Jag måste erkänna en sak. Jag är avundsjuk. Avundsjuk på alla som långseglare som sedan länge är klara med sina förberedelser och kanske avseglat från Sverige förra sommaren eller kanske till och med sommaren före det. De ligger nu i karibien eller stilla havet och guppar i varmt vatten och solsken medan en annan jobbar hårt på jobbet och sedan åker man hem och jobbar hårt med båt och andra förberedelser. Även tiden börjar bli knapp då lägenheten är uppsagd till sista maj och då hade vi tänkt flytta in i båten. Stressen kan bli rentav fysiskt påtaglig. Jag vill också guppa runt i den karibiska ö-världen just nu…
Ungefär såhär satt jag och kände på jobbet idag när jag kände mig lite trött och orkeslös, men så slog det mig: Vi ska ju iväg på världens äventyr och varje minut som spenderas på båten och varje krona som sparas kommer att vara värt det flera gånger om. Nog hinner vi klart med allt bara man lägger manken till. Vi skulle i princip kunna segla iväg med båten i det skick den är idag, kanske bara inte riktigt lika bekvämt, men det skulle fungera. Det är en väldigt betryggande tanke. Hur det än blir så kommer vi iväg. Man får inte låta prylmanin och små petitesser hindra en. Det finns alltid en pryl till som vi förmodligen skulle behöva men någon stans måste man ju sätta stopp.
Efter dessa tankar kände jag mig med ens mycket gladare, piggare och flera gånger mer peppad med att arbeta med båten och projektet. Jag kom helt enkelt på att jag/vi måste sluta fokusera på allt som måste göras utan istället fokusera på målet och bara se till att det som måste göras blir gjort.
Skepp & Hoj
Capten Ninetoe med sol i sinnet.
En kommentar till Avundsjuka