Anholt

Natt Anholt

Vi gled glada iväg ifrån Varberg med löften om mildare och framför allt inga sydvästliga vindar. Efter att ha varit inblåsta i Varbergs gästhamn i ett par dagar kändes det alldeles förträffligt. Äntligen var vädergudarna riktigt trevliga, för en stund. I halvvind på 5-7 m/s gled vi i stadiga 5 knop mot Anholt. Efter några timmar vänder dock vinden till sydväst och vi måste börja kryssa igen. Vi är vana kryssarseglare rykte lite på axlarna och seglade vidare. Vinden tilltog dock rätt snabbt och innan vi hade hunnit göra några större revningar var det 14 m/s kuling och vi var inte lika kaxiga längre. Det är väldigt grunt runt Anholt så vågorna blir väldigt branta. Tillslut blev vi skraja för grunden som fanns i våran direkta närhet och tog ner seglen helt och gick sista biten för motor. Läskigt var det i inloppet till Anholt Hamn som bara är ca 30 meter brett och kombinationen av vågorna och vinden gjorde det lite klurigt. Surfandes på vågor i över 7 knop gled vi dock in i säkerhet och vi kunde pusta ut. Ett gäng tyskar var vänliga att erbjuda oss en plats på sidan av dom medan andra bara tittade bort. Antar att folk inte vill ha en båt på sin utsida då det ska blåsa upp ordentligt.

Natten var inte så rolig som vi hade tänkt oss, speciellt för Eiliv som var uppe titt som tätt och kikade till båten och Emilie som var uppe titt som tätt och kikade till Eiliv. Vindarna på uppemot 20 m/s. Jag höll säkert avstånd från vinden och natten i min säng med måttot ”för många kockar” ekanades i min skalle. Jag kunde ju inte ljuga för mig själv för evigt så jag lät de andra tappra sova ut medan jag köpte färskt bröd, stekte på ägg och bacon och kokade kaffe till frukost.

Upptäckarpromenad

Eftersom det blåst stormvindar idag har vi tagit oss en slappardag. Inget oss emot då Anholt är sanslöst vackert och att vi aldrig tidigare har unnat oss en ledig dag. Vi tog oss en promenad mot en kulle vi tyckte såg riktigt häftig ut. Man går bara runt och gapar och ler. Och om man går till en affär kan man köpa starköl, även det helt fantastiskt. Sverige känns helt plötsligt lite pretentiöst. Jag tror att lite resarkänsla har börjat sprida sig i kroppen helt enkelt.

Ett mörkt moln på himmelen är dock batterierna. Dom har dött! Vi chansade och köpte begagnade batterier och det var ju inte så bra nu med korten på borden. Men hallå, 6 stycken 75 Ah för en tusing kan man inte bara säga nej till. Problemlösning är numera en daglig vana så detta ska vi nog fixa.

Evig semester.

Det här inlägget postades i Sverige - Kap Verde och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Anholt

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*