… men bara tillfälligt som tur är. Gustaf har nämligen fått jobb på AstraZeneca i Södertälje och försvann från basen tidigt i fredags morse med ett tåg mot hufvudstaden. Då jag och Emilie vant oss vid att ha Gurra boendes i vårt vardagsrum så känns det lite tomt när han är borta. Dock bådar det gott inför våra kommande år tillsammans då vi trivs så bra ihop.
Angående rubriken så har vi ju, i sanningens och ärlighetens mening, aldrig varit kompletta då Tommy sliter i sin ensamhet uppe i Umeå. Vi ser fram emot den dag då han flyttar söderut och kommer närmare oss andra.
Emilie och Gurra hjälps åt med snickerierna.
Sista kvällen som semi-komplett gäng spenderade självklart hos vår kära Anna. Allt bråte som rensats ur båten och lagts mer eller mindre prydligt huller om buller på marken under, sorterades i tre högar med varsin destination; en som skulle vara kvar, en som skulle hem och en som gick raka vägen till soptippen. Vi byggde även en till bock att lägga upp vår mast på för att få en lämplig arbetshöjd för alla mastarbeten. Med några brädbitar stulna från ett rivet hus, lagligt inhandlad spik och lite tid kan man skapa underverk med sina händer. Vad kan jag säga, bocken blev fenomenal! Nu vilar masten tryggt utan att ofrivilligt böjas åt endera eller andra hållet. Nu är det bara att sätta igång och nita fast de inköpta maststegen i plast.
Se hur tryggt masten vilar på de händigt byggda bockarna.
Idag blev jag och Emilie dessutom intervjuade av Värmlands Folkblad, så nu väntar vi med spänning om den kommande artikeln om tokarna som ger sig i väg på ett världsomseglingsäventyr!
Tills dess,
Tjingeling
Tjingeling
3 kommentarer till BåtenAnna-gänget splittras…