Den gångna veckan har definitivt varit händelserik för oss i projektet. Självklart har jag och Emilie varit väldigt upptagna i vår självömkan över att Gurra lämnat oss, men vi har ändå hunnit med en del. Vi har äntligen fått tag i en vettig gasolspis med ugn som vi ska montera in i båten istället för den fotogenspis med häll som sitter där nu. Gasolspisen köpte vi av en trevlig man som heter Bengt som tydligen har varit ute och seglat en del med sin Malö 43. Han var så pass trevlig att han körde spisen från Malmö ända upp till Örebro där jag kunde hämta den. Spisen var så gott som i nyskick trots att den varit hela vägen till karibien och tillbaka, så vi är mycket nöjda. En grön boj till Bengt med spisen.
En annan riktigt bra grej som hänt i veckan är att jag äntligen (!) lyckades lossa på bulten till kylvattensystemet. Fjärde gången gillt helt enkelt. (Skrev tidigare om den i inlägget från 7e november) Största anledningen till att fjärde ronden mellan Eiliv och bulten slutade med vinst till mig var förmodligen att jag var beväpnad med ett specialtillverkat verktyg som den hjälpsamme Johan på marinmagasinet fixat åt oss. Verktyget var en alldeles vanlig hylsnyckel som han svetsat fast en metallplatta på. I metallplattan var ett fyrkantigt hål utstansat som passade perfekt runt den trilskande bulten. Med verktygets hjälp och ett beslutsamt manligt handtag så lossnade den. Jag blev så förvånad när det började snurra att jag först trodde att bultens huvud gått av, men den hade verkligen lossnat. Kylarvätskan som rann ut var en riktigt trist historia då den var alldeles grumlig och skitig. Förmodligen har den aldrig bytts förut sedan motorn installerades för 10 år sedan, vilket jag har full förståelse för då bulten inte var helt genomtänkt från volvo pentas sida och satt fast riktigt hårt. Nu har den skitiga vätskan bytts ut mot ny och fräsch glykolblandning som är köldbeständig ner till -38° C. Det alltså bara att hålla tummarna att det inte blir någon värmländsk vargavinter med rekordkyla så att motorn fryser sönder.
Gurra har varit vår blocketspanare och nosade fram ett vindroder åt oss som han var och inhandlade i veckan. Tyvärr upptäckte han när han kom hem att vindrodret var av typen Paciffic Light istället för av modellen Paciffic som säljaren upprepade gånger intygat att det var frågan om. Detta var verkligen inte roligt då Paciffic Light är alldeles för klent för vår båt då den är ämnad för båtar under 27 fot och 2,5 ton. Båten Anna är ju 33 fot och väger ca 5 ton så det skulle ju inte fungera så bra. Nu är det lite av en rysare tills rodret blivit återköpt av säljaren för det handlar ju om en betydande summa pengar. Den historien får dock Gurra berätta vidare…
Jag vill avsluta med att ge lite cred åt Eddie som upptäckte vårt practical joke i det senaste inlägget. Vi hade väntat oss en hel del kommentarer över att Gurra vårdslöst nog ser ut att såga i masten men ingen av våra läsare hade ögonen med sig utom Eddie. Jag är på gott humör ikväll så Eddie får en grön boj han också.
Tills nästa gång
Tjing tjong
PS. Jag tror inte att Weise åkte ur Idol på grund av hans show eller sång. Det var för att han bar röda byxor utan att ha någon som helst dokumenterad eller ens ryktesvis erfarenhet av att korsa Atlanten på egen köl. Fy skäms!
3 kommentarer till Spis var det här