Det är någonting i luften. En känsla att vi är närmre vårat mål. Inte mycket, men ändå nånting. Båten är nu nästan helt avskalad. Masten ligger prydligt på sidan frigjord från jobbiga stag och vant. Sen har det hänt någonting helt fantastisk
; maststegen har kommit. Johan, mannen med kontakter i Holland, fixade ett schysst pris. Men att segla är inget för fattiglappar ska jag säga. Man ska helst jobba 5 skift på Astra Zeneca och ha en lättsam hyra för att klara trycket.
Vi är nästan dagligen och kikar till båten. Försöker hitta projekt att börja med. Så mycket att göra så att man knappt vet var man ska börja. Jag har inofficiellt, alltså utan att dom andra vet om det, tagit på mig masten och riggen. Bara jag slipper syssla med motorn, den delen sköter Eiliv. Tack Gud och tack Eiliv. Emilie fixar med dynor och sprayhood detaljer och Tommy sköter massmedia.
Jag trodde inte att det var möjligt. Men nu när vi behöver en massa praktiska prylar har Clas Ohlson helt plötsligt blivit världens bästa butik. Kändes som jag kunde gå omkring där i timmar. Måttband, måttstockar, pannlampor, 20 tandborstar i en förpackning, LED lampor och mycket annat.
Tack Clas för en oförglömlig dag!
En kommentar till Clas ohlson-blues