och kliva av, men vi var mitt ute i ingenstans så vi blev kvar. Tur som det var kom vi fram välbehållna. Vet inte om alla kör på det viset men inga av de andra passagerarna verkade speciellt brydda.

Nu ska vi handla det sista, fixa lite vin och US-dollar. Sedan släpper vi på förtöjningarna och seglar mot Panama och San Blas öarna. Ska bli underbart med lite paradissemester igen.

Jag och Eiliv har kopt en ny kamera =) En Go Pro Hero 2 som ger lite konstiga bilder. De 2 forsta bilderna i bildspelet ar tagna med den kameran.

Colombia har varit jättetrevligt och jättefint, men nu bär det av vidare. Vi är lite osäkra på hur tillgången på internet i San Blas är så vi får se när nästa inlägg kommer.

Kramar från Emilie

Bien venidos a Colombia

Eiliv — Tue, 21 Feb 2012 00:19:21 +0000

Efter nastan fyra dygn till havs glider vi lugnt in i Cartagenas hamn precis innan soluppgangen. Pa vagen hit har vattentemperaturen sjunkit drastiskt fran ca 25-27 grader celcius till endast 19-20. Havet bytte aven farg fran klarblatt till gront och slutligen till gulbrunt. Man kanske snabbt skulle dra slutsatsen att havet ar fororenat, men min teori ar att det ar sediment som alla floderna fran bergen har har dragit med sig ut i havet. Det kalla vattnet i floderna kanske aven lett till den laga temperaturen. Men vad vet jag. Jo, den svala nattemperaturen beror garanterat pa vattnet. Men det ar bara skont!

Dansken Lasse Skytte, som just nu ar ombord pa Baten Anna som paying crew, ar nojd over att vi antligen ar framme i Colombia.

Vi ar i alla fall i Cartagena i Colombia nu och har bade hunnit med att haft en fantastiskt rolig utekvall samt att bli visiterad av polisen. Ja, poliser finns det overallt har. De star i varje gatuhorn, pa varje torg sasmt partulerandes mellan dessa. Allt for att halla ordning. Det kanns nastan som var 10 person har ar en polis. (Om nagan undrar sa gick visitationen sjalvklart bra) =) Om poliserna ger trygghet ar val en annan femma. Av vad jag vet har de valdigt daligt betalt vilket formodligen leder till stor korruption. Om man inte passar sig kanske man blir satt i finkan utan anledning och blir tvungen att muta sig ut. Det galler att passa sig sa att man inte befinner sig pa fel stalle vid fel tidpunkt. Vi ar dock inte oroliga. Det kanns ganska tryggt har anda. Varre var det i Mindelo pa Kap Verde.

Planen nu ar att hitta pa nagot skoj har. Kanske en djungelvandring eller nagra dagars ridtur innan vi seglar vidare mot Panama och San Blas.

Tills dess
Kramar fran BatenAnna-ganget
via
Eiliv

Morgonpasset pa Baten Anna

Eiliv — Tue, 21 Feb 2012 00:01:08 +0000

Detta inlägg är skrivet under seglats och är därför publicerat i efterhand.

Klockan 05:45 ringer min väckarklocka. Det ger mig precis så mycket tid jag behöver för att snooza i 10 minuter för att sedan klä på mig och gå upp i sittbrunnen för att byta av Lasse som har haft vakten innan mig mellan 03:00-06:00. Det är fortfarande alldeles mörkt ute men man kan skönja att det börjar ljusna lite i öster. Det har varit lugnt under Lasses pass. I princip inga båtar. På långt håll lyser ett starkt ljus som Lasse identifierat som en oljerigg, men annars lugnt. Efter överlämningen, som just oftast består av att fråga om man sett några båtar eller om något annat speciellt har hänt, får Lasse gå och sova några timmar till innan frukost kl 9.

Själv sitter jag kvar i sittbrunnen och spanar runt båten med musik i öronen för att vakna till. Till babord lyser ljusen från någon Colombiansk hamnstad i fjärran annars är det bara jag, båten och havet. Så här nära ekvatorn stiger solen snabbt och redan innan kl 7 är solen uppe och det är en härlig morgon till havs. Det har varit en ovanligt kall natt så båtens däck är alldeles fuktigt av daggen som fallit. (Vanligtvis har det nog sällan varit svalare än 25C nattetid sedan vi kom till Karibien) Solen värmer skönt medan den stiger över havet.

Seglingen mellan Curacao och Cartagena i Colombia tar ungefär 4 dygn och är ungefär 460 sjömil vilket motsvarar 850 km. En sträcka som innan vi gav oss av skulle kännas väldigt lång men som nu inte hör till ovanligheterna. Dock är denna segling speciell av den anledningen att vi har seglat med land i sikte nästan hela tiden.

Colombias kust i soluppgangen.

Det är med glädje i hjärtat som jag ser Colombias bergiga kust glida förbi i fjärran under den nyss uppstigna solen. Det känns härligt att segla. Även om vi har två dygn kvar innan vi får stiga i land så bryter vyn av kusten av det annars så obarmhärtigt enformiga havet ute till havs. Långt ute till havs är det vatten och vågor var du en tittar. Hav hav hav hav… Och ett dygn senare så ser man fortfarande bara hav både akterut, förut, babord och styrbord. Ja, hav är också det enda man ser strax akter om tvärs. Istället ser jag nu på avstånd hur några vindkraftverk passerar, en spetsig bergstopp dyker upp, land försvinner ner i havet för att dyka upp på ett annat ställe. Ja kusten är ständigt i förändring och erbjuder en kontrast som gör att jag kan ännu mer kan uppskatta både utsikt över land som hav. Kanske är det även någon form av omedveten inneboende trygghetskänsla som gör mig extra glad över att titta över land medan vi seglar.

Nu är det dock dags för mig att koka lite frukostgröt och väcka de andra så att även de kan glädjas över utsikten av Colombias norra kustremsa.

Over and out från Båten Anna
via Eiliv

Pitstop Curacao

Eiliv — Mon, 13 Feb 2012 22:39:02 +0000

Kära Läsare,

Som seglare är vi väldigt spontana och planerar sällan vart nästa hamn är förrän det är dags att lätta ankar. Det finns ju alltid så mycket att välja mellan och varför boka upp sig? När vi klarerade ut ur Dominica var planen att sätta kurs mot Cartagena i Colombia, men när vi lade ut kursen mot Cartagena såg vi att det inte var alltför lång omväg att segla via Curacao som är en liten ö strax norr om Venezuelas nordkust. På Curacao visste vi att dansken Lasse, som seglat med oss tidigare, var. Samtidigt som vi seglade ut från Dominica med siktet på solnedgången skickade vi iväg ett sms:

”Lasse, vill du hänga med till Cartagena Colombia? I så fall plockar vi upp dig på Curacao om 4-5 dagar. Svara snabbt för snart förlorar vi täckningen.”

Lasses svar kom snabbt där efter:

”Jeg er med!”

Så vi lade om kursen och seglade till Curacao istället. Vi kom hit igår kväll efter ganska exakt 4 dygn till havs. Idag har vi klarerat både ut och in och imorgon sätter vi kurs mot Cartagena igen.

Vi hörs där!
//
Eiliv ”Captain Ninetoe” Hägg

Nu lämnar vi Västindien

Emilie — Wed, 08 Feb 2012 19:32:44 +0000

Nu lämnar vi Västindien till fördel för syd- och centralamerika. Första stopp blir om allt går som planerat Colombia och Cartagena. Detta kommer att ta ca en vecka och om ni saknar oss så kan ni ringa på satellittelefonen, numret finns under fliken ”kontakta oss”.

Västindien har varit härligt och det bästa av allt har nog varit alla härliga människor som vi umgåtts med. Alla som bott på Anna, alla andra långseglare, kanske framförallt Vinda och Gorm och Eilivs Mamma och Bonuspappa som hälsade på. Naturmässigt har för min del höjdpunkterna varit Tobago Keys i St. Vincent and the Grenadins och Tobago som i Trinidad och Tobago. Grabbarna är inte här nu så jag kan fråga vad dom tycker… En riktig höjdare var såklart julafton på Bequia med pepparkakor, köttbullar och griljerad skinka, allt gjort på vår lilla båt.

Det känns spännande samtidigt som lite vemodigt att lämna Västindien. Vi har inte koll på så många yngre seglare som ska segla vidare och vi hoppas hitta någon båt att hänga med. Vi hörs när vi kommer fram!

Underbar hummer-grillning på Tobago Keys (Bilden har vi fått av Vinda så den är stulen)

Puss och kläm från sjöbusarna

P.S Gustaf får en stor bild nästa gång =)