Warning: Undefined array key "preview_theme" in /customers/d/d/b/batenanna.se/httpd.www/wp-content/plugins/theme-preview/theme-preview.php on line 42
Warning: Undefined array key "preview_css" in /customers/d/d/b/batenanna.se/httpd.www/wp-content/plugins/theme-preview/theme-preview.php on line 43
Båten Anna | Seglar Jorden Runt | Sida 10
Nu lämnar vi Västindien till fördel för syd- och centralamerika. Första stopp blir om allt går som planerat Colombia och Cartagena. Detta kommer att ta ca en vecka och om ni saknar oss så kan ni ringa på satellittelefonen, numret finns under fliken ”kontakta oss”.
Västindien har varit härligt och det bästa av allt har nog varit alla härliga människor som vi umgåtts med. Alla som bott på Anna, alla andra långseglare, kanske framförallt Vinda och Gorm och Eilivs Mamma och Bonuspappa som hälsade på. Naturmässigt har för min del höjdpunkterna varit Tobago Keys i St. Vincent and the Grenadins och Tobago som i Trinidad och Tobago. Grabbarna är inte här nu så jag kan fråga vad dom tycker… En riktig höjdare var såklart julafton på Bequia med pepparkakor, köttbullar och griljerad skinka, allt gjort på vår lilla båt.
Det känns spännande samtidigt som lite vemodigt att lämna Västindien. Vi har inte koll på så många yngre seglare som ska segla vidare och vi hoppas hitta någon båt att hänga med. Vi hörs när vi kommer fram!
Underbar hummer-grillning på Tobago Keys (Bilden har vi fått av Vinda så den är stulen)
Precis som föregående skribenter har förklarat så har vi haft så mycket för oss hela tiden att vi inte har haft tid eller tagit oss tid till att uppdatera så mycket på hemsidan. Av det vi har skrivit så hoppas jag att det har framgått av vi har det riktigt bra. Senaste 6-7 veckorna har vi varit fem eller sex personer ombord så det har varit ganska trångt men väldigt trevligt. För ett par dagar sedan skjutsade vi våra sista två besökare, min (Eilivs) mamma och hennes man Hans, till flygplatsen och kvar blev bara vi… Jag, Emilie och Gustaf. Efter några veckor fyllda av aktivitet och skoj var det som om ett lugn sänkte sig över båten. Massvis av plats ombord och en dag att bara ta det lugnt. Helt plötsligt känns båten nästan lite tom…
De senaste två veckorna har vi alltså haft min mamma Mary och hennes man Hans ombord. Det har varit väldigt roligt och vi har hunnit med att göra massor under den korta tid de var här. De mötte upp oss i St.Lucia där vi försökte oss på att bestiga Petit Piton som är ett av öns högsta berg. När mamma insåg hur brant klättringen skulle bli så fick det bli en promenad i skogen istället och lunch på en restaurang alldeles vid havet. Några dagar efter efter att de kommit var det dags att sätta kurs mot Martinique. Martinique tillhör fortfarande Frankrike så det kändes nästa som att vara tillbaka i Europa igen eftersom alla pratade franska och vi handlade med euro. Det var även tydligt att den allmänna standarden var något högre än de andra öarna vi besökt och priserna var även där efter, dvs mycket högre. Frukt och grönt är över lag väldigt väldigt dyrt här i karibien. På Martinique fick man betala nästan 10 kr st för äpplen. Galet. Men det beror väl på att de i princip får importera allt.
Efter några korta dagar på Martinique kände vi oss ganska nöjda och fortsatte mot ön Dominica där vi befinner oss nu. När vi kom hit hade vi sådan tur att vi redan första kvällen träffade på två svenska par som bor här under vinterhalvåret. Janne och Russin samt Elisabeth och Anders. De har varit underbart snälla och generösa mot oss och tagit sig tid att guida oss runt ön. Vi har badat i varma källor, simmat i grottor och besökt några häftiga platser där de spelat in scener från Pirates of the Caribbean. Med hyrbil har vi kört runt i princip hela ön och sett det mesta av det bästa. Vi har verkligen utnyttjat tiden här och gjort saker från 7 på morgonen till sent på kvällen.
Så i fredags var det dags att skjutsa Mamma och Hans till flygplatsen och det kändes väldigt tråkigt att säga hejdå till dem då det dröjer länge innan vi får se dem igen. Nu är det i alla fall bara vi tre igen och vi börjar känna oss ganska nöjda med karibien och har bestämt oss för att sätta kurs mot centralamerika om några dagar. Det ska bli spännande att komma ut på havet igen.
Innan vi drar så har vi som vanligt en massa saker som måste fixas med båten. Ja, saker och ting går ständigt sönder eller behöver ändras. Denna gången är det en genua som måste lagas, salongsbordet måste skruvas om, det har blivit någon form av bakterie- eller algtillväxt i saltvattenspumpen vilket har lett till att det stinker fis eller surströmming om man använder den, lådan med kryddor envisas med att åka ut när vi seglar och det skall fyllas på med mat, vatten och diesel + lite annat som ska fixas.
För alla intresserade så letar vi fortfarande efter någon som kan tänkas vilja segla med oss från Panama till Franska Polynesien med start någon gång i mars. Hör av dig till oss via mail om du är intresserad.
Till nästa gång
Eiliv ”Captain Ninetoe” Hägg
PS. Alla ni som har varit på båten och seglat med oss – Vi saknar er! Skriv gärna någon kommentar och berätta hur ni har det nu.
Först och främst, precis som det står ovan, så vill vi gärna ha med oss en person mellan Panama och Franska Polynesien (typ Tahiti). Efter Atlantenöverfarten, då vi hade Fredrik med oss, förstod vi det positiva med att vara fyra personer ombord. Vad du kan förvänta dig på seglingen är typ paradiset på jorden, i alla fall ytligt. Den sista februari ska vi vara i Panama för att hämta kölapp för Panama Kanalen. När lappen är hämtad beger vi oss mot San Blas och hänger där nån vecka innan vi åker genom kanalen. Väl på andra sidan seglar vi mot Galapagosöarna. Sen kommer långseglingen till Franska Polynesien. Gå in på google earth och kolla in Stilla Havet. När du väl håller på, googla San Blas och Franska Polynesien och bli inspirerad. Kom och lek.
——————————————————————————————-
Året (förberedelseåret) innan vi gav oss iväg på detta äventyr så läste vi sjukt många bloggar om långsegling. En tendens som fanns på alla dessa bloggar var att det skrevs väldigt lite när de väl kommit till andra sidan av Atlanten. Nu förstår vi varför! Karibien tog dom, precis som det har tagit oss.
Vi har i alla fall tagit oss till St Lucia, lite norr om Grenada. Vägen hit bestod av en lite halvjobbig segling då vi kryssade oss fram i dåliga vinklar och vindar 70 sjömil på 26 timmar. Ingen orkade laga mat så vi gick hungriga under största delen av seglingen. Men dåliga seglingar har alltid någonting gott med sig: Det är så fantastiskt skönt att komma i land.
Vi har varit 6 personer ombord sedan Barbados. Emelie och Elin lämnade över stafettpinnen till Lasse och Henrik. Det må ha varit trångt och varmt men vi har haft fantastiskt kul ihop. Vi har på allvar försökt att komma in i Karibiens ”lättjefulla livsstil” och gjort det rätt bra skulle jag nog säga. Men varje person som lämnar båten lämnar också ett tomrum efter sig. I förrgår hoppade danskarna ombord på den evigt pårökta Marks båt mot Antigua för nya äventyr och sen flyger Poffe hem imorgon. Tack för kamratskapet, vi ses snart i framtiden.
Nu har dock Elivs mamma Mary och hennes karl Hans kommit hit och jag tror att dom kommer att fylla tomrummet alldeles utmärkt. Eiliv, Emilie, Mary och Hans är ute på tur idag medan jag tar det lugnt. Ganska skönt att vara ensam lite efter veckor med diskotrånga utrymmen. Internet: Facebook, aftonbladet, NHL, facebook, aftonbladet, gmail, piratebay, facebook. Livet är bra.
Vi lämnade Tobago för en ganska tuff segling till Grenada. Nu är vi 6 personer på båten så det är fullknökat! Vi har orginalbesättning + Poffe en fallskärmshoppare från Skåne och två galna danskar som heter Lasse och Henrik. Det är oftast trevligt men, oj, killarna gillar att festa. Jag och Eiliv har börjat känna oss som ett pensionärspar som går och lägger sig när deras kväll börjar 😉
Vi mer eller mindre tvingade iofs danskarna att stanna så att vi skulle ha råd att ligga i den coola marinan här på Grenada. Här har vi duschat i sötvatten för första gången på en månad och i varmvatten för första gången sen madeira vilket är ca tre månader sedan, skönt! Här finns pool och båtar som är lika stora som kungaslottet i Sthlm! Jag har tagit kort på det men internet vill inte låta mig lägga upp dem så vi får se om jag kan lyckas an annan dag…
Vi har även hyrt bil och sett ön en dag, vi badade i vattenfall, snorklade på undervattensstatyer och letade efter apor. Vi har även blivit utfattiga här på ön då vi inhandlat nya batteribank (igen), nytt storskot och en 3 hk utombordsmotor till dingen. Vi hade en fin elmotor som vi fick av min familj men den funkar tyvärr inte så bra om det blåser kraftigt, kändes jobbigt att ge upp på den men det kan ju bli farligt om man blåser ut till havs 🙁 Vi har den ju såklart kvar och kan använda den som extra motor om vi får slut på bensin…
Imorgon drar vi norrut mot Carriacou och vidare till Union Island!
Ja, det har hänt så mycket de senaste veckorna att man inte vet var man ska börja…
BARBADOS Första stoppet var som sagt Barbados, Barbados är fint med underbara stränder och klart vatten, men det är dyrt, dyrt som attans och immigrationskontoret tillsammans med stället (eller baren) som äger den ända bryggan där du kan lägga till med dingen har bestämt sig för att hata seglare och göra allt för att våra liv ska bli lite mer komplicerade. Gustaf flyttade som sagt efter 2 dagar på ön in på hotell med sina syskon och levde lyxliv (vi är inte bittra)(så mycket iaf) medan vi tog oss en Roadtrip tillsammans med 2 av grabbarna på Gorm och delar av atlanten-besättningen på Bull. Vi hade 2 galna dygn då vi sov på stranden med lägereld och gitarr, plockade maraccas, kollade in vilka olika turistattraktioner vi kunde gjort men inte hade råd med och drack öl på små lokala barer. Det var underbart, tack alla som var med!
(Vi rekommenderar att man tittar pa bilderna i helskarmslage da man kan lasa vara kommentarer till bilderna)
När vi sedan var less på Barbados och istället ville dra vidare för att fira jul på Bequia som är en liten ö tillhörande grenadinerna där det ryktats om ett hotell med svenska ägare som varje år dukar upp ett riktigt svenskt julbord så fick vi spendera några dar hos immigration. Gustaf fick bara bli lämnad om han hade en flygbiljett tillbaks till Sverige så vi fick fixa en fejk-flygbiljett vilket var enklare än man kan tro… Vi gick in på ett resekontor och frågade om det fanns någon fully-refoundeble-ticket? Efter mycket om och men och skak på huvudet så sa de; We can make you a dummy ticket for 50 dollar if you want? Vi slog till, mönstrade på Elin, Emelie och Poffe och seglade med en styv kuling i ryggen till Bequia.
BEQUIA När vi var framme fick vi reda på att hotellet med de svenska ägarna var sålt och det skulle inte bli något julbord. Vi hittade istället en restaurang som serverade jultallrik och det fick duga bra! Julafton spenderades med ett julbad i havet, pepparkaksbak, glöggstund med våra vänner på Vinda, middag med Vinda och sen en riktigt rolig helkväll!
När det sedan var dags att börja fundera på att segla tillbaks till Barbados för att plocka upp Gustaf och släppa av Elin och Emelie som skulle flyga därifrån till Sverige skakade folk på huvudet åt oss och tillslut insåg även vi att det nog skulle bli i det närmaste omöjligt att kryssa tillbaks till Barbados med motström och stark motvind så vi ändrade planerna och seglade till Tobago…
TOBAGO På Tobago slöt Gustaf upp med flyg och vi blev 6 personer på båten, trångt men trevligt. Vi har hyrt bil, kollat på ön, badat i vattenfall och firat in det nya året. Nyår firades med middag på båten och sedan party på strandbaren.
I söndags flög Elin och Emeli tyvärr hem till Sverige och kvar är jag, Eiliv, Gustaf och Poffe. Vi fördriver dagarna på stranden och kvällarna med alldeles för mycket festande. Igår var det poolparty hos några norskar vi lärt känna som hyrt ett hus, det var skoj och vi grillade supergott! Men nu är det nog med fest ett tag!…för mig iaf…
God fortsättning på det nya året önskar oss på Båten Anna!
För mig var det en pärs! Det har tagit oss tid att uppdatera hur det egentligen gick till när vi korsade ett stort blått hav mellan två kontinenter. Gustaf lämnade oss för ett tag sen och flyttade in på all inclusive hotell med sina syskon och glömde antagligen bort att vi korsat atlanten överhuvudtaget. Jag och Eiliv vet jag inte vad vi har för ursäkt men här i värmen är det ett dagsprojekt att fylla på gasol, fylla tankarna med vatten eller bränsledunkarna med Diesel (däremellan måste man hinka Pina colada för att orka med).
Så hur var det då? Det är svårt att förklara och jag tror vi alla hade ganska olika upplevelser, därför skulle vi egentligen publicerat fyra olika versioner. Jag tyckte iaf att den första veckan var värst, man visste att man hade fler distans framför sig än bakom sig vilket var extremt segt. Allting gungade extremt mycket HELA tiden. Jag var nästan ständigt sjösjuk. Fredik diskade i princip alla diskar. Gustaf och Eiliv lagade ALL mat. Vi åt mycket kikärtor, soyafärs och picnicbog.
Dagarna såg likadana ut, det var varmt, vi spelade kort, tog ett dopp och läste i mängder (jag lyssnade på böcker). Vissa dagar var dock lite annorlunda om vi fick besök av delfiner, tonfiskstim, mega-svärdfiskar eller såg någon båt i horisonten men de var tyvärr inte så många. Nätterna var nog nästan bäst, då var det svalt, oftast stjärnklart och man kunde sitta i sina egna tankar. Det finns mycket man kan avhandla i tankarna under många ensamma nätter under stjärnorna.
Efter ca 17 dygn såg vi Barbados och korkade upp champagnen. Det var en underbar känsla och vi alla hade i flera dagar börjat fantisera om allt vi skulle göra när vi kom i land.
Det är lite läskigt att leka levande fiskedrag på 4000 meters djup men dock nödvändigt med ett dopp emellanåt!
Nytvagade pojkar
Ibland lyxade Gustaf och Fredrik till det med en öl och en pipa i solnedgången.
Här sitter vi och kurar under vår presenning till soltak.
Vi firar att vi ser Barbados!
Varje morgon låg det en massa döda flygfiskar på däck och visst blir man lite ledsen när man ser hur söta de är.
Nu har vi inte svårt att fördriva tiden fast vi saknar er där hemma!
Igår vid 2-tiden kom vi fram till Bridgetown. Vi steg iland och var, med all rätt, väldigt belåtna med oss själva. Överfarten tog lite lite under 17 dygn och den bjöd på både bra vindar och ett par dagars stilltje. Mer om det lite senare. Hur som helst, vi är framme, vi lever och är lyckliga.
Mer lite senare. Bilder och så. Nu ska vi njuta ett tag.
Satellittelefonen aktiverad. Sa nu ska vi kunna ladda hem vaderprognoser, uppdatera hemsidan och sa klart kommunicera med alla dar hemma mitt ute i Atlanten om vi sa vill. Dyrt men ack sa bra.
Om man vill kontakta oss sa kommer vi att ha pa satellittelefonen mellan klockan 18-20 svensk tid och da ska det ga att ringa. Men ”be aware”, det kan vara svindyrt.
Framme i Kap Verde. Seglingen pa ca 840 Nm tog lite mer an en vecka. 7 dygn och 6 timmar och man vill vara ”en san”! Alla ar valdigt man om att inte ha seglat langsamt sa alla ar valdigt noga med timmarna och har riktigt bra ursakter ifall seglingen har dragit ut pa tiden. Man har mkt tid till att fundera pa sma saker ute till havs.
Har i Mindelo bestamde vi traff med de pa Bull och Gorm. Sa det ar inte direkt brist pa svenskar i denna nordiska kolloni. Men det ar sjukt kul. Champions League ikvall, bara det ar ju inte helt fel.
Det osar fattigdom over detta stalle och man kanner sig verkligen som en turist da man gar omkring pa gatorna. Men det ar samtidigt valdigt vackert har.
Det blev stora rabalder i hamnen idag da en 10 tons Bravaria med en ensam tysk bakom ratten korde in i varan mooring (typ ankarlina). Alla skrek hoger om vanster och hade olika losningar pa problemet. Det slutade med att Bravarian gled in i varat vindroder och bojde till det lite. Kanns lite jobbigt att borja snacka forsakring och ersattning, men det maste goras. Vi ar lite bittra pa killen, han bad inte ens om ursakt. Han skamndes val for mkt antar jag.
Ja ja, man ska inte klaga. Vi ar pa Kap Verde och har Atlanten runt hornet. Jag skulle nog saga att vi ar ratt lyckliga anda. Fredrik har visat sig vara en riktig tillgang ombord och kan trots sin ringa erfarenhet ta ett nattpass utan att man behover kanna oro. Sen ar han sjukt bra pa att diska.
Fredrik kom för en vecka sedan och blev satt i arbete på en gång! Vi har äntligen polerat targabågen (bågen med solpaneler och mojs) det var tråkigt men skönt att ha gjort!
Vi festade till det med grannbåten Vinda, vilket var superkul... men resulterade i en bakisdag utan båtfix...
och i att Gustaf ville skeda med Fredrik... hehe, vi får va glada att han vill vara kvar =)
Vi har varit på Ikea och ätit köttbullar, gravlax och prinsesstårta mums, mums!!
Vi har nu fyllt båten med en massa, verkligen en MASSA mat!! Så off we go... Det är galet, jag vill ångra mig, jag vill inte, eller jag vill, fast det blir jobbigt och ja... jag gör det eller vi gör det! En veckas segling för ett par dagars stopp på Cap verde sedan korsar vi atlanten!!
Nu lämnar vi Västindien till fördel för syd- och centralamerika. Första stopp blir om allt går som planerat Colombia och Cartagena. Detta kommer att ta ca en vecka och om ni saknar oss så kan ni ringa på satellittelefonen, numret finns under fliken ”kontakta oss”.
