Precis som vi planerade så lämnade vi St Helena förra tisdagen. Dock passade vi på att snorkla med valhajarna en sista gång innan vi drog. Vi hittade ett område där det simmade runt flera stycken så det var bara att dyka i. Det var en så häftig känska att vara nära ett sådant stort djur att det var svårt att slita sig. När det helt plötsligt dessutom dök upp ett gäng delfiner som simmade förbi tänkte jag att det absolut inte kan bli bättre på något vis, så nu var det dags att kliva upp och segla vidare.
Seglingen vidare mot Ascencion var väldigt lugn med svaga vindar och fint, väldigt varmt väder. Spinnakern blev lagad och användes nästan varje dag under överseglingen. Tyvärr fångade vi inte en endaste fisk på denna överfart heller trots att tre stora Mahi Mahis simmade precis utom räckvidd vid båten nästan en hel dag. Vi har fått nöja oss med de konserver vi har.
Ascencion är en trevlig liten ö där det inte finns så mycket att göra. BBC har en rellästation här och det finns både en amerikansk och brittisk militärbas här som av alla antenner att dömma sysslar med signalspaning och hemlig kommunikation. Bland annat stötte vi på en kille på basens matställe som berättade att hans arbete var att sköta alla GPS satelliter. Ett jobb som vi seglare definitivt uppskattar att han sköter. Största anledningen till att vi åkte hit var att få se de gröna havssköldpaddorna som just nu kommer up varje natt på stränderna för att lägga ägg. Redan första kvällen hade vi turen att få se dem. Vi väntade tyst och stilla i mörkret någon timme efter solnedgången på en strand alldeles intill Georgetown, som är öns huvudby. (Huvudstad är väl kanske att ta i.) Efter en stunds väntan började de stora havssköldpaddorna komma upp ur havet en efter en, långsamt krälandes upp över sanden. När de väl börjat gräva sina hål att lägga äggen i är de inte alls skygga längre så det gick att komma alldeles nära. Med röda lampor (sköldpaddorna ska enligt uppgift inte se rött ljus) kunde man se ner i gropen där de lade sina ägg som mest såg ut som slemmiga pingisbollar. Det var fantastiskt vad djupt de kunde gräva med sina baklabbar med en väldigt speciell teknik. Det var en väldigt rolig upplevelse att se hur dessa urtidsdjur krälade sig upp för att lägga sina ägg.
Utöver de fina stränderna som Ascencion kan stoltsera med så är det en torr och väldigt varm ö. Ovanför Georgetown höjer sig ett litet berg som i princip består av röd sand, grus och sten. Vi klättrade upp på toppen och det kändes vekligen som att gå på planeten Mars. Man kan förstå varför Nasa använde ön för att provköra månbilen på innan den skickades iväg ut i rymden. Större delen av ön är ganska ökenlik med väldigt lite växtlighet förutom högsta berget på ön, som reser sig nästan 800m över havet. Där är det grönt och frodigt och berget har fått det passande namnet Green Mountain . Vi fick lift upp dit i dag tillsammans med öns Conservation Team som arbetar med utrotningshotade växter där uppe. Nere i staden var det varmt och luften stod nästan stilla medan klimatet uppe på berget var helt annorlunda. Där var det svalt och skönt med gröna växter och träd. Det var nästan som att komma till en helt annan ö. På grund av att fuktig luft från havet trycks upp längs med bergssidan och kyls av så bildas dimma och ibland regn som ger växterna vatten. De första bosättarna fick även samla ihop sitt dricksvatten här uppe genom att samla kondens från växterna. Ett hårt arbete med andra ord.
Under våra dagar här har vi dessutom passat på att snorkla runt båten tillsammans med havssköldpaddorna som väntar på att få gå upp och lägga ägg och alla de tusentals svarta Tryckfiskar som finns här. Vattnet är väldigt klart men inte alltför svalkande då temperaturen i vattnet nu är uppe på 28 grader.
Efter tre dagar här känner vi att vi gjort det mesta så ikväll lättar vi ankar och seglar vidare mot Brasilien och ögruppen Fernando De Noronha, som är ett stort marint naturreservat. Vi lär vara framme om ca två veckor om vindarna är snälla med oss.
4 kommentarer till Ascencion