Nej, inte vill man gärna att hajar ska vara vänskapliga. Helst vill man att de ska vara livrädda när man kommer nära. När vi var ute och snorklade häromdagen simmade jag iväg lite för mig själv och helt plötsligt dyker det upp en två meters vitfenad revhaj framför mig. Vi har sett ganska mycket haj och det brukar inte vara några problem. Men den här började simma rakt mot mig… Jag började bli ganska nervös och ju närmre den kom så började jag fundera, hur är det man ska göra? Var det stora rörelser, eller var det små? Var det snabba rörelser eller tydliga. Fan mitt hjärta slår som sjutton och det har jag läst är inte bra, för det kan de känna. Så… jag börjar vinka åt hajen, vilket den verkar finna intressant och när den fortfarande bara kommer närmre panikar jag och börjar skrika och sprattla mot Eiliv som tror att en fyra meters tigerhaj (minst sagt) kommit in för att jaga i solnedgången. När han sedan får syn på att det är en revhaj känner han sig lugn men börjar sedan också ganska snabbt känna att hajen är lite väl orädd och vi bestämmer oss för att simma tillbaks till dingen. På vägen möter vi en till likadan som inte är lika kaxig men vid tillfället ändå alldeles superläskig! Vi lyckades överleva men det tog några timmar att andas normalt… När vi senare gick till Yachtklubben för en öl och jag berättade om den läskiga hajen så fick jag till svar; ååååh, ja den hajen, den bor där, den är väldigt vänskaplig och nyfiken, vad kul att ni fick se den! Nej, det var inte kul och nej, jag vill inte att hajar ska vara nyfikna och ”vänskapliga”!
Så, vi har alltså kommit till Niue som är helt fantastiskt, alltså vattnet är så klart, siktdjupet är oändligt! Överfarten gick problemfritt och här är massor med båtar med folk i vår ålder vilket är ganska ovanligt faktiskt. Medelåldern på vårt umgänge har förmodligen legat runt 55 den senaste tiden vilket iofs är trevligt det med.
Igår var vi åtta stycken som hyrde en bil och körde runt ön. Vi snorklade i pooler i grottor och på rev samt hajkade till en massa häftiga ställen, vilket var fantastiskt skoj!
Första morgonen när jag kom upp i sittbrunnen såg jag delfiner komma simmande, jag ropade till Eiliv och vi satte oss i dingen för att åka efter dem, vi såg dem simma under dingen men vi var för morgontrötta för att ta oss för att hoppa i, vilket vi ångrar bittert! På kvällen hörde vi valsprut bara några meter från båten och igår hörde Eiliv valsång när han snorklade, tyvärr kunde han inte se dem men vi väntar tålmodigt på en val vi kan få simma med. När vi lämnade Rarotonga såg vi otroliga valhopp och en val som dök och visade sjärtfenan bara ca 20 m från båten. Detta beskådade vi med skräckblandad förtjusning…
Nu ska vi gå och äta billiga burgare med våra trevliga brittiska vänner Archi och Joan men vi ska försöka skriva snart igen!
Blöta pussar från oss på Båten Anna!
5 kommentarer till Vänskaplig haj