Båten Anna plattlänsar med saxade segel in i Savusavubukten.
Snart har det redan gått en hel vecka sedan vi kom hit till Savusavu. Tiden går fort när man har roligt antar jag. Även om vi har tagit det ganska lugnt som det känns så har vi gjort något nästa hela tiden.
I fredags var jag och Emilie över på den amerikanska båten Slick på lite eftermiddagshäng och en kall öl, när Brian från Obelisk kom förbi i deras gummibåt och berättade att vi blivit hembjudna till en familj i byn att delta i deras traditionella kava ceremoni. Problemet var bara att vi skulle behöva vara där om 10 minuter och vi hade inte ätit någon middag än. Något sådant ville vi ju inte missa så vi hoppade i dingen och körde över till vår båt, slängde i oss en smörgås, greppade gitarren och åkte in till land där de andra väntade på oss.
Hemma hos familjen blev vi väldigt väl mottagna och blev inbjudna att sitta i en ring på deras vardagsrumsgolv som var täckt av en stor matta av torkade flätade palmblad. I ringen satt alla vuxna i familjen samt grannar och vänner som glatt pratade om ditt och datt. I mitten av ringen satt en av de äldsta kvinnorna och blandade till kavan i en stor skål.
Emilie dricker för första gången kava ur ett kokosnötskal.
Så vad är en kava-ceremoni? Innan den kvällen visste vi inte riktigt hur det fungerade eller vad det var, men vi fick lära oss. Kava är en dryck som görs genom att mosa den speciella kavaroten tillsammans med vatten. Vattnet blir brunfärgat och smakar inget speciellt. En del säger att det smakar diskvatten men jag vet inte om jag håller med om det. Själva drycken skall enligt byborna ha en berusande effekt men ingen av oss som vad med kände av något speciellt. Till en början kunde man känna lite stickningar i tungan men det var också allt. Kavan serveras i ett kokosnötskal som skickas runt i ringen. När man får skalet ska man tömma allt i ett svep sedan klappar alla i ringen tre gånger och skalet skickas tillbaka för påfyllning innan det är nästas tur. Skalet går laget runt tills kavan i den stora skålen är slut. Själva kavadrickandet är en gammal tradition som har funnits länge och sträcker sig långt tillbaka till tiden då de fortfarande var kannibaler. Enligt traditionen skall man, när man kommer som besökare till en by, ha med sig kavarot som gåva till hövdingen. Kavan blandas till och sedan dricks den tillsammans och man får framföra sitt ärende till byn. Detta gäller fortfarande men sker kanske inte riktigt under lika högtidliga förhållanden som förut. Att dricka kava verkar även vara en social grej som de gör flera kvällar i veckan och bara umgås.
Eiliv jammar loss på Fijianskt manér.
Hur som helst så hade vi en väldigt trevlig kväll hemma hos familjen och vi kände oss väldigt väl mottagna. Några hade gitarrer och ukulele med sig och de spelade traditionell fijiansk musik och jag spelade med så gott jag kunde. Varannan låt ville de att jag skulle spela och då blev det några klassiska västerländska hits så som ”Save tonight”, ”La Bamba”, ”Twist n’ Shout” osv. vilket blev väldigt uppskattat.
Båten Annas besättning vid ännu ett vattenfall.
Dagen därpå tog vi bussen, tillsammans med Slick och Obelisk, till en by som vi hade blivit inbjudna till för att se deras vattenfall. Efter en halvtimmes upplevelserik bussfärd och ett par kilometers promenad genom grönskande djungel och fält var vi framme. Som traditionen bjuder hade vi med oss kava till hövdingen i byn. Hövdingen var, av vad jag förstod, inte där så vi fick dricka tillsammans med kvinnan som bjudit in oss samt byns medicinman + alltiallo. Efter kavan var det en kort promenad till vattenfallet och på vägen visade medicinmannen oss massor av olika växter och förklarade hur de använde dem till olika medicinska ändamål. Bland annat fanns det en växt som var bra mot tandvärk. Man skulle mosa bladen och trycka mot tanden man hade ont så skulle smärtan försvinna omedelbart och efter ett tag också tanden. Ingen anledning att gå till tandläkaren förklarande han stolt. Ja, det skulle i så fall kanske vara om man ville behålla sina tänder tänkte jag…
Självklart passade vi på att ta ett svalkande dopp i vattnet.
Vattenfallet var fint och vi passade på och tog oss ett dopp i det svalkande vattnet. Det är ju inte varje dag heller som man får chans att bada i sötvatten. För Emilie som tycker om att klappa och kela med djur så var besöket till byn en riktig jackpot. Hon fick hålla i små kycklingar, kela med små valpar och till och med rida lite på en häst på vägen tillbaka till bussen. Tyvärr blev besöket till byn inte riktigt som vi tänkt oss då vi trodde att de bjudit in oss för att få visa upp sin by på ett väldigt trevligt och gästfritt sätt. Snart kom det dock fram att de ville ha $10 per person för att se vattenfallet och när vi i slutet av dagen betalade ”fel” person så hamnade vi mitt i någon form av osämja som rådde mellan de olika familjerna i byn och det blev en del sura miner. Att äntligen få komma på bussen därifrån kändes som en lättnad. Det kändes lite tråkigt eftersom vi åkte dit i tron om att de ville visa upp sin by men istället var de ute efter att tjäna pengar på oss. Även om det inte alls var mycket pengar så känner man sig lite utnyttjad… Men men, på det stora hela var det en bra dag, och hade det varit för hundra år sedan hade de kanske stoppat oss i grytan istället när osämjan bröt lös. =)
Emilie fick hålla i en kyckling, kela med valpar och till och med rida en sväng.
Nu ska vi handla lite mat och hämta ut vårt cruising-tillstånd, sedan lättar vi ankar och styr mot Namena barrier reef som ska vara ett av världen vackraste korallrev. Längtar efter att få snorkla lite igen. Har vi tur får vi se knölvalar där ute. Har vi otur så är det en tigerhaj det sista vi ser… Skämt åsido så blir vi nog där i ett par dagar om ankringen är okej sedan seglar vi vidare till Yasawa gruppen som ligger i Fijis västra del. Vi försöker höra av oss igen när vi återigen når någon form av mer avancerad civilisation.
Jag tror nog att vi har glömt att berätta det men sedan vi kom till Fiji befinner vi oss återigen på jordklotets östra sida, precis som Sverige. (Även om Sverige ligger på andra sidan av östra sidan) Nu är det med andra ord bara nedräkning hem igen.
Salta hälsningar från oss på Båten Anna!
6 kommentarer till Att hänga med lokalbefolkningen…